# I'm not bitter, but I've seen better days. Author: nlinds Det är inte nyttigt att bara vara ensam. Jag har pojkvän, och alla djuren jag vill ha. Jag har 2 hundar som är mitt allt, mitt liv. Jag har 2 hamstrar, 1 mus, 3 pygmemöss och 2 råttor. Även fast jag har allt, så känner jag mig ensam, ensam i mig själv. Jag kommer sällan ut på äventyr, inga kompisar finns kvar då de lämnat mig för att jag är för invecklad i mig själv. Allt skulle ju ordna sig om man hade en vän.. eller ? Eller trivs man bäst ensam ? Jag har tröttnat på att vara ensam och jag vill komma ut, komma ut ur den bittra lägenheten och träffa en forever friend. Men vart finns sådana ? Jag kan inte prata, jag är inget bra på att förklara saker med ord, men jag kan förklara allt så mycket bättre i text. Jag är 19 år, vart tog mitt liv vägen ? När tog det slut ? Okej, det kanske aldrig "tog slut", men det har knappast börjat. De flesta vuxnas minnen var när de är i min ålder, tonåren, som skulle vara något bra. Nej, Inga bra minnen än så länge. Jag gissar på att för att må bra måste man : Lära sig att älska sig själv Komma ut Skaffa kontakter och vänner börja prata Släppa taget komma ihåg och förlåta. Här kommer en länk på en av mina favorit låtar som jag relaterar till mig själv. How to save a life: https://www.youtube.com/watch?v=cjVQ36NhbMk ## Comment 1 Author: Roamer Mitt tips till dig är, för du är en äventyrare i hjärtat, gör en längre resa. Då menar jag en resa som tar tid, för i det fallet är målet inte det viktiga utan resan till det. En tågluff, en utlandsstudie eller liknande för då hittar du dig själv och får nya ögon att se världen med. Som Gandalf säger till Bilbo, du kommer förändras och inte vara samma som åkte, detta på gott och ont. Min resa var ett år i usa utan släkt och vänner som kunde hjälpa mig ur knipor och jag fick lära mig lita på mig själv, vilket gjorde att jag växte. Detta är mina rekommendationer till dig med, och hitta sätt att lösa problemet att komma iväg, för det är tusen och en saker som kommer vara i din väg, men om andra kan så kan även du. ## Comment 2 Author: nlinds Jag har redan gjort en sån resa. Jag var en månad i USA, åkte själv, utan någon alls ! Det var den bästa tiden i mitt liv. Tills jag kom "hem" igen. Grejen är, för att åka någonstans eller göra någonting överhuvudtaget så kostar allt, precis allt. och det är inte alltid man är så förmögen. ## Comment 3 Author: Roamer Det var lite kort för att hinna få dig att synka med dig själv imo, men om det räcker för dig så för all del. Det finns alltid sätt att komma iväg om du behöver. Au pair, fruktplockare, osv. Organisationer av alla de slag skickar folk dagligen världen över för längre perioder, även om lönen inte alltid är speciellt bra. Röda korset är ett exempel. Beror på vad du är villig att göra och hur känslig du är. Pengar är dålig ursäkt även om jag vet att många fokuserar på den biten. Jag båtluffade mellan öar i medelhavet och jobbade som inkastare och bartender en sommar, kostade inte speciellt mycket mer än resan ner och en billig sista minuten funkar. ## Comment 4 Author: nlinds Tyvärr funkar inte det så för mig. Jag vill ha ALLT planerat innan jag ger mig iväg, annars drabbas jag av panik. Jag planerade mig resa till USA i 4 månader i förväg, om inte mer. Så tyvärr funkar det inte. ## Comment 5 Author: Roamer Då har du svaret. För att må bra måste du ha allt planerat in i minsta detalj, och det begränsar dig ordentligt för livet är inte sånt i sitt upplägg. Antingen får du jobba med att ändra din inställning eller nöja dig med det du har. Inget av dem är lätta val, men du hittar nog en bra lösning. Allt för många är ensamma i ett hav av folk, om det beror på höga förväntningar på andra eller känslan att inte höra in någonstans vet jag inte.  Du är ung än och måste inte ha alla svaren. Det är liksom hela poängen med livet, att lära. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag har precis samma vilket vi redan kommit fram till. Önskar så innerligt att jag kunde få en BFF igen (hah), jag hade en men hon stack naturligtvis. Man är väl för svår för folk att orka med eller nått? :-/ som sagt synd att vi bodde lång ifrån!! ## Comment 7 Author: [Borttaget] kan det vara så att du faktiskt trivs på egen hand? ibland så tror man att man behöver vissa saker för att vara lycklig för att samhället har bestämt att det är så men alla funkar inte så... och det där med att människan är social varelse och jadda jadda, vi är ju alla olika, djur i naturen är också olika, alla lever inte i flock... det var i alla fall en tanke från mig... ## Comment 8 Author: nlinds jag kan inte vara ensam, jag är LIVRÄDD. För att vara ensam. så tror inte att det är det som är problemet :/ ## Comment 9 Author: Roamer Med risk att låta knäpp, det låter inte som problemet är ensamhet, utan att du har sviktande självkänsla och inte bekväm med dig själv. Kanske borde lägga lite tid att träna denna för att må bättre med att våga vara själv. ## Comment 10 Author: nlinds har provat det mesta. ## Comment 11 Author: Roamer Vet ju inte vad du testat eller om du testat tillräckligt länge, de flesta övningar kräver ganska omfattande tidsspann, inget som går på en vecka direkt. Testa nått nytt, ge upp är inget alternativ även om det ofta känns som det är enda lösningen. ## Comment 12 Author: [Borttaget] #8 åh :(  låter jättejobbigt ju... kram på dig...... ## Comment 13 Author: nlinds 12# kram ❤️ ## Comment 14 Author: [Borttaget] Är ungefär med om samma sak, var stark. Kram <3 ## Comment 15 Author: Sebasahl Ensamhet är ganska jobbigt för många och jag tror iaf att man behöver människor runt sig i en viss grad. någon att prata himmel och jord med. Jag tycker det är starkt av dig att försöka nå ut till människor här! de visar ju ändå att du vill göra något åt de :) sen får vi hjälpas åt så att de inte slutar här heller. Det finns många människor som vill lyssna och bara prata, men ibland är dem bara lite svårare att hitta tyvärr :/ va inte rädd för att prata med oss här dock! Jag kan nästan lova att du hittar folk som vill lyssna och prata, bland annat jag :). Internet vänner kanske inte kommer rädda dig från ensamheten på samma sätt men de kan vara en bra början? :) ## Comment 16 Author: nlinds #15 ❤️ ## Comment 17 Author: FaileD TS. Du har PM :) ## Comment 18 Author: [Borttaget] Men hitta på nåt med mig någon dag!! :P ## Comment 19 Author: Julip Jag känner precis som du, om det kan vara till nån tröst. Tycker Roamer skrev flera väldigt bra inlägg! ## Comment 20 Author: [Borttaget] Jag är ensam och trivs med det. Jag har haft fel folk i mitt liv, folk som velat mig illa och sånt klarar jag mig utan. Jag är hellre själv än ha falska människor i min närhet. Och i din ålder är det normalt att känna så som du gör. Gör saker du tycker är roligt så kommer livet bli enklare. Om det är svårt att ta sig i kragen så sparkar man sig i arslet helt enkelt, finns ingen genväg. Året 2009 var jag 18-19 år och jag reste var tredje månad.. jobbade på sommaren, sparade och sen reste. Jag åkte på många kryssningar och sov på hotell med min dåvarande pojkvän. Jag unnade mig lite s.k frihet. Idag är jag snart 23 år, har hund och har hittat mig själv till 70%.. har en del kvar att klura ut, massa frågor. Men jag trivs. Hundlivet passar mig, jag är nästan dagligen med andra hundägare men på en ytlig nivå och det passar mig bra. När jag var i din ålder hatade jag Sverige och var en förvirrad tonåring... idag är jag inte ens sugen på att åka utomlands som jag var en gång i tiden. Ta reda på vad du mår bra utav, vad som får dig att le och ägna ditt liv åt roliga saker.