# Skrev självmordsbrev till 1 082 Facebook-vänner Author: Kalendula [http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8375172.ab](http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8375172.ab) **Hur många av dina vänner skulle du klassa som "riktiga" vänner när det väl gäller?** ## Comment 1 Author: [Borttaget] Det är bara ett fåtal fast via ifokus är det fler förstås. ## Comment 2 Author: Gunlog Jag har faktiskt "turen" att de vänner jag har på facebook är just det: vänner! Varför ska man annars vara vän med en person på facebook? Så anser jag. Det finns så många som blir vänner med folk som de inte känner, bara för att det ska se bra ut på deras sida. Många lägger till vem som helst som vänner bara för att de inte ska känna sig ensamma. Många lägger till för att de tror att de blir mer omtyckta. "Om jag gör en vänförfrågan och personen accepterar så tycker h\*n om mig" Tro mig, jag har suttit ensam i många år. Jag var fruktansvärt nere, hade ingen självkänsla och inte självförtroende. Jag har suttit i tankarna om att undra vad folk hade sagt om jag försvunnit. Jag har inte många vänner som jag umgås med, men de fåtal jag har är guld värda för mig. Jag har hellre en enda vän som tar mig för den jag är och som ställer upp för mig lika mycket som jag ställer upp för henne, än att ha 100 vänner som endast vågar prata ordentligt med mig när vi är ensamma men som sedan hugger mig i ryggen med mobbing, skitsnack och lögner när andra är i närheten. Jag kan idag, efter många års ensamhet ändå säga: Ensamheten är ibland den bästa vännen. Ensamheten ljuger aldrig, ensamheten slår dig aldrig, ensamheten är ensamheten och tar emot dig med öppna armar vare sig du mår bra eller ej. Ni tycker nog att jag är lite konstig som skriver så om ensamheten här inne. Jag kan säga att jag mådde bättre när jag satt helt själv i min ensamhet i lägenheten än när jag satt ensam i ett förhållande. Sistnämnda var mycket värre... Man behöver aldrig vara ensam om man verkligen inte vill. Jag uppfattar det i alla fall lite som att jag hade mig själv att skylla när jag var ensam. Har man orken kvar att sträcka ut en hand och hålla den ute så finns där faktiskt någon som tar den till slut. Det är svårt, men jag har gjort det själv och jag är så jädrans stolt över det. Jag står bredvid andra som inte klarar av att göra det jag gjorde. Jag skyddar de "svagare" på jobb. Jag har skinn på näsan så jag stampar vd:n på tårna för att han ska vakna och inse att det verkligen finns folk som far illa på jobb. Jag bryr mig inte ett dugg om vad han tycker och det vet han om. Är det fel så är det fel och då säger jag ifrån med buller och bång. Vem jag är? Ingen speciell. Bara en som vet hur det är att inte få hjälp, en som vet hur det är att inte ha någon som står upp för mig när jag behöver stöd. Jag har varit där som några av er här inne är. ...och det sedan barnsben... Ni som finns här inne är inte ensamma: ni har "oss", ni har varandra. Hur många medlemmar finns det här inne? Hur många är aktiva? Jag "behöver inte" sajten för tillfället, men en dag kanske jag gör det. Sajten finns inte här om ni inte finns här. Om ni inte finns här så mister ni många som sitter i samma situation som ni själva, personer som vet hur ni mår. Till alla de 1082 vännerna på facebook säger jag en sak: Fy skäms på er, vuxna människor! Man ska alltid ta ett självmordshot på allvar så även om personen hotar en gång i månaden eller 10 gånger i veckan. Inget hot ska viftas bort. Några av er bor bara i närheten och ni brydde er inte ens om att springa dit och rädda hennes liv! Hoppas ni är nöjda nu som fått henne ur er väg. Hoppas verkligen att alla hennes sk vänner lider fruktansvärt nu för vad de har gjort. Ja, vad de har gjort. Usch, nu blir jag så förbannad så jag får sätta punkt här. Ta hand om varandra här inne och hjälp till för att hålla sajten igång. Ni är inte ensamma här inne! Styrkekramar...! ## Comment 3 Author: Mirjami-78 Jag svarade bara ett fåtal fast skriver tycker samma som Jeremina här finns fler vänner. Tänk om dessa personer harde reagerat istället för att ha hånat så hade kanske denna kvinna levt. Vet man att någon mår dåligt ska man ta det på alvar....Det minsta de hade kunnat göra var att skickat polisen dit för att kolla att allt var ok. ## Comment 4 Author: Kalendula Jag hade gått bort till henne o kollat o hade ingen svarat på dörren så hade jag ringt både polisen,o ambulansen o hade inte polisen eller ambulensen kommit så hade jag slagit in en ruta om bodde i bottenvåningen. Eller hotat polisen med att jag slår in en ruta o går in o kollar. Men vet inte hur jag skulle kunna ta mig in om hon bodde längre upp än så. För jag kan inte klättra. ## Comment 5 Author: Mirjami-78 Huvudsaken skulle ju ha varit att man skulle ha reagerat för just det skulle nog ha gjort mycket och kunnat rädda livet på henne. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag är nära vän med en hel del på min facebook, andra jag har där är kollegor och gamla klasskamrater eller bekanta. Jag vet dock precis vilka alla är, har aldrig förstått iden med att ha helt okända människor som vänner. Tyvärr har ju världen blivit hårdare och elakare, speciellt på internet. Människor verkar tro att bara för att man inte är öga mot öga så kan man säga vad sjutton som helst om en människa. ![Rynkar på näsan](http://ensamhet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") ## Comment 7 Author: [Borttaget] Jag vet att ingen av mina vänner skulle reagera om jag skrev något sådant. Har redan försökt tagit livet av mig ett antal gånger och pga det börjar folk undvika mig, till och med mina föräldrar. När soc frågar varför man gjorde det säger man bara att man var full och inte visste vad man gjorde sen är det bara att försöka igen. ## Comment 8 Author: LinaLj En liten grupp av mina vänner på fb är nära vänner. Resten är bekanta, släktingar och arbetskamrater. Alltså sådana jag känner men som jag inte skulle räkna med om jag behövde ngt mer än lite småprat.