# Överlevnad Author: Anonym Jag väljer att vara anonym i det här inlägget, just för att jag är rädd. Rädd för att bli anklagad, rädd för att någon jag känner ska se, rädd för att vara ensam om att känna som jag gör, rädd för ingen ska förstå och rädd för vad folk kommer att tycka om mig. Jag har inte många vänner, och dem vänner jag har träffar jag aldrig. Det var i januari jag senast träffade en kompis, och den kompisen var mitt ex. Han har jag idag ingen kontakt med eftersom han är ett jävla svin som inte bryr sig om hur mycket han sårar mig eller hur många gånger han ljuger och sviker mig. Jag mår bättre utan att han i mitt liv än med han. Jag hatar han inte, men jag kan inte heller förstå hur jag någonsin kunnat älska någon som inte brydde sig om mig ett smack. Visst säger han att han älskade mig, att jag var den mest värdefulla personen i hans liv, men orden vad bara det, ord. Han visade inte en enda gång för mig hur mycket jag betydde för honom, utan han kränkte mig, sårade mig, svek mig, och jag fick förklarat för mig hundratals gånger vilken hemsk person jag var. Jag fick höra allt som var fel på mig, jag fick bekräftelse på hur hemsk jag var. Allt jag redan hatade med mig själv fick jag höra gång på gång utav just personen jag älskade. Hur som helst, efter att ha slutat prata med honom känns mitt liv lite lättare. Jag har depression, ätsrötningar, och jag får panikattacker väldigt lätt. Jag känner mig stressad över minsta lilla sak, och jag får ångest av många saker. Jag är 18 år och har inte ens gått gymnasiet pga att jag har varit för sjuk i alla dessa år, men ska förmodligen börja studera till hösten 2013. Jag mår hemskt över att jag är så dålig, jag klarade inte ens av gymnasiet, jag suger. Jag skäms över den jag är, jag skäms över att jag inte är någonting. Jag överlever, men jag lever inte. Jag känner ingen sorg direkt, mest tomhet och hat mot mig själv. Jag tror inte att jag kommer leva många år till, just för att jag är så dålig som jag är, och det ser ut som om att mitt liv kommer att sluta med självmord. Jag vill inte dö egentligen, jag vill inte överge den lilla familj jag har kvar, jag vet att min mamma aldrig skulle klara sig utan mig. Mina djur är dem som får mig att gå upp på morgonen, dem som får mig att klara av vardagen. Utan dem hade jag antagligen bara sovit hela dagarna. Mina djur är mina bästa vänner, utan dem hade jag helt enkelt inte orkat med livet alls. Jag hatar att gå ut bland massa folk, vilket jag inte gjorde för 2 år sedan. Varför det har blivit så det senaste vet jag inte. Jag hatar folks blickar, jag hatar att se två vänner gå och prata, inte för att det gör mig avundsjuk, utan för att jag tror att dem pratar om mig, eller anklagar mig för hur jag ser ut. Jag vet att jag ser bra ut enligt vad andra har sagt, jag fick höra det en hel del när jag var mer social, men jag ser det inte. Jag ser inte att jag är fin eller vacker, trots alla gånger jag har fått höra att jag är det. Jag ser mig själv som en konstig, ful, värdelös, tom och motbjudande person. Det här är mitt liv, som egentligen inte ens är värt att kalla ett liv. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Det är en "ryslig" levnads skildring, Anonym. Men är man sjuk så är man. Och man är beroende av mediciner för att få vardagen att flyta på skapligt. Försök, även om det inte är lätt, försök tänk hur du skulle fungera om, om du varit frisk. Tror du inte att du också hade gått gymnasiet? Vad tror du att du skulle läsa? ## Comment 2 Author: Anonym Idag är en sådan dag då självmordstankarna inte vill lämna mig ifred. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Hej Anonym. Vad kämpigt att du är självmordsbenägen. Måste vara hur jobbigt som helst ju. Du skulle behöva prata med någon. Har du någon kontakt med en kurator eller en psykolog? Om inte, ring din vårdcentral och berätta hur du mår och att du behöver prata med någon. Det finns hjälp att få. Du ska inte behöva gå igenom det här ensam. Se även länken nedan: [https://sjalvmordsupplysningen.se/](https://sjalvmordsupplysningen.se/) Du kan även ringa till de ställen i länken nedan, om du behöver prata med någon: [http://www.hjalplinjen.se/](http://www.hjalplinjen.se/) Jourhavande präst: [http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=654413](http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=654413) Ge inte upp. Du är bäst. Kram från Lisa ## Comment 4 Author: [Borttaget] Här är ett utdrag från Stockholms läns landsting - vårdguidens hemsida, se länk här: ------------------------------------------------------------------------------------ [http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Sjalvmord/](http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Sjalvmord/) \------------------------------------------------------------------------------------ Det finns hjälp att få ---------------------- Om du ofta tänker på självmord är det viktigt att du pratar med någon om det, håll det inte för dig själv. Det finns alltid hjälp att få, hur omöjligt det än kan kännas. Den smärta du har inom dig går att behandla, genom terapi och läkemedel. Prata med en vän eller kontakta en [psykiatrisk öppenvårdsmottagning](/Mottagningslankar/Psykiatrisk-oppenvardsmottagning/). Att prata om problemen kan nämligen ofta hjälpa, och man får lättare att se saker i ett annat ljus. Terapi är ett bra och nödvändigt stöd om du är deprimerad. KBT, [kognitiv beteendeterapi](/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Behandlingar/Kognitiv-beteendeterapi/), går ut på att förändra tankemönster och sättet du ser på saker. Här får du hjälp om du har självmordstankar: Tänker du ofta på självmord? Känner du att du inte vill leva längre? Ring något av numren nedan. Ibland kan det hjälpa att få prata med någon som lyssnar. * [Nationella hjälplinjen](/Externa-lankar/N/Nationella-hjalplinjen/) 020-22 00 60 * [Jourhavande präst](/Externa-lankar/S/Svenska-kyrkan/Jourhavande-Prast/) 112 * [Jourhavande medmänniska](/Externa-lankar/J/Jourhavande-medmanniska/) 08-702 16 80 * [BRIS](/Externa-lankar/B/BRIS/) - Barnens rätt i samhället. 116 111 * [Jourhavande kompis](/Externa-lankar/R/Roda-korset/Jourhavande-kompis/) 020-222 444 * [Föreningen för Suicidprevention och Efterlevandestöd - SPES](/Externa-lankar/S/SPES-Foreningen-for-suicidprevention-och-efterlevandestod/) 08-34 58 74 Ibland kan det behövas mer långvarig hjälp. Kontakta en psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Även din husläkare kan vara till hjälp. Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du på internet. Fråga om råd ------------ Har du självmordstankar? Kanske har någon annan tänkt samma sak. Leta upp din fråga i svarsbanken eller ställ en egen fråga till personal inom vården. Klicka på [Hitta frågor och svar](/Sjukdomar-och-rad/Fragor-och-svar/Hitta-fragor-svar/Psykiatrin/Sjalvmordstankar/). De som svarar har dock inte möjlighet att svara på alla frågor. Du kan även när som helst på dygnet prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om på vilken vårdcentral du är listad. \----------------------------------------------------------------------------------- Anonym: vart bor du någonstand typ? I vilket landsting? Så kan jag hjälpa dig att leta rätt på vart du kan vända dig? Kram från Lisa