# Min dikt Author: JohannaEkroth Jag mot resten När jag verkligen behöver finns ingen där för mej jag är alldeles allena är ni rädd för mig, säj? Mina ord betyder ingenting sanningen är inte min vän jag pratar och skriver och ber men verkliga svar får jag inte igen Folk tror jag pratar strunt sprida osanning och manipulera att jag är lagd så av naturen vem är du att fantisera? Det fanns en tid när jag var omtänksam och stark jag var glad och trygg och stod med fötterna på stadig mark I ett års tid har denna mobbning hållit på att det bara är starka jag gör väl ingenting då? Hon klarar ju det för hon står ju pall ingenting skulle knäcka henne inte ens en vinternatt så kall Undras hur mycket skit hon klarar av att ta när kommer hon att bryta ihop äh, skit ska ju skit ha Har hon inte givit upp än och kroknat och dött just en kul leksak det här den tåligaste jag mött Jag mår bra av det här självkänslan ökar och självförtroendet gror att det är på någon annans bekostnad berör inte mina skor De hackar på mig sprider lögner och påhopp ger jag känner mig ganska misslyckad nu och orkar nog inget mer. 22/8-2012 ## Comment 1 Author: PiganX Jag placerade din dikt i kategorin "Dikter & Poesi" istället, så du vet. Du skriver otroligt fint, jag blir så rörd av din dikt. Mår du så dåligt? Du får inte ge upp, för du är en så otroligt fin människa!