# Ensamheten i mitt liv Author: Lumos1 Så många som har försökt komma nära mig, hjälpa och stötta. Jag har själv satt mig i en situation där jag är utan vänner och social kontakt. Jag har en hemlighet som dödar mig långsamt, och jag har ingen jag kan berätta den för. Därför sitter jag här nu och dagrana bara går. Jag har så mycket i mig, socialitet kreativitet mm som bara vill ut men jag sitter fast. Jag väljer ensamheten och min hemlighet och utåt sätt vekrar allt bra även om vissa undrar varör jag lever som jag gör- Det ingen ser är jag som gråter under alla dygnets timmar själv, fast i mitt lilla helveta jag själv skapat. Jag gråtet så jag kippar efter andan, Jag som haft massa bra vänner, aktiviter, ett rikt socialt liv sitter nu här.. Ville bara skriva av mig och undrar om det är fler som "valt" att känna sig ensamma, som i hemlighet tycker synd om sig själva? det är tabu att tycka synd om sig själv men det blir lätt så när man skapat sin egen ensamhet. Jag har läkarkontakt och en riktigt bra socialkvinna som hjälper mig med lite samtal och medecier för att öka livslusten. Men hemligheten och  det som håller mig "fast" det kan jag inte berätta för dom...detta äter upp mig långsamt. Vet inte vad jag ska ta mig till--- ville skriva av mig lite då det känns som alla känslor bara ramlar ur mig.. tack till de som orkar läsa! kram till alla därute och en extra kram till dom som är fast i sina egna små helveten och inte kommer loss. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Visst är ensamhetens ok tungt att bära. Särskilt när man sitter fast i något som du säger att du gör. Ibland kan livet ta vägar som man inte kunde ana, utan att man såg det komma. Man kanske inte förstår det förrän efterråt. Jag hoppas verkligen att du kan ta dig ur din isolering på något vis. Inget är omöjligt du vet ![Flört](http://ensamhet.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Oftast förstorar man upp saker och ting i sitt inre. Och ingen är sämre än att man kan ändra sig, om man gjort något tokigt som förföljer en. Nu vet ju inte jag vad det är som hänt, eller vad du bär på i ditt djup, och det var inte meningen att låta som jag bagatelliserar dig det du säger. Men oavsett hur tung en sorg kan vara, så tror jag att det går att välja att gå vidare. Med hjälp av rätt person så ska du se att det ordnar sig. Kram på dig. Vet hur det känns att sitta fast i isolerad ensamhet. Men det  går att ta sig ur. Kan du bara berätta om din hemlighet för någon, så tror jag att det alltid är en början till läkning ## Comment 2 Author: Lumos1 Tack för ditt fina svar Jag har just nu förstått att man måste ordna sitt liv själv ,och det kanske kommer innebära en hel del förändringar i mitt liv som kommer påverka , familj mm.. vet inte om jag är redå för det eller någonsi blir men som det ser ut nu så kan det bara fortsätta eller så berättar jag och då ändras allt. En sista utväg är något som förekommer ofta i mitt huvud då jag har så svårt att se hur jag ska ändra situtionen.. så många kommer bli påverkade negativt. några halvhjärtade självmords försök är gjorde kommer inte gå hela vägen då jag vill leva! men inte såhär. jag har inte tagit ansvar för mitt liv, likgiltighetet har kommit i samband med min hemlighet.. jaag vill ändra allt men vet inte hur.. tog mod till mig och berättade för ett tag sen för en person, och som du skriver så lättade det mig lite men det är jag som måste bestämma över mitt liv och har ingen aning hur jag ska få ordning med allt... förlåt för mitt osammanhängande svar;) men jag är tacksam för alla råd även om jag vet att jag är aningen diffus med mitt problem. ## Comment 3 Author: Kalendula Jag har inte valt att leva ensa eller att vara ensam, utan det är något som kommit sig pg.a det syndrom jag lever med. I med att det är svårt att få hjälp med praktiska saker av människor, som jag inte klarar själv. Så väljer jag helt enkelt att inte be om hjälp mer. Utan den som korsar min väg får självmant erbjuda mig sin hjälp om han/hon ser att jag behöver det. Men det jag tycker är jobbigt med att leva ensam är att inte ha någon att prata med umgås med o älska. ## Comment 4 Author: Kalendula Lumos, om du vill kan du skriva anonymt o på det sättet få ur dig din hemlighet som äter upp dig inifrån. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Va bra Kalendula att du skriver om anonymiteten och jag anser att du Lumos måste berätta för någon i alla fall. ## Comment 6 Author: JohannaEkroth Jag har två hemligheter som jag aldrig har berättat för någon om. Jo en person, har jag berättat den ena för, men det krävdes mycket mod och så krävdes det att personen jag berättade det för satt i samma båt, så att säga.... Den andra har jag ännu inte berättat för någon, och kommer aldrig att göra det heller. Jag har accepterat att jag kommer att få leva med mina hemligheter i tryggt förvar i min själ, men jag har en inre längtan till att jag inte skulle behöva det. Ja, det är en ensamhet i sig... ## Comment 7 Author: Lumos1 Tack för svaren, ska läsa mer noga och kommenterar sen då orden sjunkit in... nu i juletid är det extra känsligt att göra livsavgörande val.. Anonymt är ingen dum ide!