# På vilket sätt är du ensam? Author: Kalendula På vilket sätt är/känner du dig ensam? Motivera gärna ditt svar ![Glad](http://ensamhet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 1 Author: Kalendula Jag har inga nära vänner alls, utan får umgås med mina föräldrar om jag behöver sällskap. Och jag tror att min sjukdom gör att folk tycker att jag är tråkig och jobbig för jag kan inte hänga med i samma takt som andra. Det är som att människor säger ensak till mig men menar en annan... ## Comment 2 Author: Salladshataren När man inte har någon partner... Iallafall det kan kännas så ibland. ## Comment 3 Author: marica74 Jag har själv mamma pappa syster släkt o vänner, men min närmaste vän hon är väldigt ensam fast hon är snygg,rolig,påhittilig och ställer  altid upp på ALLA som behöver hjälp.Hennes mamma och pappa är döda.Hennes vänner och de  som brytt sig om henne har  dött allihop i hemska olyckor och sjukdomar.Hon har alltid dragit  till sig djur som hon älskar, både vilda och tama. De hon älsat mest har dött för henne med.Jag vet inte hur hon orkat stå ut med allt hon är en stark kvinna,tyvärr tycker inte hon det själv. Trotts att hon är så ensam försöker hon hålla skenet uppe, och hon ljuger inte  då  hon berättar  att hennes enda besök  var kronofogden som kom.Då är man ensam. Hon har mig hon har vänner men ingen som hon själv litar på.Hennes liv har varit motgångar,sjukdom, död, sorg,svek och alla har ljugit och pratat skit om henne sen vi var 13. Jag vet att de är avundsjuka.Hon är otroligt vacker, utåt visar hon  aldrig upp annat än glädje. Jag älskar min vän och det gör så ont  att en så snäll och omtänksam  människa som hon, ska behöva känna sig så ensam och anorlunda. Varför kan inte folk acceptera  de som inte passar in i dom "vanliga mallarna"? ## Comment 4 Author: Kalendula Folk är rädda för allt som är annorlunda som dom inte själva kan relatera till tror jag. Jag känner igen mig väldig väl i din beskrivning av din vän :O/ ## Comment 5 Author: trinity55 Jag har kronisk värk vilket gör att jag orkar inte med någon social tillvaro. Min kära Mamma är gammal och det lilla energi som finns får gå till att försöka hjälpa henne. Hon har ju alltid hjälpt mig genom åren, så nu är det ju min tur att hjälpa henne. ## Comment 6 Author: Kalendula #5 jag förstår dig, har också kronisk värk. Men saknar den sociala tillvaron då jag bara har min mamma just nu. Men hon väntar själv på operation, men envis liten oxe är hon. Hon överraskade mig med ett besök idag och bestämde att vi skulle ses i morgon med, så att vi kan röja ut min klädkammare som jag har som förråd just nu. Det var ingen idé att protestera. Så, jag tänkte att okej då får hon komma och hjälpa mig med det. Så kan jag överraska min familj i helgen och åka och beskära lite buskar hos dom. ## Comment 7 Author: Sessan1 Har man föräldrar som ställer upp på en, så är det ju roligt, MEN det har dock inte jag haft :(:( Så var du lycklig att du har föräldrar som hjälper dig med flytt med mera. Du pratade om att röja en klädkammare. Allt har jag fått klara själv med hjälp av att BE om hjälp, ingen har kommit till mig och frågat OM jag behöver hjälp! Folk är olika ## Comment 8 Author: Kalendula Ja, jag är så tacksam och glad att jag har min mamma och min styvfar som kan hjälpa mig ibland. ![Glad](http://ensamhet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Kramar om. ## Comment 9 Author: Mirjami-78 Jag svarade annat pag. att jag har mina barn på heltid men då jag känner ensamhet är oftast när man skulle behöva ha den anre föräldern/vuxne att rådfråga saker osv. ## Comment 10 Author: [Borttaget] Känner mig ensam när min partner är borta - Är visserligen också sant, men en annan sorts ensamhet finns också, då jag efter flera år har bearbetat den hemska känslan av ensamhet, förtvivlan och svartsjuka när min sambo var borta. Psykisk ohälsa började otroligt tidigt för mig, men har inte ett lika stort grepp om mig längre. Har aldrig tagit piller eller terapi utanför familjens utredning. Min ensamhet kommer aldrig fyllas då min far tog hälften av min själ med sig i döden och eftersom ingen är 'Jag', kommer absolut ingen att förstå mig och jag är inte den som försöker eller ens vill dela med sig av mina djupaste känslor. Min ensamhet är medveten och självvald..men klart den tär ändå. ## Comment 11 Author: ensamakademiker Jag känner mig ensam framförallt att för att jag saknar de där nära vännerna eller bästisarna om man nu kan ha såna när man snart är 30. De bekanta/vänner jag har är ofta upptagna på annat håll och är dessutom inte såna vänner som verkligen hör av sig och hör efter en. Det går ofta dagar eller veckor mellan att vi ses och däremellan sker ingen kontakt alls. Tidigare har jag skickat en del spontana sms för att mest höra efter mina vänner eller kanske tipsa om ett bra TV-program eller liknande men får aldrig några sådana sms tillbaka och därför har jag slutat med denna typ av kontakt. Jag skriver om många av mina upplevelser av ensamhet på www.ensamakademikerskriver.wordpress.com Kika gärna in där. ## Comment 12 Author: PawsOnPaws Jag HAR vänner, men dom bor timmar bort från mig... Fast ingen av dom är riktigt... Som mig. Dom är kul att vara med och så, men jag drömmer om någon som verkligen förstår mig och som jag bara kan slappna av och ha det roligt med. ## Comment 13 Author: Salladshataren Jag har många vänner, men ändå får jag en känsla av att vara ensam ![Rynkar på näsan](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") ## Comment 14 Author: Tangotime Jag kan nog inte förklara egentligen men jag kan känna mig ensammast i världen när jag umgås med vänner, släkt eller min man. Det känns ibland som att ingen förstår mig och hur det är att leva med smärta och depression. Och då känner jag mig helt ensam fast jag har folk runt omkring mig. ## Comment 15 Author: dreamoutloud Jag har vänner, även om de inte är så jättenära vänner. Men de flesta bor inte i min stad och det blir mycket planerande om man skall ses. Har vänner i klassen med som jag ser varje dag. Men är lite av den klassiska "ensam i ett rum fyllt med folk". Lider även av aspergers vilket alltid fått mig att stå ut lite eftersom jag fungerar på ett annat vis än andra personer. ## Comment 16 Author: Musiken Har inga vanner riktigt. Och ar ensam nar partnern ar borta. ## Comment 17 Author: Musiken Ar aven ensam pa det viset att jag inte har nagon att dela med mig av allt med. Vill inte oppna upp mig for personer som star mig nara da jag gor allt for manga misstag for manga ganger att de snart trottnar pa min idioti. Dessutom gillar jag inte att nagon nara mig kan "doma" mig - om an i tysthet. Ju mindre de vet, dest mindre ont om mig kan de saga/tanka. Oppnar ibland upp mig har pa ifokus, men marker hur snabbt folk tappar talamodet. Angesten som jag inte far nagon bukt pa, pojkvannen som det ar en riktig berg-och-dalbana med, sjalvfortroendet som inte existerar, livet som jag aldrig tar tag i. Inte en chans att jag skulle klara av att delge allt det till nagon i min narhet. For mycket belastning pa nagon som inte ens behover tyngas med skiten och bara kommer tanka _"varfor skaffar hon inte ett nytt jobb, varfor dumpar hon inte pojkvannen, varfor tar hon inte tag i sjalvfortroendet, varfor soker hon inte hjalp?"_. Det blir for mycket, sa det ar enklare att vara ensam, aven om jag ibland behover ventilera. ## Comment 18 Author: Kalendula #17 men det är ju inte alltid så lätt att ta tag i sig själv ska gudarna veta. ## Comment 19 Author: Musiken #18, Nej det ar ju verkligen inte det! Jag har forsokt manga ganger... ## Comment 20 Author: Kalendula #19 för min del brukar det gå bra att ta tag i mig själv om jag har stöd av någon, Men just nu har jag inget stöd på det sättet alls, fast har inte givit upp hoppen om att en dag hitta honom med stort H. Som kan ge mig det stödet jag skulle behöva. ## Comment 21 Author: Musiken #20 Absolut! Jag har ju min pojkvan som jag verkligen gatt igenom helvetet 14 ganger runt med, och han ar fortfarande kvar och stottar! I borjan var det nog ett valdigt destruktivt forhallande for min del da han stjalpte mer an hjalpte, men vi har bada utvecklats, och motgangarna tar vi oss igenom och blir starkare pa kuppen. Just nu star vi nog infor varan varsta kris nagonsin, men mitt i allt skit sa brinner karleken pa nagot satt starkare an innan. Men det ar anda svart att dela med sig av alla demoner.. Han har ju sina egna ocksa. Jag hoppas verkligen att han ar han med stort H, for som vi har kampat sa vore det darskap att slanga bort allt. ## Comment 22 Author: Kalendula #21 Åh vad jag hoppas att allt går bra, önskar er all lycka i världen ![Skrattande](http://ensamhet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") KRAM! ## Comment 23 Author: Musiken #22 Tack :) Sa lange vi tar oss igenom den har krisen helskinnade sa ska det nog ga vagen! ![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 24 Author: Shortforcrazy Jag bor ensam med djuren och har inte många vänner att umgås med. En bästa vän, tror jag, men vi ses aldrig, har bara hänt en gång. Jag kan känna mig ensam i en enorm folkmassa, på jul när alla andra är glada men inte ser mig, när jag får höra hur bra alla andra är men nästan aldrig någonting om mig själv, när jag sitter och pratar med någon som helt plötsligt mitt i samtalet börjar flirta med någon annan, när det nästan alltid bara är jag som får höra av mig till andra. I rätt så många situationer och rätt så ofta. Jag känner mig ofta ivägen och otillräcklig. Obetydelsefull. Mitt sjukdomstillstånd och min bakgrund som brottsoffer spelar nog in till viss del. jag är rädd för att träffa en ny parter eftersom jag inte vill utsätta någon annan för mig själv. När min moster bad oss "barn" att lära hennes son allt vi kunde, så fick jag säga att jag inte kommer att lära honom något, för jag vill inte att han ska bli som mig. Det är så många tankar som snurrar runt i mitt huvud, det kanske blir lite osammanhängande. Förlåt. ## Comment 25 Author: Kalendula \# för mig är det inte alls osammanhängande. Jag förstår dina tankar. ## Comment 26 Author: Shortforcrazy #25 Okej. Så bra. ## Comment 27 Author: graleh Jag umgås nästan bara med min sambo. Han har inte så mkt kompisar då han är negativ till människor och jag behöver dras ut för att träffa folk då jag lätt får social fobi. Jag har gått från att fika med folk varje dag och festa varje fredag och lördag till att se fram emot att se på film och mysa med min sambo fredag och lördag kväll. Jag blir trött av att umgås med folk. Det jag får på jobbet räcker. När jag kommer hem vill jag bara ta det lugnt, kela med min sambo och gosa med mitt husdjur. Jag skuldbelägger mig själv för att jag är tramsig, men sedan när jag tvingar mig själv ut och fika med folk, mår jag dåligt för att jag tvingar mig själv till något.. Puh.. ## Comment 28 Author: Shortforcrazy På det sista planet är jag likadan, så jag förstår hur du menar. ## Comment 29 Author: graleh :/ Fattar inte vad man ska göra åt det.. gått i terapi i åratal och alla terapeuter bara säger åt mig: ja men du får tvinga dig själv att gå ut och umgäs med folk så slutar du kanske bli trött av att umgås med folk.. Men det blir jag inte.. jag blir bara mer trött och orkar knappt jobba för jag inte har energi nog. Bläää. Jag har ingen aning om vad det beror på att umgås med folk tär på ens krafter. ## Comment 30 Author: Shortforcrazy Det tycker jag är rent skitsnack. Du får fortsätta att umgås med din sambo, och sen kanske gå ut och ta en fika med honom om du känner att du vill. Eller gå på bio. Du kan även ta med ditt husdjur ut så får ni en närmare relation, såvida det inte är en hund och du är ute hela dagarna. Är det en hund så kan du kolla upp om det finns något hundcafé i närheten av där du bor och kanske överväga att gå dit. Men ta allt i din tagt, pressen gör bara allt värre. Man ska aldrig behöva tvingas till nåt! ## Comment 31 Author: [Borttaget] Jag umgås mest med min sambo då jag har aspergers och kronisk värk (ska utredas vidare snart) så det är mycket sällan jag orkar med att vara social. Inte heller vet jag hur man är social riktigt, och inte orkar jag försöka en massa. All min energi går åt till att få hem och studier att fungera. ## Comment 32 Author: graleh #30 > Tack för din input. Jag själv vet inte vad jag ska göra av de instruktioner jag får av psykologer och liknande.. de funkar ju inte på mig. Jag menar, hur länge ska man behöva hålla på att tvinga sig själv till saker? Och ska man offra sitt jobb för det? o\_0 Jag provade en ny form av antidepp för ett tag sedan som skulle göra en pigg, men de var helt makalösa.. jag kunde inte sova om nätterna och jag hade konstant hjärtklappning + att jag fick ökad tinnitus, vilket i sin tur gav oro och ångest. När jag sa jag ville sluta med dem förstod läkaren inte.. "man får offra något". Aha.. jag ska offra sömnen? Och jag ska gå runt med ångest för jag har fått ökad tinnitus? Och jag ska ha konstant hjärtklappning och inte kunna sitta still och göra mitt jobb? Bra.. varför ska jag då vara pigg om jag ändå blir arbetslös? Jag fattar inte hur vissa kan bli psykolog eller läkare, ärligt talat. Tror de fått sin licens i ett corn flakes-paket. ## Comment 33 Author: Kalendula #32 Jag tycker att du ska göra som du känner, inte tvinga dig. Ofta går det bättre med sällskap, men då får ju saker och ting ske när du känner att du kan. Tabletter och mediciner i all ära, men man ska inte offra sömnen få hjärtklappning och bli orolig och få ångest. Det är ett för högt pris. I slutändan är det ändå bara du som kan bestämma dig för hur du vill ha det och på vilket sätt du ska genomföra det. Kram och lycka till ![Glad](http://ensamhet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 34 Author: dreamoutloud #32 Håller med Kalendula att du inte skall försöka tvinga dig till saker. ibland måste man offra lite, men sömn och hjärtklappning är inte sådana saker! Det är ju viktigast att du mår bra och om medicinen har sådana biverkningar är det ju antagligen inte ett alternativ. Men jag hoppas det ordnar sig för dig :) ## Comment 35 Author: graleh #33 &  #34> Tack rara ni :) Känns bättre att få stöd, om det så "bara" är via nätet :) Men finns det inte risk att folk tror man är en "enstöring"? Visst, nu har jag ju sambo och husdjur så jag är inte ensam.. och dessutom finns det alltid folk som tycker och tänker saker.. ## Comment 36 Author: Kalendula #35 Varför tänker du för andra männsikor? Skit i vad du tror att dom tänker. Du gör precis vad du känner att du mår bra av. För om man ska tänka på det sättet så är ju alla enstöringar och konstiga på sitt sätt. "Inget är normalt, allt är normalt" Och dessutom är alla konstiga på sitt sätt, och många tänker säkert för dig med och tror att du tänker konstiga saker om dem. Var dig själv, det är du bäst på, KRAM! ![Skrattande](http://ensamhet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 37 Author: dreamoutloud Jag skiter också i vad andra tänker. Är en riktig enstöring och bor typ isolerad i min lägenhet när jag inte är i skolan. Skiter fullständigt i vad andra tycker för jag mår bra av detta :p För det mesta iaf xD ## Comment 38 Author: [Borttaget] Jag är inte fysiskt ensam men ibland psykiskt när jag inte kan dela mina funderingar och tankar med andra. ## Comment 39 Author: Zorxs Jag har min partner och mina föräldrar. Men jag och partner har haft ett extremt dåligt år som tagit hårt på våra psyken. Just nu är vi som två igelkottar som försöker krama och komma nära. Hoppas taggarna faller av någon gång. Saknar bästa kompisar och bestämda hjälpare. Har man asperger och schizotypal personlighetsstörning så är det svårt att vara social på rätt sätt. ## Comment 40 Author: Zorxs Jag har min partner och mina föräldrar. Men jag och partner har haft ett extremt dåligt år som tagit hårt på våra psyken. Just nu är vi som två igelkottar som försöker krama och komma nära. Hoppas taggarna faller av någon gång. Saknar bästa kompisar och bestämda hjälpare. Har man asperger och schizotypal personlighetsstörning så är det svårt att vara social på rätt sätt. ## Comment 41 Author: graleh #36> Tack för de fina orden :,o) Känns lite bättre :) Och  tack ni andra med för era peppande ord. Ska försöka vara glad för mig själv istället :) Kram på er! ## Comment 42 Author: Kalendula \# 41 Det finns bara en av du, och bara du vet vem du är och vad du går för, och bara du vet vad du tänker och funderar på. Så den enda som kan vara  du, är du. KRAM ![Skrattande](http://ensamhet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 43 Author: Virvlan Ensam i sig själv, fast man har folk omkring sig.. ## Comment 44 Author: Virvlan graleh: din sambo kanske gör att du inte kan träffa andra?.. om han ogillar människor smittar de av sig på dig. är han bra för dig? gör saker ändå, fast du inte orkar. de brukar bli skoj.