# Hur orka/våga göra saker själv. Author: linda88 Hejsan Jag har märkt att jag ofta vill göra saker men drar mig för att jag måste då göra det själv eftersom jag aldrig får någon med mig. Det känns lite tråkigt att göra saker själv även om det är saker jag gärna gör som tex gå på bio, besöka marknader, åka till speciella matställen med olika teman, museum, teater mm. Mina få vänner har aldrig tid eller de intressen jag har och min familj har jag ingen bra relation med. Ibland gör jag till o med sånt jag egentligen inte tycker är så kul bara för att jag uppskattar sällskapet och slipper vara så ensam.  Hur gör ni andra. Går ni ensamma? Jag vet att många säger att de är skönt att göra saker själv o de kan ja tycka ibland men inte hela tiden dessutom är jag ju alltid själv så jag har ingen familj hemma att komma undan ifrån ett tag. ## Comment 1 Author: Gur4m1 Jag går ensam om det är något jag vill göra och ingen vill hänga med. När man går ensam öppnas chansen att prata coh få kontakt med andra rätt ofta, upplever jag ^\_^ För när man är en grupp så "sticker" andra ogärna in och "stör" men när man går själv, kan någon annan som går själv, känna sig mer bekväm att söka kontakt. Varför "vågar" du inte göra saker själv? Ser ofta i tvserier (amerikanska serier) med storstadsbor som "pinsamt" sitter och "skäms" vid ett litet bord, helt ensamma. Som att folk omkring någonsin skulle ens ägna den personen en tanke. Jag tänker inget speciellt om jag ser en ensam person vid ett bord, eller om de sitte två eller tre. Det är ju inte FEL att gå ensam, vad är du rädd för? Att något händer dig? :D Jag har gått kurser själv, då lär man ju känna folk där. Gå på bio själv är ganska skönt, för jag har så annorlunda filmsmsmak än mina väninnor. Att gå ut och fika/äta ensam ser jag nästan som självklart, att det händer ibland. Då jag ofta äter lunch mellan mina uppdrag, så äter jag ju ensam. Då kan man ta med en tidning eller bok, om man ska på fik. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Prova att gå på tex museum ensam, du kommer njuta mera att gå ensam än att gå med någon som inte delar ditt intresse och stressar på att bara gå därifrån. Jag går ensam på museum för att ingen av mina vänner har det intresset. Du skriver att dina få vänner aldrig har tid, kanske dom har bildat familj då brukar tiden inte räcka till eller har det alltid varit så...tidsbrist? ## Comment 3 Author: [Borttaget] Jag skulle vilja göra så mycket men jag är också rädd för och göra det ''ensam'' så att säga. Jag provade påvägen hem ifrån mitt jobb att gå in och ta en fika själv .. det var oerhört jobbigt men samtidigt skönt.. sen har jag varit på bio själv.. för det var ingen som ville se den filmen jag ville se. Filmen var super bra, men det var jobbigt.. å sitta ensam.  Egentligen är det ju inga problem med att göra saker och ting ensam.. men av någon konstig jävla anledning är det konstigt....whyy? Just nu skulle jag vilja gå ner till hamnen och bara sitta där och njuta.. men så kommer tanken upp.. ska jag sitta där ensam.. bland alla rikeman människor.. det skulle ju inte se klokt ut. Önskar att jag kunde uppskatta mig själv lite mer. :/ ## Comment 4 Author: linda88 #3 Så är de för mig med. Var också på bio själv o de jag tyckte var extra jobbigt var att de var fullt så jag satt liksom i mellan två sällskap. Bara de här med att gå in själv mm känns udda. Jag vann ett pris som innebär att jag får fika gratis i sommar på ett ställe men ingen vill med o även där var jag helt själv. Alla är där med antingen kompisar, partner eller familj. Tycker de dessutom är värst nu på sommaren då många är ute o har trevligt o kul de känns extra ensamt. ## Comment 5 Author: Spöket Jag brukar gå ensam på bio för varken väninnor eller make delar min filmsmak (scifi och action). Jag går även på mässor och dyl själv att samma skäl. Jag har inga problem med det, hellre gå själv än att tvinga nån att följa med om man säger så... Jag har gjort så sen jag var tonåring (jag är nu 39) Jag tycker att det är synd om man skulle förneka sig att göra ngt bara för att man måste gå ensam, man förlorar så mkt på det. ## Comment 6 Author: linda88 #5 Ja men då gör du det ändå frivilligt eller vad man skall säga. Du har vänninor och make. Även om de inte vill se filmen med dig så har du någon som väntar när du kommer hem, någon som blir orolig om du inte skulle komma. Jag tex skulle kunna vara borta i flera veckor o troligtvis ligga död i min lägenhet tills grannarna klagar på lukten elelr styrelsen för att inte hyran betalas.  Så de handlar inte bara om at de känns fel utan att orka ta tag i livet o göra något fast man hela tiden är själv :/ ## Comment 7 Author: KimE Tycker du är duktig som gör så pass mycket själv. Jag gör mest saker som man brukar göra ensam som promenera, fiska och jaga när jag är själv. Affärer för friluftsliv är skönast att gå i när man är själv. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Alla människor vill känna sig behövda. Finnas med i ett socialt sammanhang. Det kanske är viktigare än att göra saker själv, för det tvingas vi alla att göra mer eller mindre. Jag vet inte om det är så Linda tänker. ## Comment 9 Author: Moalinn Det handlar om att tvinga sig  själv. Jag tror inte att saker och ting känns så konstigt när man väl kommit in i det. Ja, det är alltid roligare med sällskap men om det är något man verkligen vill göra så är det alltid bättre att göra det själv än inte alls. Dessutom, sällskapet hittar man väldigt sällan i kylskåpet utan de finns på offentliga platser 😉Man förstår sig själv mycket bättre om man gör saker själv. Jag har lärt mig förstå mig själv bara genom att gå på konserter själv, vilket jag inte ville göra för ett år sedan men nu har jag inte haft sällskap på konsert sen oktober 2013 och det har bara gått uppför. Man lär sig samla modet att snacka med människor som kanske är själva, eller någon som bara ser allmänt trevlig ut. Det är inte lätt att ta sig dit men det är bra att ta små steg och sen också se det positiva i det hela. Även om det tar otroligt mycket på orken och självförtroendet i början så blir det lättare med tiden. Du säger att du är själv och har ingen familj att komma bort från, men antagligen är det den tomma lägenheten du behöver komma bort från. Som sagt, "bara" (vet att det är svårt, men man måste) tvinga dig själv att göra något du tycker är roligt, gärna flera gånger i månaden, så lär du dig till slut att uppskatta dig själv. ## Comment 10 Author: Besserwissern Håller med #1 helt.  Ni tycks göra ett problem av något som inte är ett problem. Klockrent exempel är ju att käka ute själv, har man ett ambulerande ensamarbete så skulle det ju vara omöjligt att äta lunch/fika om man tvunget måste vara fler. Ni förknippar nog bara vissa sysslor med att "man måste" vara minst två.  Men då har ni gått ifrån vad sysslorna egentligen handlar om - t.e x att äta vilket är det primära, inte att umgås. ## Comment 11 Author: Moalinn #10 Fast jag tror inte det största problemet är att äta ute eller gå på bio själv utan att faktiskt göra det. Man har mat och en tv hemma, varför gå ut? Man måste vara positiv i allt man gör och bestämmer sig för att göra. ## Comment 12 Author: [Borttaget] . #10 #11 Det kan nog vara så. Det kan/skulle kunna vara så att det inte är det som är själva problemet. Det skulle kunna vara så att TS saknar en typ "bästis", en kompisrelation helt enkelt. TS skulle vara betjänt av en professionell hjälp för att reda ut orsak o verkan. Me det betyder inte att TS ska sluta och skriva här på Ensamhet. Utan bolla gärna tankar o känslor med oss andra. ## Comment 13 Author: Besserwissern #11 Jo, det kan man ju fråga sig. Jag föredrar att käka själv hemma och glo på Tv hemma. Men jag är en ensamvarg, så jag är hellre själv än bland massa folk. Men nu skriver ju TS att hon vill göra saker men inte själv, så vi får nog anta att hon vill gå ut och käka och gå på bio.  Bio kan jag förstå är lite sådär själv, men knappast att äta. Jag tror att ni (som har "problemet") är rädda att bli bedömda på något sätt? ## Comment 14 Author: [Borttaget] Jag har vant mig vid att sällan ha någon som vill hänga på och jag har börjat trivas med mitt eget sällskap. Förr tyckte jag det var jobbigt för jag kände mig lite uttittad och det påminde mig om min skoltid då jag gjorde allt för att inte se ensam ut  för att jag skämdes för att jag inte hade några vänner. Men det började dyka upp spelningar mm som jag ville gå på så jäkligt gärna att det vägde över behovet att ha någon med mig... och när jag väl började så var det inte så farligt, tvärtom skönt.  Nu tycker jag inte det är någon big deal alls. Inte om det är något jag väldigt gärna vill gå på vill säga! Undantag är mingel, konvent, medlemsträffar och liknande som involverar att man ska vara social. Det undviker jag gärna. Men museum, spelningar, shower, bio, äta ute, marknader mm går jag gärna ensam på (även om sällskap är en bonus)! Det tråkiga kan vara om jag varit på något som väckt starka tankar och/eller känslor (positiva eller negativa) så kan jag sakna någon att ventilera dem med.  Men hellre det än att inte ha varit med om upplevelsen alls! ## Comment 15 Author: [Borttaget] Jag tror också att det handlar mycket om känslor och tankar som rusar geometri huvudet. Naturligtvis är det inte alltid så. Men om det är så kan man vara glad där det är ganska lätt att övervinna med lite extern hjälp.