# Är så jävla trött på allt Author: Anonymtjej Hej! Är en tjej på snart 15 år... Och ja, jag är helvetes jävla trött på allt. Är ledsen nästa hela tiden, gråter jätteofta för ingenting. Det började i somras, mådde sjukt dåligt över min vikt. Försökte äta under 500 kalorier varje dag osv. Jag hatar mig själv så mycket... Började samtidigt skära mig och gör fortfarande det då och då. Jag är fosterbarn då mina alkoholberoende föräldrar suttit i fängelse för droger/tagit saker, träffar nästan aldrig nån av dem längre. Bor i ett hem tillsammans med min bror. I våras var min bror deprimerad... En gång knöt han ett rep så som man göt när man ska hänga sig... Blev så fruktansvärt rädd då. Grejen är den att jag ändå har ett bra liv, jag har bra vänner och en bra fosterfamilj. Men ändå mår jag inte bra? Vet vill verkligen vad jag ska göra. Orkar inte med mig själv Vet inte ens varför jag skrev allt detta här men ja... ## Comment 1 Author: [Borttaget] Ibland kan man hamna i "svackor", och då kan det kännas bra att skriva/prata av sig, vilket jag förstår att du har gjort. :) ## Comment 2 Author: VildaVittra Jag skar mig liksom du när jag var ung och jag vet hur "skönt" det känns, men det är en ond cirkel och du bör ha som mål att sluta med det. För att komma dit behöver du hjälp och stöd. Det kan du få genom att tex vända dig till en lärare som du litar på skolan, eller kanske skolsköterskan. Din bror behöver också någon att prata med, men det kan du be de vuxna om hjälp med också. Jag vet att du tycker du är ful, men din själ och kropp kommer att växa så de passar ihop, när man blir så gammal som jag, så bryr man sig inte längre, för det viktigaste är ju att man är frisk och att kroppen håller. Inte huruvida man har en putmage eller knotiga knän. Sen finns det inga fysiskt fula tjejer, däremot finns det sådana som har fula själar, men till dom tror jag verkligen inte att du hör. Mår man psykiskt dåligt är det extra viktigt att äta bra, så sluta banta och se till att få i dig alla färgerna av grönsaker och frukt varje dag. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Annonymtjej,.....du skrev att du inte vet varför du skrev detta..... Känn Dig välkommen hit till Ensamhet. Kom ihåg, skriv av Dig bara, det är gott för själen. Vi lysnar! ## Comment 4 Author: Leon1973 Hej du...   Det finns inte en chans för mig att förstå exakt hur du mår, men du skriver att du har ett bra liv, bra vänner och en bra fosterfamilj. Jag tycker du ska värdera de sakerna för vad de är, jag vill inte predika för dig men du har något som många inte har förmånen att ha. Jag är glad för din skull att du har det du har och att du skrev här inne, bara det faktum att du skrev betyder att du vill skriva av dig lite, göra dig hörd och kanske få prata med oss andra "Normala/Onormala" människor som inte sitter bakom en doktorstitel på BUP osv... Kram på dig. ## Comment 5 Author: Mantissa Har du kollat dina värden? Hypotyeros tex kan ge de symptom du har ## Comment 6 Author: Sjuttan Allra varmaste kraaam till dig! Stå på dig! ## Comment 7 Author: Kalendula Kan ju säga som så är här. Är snart 44 år och ibland är jag intill döden trött på allt, på precis allt ... Men jag har kommit på att under hela mitt liv har jag inte fått o får inte den formen av kärlek som jag känslomässigt är i behov av. Detta gör att jag känner mig rätt så tom jämt. Men jag har ändå en förmåga att sända ut kärlek till allt och alla i tanken ... även om det kanske inte är vad människor behöver. Det jag vill komma fram till är, säg till folk hur du vill bli älskad, vilken form av handling som du uppskattar att få för att du ska känna dig älskad ... Det finns också en bra bok som tar upp detta, om det känslomässiga behovet av kärlek och att det i handling är olika för olika människor. Det handlar inte bara om att älska, känna kärlekskänslor till någon, utan också att utföra en fysisk handling som gör att man känner sig älskad ... Kärlekens fem språk av Gary Chapman, finns att låna på biblioteket också om man vill det. ## Comment 8 Author: Josse5233 Hej! Åh, vad jag känner igen mig! Jag är snart 18 år gammal och jag mår precis som du gör. Jag har en fantastisk familj och underbara vänner samt mina kära djur men det gör inte saken så mycket lättare. Jag mår verkligen jättedåligt. Om du vill prata så tveka inte att skriva. :) ## Comment 9 Author: Morningrain Hej! Å stackars dig! Att vara 15 år är jobbigt i sig men sen situationen med dina föräldrar. Här är alanon-stödgrupper för anhöriga till missbrukare. Man kan gå på mötena även om man är 15, jag gjorde det och tyckte det var bra även om det är idealiskt med ala-teen som är speciellt för tonåringar, det finns dock inte överallt. http://www.al-anon.se/alalist.asp ACA är speciellt för vuxna barn till alkoholister/narkomaner men jag vet att man är välkommen som yngre med, http://aca-sverige.org/wordpress/?page\_id=12 Det är inte fel på dig för att du må dåligt, mitt enda råd är att prata med tex ungdomsmottagningar, BUP osv och att våga be professionella om stöd. Min pappa är alkoholist och tablettberoende (och ett svin) och jag mådde jättedåligt i din ålder. Tyvärr fick jag ingen bra kontakt på BUP, min pappa tog mig dit och pratade för mig och både han och psykologen jag fick fokuserade bara på att det skulle vara fel på Mig inte på honom och min hemsituation. Jag har ändå hittat bra terapier och bra människor att prata med med åren. Jag mår Mycket bättre idag som 30-åring än som 15-åring och jag mådde bättre som 18-åring än 15-åring med. Så om man bara söker stöd för att klara sig igenom det tuffa blir det nog bättre. Kan du prata med nån lärare på skolan? Jag vet att långt ifrån alla som jobbar med ungdomar är nåt vidare att vända sig till men de finns, det är det som är kruxet, att inte ge upp. Att jag skrev att det är bra att prata med professionella utesluter inte att det är jättebra om du hittar jämnåriga att prata med, som sagt, det ena utesluter inte det andra och det bästa tror jag är att försöka hitta stöd från flera personer. Du får gärna skriva till mig. ## Comment 10 Author: indra-bus Hej tjejen! Att vara i din ålder är jätte jobbigt, man har mycket hormoner som spökar.Tror att de flesta i din ålder mår som du ibland fast man inte pratar om de. Fast de gör de ju inte mindre jobbigt. Sen hände detta med din bror en svår sak o de med dina föräldrar. Här där ja bor har kyrkan grupper för barn o ungdomar till missbrukande föräldrar. Där pratar man inte om gud utan de man vill de är jätte skönt att prata med någon som är i samma sits i sin older o som pratar "ungdoms språk" Sen kan de oxå vara bra att prata med någon vuxen man har förtroende för. Bra mat, motion, frisk luft o söm är viktigt när man mår som du. Men efter regn kommer solsken de lovar jag dig. Skriva av sig är oxå bra. Så skriv på vi lyssnar här. 100000 styrke kramar till  dig. Go tjejen. ## Comment 11 Author: Kalendula Al- anon är bra, för där får man ju en utbildning om hur missbrukaren fungerar också.