# Ensam på JulAfton?? Author: Man38 Läst det är många av er som skriver om ensamheten på JulAfton och liknande. Själv så är sådant inte så stort för mig, JulAfton har blivit något, för att vi har valt att göra det till något, precis som midsommar, påsk och alla andra tillställningar. Med detta menar jag att man inte behöver välja att göra det till så stor tillställning, bara för att många andra gör det? Det finns ju inget "rätt eller fel" i vad som är och ska vara en JulAfton och om man sitter själv, så är det ju inte hela världen, det betyder ju inte att ni är mindre värda eller så. Men jag håller med er, vill man fira JulAfton med någon och man är själv, då är det inte så roligt. Till er som vill fira JulAfton, men inte vill vara själv, så brukar missionskyrkan ha så att man kan komma dit och träffas där, äta lite och umgås, likaså stadsmissionen, finns även en mängd utav andra förslag och tips, kryssning, resa eller annat. Ett annat förslag är ju att ni som är ensamma och som inte vill vara ensamma på JulAfton, hitta på något tillsammans vet ja, även om det kanske kostar lite kraft, så är ni många som slipper sitta själv och ni har varandra. Behöver inte kosta speciellt mycket och även här är det vad man gör det till. Själv så umgås jag med föräldrar syster kusiner och mormor morbror, förr även med andra släkten som ni inte lever längre. Alla sådana tillställningar tycker jag är totalt meningslösa, jag vill inte göra något för att alla andra gör det, om jag nu inte måste det, JulAfton är väl ett exempel på något som man nästintill "måste" fira om man har familj, det är inte heller alltid så roligt, så man kan vända på det också. Hoppas ni finner något alternativ som passar er. Sköt om er ## Comment 1 Author: Mantissa Jag kommer att vara ensam på julafton. Men jag själv har inget problem med det då det är semi-självvalt. Fast jag kan förstå att om man känner sig ensam så blir det nog lite värre runt jul för man påminns så mycket om sin egna ensamhet. Vänner samlas med sina familjer, på tv ses de "perfekta" julfirandet med värme och gemenskap. Men visst finns det alternativ för dem som önskar ett sammanhang och du tar upp några riktigt bra tips. ## Comment 2 Author: Mirinda Jag minns ett år när jag _ville_ vara ensam på julafton. Flera av mina släktingar och vänner försökte övertala mig att komma till dem. De ville ju bara vara snälla. Det var så svårt att få dem att acceptera att jag själv valde att vara ensam när det var jul. Hade jag sagt att jag tänkte vara ensam en vanlig söndag hade ingen brytt sig. Så visst har vi laddat julen med en massa förutfattade meningar om hur det _ska vara._ Den där gången jag fick "slåss" för att få fira jul solokvist slutade det med en kompromiss. Jag åt jullunch hemma hos min bästa vän och sen hade jag resten av dagen och kvällen alldeles för mig själv. Men det är enormt stor skillnad på självvald ensamhet och påtvingad. Ville med mitt inlägg bara visa hur knasigt det är med förutfattade meningar om hur julen ska vara. Dessa förutfattade meningar lägger ibland sten på börda för de som inget annat sällskap har på julafton än TV´n. Det finns människor som försöker dölja att de inte firar jul tillsammans med någon. Som om det skulle vara pinsamt eller rent av fel. Hur knasigt får det egentligen lov att bli? ## Comment 3 Author: [Borttaget] #1 Mantissa, vad innebär "semi-självvalt"? Förklara gärna för jag är inte familjär med uttrycket. ## Comment 4 Author: Mantissa #3 Jag är inte så mycket för själva traditionen, i alla fall inte som den har sett ut i min familj. Men själva julen är mysig. Senaste åren har det bara varit jag o mamma på julafton, men i år måste hon jobba på julen. Helt ok för mig, då jag mest "ställer upp" i vanliga fall så inte hon ska bli själv, speciellt sen mormor gick bort. Resten av min släkt bor långt bort och jag har lärt mig att inte nämna om jag planerar vara själv på jul eller nyår för då finns risken att någon kommer hit och ger mig dåligt samvete om jag inte sitter och håller dem sällskap. Min jultradition är att ta en slädtur på förmiddagen (ifört tomteluva såklart), göra fint i stallet och överösa hundarna med godis. På nyår går jag ut i skogen med några djur och kollar på fyrverkerierna från någon bergstopp :) ## Comment 5 Author: signemo Mantissa. Så fint du har det. Det där lugnet. Som jag tror man känner om man får ta det lugnt på julen. Det saknar jag. När jag var barn då var det lugnt. Vi var hemma hela dagen i kvällningen kom min morfar o morbror.  PÅ dagen var det lugnt vi varn märkte väl inte av mamma jobb, eller så var det så att eftersom det bara var hennes bror o far som kom så blev det lugnt. Som vuxen har vi först farit som skottspollar  mellan olika ställen, tills jag drog i bromsen och sa att på julaftonskväll åker jag ingen stans. Barnen måste få den gamla mysiga Känslan av att bara vara, kolla på Kalle, nyfiket fråga efter tomten. Ibland har jag tänkt att jag skulle vilja hjälpa till att ordna för  dem som inte har råd, eller får, eller kan laga mat. De som kanske driver runt på stan. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag tror Signemo har en poäng i sitt tänk. Vår vardag är så uppskruvad i tempo räknat. Att när vi får en möjlighet att vara tillsammans, så får vi det svårt att funka. Att vara i "stillhet" och prata, laga mat, diska, titta på KarlBertil o Kalle, en långpromenad tillsammans, blir helt megatokigt. Ni som får sällskap under helgen, ta väl vara på möjligheten. Vi som är ensamma och inte vill vara det, avundas Er andra. ## Comment 7 Author: signemo Har funderat på en sak när det är storhelger. Varför är det så många tv program om detta. Jag tänker så att om man känner sig ensam, så kanske den känslan blir större när man ser alla dessa program ## Comment 8 Author: [Borttaget] Japp så är det, lägg sedan till reklamen. Traditionen/religiösa arvet, och kommersialismen. Det är vår "julhelg" i ett nötskal. ## Comment 9 Author: Mirinda Signemo - jag blir glad när jag hör att du sade ifrån. Visst är det tokigt om man bara rusar runt och jagar efter julen. Jag tror man missar den då. Först har man stressat för att hinna förbereda den. Ska man sen stressa för att fira den (t ex fara runt mellan olika delar av familjen) så blir det knappast någon julefrid. Allt för ambitiösa projekt i köket på julhelgen kan också ställa till att man inte riktigt njuter av stämningen.  Eftersom jag har båda mina släkter långt bort har jag alltid firat "små" jular. Under min uppväxt var vi bara mamma, pappa och barn på julafton. Likadant är det nu, när jag själv har barn. Några enstaka gånger har jag firat jul hos släkten. Men då är jag ju gäst där och slipper det mesta av jobbet. Man hjälper bara till litegrann (så mycket de låter en). Så egentligen har jag ingen personlig erfarenhet av hur det är att ordna julfirande för många. De allra flesta jular har jag upplevt som lugna och avkopplande. Jag tänker mycket på varför vi firar jul och har helst bara de som står mig nära runt mig. Jag skulle nog inte trivas med en massa människor och stoj runt mig på jul. Brukar avsluta julafton med att gå på midnattsmässa i kyrkan. Bara promenaden dit är underbar om snön ligger vit och allt är stilla. Det enda man hör är sina egna steg. ## Comment 10 Author: signemo Midnattsmässa är vackert. Det är ett bra tag sen jag var på en , men fint är det