# Jag vill aldrig gå ut! Author: : )) kram Vill bara kolla av med er om det bara är jag som känner såhär???? Jag läser överallt att alla (känns det som) håller igång med ditten och datten och far och flänger och joggar och tränar och jaa....ni vet....är väldigt väldigt aktiva. Och det är ju bara bra naturligtvis. Men jag är helt tvärtom!! Jag behöver ta det sakta och lugnt. Och jag gillar inte att vara utomhus!!! Jag gillar verkligen inte det. Jag blir orolig och nervös och tycker inte alls om det. Har aldrig gjort det! Jag älskar att hålla mig inne. Vem mer än jag känner så? Om det är någon mer som absolut föredrar att vara inomhus så mycket det bara är möjligt så snälla skriv här. Det hade varit skönt att få höra. Hoppas ni alla får en fin dag! ## Comment 1 Author: Allamej Jag... Jag ser min syster och mina vänner och släktingar fara runt och vara så aktiva så men jag kan inte för mitt liv ta mig för att göra något sådant. Dom gånger jag går ut så har jag ett syfte, apotek eller mataffären. Men jag måste erkänna att det blir mindre promenader dit.. jag sliter hellre ut mig totalt än att gå flera gånger... ## Comment 2 Author: : )) kram Ååhhh!!!  Det finns fler än jag då🙂!!! Supertack!!!!! Så skönt när man får ett igenkännande i hur man känner sig och beter sig och är🙂. Jag är så törstande i att få slippa känna mig helt ensam i alla känslor och beteenden som jag har.  Tack snälla för svar🌺 ## Comment 3 Author: : )) kram Allamej🙂 Det verkar som om vi ändå är ganska ensamma om att helst hålla sig inne!!??  Finns det verkligen inga fler som helst inte vill vara utomhus?? ## Comment 4 Author: Allamej Vi kan vara ensamma om att prata om det. 😊 ## Comment 5 Author: [Borttaget] Jo då det finns fler, även om jag inte tillhör "inne-gänget". Men det är bara så att man bara, bara måste, måste ut och röra sig i friska luften. Det handlar om att må bra, både fysiskt och psykiskt. ## Comment 6 Author: : )) kram Allamej 🙂 jag sjukt tacksam att du i fysiskt skrivande person finns  och är likadan i detta avseende. Tack!!! T-Johan🙂 du har rätt i att friska luften är bra på många vis. Men brrrr vad det bär emot på ALLA vis att vara där.  Jag tvingar mig ut men det är helst i ärenden då. Men visst - jag tvingar mig ut på promenader också men jösses vad det är brrrr. Som vanligt med att vara jag så känner jag mig så annorlunda människor för övrigt. Man vill ju gärna checka av om andra har samma känslor och konstiga beteende som en själv. Vad jag än känner så vill jag helst inte vara ensam om det 🙂 ## Comment 7 Author: [Borttaget] Det är bra att hitta "själs-freder", att dela tankar med. Det är också en läkedom, att få vara fler. Det är därför Ensamhet är så himla bra. Här är vi fler som sitter i samma båt. ## Comment 8 Author: : )) kram Fina ord T-Johan!!!! Tusen tack!!!!!!🌺 ## Comment 9 Author: cirrun Jag tror att det finns massor av folk som trivs bäst inne, - för mig är det också så att om något roligt skulle hända ute som verkligen passar mig så skulle det vara välkommet.  Jag har faktiskt anmält mig till en sport grupp, just för att få göra något ovanligt 'ute', är dock tveksam själv om jag törs gå dit när den väl börjar; eftersom jag vet att kommer känna mig konstig och ensam där också.  Det kan  handlar om fysiskt och psykiskt otrygghet där ute, värsta är att  när tiden går så sementeras denna 'inåtvändhet' och det är svårare o svarare söka sig mot annat. ## Comment 10 Author: : )) kram Visst är det så cirrun. Det blir svårare att gå ut ju mer man är inne. Absolut. Men jag har verkligen aldrig någonsin gillat att vara ute. Jag skulle nog inte vänja mig att gilla det ens om jag var utomhus riktigt regelbundet för resten av mitt liv. Hemma med låst dörr slår ingenting!! När jag varit ute och väl kommer in igen och får låsa dörren om mig så kan jag klappa händerna för att det känns så skönt 🙂. Då tänker jag " Herre gud - finns det någon mer på jorden som är så inomhuskär???? Vad är det med mig?? " ## Comment 11 Author: ljusmor Tack för att ni finns! Jag förlorade min älskade man för en tid sedan och har efter det fått väldig motvilja att gå ut. Vi har hund så jag är tvungen men jag går helst ut tidiga morgnar och sena kvällar. Att gå och handla är ren tortyr, jag är helt slut när jag kommer hem. Jag har liksom krympt, blivit liten och rädd man kan nog kalla det livsångest. Orkar inte vara ute bland en massa okända människor. Bryr mig inte längre pm det är strålande sol, jag måste ha lugn omkring mej och det har jag bara inomhus och ifred från intryck. Skönt att höra att vi är fler som av olika orsaker vill vara inomhus. Kram från mej. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Det är lite knepigt detta med att "stänga in sig" eller som ni uttrycker det "hem kär". På fredagen när arbetet är över och jag handlat och fyllt kylen. Då tycker jag det är himla skönt att "låst dörren från insidan". Jag är så less på folk och vill bara vara ifred. På söndags morgon tar jag guran för att öva med trion ett par timmar. Men annars orkar jag inte med en massa "extra-människor". ## Comment 13 Author: : )) kram Strålande solsken ute nu. Jag vill inte för mitt liv gå ut!!!! Aldrig!!! Älskar älskar älskar att få hålla mig härinne i tryggheten. Ljusmor! Det enda som hade fått ut mig nu hade varit som du sa - hunden. Men jag har ingen nu. Men jag förstår dig så väl!!!!!!!! ## Comment 14 Author: Raija Danielsson #11ljusmor Jag reagerade tvärt om. När min älskade man dog så gick jag i skogen timme efter timme med våra hundar. Mest på ställen som var nya för mig och hundarna. Det var mitt sätt att reagera.Just promenader har jag alltid älskat. Nu klarar jag inte av det för att jag är sjuk. Men att handla tyckte jag inte om då, jag avskydde att se äkta par gå och handla. Särskilt om de dessutom var sura och griniga mot varandra. Till alla. Nu när jag läser här är det för att försöka lära mig eller få tips om vad ni gör hemma. Ni som inte går ut av fri vilja, vad gör ni hela dagarna? För mig är allt bara trist. Den som kan, kan ju gå på promenader och välja ställen där det inte finns en kotte. Jag försöker hålla mig lite sysselsatt med att läsa, lösa korsord och pussla. Tyngre, ansträngande saker klarar jag inte. Försöker åka iväg för att handla några gånger i veckan. Bara för att få se människor och lite liv och rörelse. Sen ska då allt bäras till och från bilen och när jag äntligen är inne igen så får jag lov att sova en stund. Så snälla, vad ska jag hitta på att göra? Vad gör ni? Raija ## Comment 15 Author: [Borttaget] #0 Jag känner också så men i mitt fall så handlar det om social fobi. Här hemma är det lugnt och tryggt och säkert medans där ute är det folk så då känner jag mig oftast granskad och då får jag lite lätt ångest. ## Comment 16 Author: : )) kram Japp!! Hemma är det tryggt. Ingen som tittar , pratar eller tänker nåt om en.  - Dig var längesen jag såg! , får jag ofta höra. När jag går ut så går jag helst vägar där jag tror mig möta minst folk. Likadant i affären - jag snirklar runt hit och dit där jag ser att vägen är mest fri från folk och jag inte springer på någon jag känner. Men NÄR jag ändå springer på någon jag känner så tar mitt supertrevliga jag över och då kan man tro att jag är supersocial. Men det är bara en roll jag tar vid liksom för att det är kanske lite den jag önskar att jag orkade vara.  Men när jag väl kommit hem igen så får jag lägga mig och koppla av för att överleva. Ibland dröjer det flera dagar innan jag återhämtat mig från att varit "därute" och pratat med människor. Och jaa.....vad gör jag om dagarna. Jag gör allt väldigt sakta för det första. I tre timmar kan jag sitta och "vakna" på morgonen med kaffe , frukost och nyheter på tv. Sen duschar jag och fixar till mig. Ser på en film. Lagar mat igen och plockar med det. Lyssnar på radioprogram som finns att ladda ner på datorn. Läser böcker. Tvättar. Städar. Ser på tv eller film. Igen. Jag älskar film och tv för att det är dom människorna jag orkar och vill umgås med. Dom jag kan betrakta utan att själv bli betraktad. Jag spelar Betapet på datorn och WordFeud på mobilen också.  Detta låter kanske som skit eller blaha-blaha i mångas öron att leva såhär enformigt🙂men jag mår bra av det. Jag är så tacksam att få vara frisk. Får jag vara frisk och ha råd att köpa nyttig mat så är jag så oerhört tacksam. ## Comment 17 Author: ljusmor Inte skit alls! Jag försöker själv leva inrutat lugnt o stilla så ofta jag har möjlighet. Är så trasig och skör efter att ha förlorat min älskade man att jag måste leva så för att orka existera. Kram. ## Comment 18 Author: [Borttaget] Jag kanske inte är så "representativ" för den typ av människa som TS avser med tråden. Men när veckan är slut vill jag vara ensam. Stänga dörren och låsa innefrån. Skolan och elever på halvtid sliter på den sociala orken. Vad gör man då av tiden? Vilar hjärnan i största möjliga utsträckning. Fredagen, handla och städa. Lördagen, laga mat till 10 personer, äta, läsa, sova mm. Söndag, spela med trion, äta, läsa sova och ta en promenad. Det handlar om rekreation för min del. Att återhämta mental och social kapacitet. Det är ett måste om jag ska orka med en ny vecka. Denna "helg rutin" är min trygghet och den är lokaliserad till mitt hem. Hemmet är själva "kärnan" i helg- konceptet. ## Comment 19 Author: : )) kram Ljusmor🙂 allt gott till dig!!! Allt allt gott till dig!! Gör det du behöver för att ta den ena dagen efter den andra. Jag känner med dig. När du känner dig ensam i ensamheten så vet att du är inte ensam om det. Jag känner mig väldigt ensam i ensamheten som jag måste ha. Det är så kluvet och konstigt på nåt vis. Men vi är inte ensamma i det och det är en enorm tröst tycker jag. Hoppas du får tröst i det också🙂 T-Johan - självklart är du representativ här på tråden!!🙂 och välkommen med ditt inlägg!!! Bara tacksamt att få se hur vi är olika och upplever det på det ena eller andra sättet. Kärnan är ju att vi behöver "hålla oss i lugnet" och stänga dörren för att må bra eller hämta kraft. ## Comment 20 Author: ljusmor Tack kära "Kram" för dina varma ord. Här hemma kan jag gråta när jag vill, här känner jag också bäst min mans närvaro. Ibland känns det hemskt och tomt men ändå är jag trygg i mitt hem på något vis, Tack för att du finns, skönt att slippa känna sej ensam. ## Comment 21 Author: : )) kram Ja du är absoluuuuut inte ensam ljusmor 🙂. Jag finns här. Och de andra också som skriver och läser här med dig och mig. Vi har varandra. Så kan man väl säga? Jo men det kan man. Vi bestämmer det🙂 ## Comment 22 Author: ljusmor Absolut! Tack! ## Comment 23 Author: [Borttaget] Ja då är det typisk "fredagskväll"! Dörren stängd och låst inifrån. I kylen ligger 1.8kg högrev som ska bli 10 portioner kallopps i morgon. Efterrätten blir ungs-stekta äpplen med vaniljsås. Drickat, vet inte, har röt o vit hemma, mörkt o ljust öl och en skvätt gin. Fast man får vara lite försiktig, medicin och starkvaror "lirar" inte så bra ihop. Tänker stanna inne tills söndag då ska jag sticka ut näsan lite försiktigt. Stannar ni också hemma? Jag undrar var Ylva håller hus? ## Comment 24 Author: Kerstin Johansson Hej Ljusmor jag känner med dig. När gick fin man bort? Var det länge sen? Förstår att du sörjer. Jag finns också här för dig om du behöver " prata". Att sörja tar ju sin tid och alla sörjer på olika sött. Men förstår att du tycker det e jobbigt att stöta på vänner. Har du någon nära vän som du e trygg med? För det e nog bra att inte isolera sig helt. Skriv så får ja höra hur de går... Ha finns ned dig och er andra. Kramis. ## Comment 25 Author: cirrun Ljusmor du har sorg och förtvivlan efter din mans bortgång, det kan ta lång tid och du måste få berätta och ventilera om dina känslor för en annan människa; - jag menar att du bör inte isolera dig för mycket.  Jag vet att dom vänner man hade i en relation brukar försvinna, då gäller det att man hittar andra människor.  #23 jag saknar också Ylva här och andra sajter🤔 ## Comment 26 Author: ljusmor Tack snälla för er omtanke. Min älskade man gick bort för drygt en månad sedan.Det har varit obeskrivligt fruktansvärt och jag fattar inte att jag överlevt hittills, men jag måste för barnens skull. Jag har som jag sa tidigare bara velat vara inne och jag kommer nog hålla mig väldigt stillsam framöver också. MEN - jag har bestämt mig för att börja jobba snart, jag har världens goaste kollegor som stöttar mig, ja t.om chefen! Och så har jag kontakt med min älskade man, han är här väldigt ofta och jag hör o ser honom inom mig. Dessa två saker plus att barnen och jag stöttar varandra väldigt gör att jag inte tänker på självmord hela min vakna tid av dygnet vilket jag gjort tidigare. Kramar till er alla, era vänliga ord betyder så mycket. ## Comment 27 Author: Kerstin Johansson Så skönt att höra att du inte är helt ensam uran att du har barnen att prata med. Det är ju ett enormt stöd för dig. Ja e glad för din skull att du känner att du kanske klarar att börja jobba och att du får bra stöd därifrån. Underbart... Vad dog din man av? Du behöver inte svara på det om du inte vill... Men ja finns här om du vill prata... Ha de så bra du kan ha det... Många tröstekramar till dig Ljusmor ... Du e tapper... ## Comment 28 Author: ljusmor Han fick en hjärtinfarkt och gick bort i sömnen. Jag hittade honom på morgonen. Jag kan lugnt säga att det är det värsta jag varit med om och då har jag varit med om många trauman i livet. Halva jag rycktes bort den morgonen. Jag blir aldrig mer densamma, jag vet inte ens om jag klarar att leva vidare men just nu kämpar jag för barnen och deras tillvaro. Jag är nog inte speciellt tapper jag har dock en stark tro på Gud och efterlivet, tror att det ger mig en viss styrka pluss att jag älskar barnen, hunden och jobbet. Men jag har väldig livsångest också. ## Comment 29 Author: : )) kram Idag har det varit en dag med riktigt stark känsla av ensamhet. Jag sväljer gråten hela tiden. Usch vilken intensiv känslodag. Jag har tänkt på att jag inte är ensam om att känna såhär men när man känner såhär så tror man ju det ändå. Att man är ensammast på jorden. Oj oj oj. Tänk om vi alla som känner såhär i detta nu kunde tvinga oss ut eller med glädje ta oss ut och ses på ett fik och bara sitta där tillsammans. Vi skulle bott i närheten av varandra alla vi som känner såhär och haft möjligheten att ses när vi ville, orka och kunde .Men det är ju som det är. ## Comment 30 Author: ljusmor Ja vissa dagar är helvetesdagar! Men du beskriver väldigt fint hur det skulle kunna vara , tänk om det hade varit så. Kramar från mej. ## Comment 31 Author: : )) kram Tack fina ljusmor för dina ord. Kramar om dig från mig. ## Comment 32 Author: [Borttaget] #29 Ett av dom stora problemen med ensamhet är att "grund orsaken" inte är ensamhet. Utan fysiska o psykiska "begränsningar", som i förlägningen ger ensamhet. Känslomässig ensamhet utan fysisk o psykisk inverkan brukar bottna i olika former av utanförskap. Arbetslöshet pensionering är några orsaker i högen av många fler. Men oavsett hur man definierar begreppet gör det lika förbaskat ont. Och den smärta vill vi göra något åt, helt klart. Där jag bor finns ett antal köpcentrum dom många av stadens ensamma/utslagna träffas. (kanske inte att rekommendera) Men många vill ju känna ett människo- värde, och inte stämplade. Och det är här Krams tankar kommer in. ## Comment 33 Author: Fialotta89 #30 Ljusmor vad får dej att tro att du inte är tapper?? När något sådant händer, tycker jag är du är tapper för att du ens tar dej upp ur sängen. Sorg är en väldig stark känsla som kan få en att känna sej helt värdelös, men bara man kommer upp o bort från sängen är man tapper. Och dina är i närheten ett tag till för att stödja dej, det tror jag. Jag har stora problem med att gå ut, jag knatar omkring här i mitt hus o klappar hundar, katter o matar marsvin. Gå ut är bara jobbigt. O få hem folk är ännu jobbigare. Håll på att stressa ihjäl mej häromdan när det kom marsvinsköpare, dom måste trott jag var stolligt. Stod och svettades massor bara är att det var folk i mitt hus. I mitt krypin ska det inte tassa omkring massa okända varelser :) ## Comment 34 Author: : )) kram Jag var nu bara tvungen att le så igenkännande med dig Fialotta89.   Har sagt det innan och säger det igen - 🙂skönt så skönt när man får läsa att andra är som en själv!!! Kram!!!!! ## Comment 35 Author: Kerstin Johansson Hej Ljusmor tack för ditt svar..  Oj va fruktansvärt att bara så där hastigt förlora sin man utan att vara förberedd på det :( Var han sjuk innan?  Måste varit förfärligt.  Ja känner med dig ska du veta.. Jag förstår hur du känner dig. Jag var hemma hos min mamma då hon plötsligt föll ihop i köket och dog. Då jag inte hade nåt förhållande så var detta fruktansvärt.. Och jag måde jättedåligt.Tanken på att du inte vet om du ska orka leva vidare förstår jag fullständigt... Men ofta får man nån slags styrka som man inte trodde fanns... En hjälp från Gud...  För ett par år sen mådde jag fruktansvärt dåligt och kände precis som dig att ja inte visste om ja skulle orka leva vidare.. Jag var rädd för livet. Men sökte mig till Pingstkyrkan där dem var helt underbara och bad för mig. Jag började be till Jesus om hjälp varje kväll innan läggdags och även på dagarna och jag blev bönhörd.. Även min vännina som mådde fruktansvärt dåligt och hade panikattacker blev bönhörd.... Det började ske underverk för oss båda. Och plötsligt började ångesten och oron suddas ut. Jag VET att det var hjälp frän Jesus.. Jag hade kanske inte levt idag om det inte vore för Pingstkyrkan.. De gav mig tröst,hop, och kärlek på ett sätt ja aldrig känt förr. Kan du inte gå och prata med någon diakonissa inom kyrkan? De jobbar ju både med det själsliga och det andliga? Det är ofta frivilliga inom kyrkan som också finns att prata med och som kan vara ett enormt stöd och en tröst  utanför familjen. Jag tror som i ditt fall att du behöver prata prata och åter prata om detta för att bearbeta den chock och plötsliga sorg som du fått.. Det måste få komma ut annars kan det begränsa dig längre fram. Förstår också att du får panikångest. Jag har haft det mycket då jag i vissa perioder av mitt liv känt mig ensam och rotlös. Det är ett tecken på stress. Ett sätt för kroppen att tala om att något är fel, men det e inte farligt men fruktansvärt obehagligt :( Din kropp försöker ta sig ur den stress du känner och överreagerar och då får du panikångest..  Vart bor du? Ja bor i Sthlm. Kunde träffa dig om du bor i närheten och har lust.De klart du e tapper som orkar komma ur sängen. Du ska klappa dig på axeln varje dag och berömma dig för du e verkligen duktig, Glöm inte de. Men vad du än gör så isolera dig inte för mycke... Försök kom ut och ta en promenad på en halv timme varje dag så du får ljus på dig. Det e jätteviktigt i ditt fall. särskilt nu när de börja bli mörkt. sen finns de också många bra hälsokost tabletter tex bidrottning gele ska vara bra mot mkt bla depression... Det ska vara ett dundermedel. Jag har precis beställt från Topshop där de e billiga. Apiforce heter de. Det kunde du testa för att få mer energi och psykisk ork. Jag finns här för dig. Du e inte ensam Ljusmor. Här får du ett STORT FÅNG med varma tröstekramar... Ta till dig dem i kväll. Ja finns här.... <3