# vad gör du? Author: Jess89 Många människor känner sig ensamna någon gång under livet, och det är något vi måste lära oss ta oss igenom. Vad gör du när du känner dig ensam? Finns det något du kan göra åt problemet? Berätta gärna hur ni gör och ser på saken. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Ofta försöker jag ta kontakt med folk som jag annars inte har kontakt med. En syster eller mamma, till exempel. Ibland letar jag upp gamla bekanta och försöker skriva några rader. Det hjälper ett tag, tills jag inser att jag inte får något svar från dem. Sen kan jag prata med hundarna ibland. Just nu har jag ont i hela kroppen med graviditet och foglossning och de är väldigt stora, studsiga och krävande, så för tillfället är de inte de bästa att trösta. Men annars, när jag inte har så ont, brukar det hjälpa att leka lite med dem. Jag skriver också mycket när jag är ensam. Karaktärerna i mina historier är som mina vänner, så det kan vara rätt kul att ta en kväll att "umgås" och samtidigt få lite gjort. Eller så gräver jag ner mig i jobb. Det bästa jag gör dock när jag är ensam är att försöka se det som en möjlighet. Jag skämmer bort mig själv med larviga rom-coms (som sambon skulle spy galla på om han var hemma) och varma bad. Ibland är det skönt att läsa en bra bok också och bara lyssna på tystnaden. Promenader hjälper också, eller att bara ta med sig en bok ut och sätta sig och titta på folk. Min sambo är borta denna veckan, och för en gångs skull har jag tagit mig i kragen och frågat med en kompis ut på shoppingrunda. Dessutom har jag ju lilla bebisen att prata med. Han förstår väl inget än, men ibland sparkar han tillbaka när jag pratar med honom. Så jag har i alla fall någon att säga gonatt till på kvällen, vilket hjälper en hel del just nu. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Känner jag mig ensam så händer det alltid att jag sätter på musik, försöker bli på bättre humör men det lyckas jag oftast aldrig med. Så jag börjar fundera och tänka på saker istället, det kan vara något helt onödigt eller något jätteviktigt. Finns säkert något jag kan göra men jag gillar ensamheten. Vissa dagar är den det bästa jag har och vissa är den det dåligaste och hemskaste jag har. Sen finns det människor runt mig som tycker att jag borde släppa hela ensamhets grejen och försöka lösa problemet men jag vill inte det, de flesta accepterar det medans andra inte kan släppa det utan drar upp det så ofta dem kan, speciellt när min mamma är med.  I ensamheten kan jag tänka fritt, tycka fritt och säga vad jag vill. Jag trivs med den ibland, vi kommer överens och det funkar helt enkelt 🙂 ## Comment 3 Author: Mrs Me Även om det är trögt och lusten tryter försöker jag sätta igång med något som skall göras (har en lista i datorn att kika på om idéerna om görande fattas). Radio, tv eller "snabb" musik skingrar tankarna som annars bara mal och man grottar ner sig än värre i självömkan och eländeskänsla. KBT på mig själv s.a.s. för nog är tankens makt stor och det blir lätt en ond spiral. Att titta in här på ensamhet är också "uppiggande" inte så att jag gläds åt andra ensamma själars vånda utan mer att vi är fler och vi har faktiskt en sorts gemenskap här som känns bra. Ha så gott hälsar Mrs Me ## Comment 4 Author: [Borttaget] Eftersom jag oftast känner mig mest ensam när jag träffar människor socialt, så brukar jag försöka hålla mig borta från människor och vila och göra saker som jag tycker om, så gott det går. Min situation tycker jag är ovanligt komplicerad och det är svårt att beskriva hur och varför och det finns inte heller enklar lösningar. Men jag gör så gott jag kan. Det är svårt att förklara för andra att man håller sig borta pga att man känner sig ensam, att ensamheten kom liksom före isoleringen och inte tvärtom. Ofta så uppmanas man att söka sig till andra och om man inte vill det så anser många att man får skylla sig själv... En annan sak jag gör är att försöka få upp frågan och diskutera om utanförskap i samhället men där känner jag mig ofta motverkad eftersom det ses som en motvilja att ta tag i sin egen situation eller som att man gnäller och skyller ifrån sig. Men jag tycker det är viktigt att prata om strukturer som kan göra att många blir ensamma pga. omständigheter som i andra länder inte skulle medföra utanförskap. Vad är det som gör att så många är ensamma just i Sverige? Här om man får problem är det ofta att vännerna sticker eftersom det är inte roligt längre men i en del andra länder så är det en del av kulturen att vara tillsammans i det svåra, det kan till och med vara en förväntan att man släpper in sina vänner och berättar om sina problem som ett tecken på ett nära vänskap. Men i Sverige uppskattas det sällan att berätta om sina problem... Man ska berätta nästan enbart om glada saker och hur lyckad/lycklig man är eller snacka skit om andra människor. Och är man inte lyckad och har inte lust att snacka skit om andra ja då blir det inte så mycket kvar då. Vädret möjligtvis... Jag försöker också minska andras ensamhet i det mån jag klarar av. Till exempel genom frivilliga besök till äldre som är ensamma och har svårt att ta sig ut m.m. Ibland hjälper ingenting och då blir det riktigt jobbigt... De dagarna känns det att ensamheten skär i ens inre och smärtan är olidligt... Inte f\*n orkar man söka sig till andra människor då och alla har inte familj och nära vänner som bryr sig att söka sig till. Nya bekantskap går det inte att skapa om man inte är en glad prick... ## Comment 5 Author: bamse6311 Ja, vad gör man när man är/känner sig ensam. Jag personligen brukar köra igång datorn och skriver på många olika sidor/sajter här på iFokus. Speciellt kul tycker att jag det är när man kan hjälpa någon med tutorials om hur de kan göra olika saker med en bild i Gimp bildbehandlingsprogram. Rekommendera gärna också olika smartphones samt kanske kan hjälpa någon med Android. Skickar också in mycket bilder och då inte minst matbilder till sajten "Matbiten" men skickar även in en hel del bilder till sajten "Foto". I övrigt så hänger jag mycket på Facebook där jag har många "vänner", de flesta av dem irl vänner som jag dock tyvärr inte träffar irl så ofta men dock så är det irl vänner som jag vet vilka är "i verkligheten" även om  det inte är så många av dem som jag träffar så ofta eller umgås med. Det mesta som jag gör när jag är känner Ensam vilket för övrigt är väldigt ofta så är det alltså datorn och internet och oftast så är jag inloggad 12h. Bästa hälsningar, Bertil ## Comment 6 Author: Jess89 #5 Känner du dig mindre ensam vid datorn? Tråkigt att du inte längre träffar dina dina bekanta men bra och ha facebook där man kan ha kontakt med många. 🙂 ## Comment 7 Author: bamse6311 @# Jess89 Svar, JA! Jag känner mig mindre ensam vid datorn. Att jag inte längre träffar all de 118 människor som jag har på facebook och där minst 90% av dem är irl-vänner beror kanske till stor del på ekonomin. Som jag har berättat i andra inlägg så är vi ett gäng som träffas på [**Bara Rock**](http://www.bararock.se/ "Bara Rock") var tredje torsdag men sådant kostar ju en del pengar varvid jag kanske inte är där var tredje torsdag numera. Här en bild när jag var där för några månader sedan. Bästa hälsningar, Bertil ## Comment 8 Author: [Borttaget] #5 Bertil, internet har faktiskt varit en tröst för mig också under en tid. Tyvärr har det ofta blivit illa på olika sätt så numera vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen... Tittar till här då och då men vågar inte riktigt lita på att jag kommer att få vara kvar. Jag verkar ha en förmåga att reta folk... antigen är jag alltför jobbig eller alltför ärlig, vågar inte säga vilket... Facebook har jag i stort sätt tagit bort eftersom jag blev ledsen när folk ordnade träff hela tiden men jag var nästan aldrig bjuden fast vi bor i samma stan...  Tråkigt men sant... ## Comment 9 Author: bamse6311 @#8 felicia91 Jag är nog troligvis ganska jobbig i mina ofta väldigt låååånga inlägg. Tar mig den friheten här på sajten "Ensamhet". Jag slår lite till höger och jag slår lite till vänster i alla mina inte alltid så välgenomtänkta inlägg på olika trådar här på "Ensamhet". Dock så menar jag aldrig något illa med alla mina inlägg. Däremot så försöker jag kanske att berätta om "hur" jag känner det och "hur" jag upplever det här med Ensamhet. Dock så har jag här på "Ensamhet" fått positiva reaktioner på alla mina inlägg även om jag som sagt både slår till höger och vänster ibland. Vi är ju alla människor #felicia91 och alla upplever vi ju "Ensamhet" på våra olika sätt. Det finns ju inget som är rätt eller fel i just det här med "Ensamhet" alla upplever vi ju "Ensamheten" på våra olika sätt. Jag känner mig som sagt "Ensam" i min egen ensamhet där datorn och internet blir min tillflyktsort. Jag har läst några här som söker sin lösning i sex och visst så kan en orgasm/utlösning göra att man för några sekunder upplever en viss eufori och att många hämningar man har i kroppen tillfälligt försvinner. Dock så har jag själv personligen inte använt den metoden då jag är övertygad om att den är högst tvivelbar och i ännu högre grad högst tillfällig. I övrigt "felica91 så tror jag på kärleken och att den i någon form också skall kunna inträffa någonstans någon gång även i min ålder. Tills det inträffar om det någon gång gör det vilket jag egentligen starkt betvivlar så håller jag mig till internet och där i främsta han till både iFokus samt Facebook. Nåväl, nu lägger jag även upp en del bilder på Instagram samt även twittrar så jag är även med på dessa sidor. **Tack så väldigt väldigt mycket för din replik #felicia91.** Bästa hälsningar, Bertil ## Comment 10 Author: [Borttaget] Är det ingen som använder den gamla hederliga telefonen? Är det bara daton som häller? Själv har jag begränsad "mental ork". Så jag är beroende av att disponera mina "sociala resurser" väl. Det galler när jag träffar mina musikanter, engagemanget på skolan och andra som jag träffar. Men nu under sommarlovet blir det lite extra tomt, men försöker då att bjuda hem lite folk där jag inte själv behöver vara "sväng Putte". Bamse nämnde "att vara femte hjulet" och det är så samt. Men jag försöker hitta lite mer "könsneutrala ämnen". Eller diskutera andras intressen, typ "orkidé odlig", osv. Om inte annat lär man sig mycket. Och "det hjärtat är fullt av, talar munnen", står det i den klassiska literaturen. Att "rota rundt" i allt som blivit eftersatt under vintern skingrar också ensamheten. Läsa och åter läsa, titta på dokumentärer, är bra "ensamhets dödare". SVT:s Öppet arkiv, rena guldgruvan. Här finns fin teater, musik underhållning, dokumentärer mm. Långpromenader 5 till 10 km gör en gott. Sen har vi alla dagliga rutiner med mat, disk osv. Kroppkakor tar två och en halv timma. Sen gäller det att hitta en hungrig kompis. ## Comment 11 Author: bamse6311 @# T-Johan. Jo, jag är av den ålderskategorin att jag har en "vanlig gammaldags telefon. Sedan så har jag ju iofs också en "smartphone" så att jag kan vara uppkopplad hela tiden. Förutom det så har jag naturligtvis en dator också. Misstänker att även du T-Johan har en dator annars så hade du ju näppeligen kunnat skriva här på iFokus. Jag personligen var med på en tid då vi varken hade tv eller telefon i mitt barndomshem. Härliga barn idag och vilken fantastsikt utveckling det varit, tv:n telefonen, datorn smartphonen och paddan. Brukat säga som så här: "Jag minns det som var, jag lever idag och ser fram emot det som komma skall. Btw T-Johan så den enda som numera ringer mig på min "vanliga" telefon är min numera 87-åriga morsa. Morsan har nämligen av någon konstig anledning fått för sig att det är "så dyrt" att ringa till en mobil, men det har väl med hennes ålder att göra Jo visst ringer jag även henne då och då på min "vanliga telefon" men det beror mest på om det är den som är närmast tillgänglig när jag skall ringa. Brukar säga som Ingvar Kamrad som nu btw skall flytta till er i Småland igen. Jo, han säger så här i sin avslutning på sin affärsidé: "Underbara framtid, det mesta är än ogjort" Med de kloka orden från Ingvar Kamprad så ber jag att få avlsiuta detta inlägg. Fast lite till vill jag säga.  Hörde av Håkan Nesser i tv (av alla morderna media) för några dagar sedan berättade att han endast skriver för hand med penna och papper. Ungefär samma är det med Jan Guillou som bara skriver på en gammaldags skrivmaskin. Inte för att någon av dem på något sätt som helst är motståndare till datorn vilket/vilken de båda brukar i sin vardag för att kommunicera och hantera alla sin affärer. I övrigt så är väl knappast någon av dem speciellt läsvärda men det är en helt personlig reflektion som får stå för mig helt och hållet. Skrev på papper gjorde dock inte vår tungviksmästare i boxning (Ingmar Johansson) då när jag av en hel slump träffade honom på en färja mellan  på Helsinborg/Helsingör i mitten på 80-talet Jag gick fram till honom och bad om en autograf men då sade han "jag skriver la inte på papperservetter, ordna ett riktigt papper så skall jag skriva, Å andra sidan så är ju nu morsan som sagt 87-år och har väl inte riktigt hängt med i utvecklingen sedan den dag då vi köpte en Arena 22 tums tv i svartvitt. Säger som jag skrev tidigare "att jag minns det som var, jag lever idag ser fram emot det som komma skall" Underbara framtid, det mesta är ännu ogjort. (Nåväl, det där var som sagt var Kamprads ord) Bästa hälsningar till er alla där en framtid inte består av en svartvit tv-apparat. Bertil Olsson ## Comment 12 Author: [Borttaget] #10 Jag har faktiskt en hederlig gammal telefon, men det är ingen som ringer till den. Men jag föredrar Skype. Att kunna ringa helt gratis över landgränser är helt fantastiskt, och dessutom är det ju så kul att se den man pratar med. Mest pratar jag med föräldrarna, det var länge sen jag hade ett långt samtal med en kompis. Sånt känns som att det hör till chatten via facebook eller Skype nuförtiden. ## Comment 13 Author: bamse6311 @#12 Zorita. Testa [**Viber**](https://play.google.com/store/apps/details?id=com.viber.voip&feature=search_result#?t=W251bGwsMSwxLDEsImNvbS52aWJlci52b2lwIl0. "Viber"), den är också helt gratis att ringa med samt skicka sms. Den finns både för android som jag länkade till samt naturligvis också i appstore. Bästa hälsningar, Bertil ## Comment 14 Author: Robyn ...är det lönt att ha kvar en klassisk telefon när man kan kommunicera gratis på olika sätt..? Lyssna på Radio, spela Wordfeud och träning skingrar ensamheten ett tag. Träningen gör att man mår bättre , bli gladare och sover bättre om nätterna. ## Comment 15 Author: bamse6311 #10 #12 och #14 Att jag har kvar ett abonnemang för vanlig telefoni är nog mest för att det ingår i det paket från Comhem där jag även har bredband. (Fick iofs också ett sådant där tv-modem från comhem men det använder jag inte.) Min äldsta son som är 42-år har också fast hemtelefon men det beror på samma orsak att det ingår i hans bredbandsabonnemang. Min yngsta son som är 24-år har aldrig haft någon hemtelefon utan kör allt via mobil, padda och dator. Kanske är det lite åldersrelaterat det där kan jag tänka mig \*skrattar\*. Bästa hälsningar, Bertil ## Comment 16 Author: [Borttaget] Jag har också kvar min fasta telefon. Men det beror på att jag är notorisk bakåtstävare. Min fasta är dessutom en analog, och har finger-skiva. Jag måste säga att jag gillar Robyns blänkare om träning. Det är intressant att många med mental diagnos mår mycket bättre av fysisk aktivitet. Framför allt klarar man av "vardagen" mycket bättre. Ett varv i motionsslingan borde var en självklarhet för oss ensamma. ## Comment 17 Author: Robyn @ T- Johan  jepp träning är oneklig  bra för själen det har vetenskapen bevisat..;-) ..hihi Vi här kanske ska slänga ihop ett lag( De ensamma") och springa Bellmansstafetten nästa år.. Tror vi kommer ligga bra till då vi har massa med tid att lägga på träningen..:-) ## Comment 18 Author: Mirinda Har en fast telefon för att det passar mig. Har även en modern android. Men det där med mobil uppkoppling; att alltid vara nåbar passar mig inte. Jag har en telefonsvarare och kan för all del göra mig nåbar om jag vill. Men jag förbehåller mig rätten att gå ut och inte bli störd eller stressad av "den lille terroristen", som en av mina kompisar kallar mobilen. Jag har funderat på om telefonkulturen på en del arbetsplatser och även hos privatpersoner har förändrats så mycket att jag lever i en annan värld än de flesta numera. Är inte helt säker på att det är mig det är fel på. Jag iakttar hur det ser ut runt omkring mig: En ny människoras har setts lite varstans. De sprider sig skrämmande fort. Jag kallar dem för I-fånarna. Överallt sitter, går och står de; mobilskärmen framför ögonen och lurar i öronen. En vacker dag krockar två kompisar som chattar/messar med varandra på gatan.😉 Om jag vill ha ett snabbt svar och räknar med att samtalet blir kort ringer jag till folks mobiler. Men helst bara då. Vill jag prata med en kompis i lugn och ro, ringer jag deras fasta telefoner (om de har någon). Jag vill inte riskera att störa någon på fel plats, vid fel tillfälle om mitt ärende inte är akut. Jag sitter inte i sjön en sån gång. Vad myndigheter och företag beträffar kan det bli rent komiskt. Ringde en person jag aldrig talat med via växeln och blev framkopplad. Berättade mitt ärende och så samtalade vi en stund. Plötsligt säger denne man att han står hemma i bara kalsongerna.😮Men vad i hela fridens namn, tänkte jag och kände mig generad. Sen kom jag på att det sannerligen inte var mitt fel att det blev lite tokigt. Kanske bör vi lära oss ett nytt sätt när vi inleder ett telefonsamtal? Både den som ringer upp och den som svarar bör kanske ta reda på om det är läge att prata just där och då. Det finns en annan fördel med ett fast abonnemang. När det inte är kopplat via datorn kan man ringa sin internetleverantör när bredbandet ligger nere och få besked och hjälp. Vad mobila operatörer beträffar är det en djungel med priser, avtal, bindningstider och även teknik som svajar lite väl ofta. Varför börjar det bli sällsynt att vi möts och samtalar öga mot öga? Det är så mycket skönare att sitta ner och ta sig tid med varandra; lyssna och prata så länge man känner för. Mänskliga möten utan tidspress är tydligen på väg att bli omoderna? Nu hoppas jag att någon ska övertyga mig om att jag har fel. Hur kramar man en datorskärm? Hur blir man smittad av någons härliga skratt via internet? Hur ser man glimten i den andres öga? Hur känner man doften av sin kärastes hud och hår? Hur delar man en stunds harmonisk tystnad över mobilen. Ni vet; en sån där stund då allt bara stämmer mellan två personer som står varandra nära? ## Comment 19 Author: Raija Danielsson Mirinda Så bra skrivet. Jag är också en av dessa "bakåtsträvare" som ogillar mobiler som alltid ska komma som nr ett. Jag vill ha ögonkontakt med den jag talar med, när det är möjligt. Jag har visserligen en mobil men har haft den mest som räddningsplanka. Att kunna ringa någon om jag fallit, eller gått vilse i skogen eller fått stopp på bilen i en snöstorm. Annars är det fast telefoni som gäller för mig. Ändå är det fler och fler som ringer min mobil, fast jag sagt att jag sällan hör den. Vi får ta strid för direktkontakt. Raija