# Är du rädd för ensamma?
Author: Kalendula

Är du rädd för ensamma människor?

## Comment 1
Author: PiganX

Absolut inte! Varför ska man vara det? ![Förvånad](http://ensamhet.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad")![Obestämd](http://ensamhet.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd")

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Jag vill bara vara hjälpande -.-

## Comment 3
Author: PiganX

#2 Samma här, och ibland önskar jag andra kunde hjälpa mig lika mycket som jag hjälper dom. ![Obestämd](http://ensamhet.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Då menar jag främst vänner och så.

## Comment 4
Author: AnneN

Jag svarade "Ibland", men då är det alla männsiskor oavsett om de är ensamma eller ej. Jag lider av socialfobi som går i perioder, så i mina sämre perioder kan man säga att jag är rädd för nästan alla människor.

## Comment 5
Author: powerofthebass

nej , jag är inte rädd för ensamma personer.

## Comment 6
Author: indra-bus

Nej.. Inte rädd för dem.

## Comment 7
Author: Jetaime

Nej det är jag inte, jag brukar mer känna med dom och önskar jag kunde göra nått..

## Comment 8
Author: Lill-Mari

Nej,inte rädd..vill hjärna hjälpa men konstigt att ingen känner så för mig trots att jag har ställt upp mycket,menar vänner s.k.![Obestämd](http://ensamhet.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd")

## Comment 9
Author: Lill-Mari

Oj gärna heter det..

## Comment 10
Author: LitenPyssling

Ibland tog jag, beror helt på vad det är för människor och sedan ha rjag liksom #4 social fobi som kommer och går.  
Jag är den som alltid sätter alla andra framför mig själv och vill alltid hjälpa till, detta har även utnyttjats och vissa omkring mig har låtsats vara ensamma för de vet att jag alltid ställer upp då. Detta har i sin tur tagit enormt med energi ifrån mig och jag har redan väldigt mycket stress, panikångest m.m så det hjälper mig inte något att vissa utnyttjar mig på det viset.

Anledningen till att jag vet att de utnyttjat är för att det har kommit upp många gånger i efterhand att den aktuella personen har umgåtts och haft jätte trevligt med andra under tiden som denne har sagt till mig att denne mår jätte dåligt och sitter ensam och gråter osv.  
  
De som är verkligt ensamma är jag inte rädd för, men de som låtsas för att utnyttja - de är jag "rädd" för då jag har väldigt lite ork psykiskt redan som det är.

## Comment 11
Author: Raija Danielsson

Nej absolut inte, jag är inte rädd för ensamma människor. Jag är god man för några som behöver den hjälpen. Nu när jag själv blivit sjuk så har jag fått fråga mina huvudmän och deras anhöriga och också mina chefer om jag skulle sluta, på grund av sjukdomar. Jag blev ombedd att stanna. Det gör jag så länge det på något vis är möjligt.

Det är väl min metod att hjälpa andra och jag kan lova att de som behöver den hjälpen är mer ensamma än vad jag är.

Jag som har besökt mina huvudmän minst varje månad. Oftast oftare. Nu blir det om jag får hjälp av någon av deras släktingar. Men dom blir glada om jag kommer. Allra helst om jag dessutom har med mig mina hundar. Dom vet att jag är sjuk. Vi försöker ändå göra en rolig grej varje gång vi ses. Det som passar på varje ställe. Det gör min ensamhet mindre och jag hoppas att det gäller för dom också.

Vardagsensamheten är värre. Alla som inte har lust att vara med längre, bara för att inte jag orkar göra detsamma som dom gör. Jag hade en så kallad väninna som inte återkommit sen jag inte orkade vara hundvakt längre. Vad är det för slags vänskap? Men ibland går ju "vänner" också bara till fiket för att dricka kaffe. Varför får jag inte ens följa med då? Det är sånt som är jobbigt. Det är det som gör ensamheten gräslig.

Raija

## Comment 12
Author: bamse6311

Nej, jag är inte rädd för ensamma människor.  
Förstår inte heller riktigt varför man skulle vara det.

Är ju själv ensam så det innebär ju bara att om man träffar en annan ensam människa en stund så blir man två stycken som just då inte längre är ensamma under den stund man träffas och pratar en stund.

Bästa hälsningar,  
Bertil

## Comment 13
Author: [Borttaget]

Jag svarade nej, men jag förstår frågeställningen.

## Comment 14
Author: cirrun

Frågan kan uppfattas att ensamma människor hotar någon annans ställning i ett socialt sällskap eller att  om en människa ses alltid ensam expl. i grannskap så måste det betyda något fel på personen och då upplevs det som fara.

Jag svarade nej på frågan.

## Comment 15
Author: Mantissa

Jag svarade ibland. Inte just för att de är ensamma utan för att även ensamma människor kan bete sig på ett sätt som gör mig otrygg.

## Comment 16
Author: Raija Danielsson

Mantissa

Det är ju inte bara ensamma människor som gör dig otrygg. Alltså är det inte ensamma människor du är rädd för, utan ett speciellt beteende.

Raija

## Comment 17
Author: [Borttaget]

#15 Jag han förstå dig och ditt sätt att resonera. Ensamma människor utvecklas med tiden till att bli mer eller mindre ego-centriska. Det är naturligt för dom behöver sällan eller aldrig ta hänsyn till andra. På en arbetsplats tex kan detta bli ett till problem. Och som ambulans-sjukvårdare blir det en katastrof. Dessa "ensamma människor" har jag stor respekt för, efter som man inte vet hur dom kommer att bete sig. Sen kan man alltid säga som #16. Men som oftast hänger orsak och verkan ihop.

## Comment 18
Author: Mantissa

Hur vet man om en människa är ensam? Känner man personen är den väll förhoppningsvis inte ensam och känner man den inte kan man inte veta,

## Comment 19
Author: [Borttaget]

Nä det är ju rätt tänkt, man vet inte direkt om en person är ensam. Men vänd på "tänket" och ställ frågan annorlunda: Vad är det som gör oss rädda? Förmodligen är det ett "avvikande socialt beteende". Ja, men då spelar det ingen roll om personen är ensam eller inte. Eller hur. Det är väl lite åt de hållet Raija är inne på. Men grejen är att det är viktigt att förstå att, brist på socialt umgänge skapar ett "osocialt beteende" med tiden. Det är viktigt att förstå att vi som är "ensamma" behöver komma ut bland folk, även om det känns jobbigt. Hålla upp en dörr och säga; "var så god" och le. För min del har jag skolan som både "förvärvskälla" och "social terapi". Det är sådana här saker vi ensamma behöver för att motverka "socialt avvikande beteenden".
