# När ensamheten dödar dig.
Author: malinadinfinitum

Ensamhet är något av det jävligaste som finns, den äter upp dig, kväver dig, förstör dig. När du är ensam med dig själv är du som mest sårbar. Ingen/inget kan rädda dig från dina tankar. Du är fast med dig själv.

## Comment 1
Author: Mrs Me

Sant MEN - Då gäller det att ha en plan B, en strategi. Fundera på det i förebyggande syfte och skriv upp det någonstans. Lättare att "ta tag i sig" genom att kika på en "lista" än att uppbringa energi till att fundera ut något i den deppiga stunden.  

Vad gillar du att göra? Lyssna på radio, läsa en bok, kolla tv/film o.s.v som DISTRAHERAR. Att lyssna på musik kan vara bra MEN då gäller det att välja musik som INTE förstärker de negativa känslorna.

Tankens makt är stor. Hur man nu än känner för de orden är det sanning att ens egna tankesätt förstärker känslor och sinnestillstånd. Försök att istället för att bara tänka på det tråkiga hitta bra saker att vara tacksam för även om det inte känns så i stunden. Samma sak där, fundera och skriv upp när du är "i form".

Själv har jag varit riktigt illa ute. Att leva kunde kvitta för egen del men av hänsyn till anhöriga var jag tvungen att "hänga kvar". Det jag då jag lärde mig ovanstående av något jag läste. Har man väl fått upp ögonen för detta finns massor att "suga i sig" - lära sig - fundera över.

Som lite tanke "förklaring" kan jag ta följande exempel (ur verkligheten).  

En bekant ringde mig. hon hade så tråkigt och var så ensam. Mannen jobbade och efter arbetstid la han resterande ork/tid på att renovera (hennes önskemål) badrummet. Nu tyckte hon synd om sig för att han inte var sällskaplig och följde med henne att shoppa.

De flesta tänker nog att - men herre jisses - hon borde vara glad att mannen HAR ett jobb och har ork att dessutom fixa hemma. Att hon har slantar att shoppa för - även om det får bli en annan dag ELLER på egen hand. Hon har tak över huvudet, värme inne, mat för dagen o.s.v. att vara nöjd med i evighet MEN hon såg bara - tankens makt - det som slagit rot i hennes huvud - hur illa hon hade det.

Jag blir så frustrerad. Jag har många gånger försökt "vända på" hennes negativa tänk (för att hon skall må bättre) men vissa människor tycks inte vilja (??) ta till sig det bra utan vältrar sig hellre i elände och självömkan.  

MAN KAN ALLT MAN VILL MYCKET NOG - hur svårt och omöjligt det än verkar i stunden. Sen att resultatet blir olika bra är en annan femma men då har man iaf. försökt.

Ha så gott hälsar Mrs Me

## Comment 2
Author: Raija Danielsson

Ensamheten äter inte upp dig. Inte heller kväver den dig. Den förstör dig inte heller. Däremot kan tanken på ensamheten göra allt det du skriver att den gör.

När min man dog. Han som var solen i mitt liv. Då blev jag ensam. Fruktansvärt ensam. Det tog tid och hårt arbete att komma tillbaka och försöka bli den positiva människa som jag blev född att vara.

Du kommer att tycka att det här låter löjligt. Men snälla försök.

Gör ett krampaktigt försök att le, gärna framför spegeln. När du borstar tänderna till exempel.                                                                            Upprepa det varje gång du får tillfälle. Till slut så ler du av äkta känsla om inte annat för att du ser löjlig ut.                                                            Gör saker som du tycker om att göra. Själv gick jag på oändliga promenader med våra hundar. Jag lekte med dom och kunde ju naturligtvis inte låta bli att skratta. Jag läste, men bara lättsamma böcker som inte fick mig att grubbla. Sen älskar jag blommor och jag pysslade mycket med alla mina krukväxter.                                                    

När jag sen blev sjuk och ännu mer ensam. Ja då började jag att lägga pussel också. Det har jag alltid gillat men nu när jag blev näst intill stillasittande så passade det utmärkt. Dessutom så tränar det mina fingrar och jag får träna utan att bli andfådd.

Det gäller att hitta saker som fungerar. Något som gör att du koncentrerar dig på något annat än dystra tankar.

Om du tycker att det är väldigt svårt så ska du söka hjälp. Jag har gjort det också. Gick i sorgegrupp och också hos en terapeut. Det hjälper att berätta för någon hur man känner sig.

Jag önskar dig all lycka.

Raija