Annons:
Etikettensamhet
Läst 789 ggr
Ghosthunter
7/15/17, 6:21 PM

Desperation

Nu när jag sitter här i min ensamhet som för det mesta, så kom jag att tänka på  ett gammalt minne ifrån Newcastle i England.

Jag och en f.d vän brukade för det mesta passera en uteliggare/tiggare som låg på gatan intill tunnelbanestationen som vi brukade stiga av och på från vårat B&B, Vi gav honom alltid några slantar när vi passerade honom.

Sista dagen, när vi satt och väntade på tåget på centralen för att fortsätta våran resa, så kom han in och gick fram till ett café och började skrika och kasta stolar omkring sig. Det blev ett jäkla kaos. Han skrek i vild desperation "Please help me?…why can´t nobody help me?…why can´t nobody see me?..am I invisible? do you hate me so much?" Strax  efter kom polisen och sa hans namn och började att tala med honom, han började lugna sig, men bad om att få bli häktad (tydligen var han väldigt känd hos polisen) och frågade "Why don´t you care?..I´m alone I can´t get it!"

Han blev lugn och gick sin väg och polisen gick också sin väg och vi steg på tåget och drog iväg.

Detta är ett minne som plågar mig, för jag tänker på hur hopplöst situationen måste ha varit för honom. Att inte ens polis tar honom är ju märkligt😮

Att han gick våldsamt framåt och började kasta stolar tycker jag inte är alls märkligt…..han var desperat och ville ha lite uppmärksamhet. Ville visa att han finns och är värt ett liv som alla andra!

I detta fallet handlar det ju iofs om mer än ensamhet. Men grunden är nog ensamhet. Ingen bryr sig om denna stackare som sover där på gatan under några tidningar. Hade han bara känt någon som har bryr sig, så kanske han hade kunnat få hjälp att åtminstone få riktiga kläder på kroppen?  Men ingen bryr sig…det är ett stelt och kallt samhällsklimat där bara vissa människor umgås med vänner och kretsar och inte bryr sig om den där som hamnat snett i livet och är ensam!😕

(min vän?…ja, han har jag inte sett på 12 år)

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

Annons:
SnowFalling
7/16/17, 5:40 AM
#1

Tyvärr har vi gått mot ett mycket individualistiskt samhälle. Folk saknar empati och sympati, vi uppfostras med denna narcissistiska inställningen så folk blir egoistiska och skiter i andra, detta framför allt desto yngre generation vi talar om har dessa självupptagna drag. Man tappar hoppet om mänskligheten mer och mer och denna inställning folk har bidrar till krig och olika maktkamper i samhället med terrorism och allt möjligt då motsättningar skapas. Allt från den lille mannen som ligger på gatan som agerar med ett raseriutbrott till nationer som agerar med krig eller drabbas av inbördeskrig. De bästa tiderna har mänskligheten lagt bakom sig. Alla pretton som pillar med sina växthus kommer att få bita i det sura äpplet, vilken form det kommer i kan jag inte svara på, men tyvärr är det så när man inte kan gå med på mer jämlikt samhälle.

Ghosthunter
7/16/17, 10:36 AM
#2

Ja precis. Det var mycket bättre förr vad jag har hört. När jag lyssnar på de äldre som talar om hur det var, så var det ett helt annat klimat. Folk ställde upp för varandra, hjälpte den som var i nöd, umgicks mer med varandra, var ärliga mot varandra. Nu är det bara så egoistiskt precis som du skrev!

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

cirrun
7/21/17, 10:49 PM
#3

Inte för att jag är så  'superoptimistikst'   heller, men dock finns det folk som ger sina slantar till tiggarna eller skänker till radiohjälpen  m.m.

Varje dag  ser jag mina kolleger ber :"ge mig krafter…", när s.k. desperador  går nästan bärsärkagång  mot sina hjälpare…

Min bild av verkligheten är kanske en annan…

Upp till toppen
Annons: