Ensamhet

Saknar någon som vill och orkar lyssna.

2017-04-20 01:40 #0 av: Isaleex

Varför är det alltid så? De som bör stå en nära vill inte lyssna, de som lovar att de ska finnas där orkar inte lyssna. Medans de nyfikna alltid har ett öra att låna ut trots att de inte bryr sig.

Oftast slutar det med att man sitter här tyst. Jag saknar att ha en riktigt nära vän. En vän som man kan ringa och prata om precis allt med. Hur stort, litet eller pinsamt det än må vara. Någon att gråta ut hos, skratta med som verkligen bryr sig. Sådana vänner fanns förr men antar att de är svårare att finna nu när man är 33år och inte 23.

Vänner har jag, men ingen som står riktigt nära. Varför är det så? Sluter vi oss ju äldre vi blir? Kommer det bara att bli svårare och svårare?

Är så himla trött på klumpen i magen, ensamheten och att aldrig kunna få lätta mitt hjärta eller att få prata ut med någon. Varken med min familj, sambo, vänner eller syskon.

Anmäl
2017-04-26 09:22 #1 av: reflec

Du har en otrolig värme som blir som som smält runt deras istoppar
Wow.
Sedan är ju frågan.. Vågar man verkligen ta en person själv,? Plötsligt blev det deras ansvar . . Du blev deras andra jobb.darför grupperar man gärna sig, ju mer folk runt en, desto mindre ansvar. Nu ska Vi fira! .
- Lite sådan mentalitet Finns det

Vi andra har alla diagnoser haha.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.