Annons:
Etikettensamhet
Läst 776 ggr
buschiq
2017-02-16 14:39

På ny ort

Något som många här säkert varit med om är hur det är att flytta till ny ort, hur otroligt ensam man känner sig.  

Ibland (särskilt på större orter med div intressegrupper) löser det sig kanske, men hur gör man när man flyttat till en liten ort pga förhållande, men varken hittar nya vänner eller vettigt jobb (=arbetskompisar). Jag har bott här i drygt två år nu och håller på att gå sönder. 

Hittills har jag inte hittat någon som jag har det minsta gemensamt med, de flesta här verkar tycka att veckans höjdpunkt är att träffas på ortens grill.
Jag har varit djurvakt, stått gratis frivilligt i hälsokostbutik, jobbat på sagda grill,  jag startade till och med ett forum för oss utan vänner, men jag får inte till det…

Folk här umgås helst med de de känt sen de gick i förskolan, det kan jag förstå, men det är så trist. 

Ibland undrar man om det är värt det, hur kär man än är…

Har du flyttat in på ny ort? Hur upplevde du det? Stor/liten ort?

Driver Fixabloggen - Blogga är skoj!  

Annons:
buschiq
2017-02-16 14:40
#1

Kan lägga till att jag har bra vänner långt bort,  men de blir just det nu, nätvänner.

Driver Fixabloggen - Blogga är skoj!  

Calcifer
2017-02-16 14:47
#2

Jag kan tyvärr inte ge lösningar, men kan tillägga att man inte ens behöver flytta till en ny ort för att det ska bli så. Jag har inte en enda vän här, eftersom nästan alla flyttat plus att jag hade aldrig riktiga vänner under skoltiden heller eftersom jag blev mobbad av i princip alla i hela skolan. Så när jag känner igen folk vänder jag på klacken så jag slipper ha med dem att göra. Är jäkligt svårt verkligen att få tag i nya människor att umgås med. Jag har inget jobb heller och studerar inte så träffar ingen så. Virtuell kram till dig, hoppas du får bra tips från någon kring hur du ska göra för att få nya vänner. (Jag bor också i en liten ort.)


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

buschiq
2017-02-16 14:53
#3

Nej, visst är det så… Hade jag bott kvar där jag växte upp vet jag inte om det varit bättre… De flesta jag kände har flyttat därifrån nu vad jag förstått.

Det är bara så enormt frustrerande, men jag är rätt dålig på att höra av mig själv om jag ska vara ärlig. Online finns många vänner (jag håller på med blogg- och webbdesign) men i verkliga livet är det inget som räknas.

Tack för kramen, det löser sig nog, fast kanske inte just här, på den här orten, haha…

Driver Fixabloggen - Blogga är skoj!  

[Devya]
2017-02-16 14:59
#4

Jag upplevde samma sak då jag flyttade från min hemort till min studieort. Det var en stor stad jag flyttade till men likaväl tog det ungefär 3 år innan jag hittade EN vän som sedan blev min bästa vän. Jag träffade henne på jobbet. Men visst, det tog ju tre år innan jag hittade henne och innan det kunde jag sitta och gråta hemma för jag kände mig så otroligt ensam trots att jag nu hade en jättefin sambo.

Det lustiga är väl att jag studerade under den här tiden också men lyckades aldrig hitta någon som jag klickade med. Så trots fina möjligheter så tog det sin tid.

Förra året i juni så flyttade jag utomlands. I augusti började jag jobba och i september började jag på med en språkkurs. Nu har jag två riktigt nära vänner (en arbetskollega och den ena är grannen) och fem stycken klasskamrater som jag trivs väldigt bra tillsammans med så vi umgås en hel del med varandra. Helt plötsligt har jag en massa vänner. Här lyckades jag alltså bättre än i mitt hemland. Jag valde dock att vara mera utåtriktad än vad jag normalt är. Jag insåg att här så fanns det många som ville ha vänner men var lite blyga, precis som jag var. Jag valde dock att bryta ner den där muren så att det blev lite lättare för alla parter.

Jag önskar att jag kunde ge dig bra råd, men tyvärr så finns det inte en magisk formel för hur man får vänner. Ibland kan det vara fel på orten.  =P Så känner jag åtminstone.

buschiq
2017-02-16 15:02
#5

Men vad härligt att höra din historia Devya! Det ger hopp!

Vi har också lite funderingar på att flytta iväg, inte just för vänskapsbiten men eftersom vi vill hinna prova ett annat liv. Får jag fråga vart du flyttade?

Driver Fixabloggen - Blogga är skoj!  

[Erinsong]
2017-02-16 18:37
#6

Alla upplever ju saker olika. Själv så bor jag inte på nån mindre ort och har bott här hela livet, men jag har inte en endaste person att umgås med, och hade jag haft ett så socialt liv som du har så skulle jag inte ha känt mej minsta lilla dugg ensam utan då hade livet varit perfekt. Men det lättaste sättet att fixa det där för dej borde väl iaf vara att bara flytta till nån större ort eller kanske nått annat land. :)

Annons:
penke
2017-02-24 21:17
#7

 jo, så är det
 ny-inflyttad, ny-separerad, änka/änkling,
 "vänner" man trodde från alla par-middagar är som bortblåsta ..
.
 jag var nyinflyttad för en 10 år sedan,  gick med i en ..singel-club,
 den var väl inte ..så avspänd 😮
men, blev polare/vän med en  där (nästan granne)
vi tyckte bägge konceptet  var ..hemskt, men kontaktnätet bra
.
 så vi samlade ihop alla / vi eg, inte "fick" ha teleNr med (BOSSEN för singel-cluben förbjöd det)
Vi ringde runt bjöd in alla på en middag och fråga de  vilka är intresserade av en vän-förening?
(med symbolisk årsavgift)
.
 nu är vi 30-40 st som samlas regelbundet på ett cafe` (vanligen ca 20 st)
 bara fikar och tjöötar,  frågar vem vill på bio på lördag ? några händer upp
 vem vill på dans  på fredag ? några händer upp,  vem vill på.. osv
 SÅ sköna och bra  människor/vänner
oki, alla är inte *nära vänner* men alla bryr sig !
(joo, några av vännerna har blivit par, ibland för en tid)

   penke

Upp till toppen
Annons: