Annons:
Etikettensamhet
Läst 1434 ggr
Misse__
2017-02-09 20:18

Inga kompisar

Okej, jag skriver här i hopp. Jag är en tjej på arton år som bor i Dalarna. Jag har i storsett hela mitt liv blivit utstött, varför vet jag inte. Jag är helt ensam, jag har inte en enda vän. Jag är så trött på att se andra ha så kul, att se folk gå runt med sina vänner och här sitter man helt själv. Jag umgicks med en tjej för ett bra tag sen, men hon dissade så fort hon märkte/fick reda på att jag inte har några vänner. Hon tyckte väl det var pinsamt eller något. Är det någon som har tips? Hur får man vänner? Jag vill tillägga att jag inte går i skolan/jobb så där blir det svårt att hitta någon haha.. Håller på att bli knäpp här, speciellt nu när det snart är helg. Kanske ska skriva intressen? Well, jag gillar att festa och dra ut, hemmakvällar eller bara sitta och prata om allt och inget…. Tacksam för svar

Annons:
Erratic_Eagle
2017-02-09 20:22
#1

Vet inte, jag tror att det handlar mycket om tur och tillfälligheter.

Honestyisdead
2017-02-09 20:38
#2

Om man inte jobbar eller går i skolan är det bra att göra något. Tex gå på gym, målarkurs eller annat man kan vara intresserad av. Där träffar man människor och har chansen att hitta vänner.

Gladasvampen
2017-02-09 20:56
#3

Kan relatera otroligt mycket. Var ensam fram tills trean i gymnasiet, och då fick jag vänner som jag är väldigt nära just nu. Du kanske kan testa det som #2 tipsade om, gå ut på olika aktiviteter och kurser! Du skrev att du inte jobbade eller pluggade men det kanske kan vara något att börja med? Då träffar man folk och vänner. Hittade en del vänner på mitt förra jobb och de var ca fem år äldre än mig. Men annars så är internet ett annat alternativ :)

[krasnajaluna]
2017-02-09 21:09
#4

Är också 18 och har 0 vänner efter en tid av utfrysning, mest ren otur. Folk verkar typ bli rädd för en om de märker att man är ensam, som om det skulle smitta, ock så blir det en ond spiral. Vet inte vad man ska göra :/ känns som att tiden bara går det blir svårare ju äldre man blir känns det som. Visserligen är jag ganska osocial och har vissa mer udda intressen, men ändå, varför måste man bli totalt ignorerad? Vet hur det känns, den där isolerade känslan, att man slänger bort sin ungdom när alla andra har roligt… Kan i alla fall säga att du inte är ensam om att ha det så

[Emanon]
2017-02-16 00:01
#5

Jag tror det är så, att personer som har massor med vänner och bekanta, de har lärt sej att umgås med dem och att vara på ett visst sätt, och skapat en norm för hur alla deras relationer till nya personer ska se ut och fungera. De har då lätt för att bli vän med personer som passar in i den normen eller gruppen, dvs andra personer som oftast också har massor med vänner och bekanta, och den stora majoriteten av människor.

En person som inte har några vänner, den passar då inte in på den mallen, för den ser förmodligen inte på relationer på samma sätt, till exempel kanske inte gillar en massa ytligt prat, eller helt enkelt bara inte är "normal". Så då tänker den andra personen; den där personen fungerar inte på samma sätt som mej och mina vänner, vi har inget gemensamt.

På samma sätt kan det vara så att folk från olika kulturer eller samhällsklasser har svårt att bli vänner, eftersom en eller båda sidorna tänker; de där personerna fungerar inte som mej och ser inte på samma sätt på världen, jag vill ha vänner som liknar mej själv så mycket som möjligt.

Eftersom likheter dras till varandra, och folk söker sej till såna som liknar dem själva och delar samma värderingar.

Men det är inte heller någon garanti att två personer som är ensamma eller utan vänner passar varandra särskilt bra, för bara för att två personer inte har några vänner så betyder ju inte det att de ser på samma sätt på relationer och vill att sånt ska fungera på samma sätt, utan det kan relationsmässigt vara lika stor skillnad mellan dem som om man jämför dem med personer med mängder av vänner.

Därför så är det extremt viktigt med hög tolerans mot andra om man inte har några vänner, och att anstränga sej, för att öka chansen att kunna fungera och lära sej att passa ihop med åtminstone någon/några. Personer med massor av vänner behöver däremot inte vara särskilt toleranta om de inte vill, eftersom de inte har några problem att hitta personer de fungerar med oavsett, och då hjälper det inte att man själv är tolerant mot att de inte fungerar som en själv eller att man anstränger sej. Utan det fungerar mest bara när båda är toleranta. Så det är rätt svårt.

Upp till toppen
Annons: