Annons:
Etikettensamhet
Läst 730 ggr
Handikappadmus
9/1/16, 8:33 PM

Kan ens katt räknas som "livsförsäkring"?

Jag skäms så oerhört, är 26. Jag har i princip dragit mig undan helt, bortsett om man räknar ifrån att handla mat  etc.  Bor i ett bostads/hyreslägenhetsområde  och undrar verkligen om en endaste katt (har 2 visseligen) kan åstadkomma en "trygghet" och ett levnadsvärt sk "liv" ?  Är man dömd på förhand?

Mår riktigt dåligt över att aldrig kunna, eller vilja  ge mig ut i verkligheten då jag känner att det mer tär på folk runtomkring än vad det gör mig, känner mig som ett djur rent utsagt, ett oönskat sådant.

Jag ska inte ljuga för er när jag säger att jag är självmordsbenägen, jag har ljugit tillräckligt men det har minsann inte hjälpt ett smack. Okej, jag mår skit, men ändå så "stoppas" jag omedvetet just pga katterna, det ÄR min livslina i livet, och just varför jag köpte dom i första hand. Har varit självmordsbenägen sen mellanstadiet och haft dödstankar sedan lekis. Jag alltså impulsköpte dessa för att rädda mitt eget skinn. Men, till vilken nytta?! Jag uppskattar sällskapet dock så för det är jag jävligt tacksam. Problemet är att det känns falskt, känns precis som att skaffa barn bara för att "göra som alla andra", inte för att "leva", jag är inte sån, jag vill kunna vara lycklig på riktigt utan att behöva låtsas.  

Känns bara som att "väntar" på bättre väder utan att ens kunna tala om varför eller hur det kommer att se ut i framtiden, jag tynar alltså bort, jag äter och sover (förmodligen) men jag kan inte "leva" i den bemärkelsen som många anser är "ett liv",- "ett värdigt liv". 

Var inte benådeliga emot mig, jag frågar er endast då jag undrar ifall ett djur kan motverka ens ensamhet såsom en vän eller liknande?

Annons:
Cragan
9/1/16, 8:48 PM
#1

djur är ofta bättre livlinor än människor endligt min ringa erfarenhet av det hela iaf.

[AnimeV4]
9/1/16, 8:56 PM
#2

Jag har det likadant. Jag går inte ut om jag inte måste, vilket är kanske 1 gång/vecka. Som tur är har jag en sambo som handlar och fixar. Jag har två marsvin och en katt och valp på gång och att ta hand om dem är det enda jag orkar just nu.

Det är just det. Så länge du orkar och kan ta hand med minimum mat, vatten, rent och uppmärksamhet varje dag. Uppfylls det ser jag inga problem, men du borde även ta kontakt med vården om du inte redan gjort det.

Jag har alltid någon slags liten strimma hopp, men jag är självmordsbenägen varje dag. Djuren är min livlina också och det tycker inte jag är någonting konstigt. Det är inte konstigare än att vissa lever för sina barn ex. Fast visst är det ju ingenting bra då man faktiskt är sjuk, så man borde skaffa kompletterande hjälp.

Iskall
9/4/16, 5:37 PM
#3

Katter, eller djur överlag, kan vara bättre sällskap än människor. Känner du att du lider av att ha det så här? Du kan skriva till mig om du känner för att prata.

Har mycket tankar och funderingar som jag ventilerar här på denna sida http://nouw.com/snabela

[H1Z1]
9/4/16, 6:04 PM
#4

Jag lever för mina djur, dem sviker mig aldrig så att säga. Och jag verkligen älskar mina djur och gör allt för dem speciellt mina katter <3 jag har bara blivit sårad av människor som kommit in i mitt liv så lätt att djur är bättre än människor kan jag tycka. För tillfället har jag väl det okej på människor fronten då en speciell person kommit in i mitt liv som får mig att se mer positivt så det är jag tacksam över :) men jag ser mina djur som mina 'barn' för dem betyder så mycket för mig och utan dem är jag ingenting, hoppas det blir bättre för dig, Alla förtjänar att må bra <3

[Devya]
10/6/16, 4:37 PM
#5

Min livslina är också min katt. Tidigare kändes det så lockande att avsluta allt men min kisse får mig på andra tankar. Hon ger mig också så mycket och hon är så fäst vid mig. Jag kan liksom inte svika henne. :) Nu sitter hon i min famn och slickar min haka. 

Djur är underbara. Det du pratar om är inte falskt på något sätt.

Upp till toppen
Annons: