Ensamhet

Ensam trots familj...

2016-01-18 17:43 #0 av: Jenveka

Jag har en mamma, pappa, syster, man och tre barn. Ändå känner jag mig så ensam. Min syster har en personlighetsstörning och vår relation har varit svår i många år och är just nu riktigt bra men jag kan inte få stöd av henne utan det är hon som behöver stöd av mig många gånger. Min pappa stöttar mig när jag ber om det men ser ingenting själv. Min mamma genomgår just nu en livskris efter sin man som dött och i denna kris har jag upplevt att hon vill att jag ska gå in och vara hennes partner och stötta upp. Nu är ju inte detta så lätt med jobb, man och tre barn. Dessutom blir jag orolig att det inte bara är sorg utan även kan vara tex demens. Till saken hör att min mamma är bara 58 år. Jag vill gärna hjälpa min mamma men det får vara inom rimliga gränser. Just nu upplever jag henne som min 80 åriga mormor innan hon dog.

Det känns många gånger som jag växt om min mamma. Det sista har jag funderat på om min mamma också har en personlighetsstörning...min mamma kan bara se saker ur sin synvinkel och har svårt att förstå att någon annan kan se på samma situation på ett annat sätt.

Många jobbiga tankar. Har varit med mamma hos doktorn men hon vill inte göra några undersökningar vad gäller minnesfunktion. Jag har nu bestämmt mig för att backa och avvakta och se vad som händer...

Tack för att du läst. Kram

Anmäl
2016-01-18 17:52 #1 av: OlgaMaria

Jag tänker att det troligaste nog inte är demens och det verkar onödigt att fundera på personlighetsstörning nu också. Minnesproblem är vanliga vid utbrändhet, sorg och kriser. Och sorg och kris påverkar ju enormt mycket så blir fel att analysera hennes personlighet nu.

Försök att acceptera människor runt dig. Acceptera dem som de är och låt dem gå igenom det de behöver. Bara försök ta hand om dig själv och gör saker som Du mår bra av. Vårda relationen till din man och dina barn extra nu.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-01-18 18:02 #2 av: cissi_1993

du måste vara rädd om dej jag vet inte om det skulle hjälpa din mamma men om hon gick hos en kurator kanske hon inte skulle behöva dej lika mycket?? så du får fokusera på de du vill och sinte behöver känna att hon hindrar dej i din vardag.

du kanske skulle känna att det var skönt att gå hos en kurator och få stöd också?

hoppas allt löser sig

Anmäl
2016-01-19 06:32 #3 av: Jenveka

Tack för era svar. Jag har gått till en kurator själv och min mamma har också fått en tid, till en annan kurator. Jag försöker att inte analysera för mycket och har nu tagit ett steg tillbaka. Jag är dock en tänkare och att förstå hjälper mig många gånger att hantera olika situationer.

Anmäl
2016-01-19 13:13 #4 av: cissi_1993

hoppas dom kan hjälpa er

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.