Annons:
Etikettdin-historia
Läst 1645 ggr
Anonym
Anonym
10/22/15, 9:27 PM

Vill dela min historia.

Just nu är jag i en konstig fas i livet det är inte så att allting dåligt osv.                                 Detta år har fört mig mycket positiva händelser så som att jag har varit i Thailand i tre veckor, har fått ett mycket bättre band mellan mig å min syster och mina föräldrar, tagit körkort och köpt en bil, fått egen lägenhet och jag har velat flytta i åratals. Det är de här stora händelser som har hänt i år i mitt liv. Jag är verkligen tacksam för de händelser men sen finns det annat.

Den 21 mot 22 december 2012 blev jag sexuellt utnyttjad som var väldigt när till sex. Den 13 mot 14e februari 2013 blev jag våldtagen och efter andra gången tog det kål på mig. Hur dum kunde jag va tänkte jag. Det tog minst ett år innan jag kunde smälta allting och tog och tar kål på mig att jag förlorade min oskuld genom våldtäkt. Än idag påminns jag om händelsen. 

Jag har en konstig bakgrund eller hur jag nu ska jag säga.  Jag har aldrig gått på förskola eller dagis utan när jag var sju år då jag började grundskolan och mitt liv förändrades för alltid. Då bodde jag i mitt hemland Ryssland och sen Vitryssland. 
Jag var blyg och då började jag bli mobbad och hemma hade jag lagom relation men jag hade kompisar utanför skolan men de var bara vanliga kompisar men min pappa drack väldigt mycket och jag var liksom för mig själv hela tiden. Jag blev slagen både fysiskt och mentalt. Sen flyttade vi till Sverige och jag tänkte att det blir bättre, nytt land, ny skola osv. det var hemskt tid när jag asylsökande och jag fick uppleva då mycket. När vi väntade på beslut och fick ett beslut bara efter två år att ha uppehållstillstånd i 1 år, efter det året som gick fick ett negativt svar igen och alla i familjen vi fick kämpa mycket mentalt och pusha migration. Medans vi var asylsökandes så blev jag mobbad på skolan, det var mest för att jag var ryss och fick höra att jag borde åka härifrån från svenskarna, jag hör inte till här, lärarna sa hur dålig jag var men jag försökte inte tänka på vad lärarna sa och vad andra på skola sa och mobbade mig. Efter tre år i Sverige fick vi uppehållstillstånd och det var en liten lättnad. 4 år efteråt fick jag svenskt medborgarskap och resten av min familj fick svenskt medborgarskap förra året. I 2007 flyttade vi till en stad och då hoppades jag på det bättre men icke, jag började bli mobbad igen, jag började det få ännu mer dåligt hemma. Jag började festa mycket, umgicks med fel personer, började röka, provade droger, fick en bästa vän i sjuan men hon utnyttjade mig bara på så många vis, blev mobbad med både ord och fysiskt till nian varje dag. Idag kommer jag ihåg hur jag med en stor klump i magen och tänkte hur ska den här dagen gå?   Toaletten var min utväg och där kände jag mig trygg men det visste mobbarna så de kunde vänta utanför på mig när jag skulle till lektionen eller hålla för dörren innan jag skulle till toan. Som sagt jag hade det dåligt på skolan och hemma och jag kände att jag kunde inte andas lugnt vars jag än var förutom när jag åkte buss eller var på toaletten, hade aldrig ett eget rum när jag bodde hemma. Medans jag kunde skolka lektioner och skita i allt så gjorde jag aldrig det, jag missade aldrig en endaste lektionen fast att jag blev förödmjukat även på lektioner och helt ärligt vet jag ej hur jag pallade att gå på alla lektioner och även på den skolan så sa mina lärare att jag kommer aldrig kunna avsluta skolan/grundskolan, jag pluggade varje dag ibland tills jag grät,ensam. Mina föräldrar visste inte språket och ville inte ens försöka hjälpa mig.
Jag kommer ihåg att jag ville inte duscha på skolan för att jag var rädd och mobbarna sa att jag stank och var ful och dum som inte duschade, när jag väl duschade så blev mina saker försvunna eller så kastade de mina saker, t.ex. i soptunnan, ute på gympasalen osv. Av allt som hände så pluggade jag hårt ensam på toan hemma eller på skolan, åh matsalen de kastade mat på mig….. Den ''bästa vän'' jag hade hon gjorde ingenting utan såg på bara å gjorde inte ett enda skit. Jag började lära mig engelska i sjuan och visste inte hur jag skulle klara av de stora tester i nian men jag försökte göra mitt bästa, gå på alla lektioner, plugga och se vad som händer. Jag fick peppa mig själv hela tiden. På slutet av nian när jag skulle få mina slutbetyg och få veta om jag klarade mig om att söka till gymnasiet det var jag nervös till. Jag kollade på papperna och började gråta hysteriskt. Jag hade klarat av grundskolan och nu ska jag söka till gymnasiet. Den lyckan hade inte känt på många år medans ''min bästa vän'' fejlade. När jag började på gymnasiet var jag väldigt tystlåten och hoppades inte på så mycket. Jag började teaterlinjen och alla teatrare var så vänliga mot mig, jag fick äta med de och om jag åt ensam så kom de och så satte de med mig det var väldigt ovanligt för mig. Några av mina mobbare gick på min gymnasieskola och spred en massa rykten, en i klassen stod för mig en gång och sa ifrån, det fick jag veta på slutet av trean ett år senare. I tvåan på gymnasiet började jag skada mig själv mina föräldrar såg det, men ehhmm de gjorde ingenting typ som att fråga om hur jag mådde. Efter gymnasiet gick ett år på en folkhögskola men även där blev jag mobbad och jag hade djup depression och hade självmordstankar och försökt ta mitt liv minst tre gånger och det är på den skola jag blev sexuellt utnyttjad och våldtagen.  Jag hörde rektorn säga att någon blev sexuellt trakasserad och en som trakasserade den fick sluta på skolan. Jag sa till rektorn om vad som hänt mig. Personen som utnyttjade mig erkände detta men jag fick bara byta klass ett år uppåt men han fick gå kvar och jag såg honom varje dag på skolan, jag bodde på internatet och det gjorde de också.

Detta är min kortfattade historia och jag vill dela av den. Idag mår jag mycket bättre än vad jag gjorde på de där åren. Jag är inte vän med den där ''vännen'' och jag känner mig så ensam fast jag har kompisar och det är bättre relation till familjen men jag vill dela av min historia och kanske skriva med någon? om du skriver i kommentaren om du vill chatta med mig.

Lots of love people och tack om du läste min kortfattade historia ❤️

Annons:
Tarotstollan
10/24/15, 5:05 AM
#1

Fruktansvärt att folk skall behöva gå igenom sådant  som du har gjort. Du är en fin person, tro inget annat!🤗🌺

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Anonym
Anonym
10/25/15, 9:13 PM
#2

Tack ❤️ men jag är bara starkare av det här =)

KimE
10/26/15, 8:09 PM
#3

Förfärlig historia hoppas det löser sig för dig. Den där vännen som inte hjälpte dig var nog rädd för att vara nästa i hackordningen.

Anonym
Anonym
10/26/15, 9:53 PM
#4

För två år sen ville hon träffas och jag sa okej vi träffas och reder ut allting. 
Jag sa att nu ser jag att du har utnyttjat mig och varit respektlös mot mig och hon hade inget svar och sen sa att hon erkänner detta , förlåt hade varit bra men hon sa att hon ångrar ingenting och då tänkte jag hur kunde jag vara vän med henne, helt vansinnigt! I 7 år var jag vän med henne!

KimE
10/28/15, 9:36 AM
#5

OK, vad är det som gör att du känner dig ensam när du säger att du har kompisar?

Hur går det med jobb, klarade du att fullfölja utbildningen? Har du några fritidsintressen som skulle kunna hjälpa dig att stärka din självkänsla?

JimH
2/13/16, 7:27 PM
#6

Tråkigt att läsa. Hur gårdet idag för dig. Hur mår du. Snälla vill vetamer. Jim

Annons:
Upp till toppen
Annons: