Annons:
Etikettprathörnan
Läst 3330 ggr
Tarotstollan
2015-09-10 01:15

Det här med vänner, vad är det?

 Har suttit och funderat på det här med att vilja ha vänner. Att ha vänner är väl det de flesta människor vill ha. Riktigt trevliga och roliga personer som man kan koppla av med och vara sig själv med….men när skall man inse  att det jag kallar för vänskap inte är vad de kallar för vänskap?

När de bara vill sitta på krogen och dricka varenda helg medan du vill vara hemma och käka pizza och titta på tv?  Att det aldrig blir av att ni träffas för att de är aldrig lediga? Eller ni gör bara sådant som roar era vänner, aldrig det som du är road av? Eller vad?
Skall man behöva offra sitt rätta jag för att passa in med dem och genom dem då har ett socialt liv?
Helt hypotetiskt, vad tycker ni och var drar ni gränserna?

Själv är jag inte särskilt beredd att ändra på så mycket i mitt liv, min trygghet och mina djur går före det mesta. Kan ju ha med det att göra att jag är så pass gammal nu, att jag blivit bekväm!😉
Skall jag träffa folk så skall det vara när jag känner att jag orkar och att det inte tar tid från annat som jag hellre vill göra. Periodvis känner jag för att vara ensam och andra ggr kan det vara kul att träffas några timmar men inte mer. Att umgås en hel dag skulle vara för mycket tycker jag och träffas varje dag skulle jag inte orka med. Jag behöver mycket egen tid för att orka med och må något sånär bra.
Om de har intressen som jag inte gillar så följer jag inte med på det, jag måste gilla det jag skall göra annars struntar jag i det.

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Annons:
Lamina
2015-09-10 01:35
#1

Tror nyckeln är att hitta vänner med samma intressen och umgängesbehov som ensjälv. Kan ju vara lite svårt om man inte riktigt har lust att gå ut och göra saker, men, tja… Jag har inte många vänner. Dom jag har bor långt bort och/eller är inte särskilt nära vänner. Ska åka och hälsa på en vän i helgen, det blir första gången på över ett år som jag träffar någon likasinnad. Mina bästa vänner har jag inte träffat på åratal, utan dessa håller jag kontakt med via telefon. Jag hade en vän för några år sen som alltid ville träffas och hitta på saker och ringde hela tiden. När jag skulle åka bort en gång och inte hade pengar på mobilen så fyllde hon på den så vi kunde prata. Det vart droppen för mig. Jag är glad att vi gled isär, för jag pallar verkligen inte att umgås mer än någon gång i veckan. Poängen med det hela är väl att vänner är dom människor man vet finns där, oavsett tid och avstånd. Det handlar inte om vad man gör eller hur mycket man umgås. Det räcker med att bara… Finnas.

//Lamina

Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?

[Urfokus_]
2015-09-10 04:26
#2

Finns inte så mycket "äkta" vänner tyvärr.

även om man har liknande intressen, har erfarenhet av att dem har aldrig tid att träffas. Frågar aldrig om man vill träffas utan alla initiativ måste man själv lägga fram osv… så nja:)

Finns såklart äkta vänner också men verkar svårare o hitta.

[T-Johan]
2015-09-10 12:28
#3

En sann vän "…föds i tider av nöd." Kontentan är att så länge man har något, är något, kan något, har man alltid vänner. Men om man blir sjuk, hamnar på obestånd, kanske byter religon, blir arbetslös, då flyr vännerna. De som då fortfarande vill vara Din vän, var rädd om honom/henne. Det är en vän som "föds i tider av nöd". Citatet är ur den klassiska litteraturen och skrivet för flera tusen år sedan. Den mänskliga naturen har inte ändrats ett smack.

Tarotstollan
2015-09-10 20:10
#4

Intressanta svar och så rätt!👍

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

LinaLj
2015-09-11 19:42
#5

Jag har ett par vänner som jag kan vara mig själv med och som accepterar mina små egenheter precis som jag accepterar deras. Men vi umgås inte så ofta eftersom vi bor ganska utspridda i landet och även utomlands.

Sedan har jag en grupp bekanta som jag umgås med ibland. Där handlar det mer om att man får anpassa sig lite mer och kanske inte visar alla sidor av mig själv. Men oftast så är det personer som jag delar ett eller ett par intressen med, tex jobbkompisar, andra hundfolk eller kattfolk osv.

Överlag är jag inte en super social person. Jag mår inte dåligt av att inte ha massor av personer att ringa stup i kvarten för att umgås med.

Jag har hellre ett par vänner som jag kan lita på och som jag vet finns där än en hel hög som jag inte riktigt vet var jag har.

[Garntroll]
2015-10-14 21:54
#6

Riktiga vänner verkar inte finnas.

Annons:
Tarotstollan
2015-10-14 22:28
#7

Ju äldre man blir desto värre verkar det vara att få vänner!  Mycket kan det ju bero på att man mer eller mindre hittat sig själv och vet vad man gillar och inte gillar att ha i sitt liv.
Att behöva ändra på sig så att det skall passa andra människor ser inte jag som någon riktig vänskap då det bara visar på att man är "desperat" efter att ha folk att umgås med.
Har man inte gemensamma intressen eller något annat bra att bygga på så blir allt bara falskt.

Jag hade oturen att behöva dumpa en vän för ett tag sedan. Det vi hade gemensamt försvann och efter det var det bara vännens personliga problem som ältades. Efter ca 2 år av ältande fick jag nog och sa adjö.
Det är jobbigt men jag har knappt energi till mig själv, så  varför skall jag då hålla på och ge min energi till en annan person som bara kräver mer och mer av mig! För mig innebär det att mitt riktiga jag försvinner och jag blir inget annat än en slasktratt för denna personen?!

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Upp till toppen
Annons: