Less på att vara ensam.
Jag vill inte vara ensam. Jag vill så gärna vara ute med kompisar och vara glad. Men jag är ensam. Jag vill inte längre. Vill inte vara ensam. Visst, i skolan kanske någon säger hej. Pratar lite med mig. Men bara om det inte är någon annan där. Men hon som pratar med mig ibland, hon börjar gymnasiet nästa termin. Då kommer det gå åt skogen med skolan. De som är kvar i klassen har jag aldrig pratat med. Det är så himla patetiskt! Har ingen kontakt med någon från klassen. Jag har fyra kontakter på mobilen! De fyra jag har är dessutom mamma, pappa, lillasyster och sköterskan från sjukhuset. Några tjejer i klassen hade en tjejkväll. De bjöd alla förutom mig. Fick inte ens veta… Läste det på en i klassens blogg. Men även om de skulle bjuda mig på saker de gör efter skolan kan jag inte ens följa med. Inte nu längre. Ibland åker de och campar eller bara går på stan. Men jag kan inte ens det. //Nio
![[VS_Veris]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag finns på pm om du vill prata, jag vet allt för mycket om ensamhet, även om man fortfarande känner sig ensam kan det vara skönt att prata med någon :)
Ingen annan i klassen eller skolan som är lite utanför som du skulle kunna försöka ta kontakt med?
Om det inte går att få kompisar i klassen eller skolan så kanske du har något fritidsintresse och i såna fall kan du leta upp en klubb eller förening där du kan hitta folk med samma intressen som du.
Vet inte vilken klass du går i men kanske att byta klass skulle hjälpa så att du får "börja om"? Högstadiet för mig var inte roligt och jag var också väldigt ensam. Hade inte direkt några kompisar och umgicks nästan aldrig med någon efter skolan. Sen nu i gymnasiet blev det som en nystart för mig och det blev mycket bättre där.
Hoppas det blir bättre för dig någon gång!
Nej, tyvärr inte… Det är en liten skola. Jag går i åttan (åttan och nian är en gemensam klass), dock ska jag gå i nian… Lång historia. Nej, inte ens det. Har inget fritidsintresse och orkar inte vara med på fysiska aktiviteter. Jag skulle vilja byta klass. Men det finns bara en årskurs åtta i min skola… :/ Jaa, det var ett tag sedan jag umgicks med någon efter skolan. Det var lite tråkigt. För jag blev sjuk, riktigt sjuk. Men fick ingen hälsning från någon i klassen. I ett halvår var jag borta från skolan. Två av dem spenderade jag uteslutande, innanför sjukhusets vita väggar. Mina föräldrar och de på sjukhuset säger att de vet inte vad de ska säga. Men när en annan i klassen opererades fick hon en massa kort och vi i klassen köpte en present. Jag opererades två gånger och har minst fyra operationer kvar. Jag vill inte ha någon present… Bara ett enkelt "hur mår du?" hade gjort min dag. Oj, kom visst ifrån ämnet… Tack och jag hoppas att det blir bättre i gymnasiet! //Nio
Så tråkigt att det ska vara så. Du förtjänar folk runtom dig som bryr sig om dig!
Du kan ju skaffa vänner via internet. Det är något i alla fall. Jag har fått bättre vänner via internet än i verkligheten. Nackdelen är att de oftast bor långt bort.
Fundera över vad du är intresserad av. Gör det till din hobby. Gå med i en förening som har med din hobby att göra och vips dyker det upp massa med samma intresse :)
Jo, det skulle jag kunna. Men vet inte riktigt vilka sidor det finns… Ja, har dock knappt några intressen… Skriva och läsa. Och skrivningen har jag gett upp… Tack så mycket! :)