En udda relation - grannar emellan
Idag fick jag uppleva något jag inte upplevt förut - en sörjande granne över MIN död!
Jag flyttade för ett tag sedan och hade inte en tanke på att säga något till mina dåvarande grannar. Vi hade inte särskilt mycket kontakt mer än hälsingar osv när sprang på varandra i trapphuset så varför säga nått liksom?
Om inte annat så låter det ju en del när man flyttar så det märks ju?
Tydligen inte…
För min förra granne hade helt missat min flytt - och på något sätt fått till sig att jag dött och han har gått och sörjt mig i över en månad!
Han har köpt blommor och ställt utanför min gamla lägenhet och pratat med massor med folk i bygden om hur tragiskt det varit att en så ung person (är 24) dött som hjälpt andra osv.
Nu gick jag förbi utanför en av pizzeriorna som jag gör och har gjort varje dag och han råkade sitta där. Han såg mig och jag vinkade till honom.
- Karln höll på att svimma och han rusade ut och bara skrek ''Du lever!''
Sedan förklarade han för mig vad som skett och hur ledsen han varit.
Jag känner mig väldigt rörd, samtidigt väldigt hemsk…
Hade jag sagt något när jag flyttade hade han inte behövt gå igenom det här och nu efter detta så skäms han massor för att han pratat med så många om min död.
Jag ska bjuda honom på kaffe imorgon, men vet inte riktigt vad jag ska säga till honom - jag har sagt att han inte ska skämmas och att detta bara är ett missförstånd, men han verkade inte ta till sig det riktigt.
Men det känns ganska fint - då jag lever ganska ensamt och isolerat så känns det fint att man trots detta faktisk syns =)
Sajtvärd - Djurpyssel.Ifokus Medarb. - Vinthundar, Hundar, Stickning, Pälsvård, Nakendjur & Multikulturellt Ifokus
Kolla gärna in min hemsida HÄR!
Trevligt att man syns å någon tänker på en trots allt. //robyn
Jag skulle skämmas något otroligt om jag var han, men det är ju väldigt fint det han hade åt dig - ett mycket gott öga. Vi betyder mer för vår omgivning än vad vi kan tro, bara ett leende eller ett hej ibland kan göra en stor skillnad för någon annan, även för en själv naturligtvis i förlängningen. :)
Oj, vilket drama!
Sådant tror man ju verkligen inte ska hända, han verkar ju rätt konstig som fått det till att du dött och gått och sörjt dig i över en månad med tanke på att ni bara hejade på varandra och så….
Märkligt att ingen lade märke till att du flyttade heller…
Men trevligt att vara sedd fast man lever rätt anonymt och jag förstår att du blir rörd.
Jag sa inget till mina grannar när jag flyttade heller, inte ens fast jag pratade en hel del med dem ganska ofta.
Pallade helt enkelt inte eftersom jag mådde så dåligt av många orsaker och dessutom inte fixade det på grund av min svåra separationsångest.
Grannen dörr i dörr mötte jag på stan ett halvår senare och hon var sur för att jag inte sagt något om att jag flyttade….
Var dig själv, det finns redan så många andra.