När man sätter ord på sina tankar kan det låta rörigt, men hur ska man annars förklara hur man känner och tänker.  Jag förstår precis hur du känner, man vet inte hur man ska få hjälp med det man vill göra. Är det arbetsförmedlingen du går på möten till? Har du någon utbildning i ryggen som du skulle vilja utveckla? Vad vill du jobba med? I dagens samhälle är du inte ensam i din ålder att känna så här.

#1 Jag går på möten med en arbetskonsulent och även kurator.
Jag har ingen utbildning blev precis godkänd i grundskoleänmena dock bara 3 utav dom.
Även helt tom i huvudet med vad jag vill göra och känns även som om att man får skäll för att man inte har någon aning.
Tycker även att man blir så himla pressad till saker man faktiskt inte orkar.
Hur man mår är väl ändå viktigast, så det faktiskt inte går så långt att man blir helt apatisk.

Känner du att du får hjälp av arbetskonsulent och kurator?  Om du sätter dig ner själv utan krav och tittar runt på olika yrken du ev skulle vara intresserad av att jobba med skulle det kunna vara något?  Har du fått någon chans till vidareutbildning?  Har du någon hobby privat?

Arbetskonsulenten, nej. Känns som att jag får göra det mesta 'jobbet' själv och får mest bara frågor vad jag ska ha henne till.
Kuratorn har jag inte träffat så många gånger än men det känns helt okej än så länge.

Jag sitter minst en gång i veckan en timme och bara tittar jobb. Men känner att inget skulle vara för mig pga mina 'hinder'. Även att det är ju svårt att bara få en praktik utan utbildning.

Jag älskar att hålla på med mina egna naglar, men det är inget jag skulle kunna jobba med.

Jag tycker du ska "kräva" av AF de ger dig en meningsfull hjälp till utbildning. Vad har du för "hinder" som gör att du inte kan jobba med allt. Om du inte vill svara här kan du skicka ett privat meddelande  🙂

Mina 'hinder' är att jag har socialfobi, ryggproblem även min depression som gör att jag inte orkar så mycket alla dagar i veckan. Bara att diska gör så att jag är helt slut resten av dagen.

Min hudsjukdom gör så att jag får stora sår under fötter och på handflatorna så har det svårt att gå eftersom det gör så himla ont i vissa perioder.
Men ingen verkar ta något på allvar.. :/

Det är väldigt stora problem i vissa yrkesgrupper. Har du inte läkarintyg som du har visat?  Jag anser att alla kan bidra med en arbetsinsats enligt deras norm, det måste AF uppmärksamma

Jag har endast intyg på min hudsjukdom. Men dom påstår att jag inte har berättat detta fören för någon vecka sen, dock så sa jag det ifrån första början.
Men får väl se vad som händer :/

"Allt jag gör nu är att leva på hoppet, men kan man verkligen göra det?"

Så känner jag också nu. Jag har inte riktigt haft någon riktig vän sedan tre år tillbaka och jag undrar hur länge det här kan pågå. Om du vill prata så lyssnar jag