Orkelös
Jag visste inte vart jag skulle vända mig, men jag behöver hjälp men har ingen aning hur jag ska fixa det själv, Jag har i flera år bara suttit framför datorn eller xboxet och levt ett annat liv och när jag väl känt att nej nu får du faktiskt rycka upp dig, ut med dig.. så funkar det i stort sett några dagar sen så är allt skit igen, jag har ingen ork i mina armar eller i min kropp att göra saker, Sen skaffade jag mig en hund och mådde dåligt över det att jag inte skulle klara av det men hon har varit en stor hjälp i mycket att ta mig ut och göra saker tillsammans med henne och då mådde jag verkligen bra.
Men nu har det fallit allting och jag mår så fruktansvärt dåligt att jag skulle kunna närsomhelst bara dränka mig eller bara dö helt enkelt, JAG vill så gärna dö, så säger min hjärna hela tiden, men jag vill inte lämna världens bästa hund heller det är ju hon som får mig att faktiskt vilja leva, och jag vill göra saker med henne igen, gå längre i skogen och så, nu orkar jag gå runt husen bara och in igen, och det tär på mig något fruktansvärt för hon förtjänar sååååå mycket mer än såhär, trots att hon inte klagar, trots att hon varje natt ligger med sitt huvud på min mage och älskar mig. Jag vill så gärna att det här ska gå över nån gång, jag vill så gärna börja mitt liv än och kasta bort det, men jag orkar inte fixa det själv, jag har försökt dock, att få hjälp men eftersom ingen förändring skedde så känns det som dom gett upp på mig och även mina föräldrar.
Min far är ingen som förstår sig på sånt eller ser överhuvudtaget och min mamma är djupt alkoholiserad och jag orkar inte ens se på henne längre då vi bor i samma lägenhet (är 20 år) Jag känner mig så fruktansvärt ensam.
Vad bra att du har skrivit här. Jag håller med om att det kan vara enormt svårt att veta vart man ska vända sig när man mår dåligt.
Det låter som om du har sjunkit in i en depression. Det kan vara otroligt svårt att ta sig ur den på egen hand så jag tycker absolut att du ska söka hjälp om du inte redan får det.
Det borde finnas en öppen psykiatrisk mottagning där du bor.
När jag tog den kontakten första gången var jag livrädd, tänkte att nu blir jag inlåst på psyket.
Men det är inte så de jobbar.
Jag har fått stort stöd och stor hjälp där. Faktiskt tack vare dem jag lever nu :)
Mitt förslag är att du kontaktar vården. Låter din mamma leva sitt liv sålänge hon väljer det. Vad som än sker så är hennes liv inget som är ditt fel, inte heller är det ditt ansvar. Det är oerhört tragiskt att se en förälder missbruka men du måste focusera på dig själv.
1.Försök att varje dag tala om högt för dig själv att du faktiskt ÄR ok. Gärna framför en spegel. Tja, ja du är ju ok! Kan det låta från mitt badrum titt som tätt. Det låter som nonsens men är viktigt. En sak som ofta händer vid depressioner är att vi tappar tron på oss själva. Tillslut är vi en liten slimehög som inte duger till något, i våra egna ögon. En slime som inte orkar eller kan ta sig i kragen för det finns ingen krage kvar att ta i.
Men….du ÄR ok oberoende av vad du gör och inte gör!!!
2. Kolla på nätet efter öppen psykiatrisk vård där du bor. Ring och fråga vad du ska göra. Oftast får man en rätt snabb tid för ett första samtal och därefter bedömmer de om och hur de kan hjälpa en.
Glöm inte att berätta om dina tankar ang liv och död.
3. Om du inte orkar/kan hitta uppgifterna, pma mig så hjälper jag dig att leta.
4. Funderar på en sak till….är det så att du käkar ppiller, minipiller, tar pspruta eller något sådant? Jag är superkänslig mot dessa hormoner ochn rasar rakt ner i underjorden när jag använder det. Därför har jag totalförbjudit dem i min kropp,
Stooooor kram så länge!
Du kommer att ta dig ur det här och när du har gjort det kommer du att se tillbaka och tänka…attans vad dåligt jag mådde då, hur kunde jag ha såna tankar.
Kram igen
Kajzza
Minecraftserverägare, mamma, fru, 40+, knasboll, djurägare, tokstolle och knäppgök!
IPadress till svenska servern Jaxbo: jaxbo.mcdl.us
Att hamna i en depression är lätt, men mycket svår att ta sej ur utan hjälp. Mitt råd är precis som Kajzzas. Ta kontakt med öppen-psyk. Där kan du få hjälp.
Att ha hund kan oxå hjälpa, och det har det gjort tidigare. Försök att öka längden på dina promenader. Bara en liten bit varje dag.
Läste i en vetenskaplig tidning att mineraler och vitaminer tydligen ska hjälpa mot depressioner. Hur äter du? Mycket frukt, grönt och nötter är bra.
Hör gärna av dej igen så vi vet hur det går.
Far ej fortare fram än din skyddsängel flyger!