Annons:
Etikettensamhet
Läst 1722 ggr
juni111
2014-09-23 08:58

ensam, ångest

hej, vet inte hur jag ska börja men känner mig väldigt ensam. har under stor del av mitt liv vart bortskämd med många vänner. men man vet ju inte vad man har förän de försvinner. vet inte vad ja gör eller gjort för fel. och efter att försökt att ta upp kontakten med dessa under sommaren utan resultat gör de bara så ont. har trots allt en pojkvän och en vän kvar men är så homla rädd att även de ska vända ryggen till. då vet jagverklige. inte vad jag skulle ta mig till. eftersom jaghar ångest nästintill dagligen vill jag inte heller tynga dem mer med mitt. är 22, bor i västmaland. söker nån som vill prata

Annons:
aqua-marina
2014-10-09 13:39
#1

hej 😃

HallowKing
2014-10-20 18:45
#2

Låter tråkigt det där :( Jag är glad över att du har en partner och en vän, finns många som inte ens har det. Om du hade många vänner relativt nyligen så kan jag förstå din förvåning och besvikelse över att dom har försvunnit, inte utan att man undrar varför. Du har kanske ventilerat detta med din vän och fått lite "hintar", eller kanske inte. Hoppas det blir bättre!! Kram

moonbejb
2014-10-25 23:06
#3

Hej.

Många vänner har man kanske i en viss situation. "Situationsvänner" lixom. Tex vänner när man går i skolan, vänner på jobbet. När man sen slutar skolan eller jobbet så försvinner vännerna liksom om man inte aktivt håller kontakten med varandra. 

Jag känner mig ensam och har precis börjat fundera på hur det kanske kan bero på mig själv på något sätt. Jag har inte så bra självkänsla. När jag träffar människor på gymmet eller på mina barns dagis och skola så har jag nog förutfattade meningar om dem: att jag förutsätter att de inte tycker att jag är speciellt intressant och att de hellre talar med varann än med mig. Samma sak med mina gamla vänner, jag tror ju att de har så mycket för sig att de inte är intresserade av att umgås med mig. För att inte känna mig ratad om jag skulle försöka få kontakt med någon, ja då är det bäst att hålla distans. Jag kanske inte visar vem jag är. Jag kanske till och med går på för hårt ibland och skrämmer bort folk. Jag vet inte. Jag hälsar på folk och ler glatt men det räcker inte. Vad jag förstått så är det viktigt att bygga upp sin självkänsla och sedan utgå därifrån. Sedan gör jag nog också fel för jag är så dålig på att tänka mig in i någon annans situation. Jag utgår från mig själv och tror att alla andra utgår från samma sak. Att ta in den andra personens perspektiv. Har jag frågat hur det är med personen ifråga har jag scannat av för att upptäcka vibbar om hur personen verkar må just nu?

Upp till toppen
Annons: