Annons:
Etikettensamhet
Läst 1361 ggr
Barking Dogs...
9/22/14, 3:59 AM

Osynliga Funktionshinder

Hej! Jag sökte mig hit för att jag är Ensam, för att jag lider, och för att jag inte orkar ropa på hjälp längre. Med andra ord, inte alls unik.

Men efter att ha läst många inlägg i forumet, kanske jag har ngt. att bidra med, i form av högst personliga erfarenheter, samt i från mitt yrkesutövande som läkare inom psykiatri. Det jag skriver är absolut ingen "sanning", utan egna reflektioner.

Följande har inte med ensamhet i sig att göra, men utlopp för en grundläggande frustration. Jag har väldigt svårt att arbeta inom psykiatri, för att jag skäms. Det är inte min skuld att bära, men det är smärtsamt att se, att den patientgrupp i samhället som kanske lider mest (i tystnad, för man orkar inte skrika), inte får den vård och omsorg de VERKLIGEN förtjänar, och har rätt till. Det är väldigt mycket (inom psykiatrin) som jag som läkare inte kan stå för. Sjukvården har drabbats av en svårsjukdom, någonstans i all kvalitetsutveckling, parametrar för effektivisering, organisationsutveckling…bla.bla.bla. Missade man ngt…PATIENTEN! 

Min både personliga, och yrkesmässiga erfarenhet är att människor som är drabbade av psykisk sjukdom ständigt tvingas utstå en dubbel bestraffning. För att psykiskohälsa fortfarande är oerhört stigmatiserat, för att det ofta inte syns på individen, och att det ÄR väldigt svårt att relatera till svåra ångest tillstånd, eller depressioner osv. osv. om man ej själv har upplevt det. 

Här kommer ensamheten in i bilden. De allra flesta som lider av olika psykiska sjukdomar känner sig redan ensamma, utelämnade, och icke önskvärda i detta individualistiska och elititistika samhälle som vi har skapat. På detta bemöts de ofta av ren okunskap, i form av "ryck upp dig", "man har det som man tar det", "Wake up and smell the Coffe"….. som psykisktsjuk finns det ingen ork över till att förklara, försöka få omgivningen att förstå; att det är en neurologisk sjukdom som tar sig uttryck i vårt känsloliv och beteende. SOM MAN INTE KAN HJÄLPA. En icke stöttande och förstående omgivning leder till ytterligare isolering OSV. 

Att utgå i från sig själva i uttalanden gör alla, och alla har rätt till sin egen sanning, och i ett skrivet forum är det svårare att se var en människa befinner sig, för att kunna möta denna. KBT, "fokus på det lilla vackra", "du är din egen lyckas smed", fungerar för många! Men inte för alla. Jag tror att alla här vill varandra väl, och vad jag vill förmedla ….är ödmjukhet. 

Min egen sorg över min ensamhet,  mina svårigheter att hantera den, att våga tro på min egen förmåga, och mitt värde som människa…får jag ta en annan dag;(

Jag försöker vara snäll mot mig själv, det är inte lätt….men försök ni med. 

❤️/ Ensam Medmänniska

Annons:
[Nikodemus]
9/22/14, 5:56 AM
#1

Funktionsnedsätning heter de inte funktionshinder

rimfrost417
9/22/14, 6:59 PM
#2

Tack,tack.tack  för Din förståelse.Jag behövde den otroligt väl just i dag.

Har kämpat med denna ångest i hela mitt vuxna liv(är snart ålderspensionär)

och mött så lite förståelse.Det sorgligaste är att min egen familj visat så lite

intresse att försöka underlätta för mig,att ta reda på fakta t.ex.Att ha ett

vuxet barn som kallar det för brist i karaktären när jag inte klarar av att vara

trevlig.Detta är dubbel bestraffning för något som jag inte kan göra mig av

med hur gärna jag än ville.

Min livslust krymper för varje år.Jag orkar inte fightas med demonerna längre

utan uppbackning går det inte att stå ut,jag har ingen ork till någonting snart.

Jag vill inte dö men jag vill inte leva heller,inte när priset är så högt.

indra-bus
9/24/14, 9:00 PM
#3

Ts Kunde inte sagt de bättre själv. "

Jag äter inte mina vänner.  Djur har rättigheter. Djur vill oxå leva.

Upp till toppen
Annons: