Du har dig själv. Och du är värdefull.

Du är unik!

Jag vill ha dig! ❤️ Du är en underbar person, liksom vi alla!

Hej! Vi gör alla vår egen lycka. :) Klyschigt, men så är det. Att skaffa barn är ju inte för alla, det är inget misslyckande i det. Känner igen mig i det du skriver:

"Alla jag känner har sambo och/eller barn/gravid. Jag har aldrig riktigt kännt att jag väldigt gärna vill ha barn. Ändå känns det som ett misslyckande att jag inte skaffat."

Alltså, inte just så men ändå - att jag inte har något jag inte ens vill ha känns som ett misslyckande. För mig handlade det om att våga börja hitta vad som känns rätt för -mig- och inte hänga upp mig på vad andra vill. Det är ju vad jag vill ha för mig själv som räknas. Tex ville jag aldrig ha barn innan 25 men på något sätt ångrar jag att jag inte hade det? Inte ens logiskt men så är det ju sällan med känslor. Och nej, jag har inga barn nu heller.

Kram på dig.

Det finns mindre extrema vägar att ta, de kanske är jobbigare…men väl värda mödan.
Svårt att skriva något uppiggande som inte bara är massa humbojumbo för att få dig att må bättre, även om det är det man vill då man läser.

Men vändningar finns, så länge man vägrar ge upp. Så länge man vägrar att vika sig för ensamheten och de hopplösa tankarna som lätt tränger sig på.
Jag har själv varit i liknande sits, kan inte säga att jag varit i samma då jag inte helt vet din sits, men liknande sits. Faktiskt flera gånger.
Men jag har vänt det hela varje gång genom att ge mig fan på att vara stark, hålla ut och vägra låta mig sänkas.

Håller man fanan högt och ignorerar det tråkiga i vardagen så kan man komma framåt, och ofta så händer det väldigt mycket så länge man håller sig stark.
Ger man vika för de tuffa tankarna och låter sig sänkas så är det lätt hänt att de man känner runtikring sig även börjar ta avstånd. Det är en mänsklig faktor tyvärr. Det blir en dålig cirkel….
Men är man istället stark och håller sig glad och framåt så blir resultatet tvärtom att folk istället tyr sig till en, och styrkan blir lättare att uppehålla.
Till slut så kommer man på så vis till en punkt då tillvaron vänt, och styrkan åh glädjen infinner sig per automatik istället. En bra cirkel…

Hur kommer man sig dit? Det är individuellt, men en stor ingrediens tror jag är att inta ta livet på för stort allvar.
Man slutar inte kunna leva för att man blir äldre, eller blir dissad av personen man flörtar med eller att man inte får jobbet man sökt. Försök lära dig ta sånt med en klackspark, det finns alltid nått mer och kanske bättre runt hörnet.
Påtvinga heller inte detta…"jag måste ha en partner nu" "jag måste ha det jobbet" "jag måste ha gjort det där innan jag fyller så mycket" osv osv
Det finns inga måsten, bara tillfällen man kan testa hugga. Går det inte så tar man nästa tillfälle….och under tiden fortsätter man ägna sig åt det som gör en glad.

Självömkan tycker jag du ska kasta i soporna redan ikväll!
Spendera istället energin och tiden till något som intresserar dig.
….och kan du inte rent praktiskt utföra det du intresserar dig för så gröta ner dig i ämnet på nätet. Bind forumkontakter, lär dig mer teoretiskt, planera inför osv osv.
Ta vara på dig själv, gör dig själv glad.

Är du själv glad och utstrålar det….då kommer allt annat på köpet!

Lycka till!