ensamhet
Skilde mig för 2,5 år sedan. Min fd o jag har hyffsat bra kontakt och har två tonårsbarn. Första året hade jag många som stöttade mig men nu känns det som om inga finns kvar.
Just nu går all min tid, ork och pengar går åt till att måla om huset.
Barnens pappa träffade en ny kvinna ca ett halvår efter vår skilsmässa. Idag fick jag reda på att de förlovat sig. Jag vill inte ha honom tillbaka men känner ändå att jag blir arg och ledsen - varför ska han må så bra när jag bara mår skit.
Ändå mår han inte heller bra för hans bror tog livet av sig för tre månader sedan. Jag hamnar även här bredvid allt. Ingen kan riktigt förstå att även jag sörjer hans bror. Vanliga kommentarer kring självmordet är givetvis varför och varför såg ingen varför kunde ingen hjälpa? Vilket är helt naturligt och tankar som kommer hos mig med….
ändå är det ingen som förstår när jag säger hur kasst jag mår…..att ingen skulle sakna mig….. möts bara av att folk blir arga och undviker mig ännu mer
Måste tänka positivt….men hur???
![[Linneamattiasson95]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Såg att ingen svarat dig så jag tänkte göra det. Inte för att jag känner igen mig i din situation utan bara för att visa att någon läst och skänkt dig en tanke! Hoppas att livet åter igen blir positivt för dig. Mvh Linnea
Ja, vad svarar man på dina frågor.
Att du mår dåligt efter en skilsmässa kan jag förstå. Och att du är besviken på din fd som redan hittat en ny att leva med. Plus att din fd svåger tagit livet av sej.
Vem skulle inte må dåligt då.
Men vad har du gjort för att må bättre?
Hur ofta har du beklagat dej för dina vänner hur dåligt du mår?
Kanske skulle du behöva någon professionell hjälp. En psykolog, en kurator eller kanske en präst att tala med.
Hur kan dina barn hjälpa dej att må bättre?
Jag har svårt med att sätta tankar på papper, så du får inte se detta som nåt klander. Vill bara putta på dej lite så du kommer upp ur djupet.
Har skickat ett PM till dej.