Spelar datorspel

Tittar på tv. Gärna svenska program då de kan kännas som om jag får vara med i en gemenskap. Töntigt men sant.

Jag skriver och drömmer mig bort, haha.

Reser i grupp resor och skriver berättelser:) Är en ganska social kille men det ingen som vill vara med mig ändå. Nästa vecka ska jag till Kina med tema resor. Ser verkligen fram emot och träffa folk som kan uppskata mig.

😃heehe

Jacksadel det låter ju jättekul :)

Jag lyssnar på ljudböcker, podcasts, radio mm, tycker liksom om att ha prat omkring mig. Det är lite samma som #2 skriver om TV-program, det känns som jag är med i en gemenskap då på något sätt.

Annars flyr jag till mina intressen som att skriva och rita, går på promenader, dagdrömmer och fantiserar.

Jag sorterar och slänger eller skänker bort sånt som jag inte längre vill ha kvar.
Lyssnar på SR Play, det finns massor av bra program där.
Går till biblioteket och läser tidningar, kanske hittar en bra bok eller en film.
Går ut i skogen.
Arbetar i trädgården.
Målar naglarna.
Spelar med mina tre ackord på gitarren.
Löser korsord.
Lyssnar på en avslappnings-CD.
Ligger på spikmattan (men då somnar jag!)
Tar ett fotbad och gör pedikyr.

Ja, det finns massor att göra fastän man är ensam. Men det beror helt på hur man mår. Ibland känner jag mig så ledsen för att jag är ensam, så jag klarar inte av att göra nånting alls. Då mår jag bara dåligt. Men just nu är det sommar och sol och semester och jag mår bättre än på länge!😎

Jag flyr inte min ensamhet, att fly ensamheten vore för mig att man söker sig till folk till vilket pris som helst, om det så det är syskon föräldrar eller vad det nu kan vara.

Jag blir inte mindre ensam för att jag sitter och spelar datorspel osv.

Men å andra sidan är jag inte som alla andra i mitt tänkande heller då jag är en av de få som trivs i min ensamhet och välkomnar ensamheten. Självklart uppskattar jag sällskap då och då, men om jag hade haft folk runt mig hela tiden hade jag nog blivit galen.

Nej, jag flyr inte ensamheten, jag flyr de sociala måsten som finns runt oss.

Jag kan gärna sitta och spela online på xboxen och snacka med kompisar osv, men många gånger välkomnar jag avstängningsknappen.

Jag menade iallafall inte så jag söker mig inte till människor när jag 'flyr min ensamhet' jag trivs också med min ensamhet emellanåt men dem tiderna då jag önskade jag hade någon vän eller liknande kan jag sätta mig i ett datorspel och leva mig in i den världen då känns det inte lika illa 😉

Leon har en klockren poäng när han talar om "sociala måsten". För väldigt många är det just så.

Jag ser ofta på film, jag älskar film…eller lyssnar på radio där folk pratar och så, det är som vissa säger…det känns som man är med då på något sätt och det pratas omkring än  utan min radio skulle det vara väldigt tyst hemma….:) , jag brukar åka iväg och gå på stan själv med, gillar shopping,men man kan ju inte shoppa jämt, det blir lite som ett tidsfördriv det med då man egentligen inget ska köpa :P  sitter mycket vid datorn, på FB eller här, men det ger mig lite ångest för man påminns om hur många vänner alla andra har, det är kul att de har många såklart ,men alla kan ju inte ha det :) …..men på något sätt ser man bara att alla utom än själv har det fast det inte är så =)….

Jag flyr inte undan min ensamhet. Utan välkomnar den. Har blivit illa behandlad och utnyttjad av människor stora delar av mitt liv. Har förlorat förtroendet o respekten för nya människor i mitt liv. Så därför släpper jag inte in folk i mitt liv. Jag tycker om att tillverka saker o skriver en del. Men inte för att fly. Utan för att jag gillar att greja. Få utlopp för mina kreativa idéer.

Personligen för min del så är det som så att jag skulle varit glad om jag hade åtminstone en del "sociala måsten".

Tyvärr så har jag inte det
Är ensamstående pensionär och därmed inga arbetskamrater, mina barn är vuxna och har sina liv.

Faktum är att den som jag tidigare hade mest kontakt med var min morsa men hon gick bort för tre veckor sedan.

Sedan så har jag det med både mitt fysiska handikapp samt väldigt begränsad lungkapacitet som gör att jag egentligen inte kan ta mig längre sträckor för egen hand.

För mig så är det datorn och tv:n som gäller som mitt sociala liv men önskar att jag hade mer.

Bästa hälsningar,
Bertil

Försöker åka o träffa min syster o nån släkting men känslan om hur ensam jag faktiskt är kommer alltid ikapp mig. Aldrig nån som knackar på min dörr eller ringer mig. Dagen har snart gått o vad har Jag gjort? Ingenting alls. Börjar fundera på varför jag ens kliver upp på mornarna. Ikväll blir en fredag likt förra, sitta i soffan o glo på den där äckliga tvn.

Jag håller med om det där med sociala måsten. Jag själv tycker verkligen om att vara själv, det är då jag mår som bäst. Men det som kan ge mig ångest ibland är folk som tjatar på att jag måste träffa mer folk. Men jag tycker att det kan vara svårt att känna en tillhörighet med människor. När jag är ensam brukar jag vara ute, sitta vid datorn eller läsa. :)

Jag flyr ensamheten på gymmet, hantlarna är dom enda som förstår mig^^

Jag tror att jag mer söker, än flyr ensamhet.

För att kunna göra/tänka färdigt.

Samtidigt kan jag ge upp det jag gör/tänker om någon behöver min tid..

Jag flyr inte, jag tar tillvara på den och gör saker jag vanliga fall kanske inte skulle haft möjlighet till. Tror jag vänder ensamheten till något positivt, fördjupar mig i ämnen, skriver dikter, för dagbok, mm.