Jag har tänkt berätta om en sak som hände när jag gick i skolan och som har påverkat mitt liv sedan dess. Så här var det: När jag gick i lågstadiet var vi tre klasser som kallades för A, B och C, men när vi skulle börja mellanstadiet delades C-klassen upp så att hälften gick till A och andra hälften till B. 
Själv hamnade jag i A-klassen och från att ha varit omkring 20 elever var vi plötsligt en riktigt stor klass på ungefär 30 elever. Några slutade och flyttade samtidigt som andra nya elever tillkom och därför var vi kanske inte riktigt 30 elever hela tiden, men nästan och det var något av en rejäl omställning i sig.

Det var när jag gick i fyran som vi började ha klassfester. På vår första klassfest hade vi mas-kerad och alla var utklädda till olika saker. Jag minns att jag var utklädd till Rosa Pantern och någon av killarna var utklädd till ninja och två tjejer var utklädda till älvor. Först ville jag vara älva, men det sa mamma nej till eftersom man ska vara så lättklädd. Hon tyckte att Rosa Pantern var bättre eftersom han lufsar omkring. 

Vi hade disco så klart och jag skulle gissa att det är populärast i den åldern eftersom vi hade det alla andra gånger vi anordnade klassfester också. 

Till en början tyckte jag att det var roligt att dansa, men sedan ville alla bara dansa tryckare. Det började inte med en gång, utan kom igång först på tredje eller fjärde klassfesten. Till en början förstod inte jag vad det var, men det blev fler klassfester där det självklart skulle dansas tryckare. Det tråkiga var bara att ingen bjöd upp mig och när jag frågade var det heller ingen som ville dansa med mig. 

Jag vet inte om det här har med mitt goda kom ihåg att göra eller om det helt enkelt är en detalj som sätter sig på minnet när man hamnar utanför. Faktum är att trots att det har gått mellan 25 och 26 år sedan dess kan jag till och med än idag komma ihåg vilka låtar som spelades när det blev dags för tryckare. Det var bland andra dessa låtar:

1. Madonna – Oh Father
2. Trance Dance – Twilite Time 
3. Richard Marx – Right here waiting for you.  
4. Sinnead O’Connor – Nothing Compares 2U

Jag minns också att när det blev dags för tryckare var det alltid någon som ropade att det blev dags för tryckare och så släcktes ljuset ner. Jag var först i klassen med att komma i puberteten, utveckla bröst och få mens. Därför tyckte killarna så klart att det var extra roligt att tafsa på mig och skämta om sex. Till exempel kunde de säga:
- Gå och pussa Mårten!
Det var så att vi hade en kille i klassen som hette så och som var lite annorlunda. Han gick mest omkring för sig själv och egentligen ville jag inte pussa honom, men om jag sa nej fortsatte killarna att tjata:
- Jamen gör det nu då!

Till sist gjorde jag det helt enkelt för att få det överstökat. Egentligen ville jag inte pussa honom och han ville förstås inte att jag skulle göra det, men eftersom killarna tjatade på mig hade jag inget annat val, hur hemskt det än låter. Killarna i klassen tyckte att det var så hemskt roligt att skämta om sex och frågade om Mårten och jag hade haft intimt umgänge med varandra. 

Det hände också att de ville att vi skulle ställa oss i en sådan position så att det såg ut som om vi gjorde det. De skrek en massa könsord och en gång ringde några killar hem till mig och skämtade om sex. 

Eftersom de ställde så konstiga frågor som jag knappt ens varken kunde eller ville svara på tyckte jag att det var fruktansvärt pinsamt och jobbigt. Dessutom verkade det vara flera än en som ställde alla frågor. Själv tyckte jag att det var fruktansvärt pinsamt, men de hade minsann roligt åt det.

Det var ett konstigt samtal rakt igenom och efter en stund fick det ett abrupt och väldigt konstigt slut genom att de helt sonika la på luren. När samtalet äntligen var slut ville mamma prata med mig. 

Hon frågade lite vad de hade pratat om och sedan sa hon till slut att killar alltid har pratat om sex. Hon sa också att om det hände någon mer gång behövde jag inte svara på dessa frågor. Enligt henne var det bara att lägga på luren, men där hade hon fel. Det är inte riktigt så enkelt som att bara göra si eller så för att det ska bli bra. 

Om man inte vill räcker det inte bara med att säga nej eftersom killarna ändå fortsätter att tjata tills de får sin vilja igenom och det var också det som jag tyckte var så konstigt. Det var tyd-ligen helt okej att tafsa och skämta med mig om sex, men när det väl kom till kritan ville in-gen dansa tryckare ned mig. Då förstod jag inte varför och det gör jag faktiskt fortfarande inte.

När vi gick i sjuan bestämde vi oss för att istället för att ha en julfest i traditionell mening skulle vi ordna en klassfest. När vi hade vår fest hade vi disco som vanligt och när det spelades tryckare gick jag ut. Eftersom jag redan från början visste att ingen ville dansa med mig fanns det ingen anledning att jag skulle sitta där och ha tråkigt. 

Den gången minns jag att de bland annat dansade till ”Right Here Waiting For You” med Richard Marx och ”Nothing Compares 2 U” med Sinnead O’Connor. Den festen hölls i en av skolans matsalar. 

Jag var verkligen jättedeppad över det och kunde inte förstå varför ingen ville dansa med mig. Eftersom jag kände att jag kunde göra vad som helst för att få uppleva det frågade jag en gång min dåvarande tjejbästis om inte vi kunde dansa med varandra när hon följde med mig hem efter skolan. 

Vi dansade tryckare hemma hos mig inne på mitt rum. På vägen hem pratade vi som vanligt om en massa saker, men just den gången minns jag att hon sa till mig att jag absolut inte fick fråga Anki om hennes migrän. Eftersom det här var på våren höll min tjejbästis på att gå ut nian och därför hade hon sin avgångströja på sig. I hennes klass gick det en tjej som hette Anne-Cristine, men som brukade kallas för Anki. Jag hade råkat höra att hon hade besvär med migrän och spontan som jag är frågade jag henne om det. 

Nu kanske du som läser detta tycker att det var dumt gjort av mig, men jag är av den åsikten att tycker att det är bättre att fråga och få ett svar än att inte få veta. Enligt min tjejbästis hade denna Anki tydligen tyckt att det var väldigt pinsamt och genant eftersom hon skämdes över sin migrän och därför helst inte ville prata om den. Det var synd för hennes del eftersom jag inte ställde frågan i avsikt att vara elak. Jag var bara nyfiken och spontan. 

När vi till sist kom hem till mig satt vi och pratade ett tag och jag tror att jag berättade för henne att ingen ville dansa med mig. Det kändes som om jag kunde offra precis vad som helst för att få dansa med någon och faktum är att jag inte ens reflekterade över det faktum att vi var två tjejer som dansade med varandra. 

Jag minns inte riktigt hur det gick till, men till slut dansade vi hur som helst tryckare på mitt rum. Vi dansade till ”Right Here Waiting For You” med Richard Marx och efter att hon hade åkt hem satte jag på låten igen och deppade. Jag minns att jag satt och stirrade ut genom fönstret och upprepade frågan: ”Varför, varför, var-för?” 

Det gjorde vi flera gånger när vi träffades hemma hos mig och då danade vi bland annat till låtar som ”Jag Vill Ha En Egen Måne” med Ted Gärdestad, ”Maybe We’re About To Fall In Love med Tommy Nilsson och Nothing’s Gonna Change My Love For You” med Glenn Medeiros. Varje gång jag här den låten tänker jag alltid på oss oavsett hur många år som har gått sedan dess. Jag minns också att jag satte ihop två kassettband med lugna låtar som vi brukade dansa till. 

Islutet av sjuan skulle vår klass åka iväg till en ö som hette Äverö och övernatta där. På kvällen skulle vi grilla korv och ha disco. Jag kände hur paniken bara steg och steg inom mig. Hjälp! Jag visste att det skulle komma att spelas tryckare och att ingen skulle vilja dansa med mig. 

Det gick så långt att jag bröt ihop och började gråta. Det la en av föräldrarna märke till som hade följt med oss ut till ön och då fick jag berätta att jag var ledsen för att ingen velat dansa med mig på tidigare klassfester. En av tjejerna sa att hon inte heller alltid fick dansa. 

De frågade varför jag inte hade sagt något. Inte visste de att det var så allvarligt och att det betyd-de så mycket för mig, men det är faktiskt inte så lätt att veta hur man ska säga det för att det inte ska missförstås. Vi grillade korv och sedan hade vi disco. När det sedan blev dags för tryckare tror jag till och med att jag fick välja låt som vi skulle dansa till. Jag vet inte helt säkert, men minns jag i alla fall att låten som spelades då var ”Wind Of Changes” med Scor-pions. 

Jag dansade med en kille som hette Stefan och jag minns att det kändes som om vi var ett speciellt par som blivit utvalda på något sätt. Det var mitt livs allra första tryckare och lite senare fick jag dansa igen. 

Då dansade jag med en kille som hette Peter till ”Because I Love You” med Stevie B. Totalt sett fick jag dansa fyra tryckare den kvällen och jag vet inte säkert om de verkligen ville dansa med mig eller om de gjorde det bara för att jag hade gråtit tidigare på kvällen. Den kvällen minns jag att jag hade en blå t-shirt på mig med en tecknad bild på en segelbåt och runt omkring den stod det ”Oskarshamns Segelssällskap”. Stefan hade en grön och lila tröja på sig. 

Efter att skolan hade slutat åkte jag iväg på ett läger till Västervik och när vi hade disco sista kvällen fick jag dansa tryckare igen. En av killarna hade en ljusblå t-shirt och en annan hade en grå munktröja. Bland annat dansade vi till ”Tusen Bitar” med Björn Afzelius. 

Själv hade jag en mörkblå body och ett par mönstrade shorts i roliga färger. Mot slutet av sommaren åkte jag iväg på läger igen som varade över en natt och när vi hade disco på kvällen fick jag dansa tryckare igen. Jag räknade ut att sammanlagt hade jag fått dansa tolv tryckare den sommaren och det levde jag länge på. 

Varje gång som jag har varit någonstans och fått dansa tryckare har det satt sig i minnet på mig, men även om jag inte har fått göra det. Det är inte alls ovanligt att jag till exempel kommer ihåg vilka låtar som spelades under kvällen och om jag hör en låt som jag vet att jag har fått dansa till gottar jag mig åt minnet. 

Jag minns inte riktigt om jag gick i sjuan eller åttan när vår bildlärare hade gett oss i uppgift att rita två bilder där den ena skulle föreställa dåtid och den andra nutid. På dåtidsbilden ritade jag gammal folkdans som det kunde se ut förr i tiden. Människorna på den bilden var klädda som de var på den tiden i folkdräkter och dansade gjorde de ute på ett torg. Nutidsbilden föreställde par som dansar tryckare på ett disco.

På så sätt kom min allra första bild på par som dansar till. Eftersom jag ritade den i blyerts hade den ingen färg, men när jag ritar hemma på datorn försöker jag göra det så verklighets-troget som möjligt. Det är nämligen så att jag brukar rita bilder av par som dansar tryckare i ett ritprogram på datorn som heter Paint och texten längst upp i varje bild ska föreställa låten som paren dansar till. 

Nu har jag gjort 148 stycken och våren 2011 hade jag en utställning med dem i Möjligheternas Rum på Kulturhuset. De första bilderna var ett sätt för mig att bearbeta sorgen efter att jag inte fick dansa med någon, men jag har även hämtat inspiration från program som jag har sett på TV och där ungdomar har dansat tryckare eller sådant som jag har sett när jag själv har varit ute och dansat. 

Det kan vara detaljer som att någon har burit keps, en tjej har haft hästsvans eller att någon har ställt en fråga under dansen. När jag skulle ha min utställning och visade bilderna för en person på kulturhuset frågade hon varför någon håller i en flaska på en del bilder, men det har att göra med att man måste håll reda på sin drink. Om man är ute och dansar ska man aldrig någonsin lämna en drink obevakad eftersom någon kan stjäla den eller smyga i knark i den utan att man har upptäckt det. 

Nu har jag en fråga till dig som läser detta: Har du varit med om det här? Har du råkat ut för att inte bli uppbjuden eller att ha bjudit upp och bara fått nej? Hur har dina upplevelser i så fall sett ut? 

Känner du igen detta att man tror att det är något fel på en när ingen vill dansa med en? I så fall kan du väl höra av dig till mig och berätta om din upplevelse av det. Till sist undrar jag om du som läser detta verkligen tycker att det ska behöva gå så långt som att någon börjar gråta innan omgivningen reagerar. 

Nu handlade exemplet som jag tog upp här om att få eller inte få dansa tryckare, men det kan lika gärna gälla andra saker som att till exempel alltid bli vald sist när man delar in sig i lag på gymnastiken eller kanske rentav inte bli vald alls. Det kan också handla om att inte bli vald i lekar som till exempel ”Snurra Flaskan”. Det var allt jag hade att säga. Tack för att du tog dig tid att läsa.

                                     Skorpion76

Fotnot: Mårten, Stefan och Peter heter egentligen någonting annat.