Jag skulle ta lån och uppfylla alla mina drömmar. Jag är en så dålig person att jag förmodligen skulle lura mig till ett banklån på något vänster - även om det säkert är omöjligt så skulle jag åtminstone försöka. Skulle inte sjunka så lågt att jag lånade av familj/vänner, men jorå…

Annars så skulle jag åtminstone göra mitt bästa för att uppleva det jag vill, resa dit jag vill, göra det jag vill.

Provat något nytt är svaret. 

Har man inget längre kvar att förlora så kan man ju kosta på sig att göra det som man aldrig vågat göra. Nu vet ju inte jag vad det är i just ditt fall men jag hade nog tillbringat dagar i parken och berättat historier för barnen, eller klätt mig i kläder jag skulle ansett normalt opassande för det normala arbetslivet. Skrivit en bok eller kanske en pjäs.

helt klart testat nåt nytt som jag kanske funderat på men aldrig kommit mig för att göra för att jag varit för feg eller för rädd om hälsan. 

Bungyjump, fallskärmshoppning osv. 

Jag skulle också se till att varje dag äta och dricka det som jag vill för den dagen. Varför pina sig genom en äcklig havgregrynsgröt ifall jag egentligen vill ha grillad kyckling eller varför inte äta en efterrätt till huvudrätt och komplettera med huvudrätt som efterrätt ifall jag fortfarande är hungrig.

Jag skulle bli mer impulsstyrd och ta dagen som den kommer utan tanke på normer så länge mitt agerande inte skadar någon annan än möjligtvis mig själv.

Sälja allt man äger och sticka utomlands. det finns (fanns förr) biljetter som man kan åka jorden runt på, man får resa hur man vill vart man vill men bara framåt, inte bakåt.

Alla dumma idéer är bra om man inte behöver ta konsekvenserna…

Förmodligen skulle jag svindlat något företag på pengar, dragit till paradiset och provat någon drog.

Jag skulle inte spy ut min galla i ett forum hemma i min lya iallafall.

Jag hade sugit åt mig styrka o humor som en magnet från kerstinjos inlägg på bl a http://cancer.ifokus.se/

Jag hade proppat i mig all ev smärtlindrande o ångestdämpande mediciner jag behövt o försökt göra det bästa av livet som jag hade kvar. Om det blev outhärdligt så hade jag tagit livet av mig efter att ha ordnat upp allt o sett till att barn o barnbarn skulle förstå o inte bli chockade/känna sig svikna.

Det är inte så svårt att ta livet av sig om man vet hur man skall göra, tyvärr (?) så inträffar det alltför ofta att man klantar till det o överlever med fler fysiska o psykiska problem än innan.

Tyvärr dör många oavsiktligt i tafatta upprepade försök som föddes ur impulser som oftast var rop på hjälp/uppmärksamhet.

#6 Amen. Jag har försökt ta livet av mig alldeles för många gånger, och även om de varit försök "på riktigt" så har det djupt inom mig mer varit HJÄLP MIG SNÄLLA HJÄLP MIG JAG ORKAR INTE MER JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA HJÄLP. Hade det inte varit det hade jag varit död. Jag är tacksam för att jag fått hjälp, även om jag tycker det tog alldeles för lång tid innan jag fick rätt hjälp. Men det är tragiskt när folk stryker med där de egentligen inte önskade att dö, innerst inne.

Helt ärligt hade ja avslutat mitt liv. Snabbt o smärtfritt. De är inget råd men jag skulle gjort de.

Det ligger mycket i det Bellatrix skriver. Ingen vill ju egentligen dö, inte sen dom som vill, om ni förstår. När människor förstår att det är människans största fiende dom titta i vitögat, döden, stämmer det till eftertanke. Det skulle vi kunna skriva ett otal hyllmeter om. Till och med dom mest förhärdade brottslingar, faller på knä och tillber Skaparen.

#9 Nu snurrar du totalt T-Johan! Du vet inte vad du pratar om helt klart!

#9 Nej det där är inte alls vad jag sa överhuvudtaget.

Det finns många barn i Afrika som verkligen inte har någonting, jag har träffat några av dem, och i deras värld är det ett privilegium att få åldras. Ni sitter och pratar om att ta ert liv, något som de inte skulle överväga alls utan ge vad som helst för att få byta plats med er. Bli volontär, åk ner dit och jobba ett par månader, kom sedan hem och säg att det är ok att ta sitt liv för man är ledsen…

 TS skriver: "…jag varit mer aktiv än de flesta människor när det gäller engagemang, utbildningar, jobb, kontakter etc,…"

-undrar hur det skall tolkas i förhållande till övriga texten…

#12 Det är mer än att man är ledsen, om man är så nära att ta sitt eget liv. Man är sjuk, väldigt sjuk.

#14 tro mig, jag vet allt om tankar på att ta sitt eget liv. I två års tid när jag cyklade hem från skolan tänkte jag på det varje dag, men jag avstod för att jag visste hur ledsen min mamma skulle bli och hur misslyckad hon skulle känna sig. Att ta sitt liv är det ultimata beviset på att man är självisk, inget annat. Försök inte glorifiera det eller ursäkta det på något sätt. Är det någon som vill ta sitt liv så gör de väl det, men sitt inte och säg att det finns förmildrande omständigheter. De som är kvar kommer stå med en sorg som inte kan gå över under resten av deras liv, samhället får betala en massa för att utreda om det var brott, uppstädning mm. Vill man ha hjälp så behövs en riktig psykolog för de flesta är inte utrustade att hantera detta även om de vill väl.

#15 Jag glorifierar inte självmord. Jag säger enbart att man är väldigt sjuk om man väljer den vägen. Många som begår självmord gör det av just övertygelsen om att andra skulle ha det bättre utan dem, de är fullständigt övertygade om det. De har helt enkelt en bild av verkligheten som inte stämmer. Du verkar inte haft en sådan skev bild av verkligheten.

#16 Precis

De är skillnad på att tänka på att ta livet avsig ärligt de tror jag de allra flesta människor gjort de någon gång .

Sen på att försöka ett rop på hjälp.

Sen att VILJA dö. Då är man helt övertygad att alla skulle se de som en lättnad om man dog för man är bara till besvär. Att man skonar världen med sin bort gång man har ju aldrig gjort något bra o ingen tycker om en. Fast de så klart inte är så. De är som ett psykotiskt tillstånd.

Ja jobbade på psyk för många år sen. Så ja har varit med.

#15 Det värsta jag vet är när de som är självmordsbenägna blir kallade själviska. Det kanske i grund och botten är själviskt, men de som är självmordsbenägna tänker inte så.

När jag försökte ta livet av mig, varje endaste gång, var jag 100% övertygad om att min familj skulle ha det bättre om jag försvann. Jag var 100% övertygad om att min existens gjorde dem illa, och att om jag försvann skulle jag i längden göra deras liv bättre.

Att slänga i ansiktet på någon som redan är övertygad om att de är värdelösa och att världen vore en bättre plats utan dem att de är själviska är vidrigt i min åsikt och en rejäl spark under bältet. Släng det i ansiktet på de som använder självmord som en slags hållhake på dem omkring sig istället, de som hotar med det när det passar men innerst inne inte vill dö utan bara vill ställa till med kalabalik. Och ja, det finns sådana människor, men majoriteten av de som vill dö eller som faktiskt tar livet av sig gör det inte enbart pga själviska tankar (typ att de vill slippa leva i ett helvete) utan för att de även är övertygade om att i längden skulle världen bli bättre om de försvann från jordens yta.

Det är inte själviskt.

#18 "Att slänga i ansiktet på någon som redan är övertygad om att de är värdelösa och att världen vore en bättre plats utan dem att de är själviska är vidrigt i min åsikt och en rejäl spark under bältet. Släng det i ansiktet på de som använder självmord som en slags hållhake på dem omkring sig istället, de som hotar med det när det passar men innerst inne inte vill dö utan bara vill ställa till med kalabalik."

Bra skrivet, Bellatrix. Anklagelser om att vara självisk är inte hjälpande eller stödjande, jag har i alla fall aldrig förstått hur de skulle kunna vara det och skulle aldrig säga så till någon som mådde dåligt.

Nu har väl ändå den här tråden hamnat en aning OT? 
Trådstartaren är dödsjuk och kommer troligtvis att dö av sitt sjukdomstillstånd inom en inte allt för avlägsen framtid. Vad ska hen göra fram tills dess? Bara existera? Leva på riktigt (äventyr, livsbejakande aktiviteter osv)? Dö i förtid?

Ta inte ditt liv iallafall.  Är väl ingen ide, om du ändå inte tänker kämpa för att överleva.

Har haft nära o kära o vänner som både avlidet i cancer o andra sjukdomar samt de som tagit sitt liv.  Fina goa människor allihopa.

Men sjutton vad jag skällt ut dem som tog sitt liv. De vet inte vad de orsakar i smärta hos andra

Jag tycker du skall ta dagen som den kommer. 

Vad skulle Du gjort om Du mått bra till kropp o själ.?.

Fråga Dig det och gör det sen.

Kommer Du inte på nått , för att du inte är van att tänka positivt, så gå ut i morron, le mot dem du möter, säg ett vänligt ord. Då har du i allafall gjort en annan människa glad.

Och det kanske vi andra också skall göra.  Man kanske skall unna sig att njuta av livet också, inte bara försöka göra det svårt.

#10, #11. Förlåt, jag läste nog helt fel. Sådant hände, tyvärr.

Hej igen.

Får jag fråga Dig "trötterns". Du behöver inte svara om inte Du har lust eller om Du tycker jag är för påträngande.  

Först så vill jag ju förstås beklaga att Du blivit så sjuk. Får jag ställa frågan om du trotts det har möjlighet att komma ut själv. Det finns ju de som inte har den möjligheten på grund av kroppsliga hinder.

Du behöver inte svara om Du inte vill.

Vad drömde du om som liten?. Kanske svårt att komma ihåg.  Men fundera lite på det. Kanske dags att förverkliga den drömmen. 

 Om det så bara är att komma ut på landet kanske hyra en stuga eller bo på B & B nån dag. Där finns det oftast djur och  djur lyssnar när man pratar.

På tal om djur, finns det kanske nån katt eller hund du kan låna lite. Djur  har en sällsynt förmåga att känna av oss människor och förstå.

Min avlidna väninnas katt visste var min väninna hade ont o när och kröp då upp o la sig precis bredvid det onda.för att hjälpa.

Själv har jag haft en hund, som var en jättefin o go lyssnare.

Sen vet jag att det finns väldigt många ensamma äldre som skulle bli otroligt glada o tacksamma för om Du bara slog dig ner bredvid dem på en bänk ute, eller på ett boende. Kanske vet Du nån själv som bor för sig själv också.  Den värme man får från den äldre för att man lyssnar tar sig tid är så stor.

Vad jag själv skulle göra om jag var i din  situation. Ja det kan jag ju inte svara på, det kan ju ingen. Vi är ju alla olika. först skulle jag nog stänga in mig o må skit rent ut sagt, sen tror jag jag skulle få nått behov av att träffa o lyssna o prata med äldre. Kanske igenteligen för att få känna mig behövd o bekräftad. Många äldre får ju en att känna sig som ett omtyckt barn.

Mot slutet så skulle jag vilja antingen ha familjen runt mig hemma eller komma till pallitativa i länet.  Där skulle jag få den omsorg jag  så väl skulle behöva

Önskar Dig allt gott

#17

Som vanligt surrar du bort dig när det kommer till psykiatri.

Å vad är de som är fel nu då? Är du psykiater?

Kan någon ta bort min kommentar ovan. Tänker inte ta den diskutionen i denna tråd. De är respektlöst. 

Vallhund vill du tala om att jag lärt mig fel o tala om vad som är rätt gör de vid ett pm tack.

#26 trist att du inte står för vad du skriver, lämpligtvis tänker man innan man publicerar inlägg.

Vad jag har för utbildning/legitimation/yrke är inte så svårt att lista ut om man är insatt.

Vid senaste tillfället jag reagerade på dina inlägg handlade om psykopater vad jag kan minnas.

Det är inte en fråga som bör avhandlas via PM eftersom du svarar TS helt uppåt väggarna.

Vallhund, var lite pedagogisk. Säg inte att indra är fel ute, utan tala om hur det ska vara. Sen uppmuntrar du indra för att hon faktiskt bryr sig och vill ställa upp på TS.

#18 Hmm, jag vet att världen skulle vara en bättre ställe utan mig, jag är bara en belastning, man jag är självisk oxå, och vill bara leva för min egen skull, och njuta av livet på mitt eget sätt. Så det är inte bara självmordsbenägna som är själviska.

Skaffa fram pengar o åka någonstans du drömt om :)

Jag skulle fortsätta med precis det jag gör nu (håller på och avverkar min "bucketlist"). Jag vill se och uppleva allt unikt som världen har att erbjuda och då framför allt världens 7 underverk.

Droger kändes som en bra idé eftersom du inte behöver leva med efterdyningarna av dom. För de vore ju synd om du skulle behöva leva din sista tid med t.e.x. heroinabstinens.

Jag är förövrigt en förespråkare för dödshjälp och tycker det är vedervärdigt och inhumant att låta människor gå runt och lida!

Du har ju givetvis rätt att göra som du vill med ditt liv men om du väljer att avsluta det så ber jag dig att inte göra det på ett sätt som gör att din smärta och lidande blir andras smärta och lidande…