Hej!

Visserligen platsar jag inte riktigt än in i 50+kategorin. Men eftersom jag inte gillar kategorier, etiketter och annat som vill stoppa in oss människor i små fyrkantiga lådor, så skriver jag ändå.

Du söker någon att prata vardag med, om jag har förstått det rätt.

Här sitter en äkta svensk tant. Medelålders - javisst. Mamma - javisst. Har en livspartner jag bor med - javisst. Gott humör för det mesta och en hel del humor kan jag nog med bestämdhet hävda att jag kan bjuda på.

Jag har, precis som du, sett att det är mycket unga människor här i trådarna. De har det svårt många gånger. Men allt är inte nattsvart. Har du läst "Pratar du för dig själv tråden?"? Den är kul. Jag har också läst och skrivit i någon av de trådar som ifrågasätter att det betraktas som "fult" att vara ensam - att kanske vilja vara ensam.

Samhället är fullt av konstiga mallar där olika sorters människor ska passa in. Unga har inte lätt att hitta sin egen väg. Men vi tanter (får jag kalla dig så?) står väl lite mer stadigt i backen, så att säga.

Vad ska jag berätta mer? Jag bor utanför en storstad. Vi har husdjur och jag gillar att pyssla med blommor och dessutom läser jag väldigt mycket. Livet är väl inte det jag drömde om vid tonårens slut. Men jag är rätt så nöjd ändå. Kanske för att jag har förmågan att uppskatta de små glädjeämnen som livet bjuder, bara man har ögon att se dem med. Ännu bättre blir det om man kan dela de små saker man uppskattar med andra. Vårens första tussilago t ex. Dem brukar jag ställa i en äggkopp på köksbordet. En liten lapp med några snälla ord till gubben vid kaffebryggen är ett annat exempel på sådana där små ljuspunkter man kan lysa upp mörka mornar med.

Jag blev nyfiken på dig. Kanske vi kan trådprata lite? Jag tittar in på den här siten då och då. Det var egentligen på en annan site jag började chatta.

Ha det gott, Mrs Me, vare sig vi hörs mer eller ej

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ SÅ GLAD JAG BLEV att få svar. Tack snälla Miranda. Vad gulligt det lät med ”En liten lapp med några snälla ord till gubben vid kaffebryggen” Det är just omtanke och vardags ”smått” som är det viktiga i livet även om det kanske inte blev som man tänkt sig en gång i tiden. Jag minns faktiskt inte om jag tänkt så mycket på hur jag ville att mitt liv skulle bli när jag var ung, hade nog inte så stora ”krav” när jag (planerat) blev mamma första gången vid 18. På ”den tiden” fanns ju jobb direkt efter nian så att etablera en familj tidigt var ju inte konstigt. Jag är också nöjd med hur det blivit trots något missöde här och där på vägen. Jag skall inte sticka under stol med att jag medvetet försökt hålla mig ifrån att kika in här tidigare idag, lika mycket självbevarelsedrift för att inte bli för besviken om ingen svarat som förväntan om, om, om, kanske, kanske ;-). Just nu bubblar det i mig, jag har så mycket jag vill säga men får väl ”portionera ut” det så jag inte skrämmer slag på dig. Jag håller precis med om att ålder och ”boxar” inte är det viktiga, utan mer att vara lite på samma plats i livet och att ha någon att dela lite ditt & datt med såväl med allvar som med humor. Jag gillar att vara ”tant”, det är så skönt med livserfarenheten som lärt en att ”livet går vidare”, ”välja sina strider och att inte hetsa upp sig över struntsaker - MEN där inne i tanten finns stads tjejen som älskade disco och är snabb i vändningarna och inte är rädd för kasta sig in i det som är nytt - om man inte prövar kan man inte lära sig. Prövar nytt gör jag iof. gärna nu med men med lite mer, förhoppningsvis, vett och sans, snabb är jag fortfarande ”på insidan” utsidan är lite mer sävlig och ”tantig”. ”Discobruden” är väl kanske den jag saknar lite men, men, maken är inget för att dansa (fick med honom på buggkurs men han fick inte till det något vidare och därmed fick vi hitta annat roligt att dela istället) och så får jag väl bespara omgivningen synen det vore med en ohämmad tant, något överviktig och där dessutom ”babykudden” blivit ”tantmage”, bysten har flyttat ner någon våning o.s.v. som rockar loss - bevare oss ;-) oj, oj. (Ser du  bilden framför dig?? Bjuder gärna på det och ett gott skratt, småler själv.) Apropå ”Pratar med sig själv tråden” har inte läst den men får nog ta och göra det om den är kul. Pratar med mig själv – gör jag fö. inte – däremot med katten – känns vettigare men är säkert samma sak egentligen – katten är dessutom inte särskilt talför utom när den vill ha mat. J Nu måste jag hejda mig, skulle kunna skriva och skriva och skriva, får väl hoppas det blir fler tillfällen och att kanske fler vill "ansluta" sig så vi kan ha trevligt småprat här gemensamt. Helgen ”viker” jag för familjen, skall bl.a. tillsammans med en av döttrarna gå igenom lådor med babykläder till kommande barnbarn (nr. fyra, både roligt och oroligt). Ha så bra, mys med gott samvete inne om höstrusket håller i sig, en kopp the/kaffe, en brasa eller några levande ljus och en skön pläd samt kanske en film/tv/tidning/bok/dator är härligt när man samtidigt hör regnet smattra mot rutorna och de vackra löven lägger sig i drivor på marken för att snart ge näring åt nästa års växtlighet.

Kul att du skrev igen!

Min helg är snart slut. Hittills har den varit fullsmackad av aktiviteter. Det är först nu i eftermiddag som jag fått det lite lugnt och skönt. Men nu är jag väldigt trött. Det blir lätt så när man haft fullt upp ett tag och sedan slappnar av. Faktum är att jag nyss bestämde mig för att vara riktigt "söndagssnäll" mot mig själv.

Smutstvätten kan ligga till sig ett par timmar till. Dammsugaren har fått sitt sen i fredags, så den står bra där den är. Blommorna är nyvattnade och har blivit ompysslade. Sonen sitter vid sin dator och jag här vid min. Visst ja! Glömde diskmaskinen. Att glömma den gamla skrabban är rena hälsotecknet. Förresten tog min gubbe hand om disken innan han for på hockey.

Så som du ser har jag allt upplagt för en lång tupplur. Det ska bli riktigt skönt. Jag får se om jag kommer på något att skriva här senare ikväll.

Ska bli spännande att se om någon mer tant hittar tråden.

Hej igen Miranda och givetvis även andra läsare.

Visst känns det lyxigt att kunna unna sig en tupplur på dagtid ibland. Jag ”skojar” ibland med barnen och undrar om de minns vad de fyllde tiden med före barnbarnens anländande. Det brukar bli någon lien ”nostalgisk” suck med – Ja vi kunde ligga i sängen och se på film hela helgen – eller – Pizza i sängen frampå em. efter en natts festande – o.s.v. De inser att de inte riktigt förstod att ta vara på tiden de själva ”ägde” innan livet, på gott och ont, gick över till att en eller fler små personer anlände och därmed satte agendan.

Men var är alla andra ”tanter” (även ”gubbar” är givetvis välkomna)? Ni syns mest överallt annars och att någon mer skulle kunna ha glädje av lite nät gemenskap känns inte osannolikt. Nu har det iof. bara gått en helg och kanske är det som för mig, då är vi ofta marktjänst åt barn och barnbarn på ett eller annat sätt samt att ”att göra” utbudet är större (t.o.m. ute i obygden som här).

Nu närmar sig Halloween. Ja, jo, synen på det där med ”Trick or treat”  är olika. Jag välkomnar alla möjligheter att pigga upp vardagen lite. Det ger lite variation och glädje i att pynta med någon liten pumpa och ibland även tillhörande ljus och köpa hem godis till ev. besökande häxor, skelett och annat oknytt. Somliga tycker det är att ”häda” Allhelgonahelgens tidigare lite mer högtravande stämning men jag tycker inte det behöver stå i konflikt med varandra. Jag minns gärna mina nära, släkt och vänner, nu bortgångna med blommor eller bara ett ljus eller en extra tanke. Jag är helt säker på att de inte missunnar oss levande att vara glada utan snarare sitter där på en stjärna, dinglar med benen och gläds med oss. Vem vet kanske är stjärnan som blinkar till, en hälsning till någon av oss. Jag skrev tidigare att jag ”bara” pratar med katten men kom på att när jag av någon anledning ibland är ute på sen kvällen, tidig morgon eller t.o.m. natten (är hundvakt ibland) och det är stjärnklart tittar jag upp mot himlen och pratar, oftast bara tyst i tankarna, med avlidna kära.

Ja, vart de tar vägen - de som gått före oss - det vet vi ju inte. Det vet bara de; om man nu förutsätter att själen hamnar någonstans när kroppen inte längre finns. Det finns ju de som tror att man, via någon sorts medium kan tala med de döda. "Var och en blir salig på sin tro," sade alltid min gamle far. Och så är det nog.

Personligen tror jag att vi har ett liv; en chans att göra det bästa av det och sen är det slut. Men vad själen är för något har jag då inte något bra svar på. Jag tror inte på att man får ett nytt liv i en ny kropp, som en del gör. Men om vi har en själ (eller vad man nu ska kalla det) så finns den ju i oss. Och när någon kär person har dött lever ju i alla fall bilden av våra föräldrar och andra närstående kvar i vårt minne. Men huruvida det finns ett liv efter döden kan man ju inte veta säkert förrän man är där. Och tills dess får man väl tro på det som känns bäst.

Jag tror som jag gör men försöker inte prata på någon annan den tron. Jag gillar inte etiketter och förutfattade meningar om människors olika religiösa och andliga ställningstaganden. Att vara här och nu, är för mig så mycket viktigare, än vad som kommer sen.

Ibland kan man ju fråga sig vad ens bortgångna anförvanter skulle ha sagt eller gjort om de varit med nu. T ex så fick mitt barn aldrig träffa sin otroligt barnkäre morfar. Pappa hade verkligen gillat att berätta om alla bus jag gjorde när jag var liten. För att inte tala om hans egna hyss, som jag fick mig till livs när jag var liten. De historierna minns jag kristallklart och berättar dem för mitt barn så han får någon sorts bild av morfar i alla fall.

Idag är det kanonfint väder här, för en gångs skull, denna våta och blåsiga höst. Det gäller att passa på att njuta av de få soliga stunder som blir. Snart nog slår november sin svarta slängkappa runt oss och allt i naturen går till vila.

Dimmiga dagar nere vid sjön kan jag tycka är vackra - lite vemod - lite dämpade tankar och en vetskap om att naturen behöver den här perioden också. Och visst är det vackert när löven sprakar i alla färger och luften är krispigt frisk. Men så här års kurar jag gärna skymning och tänder levande ljus på bordet de mörka morgnarna och kvällarna. Jag längtar gärna till första advent, för då går vi ändå mot jul.

Ibland kan jag faktiskt undra om inte djuren är smartare än vi, särskilt de som går i ide när vintern kommer.

Har man barn så kommer man inte undan det här med Halloween. Inte har jag något emot att barn klär ut sig och har kul. Men efter att ha varit i en leksaksaffär den här tiden på året kan man hålla sig för skratt. Nu är mitt barn äldre, men för några år sedan blev det lite knepigt. Det som störde mig var att handlarna tar alla tillfällen att sälja onödiga prylar till barn.

Affärerna svämmar över av en massa dyrt pynt och läskiga masker. Pumpa har vi karvat ur i flera år. Det är kul (om än lite kletigt) och det ser fint ut när man ställer ut den med några ljus i. Om nu barnen använder sin fantasi och klär ut sig i vad de kan hitta hemma får de gärna vara häxor, smådjävlar och spöken av hjärtans lust. Men så går det tyvärr sällan till.

Jag vill inte hejda folk som vill roa sig. Det är mer så att jag blir motvals-kärring när man låter alla traditioner blandas och Halloween avlöses av adventspynt och juldekorationer, som i sin tur ersätts av semlor, så fort man slängt ut julgranen.

Vad tycker ni andra om traditioner? Ska man hålla fast vid det gamla eller ska man släppa in nya från andra länder och kulturer? Finns det någon mer än jag som stönar när tomtarna invaderar butikerna direkt efter fars dag?

Jag tror nog att egentligen skulle vi människor nog må bra av att lugna ner oss på hösten och gå i vila som naturen men det fungerar ju inte riktigt så. Före glödlampans tid var det nog annorlunda och man anpassade sig till de kortare dagarna. Var nog hälsosammare på många sätt än detta jagande och stressande, samma året runt, som vi håller på med nu.

Beträffande själen så hörde jag för länge, länge sedan någon teori om att den återkommer i senare släktled. Man får tro vad man vill men visst tycker jag det känns som en sympatisk tanke. Dock blir det lite klurigt för mig då som är adopterad (föddes före de fria aborternas tid) men jag tänker som så att kanske band av kärlek är viktigare än de biologiska s.a.s.

Du har helt rätt i att butikerna passar på att ”hugga till” prismässigt, inte minst på grejer som barnen vill ha. De vet ju att vi, föräldrar, far/mor föräldrar, är svaga för de små livens önskemål. Jag är en loppis, secondhand entusiast och passar på att köpa när jag hittar käcka saker till bra pris även om säsongen är ”fel”. Det och ”rester” sedan barnen var små med div. hemsytt (en robotdräkt, traditionella påskgumme kläder m.m. m.m.) har resulterat i en ”utklädningssäck” på vinden som barnbarnen kan ”fynda” i vid behov.

November tycker nog jag är den månad som är svårast att glädjas åt men det har jag på senare år ”botat” med att ”ladda för jul”. Har, även det på loppisar och antikvariat, köpt olika ”jul magasin”, gamla visst men nya för mig, som jag sparar år för år och plockar fram i november och bläddrar i för inspiration och ”piggelin injektion”.  Jag älskar att jul pynta, ju mer glitter, guld och ljus desto bättre, inget less is more här den högtiden inte annars är jag mer ”stram” och ”kräsen” (betyder inte dyrt och ”fint” mer personligt, gärna lite udda loppisfynd) med hur jag vill ha det. Jag köper även det mesta av julpyntet på loppisar, ofta efter jul, jag räknar med att sannolikheten för att det åter igen blir jul är näst intill 100% och hoppas på att jag också ”hänger med” ett tag till.

Lustigt, jag talade i går med en bekant i matbutiken om att försöka hålla kvar traditionerna i ”rätt tid”, kräftor i augusti, semlor i februari. Själv försöker jag spara mig gällande glöggen till Lucia, känns lite festligare när man varit frestad ett tag och äntligen tiden är inne. Mest synd är det med ”semlor på annandagen” ungefär tycker jag. Gott visst men då skulle jag nog faktiskt hellre välkomna ”nya påhitt” specifika för en kortare tid på året. Det är aldrig omöjligt med helt nya traditioner eller att man ”plockar upp” trevligheter från andra länder, vad som sedan ”sätter sig” eller blir en flopp vet man ju aldrig i förväg. Varför inte en Januaribulle e.dyl. mellan jul och semlan.

Hej!

Här är en 50+ till. Tant däremot är jag inte, snarare ovanligt barnslig för min ålder.
Bor i en stad i Västergötland mitt i värsta turistkaoset, vilket kan vara ganska så jobbigt emellanåt.  Nu under hösten-vintern är det bra men på sommaren är det hemskt ibland.

Bor i lägenhet med mina djur. Här inne på iFokus brukar jag mest hålla till inne på Tarot och Te. Men försöker läsa på alla sajter jag är intresserade av och ibland blir det någon liten kommentar!
Det finns allt för mycket som är intressant för att hinna vara med på alla sajter, har fått välja ganska hårt men det blir säkert fler som läggs till den redan långa listan.

Jag är heller inte ensam ensam, utan har ju en del vänner och bekanta och släkten som jag umgås med när jag känner för det. Fast ibland är det ju skönt att bara vara för mig själv.

Tycker mycket om att vara ute och promenera, mest blir det ju på gator och öppna platser. Skulle hellre vilja gå i skogen men är för harig för att göra det ensam, det finns så mycket konstiga människor som man springer på lite överallt. Det här hänt att det blivit "obehagliga möten" även om vi har varit 2 som gått med hund i skogen. Vågar inte utmana ödet för mycket!

Hej Tarotstollan, Mirinda och ni ev. andra som läser här.

Kikade in en snabbis redan i morse och ”träffade” dig nya, så välkomna vän Tarotstollan, så roligt att du anslöt dig till oss. Dagens ”plikter” blev avklarade i en dans, trots att regnet öser ner ute och det är grågrågrått när jag gladde mig åt att få sätta mig och skriva lite igen efter avklarat fixande.

Regn ja, egentligen är det helt underbart, inte regnet som sådant men att vi klarade oss undan den mer eller mindre utlovade snön. Snö är ljust och vackert - när den kommit ner, gärna i mindre doser - men här är plogningen urusel, minst sagt, och det blir väldigt jobbigt och oroligt att t.ex. inte kunna lita på att man tar sig hem om man måste åka hemifrån eller kan nås av räddningsfordon i rimlig tid om olyckan vore framme. Uuuamig, det låter som om jag bor bortom evigheten men ack nej, då hade det varit mer ”självvalt”, nu är det ”bara” den, år för år, allt sämre kommunala servicen som ställer till det.

Skogen har jag som granne och jag gillar att ha den där, känns tryggt och stadigt på något vis MEN däremot gillar jag inte att vistas i den. Inte min grej med skogspromenader och så men det antar jag mer beror på att tiden inte funnits tidigare och att vänja om sig är inte helt självklart att man tänker på ens. Att däremot höra hur det dånar, ”går tåg”, i träden när det blåser rejält ger en ”pampig” känsla. Då är det verkligen mysigt att ”boa in” sig med eld i kaminen, kaffe på bordet (har ett litet gasolkök i reserv till vatten värmning och enklare matlagning om det kniper) och om man får behålla strömmen, lite tv/film eller dator.

Skulle kunna skriva mer, mer och ännu mer men nu blir datorn utkonkurrerad av katten, att ha båda i knäet är inte så bekvämt, trägen vinner tänker hon väl en lilla envisa ”luddhögen”. Det är märkligt att en så liten katt kan ta så stor plats både fysiskt och i ens hjärta. Ha så bra ni ”där ute”.

#8 Mrs Me. Tack för välkomnandet!

Konstigt att inte fler 50+ hört av sig hit in!

Här har regnet vräkt ner i över ett dygn nu, och det blåser bra också. Tycker både det är mysigt och jobbigt, särskilt när jag måste ge mig ut. Vilket jag var tvungen att göra, hade biblioteksböcker att återlämna. Hade redan stämplat om dem 3 gånger så nu gick det inte mer.
Det tar ca 40 min att gå till bibban, jag har 2 olika att välja på men det tar ungefär lika lång tid till båda. Så jag går oftast till det minsta, har pryat där också på 80-talet.
Passade också på att gå hem till min mamma, hon bor i det bostadsområdet.
När jag sen gick hem hade jag motvind och det i kombination med ett stort parasoll och  en tung "Dramaten" att dra på gjorde att jag var helt slut när jag kom hem.
Gissa om det var skönt att få byta till torra kläder, sätta sig framför tvn med en kanna te?!

# 8.Du skrev i ditt första inlägg att du hade letat efter "riktiga brevvänner".
Sådana har jag haft sen tidiga tonåren, ett tag hade jag ca 50 st spridda över hela jordklotet.
Fast ju äldre vi blev desto mindre antal blev det, särskilt de utländska tröttnade. Jag hade ju aldrig något häftigt eller spånnande att berätta.
De som jag nu har kvar är ju de som verkligen betyder något!
Här skriver jag ju bara sådant som jag kan dela med vem som helst, i breven blir det ju mer privat.
Är det så att du vill skriva till mig privat kan du pma mig din adress, så får du min!

Ha det så bra alla!

Hej igen. Ensamma tillsammans blir betydligt mindre ensamt och piggar upp vardagen mycket, kom igen nu, skriv ni där ute. Extra hej till dig Tarotstollan och jätte tack för dit erbjudande att få dig som brevvän ”på riktigt”, nappar gärna på det. Att kunna skriva mer ”privat” och kanske utveckla en mer personlig vänskap kan vara roligt.

Jag är inte ”hemlig” av mig men visst med hänsyn till anhöriga som kan bli igenkända utan egen förskyllan så är man lite försiktig med vad man skriver. Hade också flera brevvänner som ung men som du skriver så glesnar dom. Nu skriver jag tre ”julbrev” varje år till gamla vänner, numera snarare bekanta. Vi avhandlar barn, barnbarn m.m. i ganska väl avvägda ordalag. Visst är det kul att höra av dem men det blir inte detsamma som mer ”vardagskontakt” i med och motgång. Något häftigt eller spännande blir det nog dessvärre inte direkt från mig heller om man nu inte vill ha rafflande referat av min jakt på dammråttorna.

Dagens plan var att sätta upp en utomhuslampa. Den planen har dock funnits de senaste två månaderna - sedan lampan köptes - och oddsen att det skulle bli av var väl sisådär MEN…. Nu är lampan på plats och jag känner mig helt djupfryst, hade varit smartare om jag gjort det i augusti men då hanns det inte med. Skönt att det är klart och jag vet en till som kommer att gilla det …………… HUNDEN jag passar ibland är hiskeligt mörkrädd!!!!

När jag ändå hade borrmaskinen framme fixade jag dessutom upp en liten ”privat” skylt på verandadörren. Inget som behövs vintertid men sommar (turist) tid kan man ibland undra hur folk tänker – eller snarare …. inte tänker tydligen. Två grejer från ”att göra listan” av bockade, härligt. Dessvärre har den (listan eller i ärlighetens namn egentligen snarare jag) en tendens att fylla på sig med nytt. Jag får vara glad om jag lyckas hålla jämna steg med mig själv och mina egna påhitt och ”plikter” s.a.s. Hmmmm…

Ha så bra ni där ute.

Hej du Ensamma 50+ ! Jag känner igen mej i den här känslan du beskriver…Jag är inflyttad till Stockholm sedan 7 år, och har än inte fått mej några riktiga vänner.. Jag är hemma om dagarna efter en olycka för många år sedan, så jag har tagit hand om min lilla familj med husdjur därtill. Men nu när sonen är utflyttad är det endast jag och min man samt våra katter..Det blir väldigt ensamt om dagarna, och när maken kommer hem från sitt arbete så blir det väldigt mycket tv-tittande tyvärr. Ja du hur får man vänner? Plötsligt upptäcker man att nästan alla tagit slut, och försvunnit. Jag tycker nog själv att jag gör vad jag kan för att hålla kontakten via telefon,, men jag vet inte vad som hänt under dessa år egentligen? Ingen hör av sej, om inte jag ringer o.s.v. Det känns inte roligt mer, man blir ledsen helt enkelt. P.g.a. att jag är rullstolsburen så är det inte alltid så lätt att besöka alla heller, och naturligtvis blir det ju svårare när vi inte är på "hemorten" längre. Så jag vore glad om jag bara fick nya vänner här t.ex. Alltid kan man prata om något :) Jag önskar dej iaf lycka till med nya vänner, och hoppas dom dyker upp  snart :)

Hej mrumsaid! 
Ja att flytta till en storstad gör det nog svårare att hitta nya bekanta. Såvida man inte har hobbies eller intressen som gör att man träffar andra med lika intresse. Att dessutom som du då sitta i rullstol gör ju att det kan bli extra svårt att komma ut och träffa folk med liknande intressen.
Men det finns ju en sajt här som heter "Rörelsehinder i Fokus", det är jättetrevliga människor där inne. De kan säkert ge dig tips om lite av varje.
Själv flyttade jag ca 13 km och det räckte till att mista de klasskompisar och vänner jag hade där.
Sen på jobbet träffade jag en del nya människor, men nu efter ca 35 år är det endast en av dessa kvar. det enda vi har som gemensamt intresse är kärleken till djur, särskilt katter och hundar.
Du har ju katter, har du kollat på "Katter i Fokus"? Eller gå med i en kattförening i Stockholm?
Det finns många vägar att försöka innan man hittar rätt, ge inte upp bara!

Hej. Vad kul att du också hittade hit mrumsaid. Jag ser att tarotstollan redan skrivit till dig, så bra. I går hade jag inte tillfälle att kika in här under dagen, var bara ute en sväng tidigt på morgonen och i morse såg jag, konstigt nog, inte att tråden hade ”vuxit”. Var lite stressad så det berodde nog på det. Så roligt, inte att någon är ensam men att vi kan bli fler att vara ensamma tillsammans med här iaf. Det har blivit så att jag och Tarotstollan skrivit till varandra några ggr. genom i fokus meddelande funktion. Det gör jag gärna med dig också om du vill, kan ju ev. sägas mer ”privata” saker så om man vill. Själv är jag inte ”hemlig” av mig men visst tänker man sig för innan man skriver om anhöriga o.s.v. som kanske inte vill riskera att bli igenkända ”offentligt”. Möjligtvis att det kan bli lättare att hålla sig på tråden om vi blir fler som pratar med varandra. Då får vi bara hoppas att i fokus inte misstycker om inläggen blir många och långa, kan ju vara trist för andra. Naturligtvis vore det kul med vänner irl. men att skriva/läsa är också givande och kan kanske utvecklas till en bra vänskap även om vi ännu är helt obekanta med varandra.

Hej på er tjejer! Vad kul att få svar, man behöver nog någon att ventilera tankar med iaf.. :) Jo jag har anmäld mej på Rörelsehinder-sidan,, så få se då om livsandarna vaknar till liv. Man kan ju bli lite seg av sej har jag märkt.. Jo vi har ju våra katter, och hundar har vi också haft i omgångar. Ibland får jag som för mej att det kanske vore ide´att skaffa hund på nytt så att man s.a.s. tvingas ut. Det blir ju ett annat liv med mer fart och fläkt om inte annat, och så träffar man ju andra hundägare :) Ja vi får se,, men tack iaf för era svar!

Hej igen.

Visst är det både roligt och nyttigt att få lite ”insyn” i andras liv och dela med sig av sitt eget. Jag har funderat ända sedan jag i går läste om din situation mrumsaid med att vara rullstolsburen. Ibland tycker man att man själv har det besvärligt men får sig ett uppvaknande då andra, som t.ex. du, har det krångligare. Nyttigt faktiskt.

Jag vet inte om det är svårast att flytta till en större stad eller som jag till ett mindre samhälle i obygden. Här har alla gått i samma lekis och nio åriga skola samt är släkt med varandra på alla möjliga och omöjliga sätt. De flesta umgås inom familj/släkt och det är svårt att ”ta sig in” i detta. Jag brukar skoja om att ”- Det är jag som är s”, eftersom maken hör hemma här så blev jag bara xx:S fru utan vare sig namn eller personlighet, ett bihang liksom.

Maken har också släkt här och visst en del umgänge blev det när hans föräldrar fortfarande levde men numera är bara hans syster kvar och visst har jag en del kontakt med henne. Vi lärde känna varandra rätt väl, efter många års mer ytlig kontakt, när jag erbjöd min hjälp med viss röjning för några år sedan. Jag är händig och initiativrik, kunnig och effektiv vid just rensning och städning så den hjälpen blev hon, som är mer duktig på teoretiska saker och papper (som maken), glad för. Dock ser våra liv så olika ut att det inte blir så mycket umgänge numera och om vi inte vore släkt hade vi nog inte umgåtts alls.

Vi har en inne katt. Det är väldigt trevligt att ha sällskap av den tossan, blir lite rörelse i hemmet och är ”alltid någon hemma” när man kommer. Inne katt på landet???? Jo först och främst är de allt rikligare förekommande fästingarna ett problem, katter har ju en tendens att få med dem in i pälsen. Dessutom är hon en raskatt, såld billigt av uppfödare då hon inte blev ”bra” nog för avel men för oss är hon alldeles utmärkt. Hon sprang vid ett tillfälle bort och då jag polisanmälde henne försvunnen, om någon ringde och hade hittat en ”ful” katt. Vid min beskrivning av henne röd, lite päls, mager och ”råttlik” undrade polisen som tog emot samtalet på skämt om jag verkligen var säker på att jag ville ha tillbaka denna varelse. Det ville jag, och hon kom av sig själv under natten, gissa om vi sprang o. kollade ute till dess.

Hej på er alla igen! Och förlåt mej för att jag inte svarat i tid,, ber om ursäkt för det :/ Nåväl nu är jag här iaf… Ja jag har suttit i min rulle i bra många år nu, jag var bara 16 år när olyckan var framme, så jag är gammal i gemet brukar jag säga.. Det lustiga är att då trodde jag ju aldrig att jag skulle få fason på livet, men underligt nog så blev det bra iaf. Men det är ju klart,, det har väl som gått framåt med utvecklingen av hjälpmedel och dyl. Då var det en fars alltihopa, med tungkörda rullstolar ala`Akema t.ex. Nu är dom ju så lättkörda att de är löjligt alltihop. Nej , jag känner mej inte annorlunda, men om jag ska ut på olika ställen och det inte är tillgängligt i form av trånga utrymmmen, hissar , trappor, toaletter, ja då är det ju naturligtvis inte så kul.. Så det brukar bli till att "kolla upp" saker och  ting innan man ger sej ut på helt "nya" äventyr :)Det blir lugnast så,,heheee.. Ja vi har tre katter, två äldre gubbar och en liten hona som vi fick av grannen som inte kunde ha den kvar. Jag vill också ha dom inne,, dom har varit ute ett tag när vi flyttade till huset, men när den ena åkte på så mycket stryk av en annan katt, och veterinärkostnaden skenade iväg, så bestämdes att dom får vara inne. Vi har gjort en inhägnad åt dom på altanen som är stor, så jag hoppas verkligen på att dom inte far illa av att få gå dit istället för att vara ute i ovisshet…Det råder väl delade meningar i den frågan har jag hört,, men för våran del tycker jag det fungerar, och så får dom frisk luft iaf! Dom stör ingen, och blir inte attackerade själva. Men visst hade det varit kanon om man bodde på landet och dom kunde få strosa för sej själv. Jag är nog för mycket hönsmamma i den frågan :)

I tid och i tid., känn inte så mrumsaid.  Fördelen  med kontakt såhär, via mail eller via meddelande funktionen här är ju att man läser/skriver när man har tid/lust. Det roliga skall ju inte bli ett dåligt samvete! Jag gillar att skriva, har kanske inte något ”världsomvälvande” att komma med men alla har vi väl lite vardag att dela med oss av. Tycker det är lite skrämmande att tydligen många mår dåligt av t.ex. vissas skrytsamhet på FB istället för att ta det med en nypa salt. Själv har jag förföljelse och misshandel i bagaget så där ger jag mig inte ut men har sett svägerskans där vissa ”vänner”, snarare bekanta, lägger ut bilder på drinkar i semester solnedgångar, besök på div. ”finheter” o.s.v.  o.s.v. allt som oftast men aldrig något om några besvikelser, missöden eller tillkortakommanden, sånt som väl alla drabbas av ibland. Man måste nog vara klar över att av femtio personer är kanske tio på härlig semester någon gång ibland men sammantaget kan det bli en skev bild av att, som barnen sa som små, - alla andra……….. Så var/är det ju inte.

Samma sak tycks gälla kontaktannonser, alla skall vara så ”lyckade och snygga – ELLER brottslingar tydligen. Själv är jag inte i den svängen men har fått insyn via en person som inget hellre vill än att träffa någon och bilda familj. En ”vanlig”, ”hederlig” ”arbetar” kille med ordinärt utseende får inga svar. Han är väl inte ”spännande” nog däremot kan man läsa att kvinnor, korkat nog, söker sig till våldsmän som sitter internerade eller andra ”värstingar”. Undrar just hur de tänker då, oddsen att det blir ett ”Bullerby liv” är väl betydligt sämre än med en ”vanlig ospännande” kille. Att få ett förhållande att fungera kan ju vara knepigt nog ändå.

Ett ytterligare skäl jag glömde nämna att vi har valt att ha katten inne beror på att ”räven”, säkert fler rävar och även lodjur som finns här (jag har skogen som granne), gärna tar en katt till middag och det tycker jag är ”styggare” mot katten än att ha den inne i trygghet. Här är det dessutom nästan alltid någon (jag) hemma förutom kortare ärenden så hon blir inte ”isolerad” heller. Hon är en Devon Rex och just den rasen anses väl dessutom mest ”social och hundlik” mot människor.

Ha så bra hälsar Mrs Me

 Ja, det är ju delade meningar om det där med att ha katter inne. personligen tycker jag att ni gör rätt. Bara för att man bor på landet så är inte katterna säkrare där.
Växte själv upp ute på landet, hade katter som både blev påkörda, försvann och katter som troligtvis räven tog.
Denna ångest att vänta, ropa, leta och fråga folk om de sett dem, neeeej……….och sen kom de aldrig mer! Nej det vill jag inte vara med om mer. Har ju sett här i stan vad som hänt katter här i området som får vara ute, har själv hittat påkörda katter lite överallt, nä fy…….!

Nej, det gäller att fixa så de har det så bra det bara går.
# 16. Din inhängnad låter bra tycker jag, huvudsaken är att de får frisk luft och är säkra.
Själv har jag min balkong innätad och där springer de in och ut som de vill på sommaren. Det är värre nu på hösten/vintern det blir så kallt i lägenheten, men de är bra på att säga till när de vill ut och när de väl är ute är de inte ute så länge. 
När det regnar gillar de att titta på regnet, men vill gärna sitte inne i dörröppningen i värmen .

Hej på Er.

En 50 plus till. Barnslig, naiv, gammal  ja allt i en salig blandning i mitt jag.  Möjligen helt normal.

Så härligt att få följa denna tråden. Hittade den nyss. Är en kvinna, gift sen över 30 år, har två vuxna barn som flyttat långt hemifrån,jag  bor ute på landet.

Funderarde på hur vi kan  känna oss ensamma på olika sätt.

Ibland vill man inget hellre än få lugn o ro o vara lite ensam. Under perioder av året så har jag ledigt på fredagar. Det är helt ljuvligt. Bara det att sitta här och skriva lite. Städa lite, kanske ta ett bad med lite ljus bredvid. Dessa ensamhetsfredagar tycker jag om. Men det är ju en ensamhet i praktiskt betydelse.

Sen kan vi ju känna oss ensamma i själen. Tycker att alla andra träffas och umgås med vänner, släkt o grannar. Man tänker att man själv har det inte så.

För några av oss är det skönt och viktigt att ha detta umgånge för andra av oss är vi helt o hållet nöjda som vi är.

Jag o min man är nöjda med att träffa vänner nån gång då och då, vi trivs gott med att ta det lungt när helgen kommer, greja lite laga lite god mat och koppla av tillsammans.

Men man kanske biter sig i svansen. En dag blir någon av oss ensam. Då kanske det skulle vara gott med ett större umgänge.

Ha en fin helg  allesamman.

Hej på er.

Bara några rader i all hast, helgen är mer eller mindre ”vikt” för barnbarnet 2,5 år som skall passas medan föräldrarna har en liten minisemester på tu man hand. Ville mest säga välkommen signemo så roligt att du också ville ansluta dig till ”gaggandet” här. Hoppas ni alla får en skön helg. Här lär det bli full rulle däremot när den lilla filuren håller oss ”på tå”. Knepigt att man efter fem egna barn är så ”pirrig” att allt skall gå bra men man vill ju att han skall vara glad och nöjd hela tiden.

Ha så bra hälsar Mrs Me

Hej Signemo och välkommen hit. Kul att du tittade in.
Tycker det borde finnas fler 50+are men de kanske inte känner sig så ensamma att de tittar in här.
Skall väl påpeka igen att min ensamhet inte är så stor, Jag har folk att umgås med och när jag vill vara helt ensam så går jag inte ut och träffar dem  eller så svarar jag knappt i telefonen.
Min ensamhet är självvald!

# 20. Mrs Me hoppas att du och gubben får kul med barnbarnet, ni får vila efter helgen när vardagen kommer tillbaka !

Tack Tarotstollan. Just nu är det väldigt mycket självvald ensamhet. Vi har besökt min mor o far, då behöver man koppla av efteråt..

Visst är detta ett härligt ställe att prata, skratta gråta tillsammans. bara för att man trivs tillsammans. HÄrligt att få träffat er här

Sköt om Er och ha en fin helg. Kram på Er

Hej på er 50+ are 

Här har ni en till som inte heller är purung längre, men för det så känner jag mig ung inombords. 

Vad roligt med denna tråden, tyckte jag. Jag har inte varit så aktiv härinne på ett tag och jag har bara skummat igenom tråden här så länge. Trevligt att stifta bekantskap mer er alla 

Jag har också valt självvald ensamhet för tillfället när jag får möjlighet, eftersom jag behöver mycket återhämtningstid. Har familj att stå i annars, men jag vet mycket väl hur det är att vara ofrivilligt ensam, och det är värst.

Ha en fin helg alla!

Hej på er och särskilt välkommen Mariah. Lite andrum här, maken och barnbarnet är och fixar med svärdotterns däck som det blivit punka på. Fridens. Jag har dammsugit chips ur soffan och katten vågar sig fram för att äta lite, hon är restriktiv mot små barn och hundar. När de kommer hem blir det väl till att fixa lite ätbart och så tänkte vi stoppa gossen i badet, kombinerad rengöring, tidsfördriv och lek. Vi är turligt nog morgonpigga men fy ändå för detta skruvande på klockan, mjölkbönder och småbarnsföräldrar är väl de som märker av det mest. I morse beslutade gossen att 04.30 var lagom tid för frukost och sedan var det full fart tills han ”däckade” i soffan för en liten middagslur vid 10.30. Då var det skönt att dra täcket over huvudet en stund själva också, ingen sömn just men lite vila iaf.

Ha en fortsatt bra helg på er hälsar Mrs Me

Kul tråd med pratglada 50+:are. Ni är så många aktiva att jag tycker Ni ska föreslå "administratörerna" att få en alldeles egen ämneskategori, typ "Emsamma 50+", "Pratglada 50+" eller liknande. Varför 50+ bör var med är inte diskriminerande utan det är bara så att man kommit en bit på livets väg. kanske med barnbarn och annat som hör ålder till. Och det är troligt att man har mycket gemensamt.

Hej Mairah, kul att du tittade in också!

Jag har varit på säsongs avslutning i Djurparken idag tillsammans med kompisen. Det var knappt några människor där, kanske var det p g av vädret, mulet och regnet som hängde i trädtopparna.

De hade anordnat en tipspromenad med frågor om parken, inte så lätt som man trodde. Dessutom hade de skinn och skallar från djur ,som hade dött där som man fick känna på om man ville!

Roligast var Lodjuren som var nere vid stängslet, de började att spinna när vi stod och pratade med dem. En av dem lade huvudet på sned när jag pratade med den, det såg ut som om den lyssnade noga på vad jag sade!

# 26 Hej Tarotstollan, Häftigt med lodjuret som lyssnade på dig. Jag är helt övertygad om att man kan "tala" med djuren. De förstår mer än vad vi tror. 

Här är grått och trist idag. Har kännt mig trött idag. Fast det brukar bli så när några dagar har varit intensiva innan. Ska försöka få något gjort nu strax, fast först måste jag ju kika in här på iFokus såklart. 

Hoppas ni har det bra i det gråa höstvädret. Vi får tända ett ljus och lysa upp tillvaron 

Ja här har inte mycket hänt idag. Jag har sovit länge och sen tagit ett långt varmt bubbelbad. Jag låg och läste och då glömmer man ju tiden rätt bra.
Har så ont i nacken och axlarna och värmen gör ju att musklerna slappnar av och slutar värka i några timmar.

I moll och dur, försöker börja med det tråkiga och avsluta lite lättsammare. Tror det är nyttigt att göra så eftersom jag inbillar mig att vi, jag/ni, mår bättre av att bära med sig ett positivt ”avslut” än ett negativt. Det där med självsuggestion, att intala sig att allt ändå är rätt bra, jag har tak över huvudet, mat på bordet o.s.v. istf. att ”grotta ner” sig i ”problemen” det fungerar iaf. delvis om man ”skärper” sig.

Jag blev så inspirerad av minisemestern dotter och svärson var iväg på att jag tänkte att det vore väldigt kul att göra något vi också. Jag har inte varit hemifrån en enda natt på många år och skulle så gärna vilja se Lisebergs julpyntning och äta ett julbord (har jag inte heller gjort på restaurang på ännu längre tid). Jag tänkte att det kunde vara trevligt att unna oss en hotellnatt och göra det samt kanske hitta någon trevlig kvällsunderhållning dessutom. Maken var inte lika positiv och förklaringen var att SOM VANLIGT är det ”totalkaos” på hans (ibland dj…a) jobb.

Jag är så van att hålla tillbaka mina önskemål och ”jämna vägen” här hemma efter hans arbetsbelastning. Jag vet ju att han nästan ”bryter sig” för att allt skall ordna sig där och jag förstår även varför. Det är en av ortens större arbetsgivare och gör de inte bra resultat nog så kan jobben för grannar, bekanta, släkt, familj och honom själv, kort sagt många i bygden, vara illa ute och andra jobb är det ont om. Vad är då mina ”lyxproblem” i jämförelse? Om jag insisterar skulle vi säkert kunna ta en dagstur till Liseberg och säkert hitta något passande julbord också men hur roligt är det med ”makens jobb” i sällskap för så skulle det bli, det blir det alltid om vi så är på Konsum eller ortens pizzeria.

Det är inte ofta, snarare nästan aldrig, jag gråter men nu bränner tårarna bakom ögonlocken så besviken blev jag. Så skönt att kunna skriva av sig lite här för att låta maken ana hur jag känner vill jag inte, han har bekymmer nog ändå. Nog om detta, skärp dig nu kvinna och tänk på allt bra så känns det snart bättre.

Helgen med barnbarnet gick jätte bra. Inte en fråga efter föräldrarna och tårar bara vid två lite mindre olyckor, en tumme i kläm och ett litet sår, båda skadorna snabbt övergående (han har ju tempot uppe så sånt händer titt o. tätt). Jag saknade ”något att göra” tillsammans med honom bara, typ Tarotstollans djurparksbesök (som verkade så mysigt trots vädret) e. dyl. men något sånt finns inte här tyvärr.

Fö. har jag haft #19 signemo:s inlägg ”Jag o min man är nöjda med att träffa vänner nån gång då och då, vi trivs gott med att ta det lungt när helgen kommer, greja lite laga lite god mat och koppla av tillsammans. Men man kanske biter sig i svansen. En dag blir någon av oss ensam. Då kanske det skulle vara gott med ett större umgänge.” i bakhuvudet.

Det där med när någon av oss blir ensam är något jag också funderat på. Vi har ju inte ens något umgänge förutom familjen i dagsläget. Återigen makens jobb som är mesta orsaken till det, han orkar/hinner inte. Vi trivs visserligen också med att ta det lugnt, fixa något gott att äta o.s.v., och sånt småpyssel. När vi har möjlighet att vara tillsammans så vill vi vara det. Jag är annars ganska ”självgående” med att hitta på något för mig själv på vardagarna men att ”gå ut” själv på helgen vill jag inte. Jag tror inte att det blir ”bättre” när man blir ensam kvar men annorlunda. Man har inte samma hänsyn att ta och det kanske är lättare att då ge sig ut på de aktiviteter som ibland finns, eller skapa en egen.

# 25 T-Johan. Visst bra förslag MEN nu skall du veta att jag inte vet ;-) Det är inte så enkelt det här med ”tekniken” alla gånger. När jag växte upp fanns inte ens fjärrkontroll till tv:n! Inte heller video, dvd, mobiler eller dator har vi  50+:are fått med ”modersmjölken”, så som jag ser att det är för barnbarnen (mitt äldsta är 13 år).

Jag är inte rädd att prova, har haft dator länge och har mobil (begagnad efter en dotter som bytt upp sig) med ”pek och dra skärm”. Hur ”bra” det blir är däremot inte jag den att betygsätta. Engelska har vi väl alla 50+:are lärt oss i skolan men många, som jag, brukar den inte till annat än strölyssnande på tv. Stor skillnad mot att begripa all ”teknikinfo.” på skärmarna. Har man som jag, inte heller haft dator ”i jobbet” så är det mesta ”självlärt”. Du anar inte vilken upplevelse det var för mig att upptäcka att man kan komma till samma resultat på så olika vägar i ”internetandets” urtid. Oj, oj,oj (här hoppas jag ni ”viker er av skratt” allihop, dur (så gott jag förmår) mot moll som inledde kommentaren, så vi är på gott humör när vi går vidare i livet. Jag tänker under resten av dagen bära med mig den känslan av ”Eureka”  (enl. Wikipedia, Eureka effekt, den plötsliga, oväntade förverkligandet av lösningen på ett problem)  jag minns att jag upplevde då.) Turligt nog är ju i fokus på svenska så jag gör ett försök att vidarebefordra ditt förslag till någon – annars får vi väl hoppas att de nappar själva om de ”ser över” vad vi har för oss på den här tråden.

Ha så bra alla önskar Mrs Me

# 29 Ibland så behövs det kanske inte så stora "motgångar" för att man ska braka ihop totalt. Låter kanske banalt, men var och en har nog med sitt. Ingens problem är större eller mindre ån någon annans, utan vi har alla våra motgångar och lass att dra. Jag vet också hur det är ibland då man haft förväntningar på att något roligt ska ske, så blir man besviken bara p g a anledning såklart.

Jag gillar din positiva instälning trots allt, och ibland så kan det ju lätta på trycket bara av att få skriva av sig lite också. Hoppas ni får till en dag tillsammans och gå ut och äta eller vad ni nu ska göra.

Idag skiner solen här och man blir genast mycket gladare. 

Vi får väl fortsätta skriva här i tråden.

Ha det bra alla

Kram från Mairah

Hej alla vad kul att 50+ -klubben" utökats! Vad glad jag blev av att läsa allt som finns i tråden och få en liten glimt av era liv och särskilt kul är det att hitta er som anslutit sen jag sist skrev.

Mrs Me! Du är den som håller ångan uppe och skriver långa inlägg. Jag kan bli väldigt mångordig jag med. Att skriva är en av mina roligaste och mest mångåriga hobbies. Annars är jag också en riktig loppis-nörd och samlar gärna på mig gamla fina saker; "mina underbara onyttor".

Apropå privata meddelanden så skrev jag ett mer personligt/privat brev till dig när vi var ensamma här i tråden, som jag tänkte skicka som personligt meddelande (PM kallas det ju här på iFokus). Dock kom jag mig inte för att fråga i tråden om du var intresserad, så brevet ligger kvar i mitt word-arkiv. Vill du, så kan jag skicka det nu?

Vill bara säga en sak så här spontant; Du behöver inte alls skärpa dig när du blir besviken och tårarna bränner bakom ögonlocken. Inte här i alla fall. Jag vet hur det känns. Själv har jag i många år lidit av vad jag brukar kalla "duktig-flicka-syndromet", en vanlig "åkomma" bland kvinnor. Vi som alltid ska finnas till hands och orka allt för alla och sätter våra behov längst bak i en lång kö. Någon gång ibland får man banne mig tänka på sig själv också, har jag bestämt mig för. Kanske har det att göra med att jag tagit tantposition i livet. Snäll är jag, men om jag inte mår bra - hur ska jag då kunna få min familj att må bra?

Vi fick sorg i familjen, så jag har haft fullt upp med att ta hand om sambon (var en nära släkting till honom som dog) och hans barn i olika åldrar, inklusive vår gemensamme son som fortfarande inte är vuxen. Sedan är det en massa praktiska bestyr kring begravning, lägenhetstömning, pappersexecis och naturligtvis ska vår och sonens vardag rulla på så gott det går också. Marsvinen ska ha sitt och dammsugaren står i hörnet och väntar på att jag ska ta hand om "honom" också. Så det är mycket nu. Har bara inte kunnat sätta mig i lugn och ro och skriva här på så länge.

mrumsaid! Vad kul att du hittat hit! Att flytta till Stockholm som vuxen är inte helt lätt.

Jag bor utanför Stockholm och är faktiskt född här. Men jag har så mycket lantisgener i mig och mina föräldrar var inte några stostadsbor, så jag trivs inget vidare längre. Att lära känna nya människor blir ju dessutom rent praktiskt lite svårare när man tar sig fram i en rullstol. Jag har träffat en del människor med svåra handikapp och sammantaget är mitt intryck att de är mycket starka och kapabla människor. 

En och annan som ventilerat sin livssyn med mig, särskilt om de drabbats av en olycka och varit "benburna" tidigare, har gett mig många tankeställare om vad som är viktigt här i livet. Så har även de jag mött med cancersjukdomar som botats, eller inte botats, påverkat mig.

Jag har alltid varit tacksam för min relativt goda hälsa och min rörlighet. Men andra saker i livet, som jag tagit för givet som riktigt ung har jag haft anledning att inse att jag definitivt inte ska ta för givet; en familj - bl a barn sent i livet, relativt god ekonomi nuförtiden, blommor och grönt utanför mitt hem som gläder mina ögon och vacker musik som ger min själ näring. Det hade inte varit så självklart om jag varit infertil, drabbats av ekonomisk krasch eller varit blind eller döv.

Men jag kan ju sakna annat: Riktigt nära vänner att träffa till vardags t ex. Mina närmaste vänner bor tiotals mil härifrån, så dem blir det sällan umgänge med. Telefon i all ära, men jag föredrar att träffas IRL (i riktiga livet) och att skriva.

Signemo! Du skriver om olika sorters ensamhet. Det tycker jag också är intressant att fundera på. Att vara ensam (singel) kan vara en frihet och gör att man styr sitt liv mycket mer än när man lever i en familj. Men det har sina baksidor. Att leva med andra människor och aldrig få rå sig själv kan få en att längta efter ensamhet i lugn och ro.

Storhelger är knepiga för många. Julen närmar sig. En gång för många år sedan när jag var singel, nåja; sambo med min katt - siames/bondkatt-blandning, ville jag vara själv på julafton. Men det var lögn i helsike att få släkt och vänner att begripa det. Flera ville bjuda hem mig, för att jag inte skulle sitta ensam på självaste julafton. Men det var ju det jag ville! Jag hade både gran, skinka, julklappar och hemkokt risgrynsgröt. Kompromissade och åt lunch hos en vän och hennes stora familj. Sen gick jag hem och såg på Kalle Anka, lagade julmiddag och avnjöt den i godan ro. Avslutade med att gå i midnattsmässa och då infann sig den där underbara känslan av julefrid.

Sen finns det den ensamhet som är isande kall, syrefattig och får en att vilja svepa en varm filt om själen. Det finns nätter då man vill ge en kram till någon och sträcka ut handen i mörkret och nå en annan hand.

Den allra värsta sortens ensamhet jag upplevt var för många år sedan, då jag var gift med en mycket inbunden man. Då var jag ensam, fastän jag var tvåsam.

T-Johan Vad kul att en man tagit sig in här, som en katt bland hermelinerna! Du föreslår att vi ska starta en egen kategori på iFokus. Jag är tveksam till det. Jag har några månader kvar innan jag blir 50+ och hade aldrig hittat hit om jag inte redan suttit i en tråd och skrivit till en ung kvinna, som kände sig mycket ensam. Egentligen gick jag med i Marsvin i Fokus från början, för att min son ville ha husdjur. Så det är där jag håller till vanligtvis. På den sajten är vi väldigt blandade i ålder kön och bakgrund, vilket är mycket givande. Men här på Ensamhet i Fokus dominerar de unga människorna.

Jag tror att många medelålders och ännu äldre människor som känner sig ensamma har varit inne på den här sajten, läst i trådarna och sedan inte känt att de passar in riktigt. Därför tycker jag att vi ska vara kvar här, så att de andra 50+-arna lättare hittar vår tråd. Vi kan också hänga med och hålla ihop bättre om vi skriver i en och samma tråd. Inget hindrar ju att några som önskar det startar en egen tråd här eller skriver PM till varandra. Vad tycker ni andra tanter (om jag nu får kalla er för det)?

En tant är något väldigt fint för mig, vilket jag varit inne på i början av tråden. Alla platsar inte - det har inte bara med ålder att göra - fast man bör ha fyllt 40, tycker jag. Att vara tant har mer att göra med förhållningssätt, erfarenhet och att ha ett stort varmt hjärta, för mig alltså.

Eller som du så fint formulerar det T-Jonhan: "att ha kommit en bit på livets väg". Man är inte äldre än vad man känner sig och varken ålder eller ungdom behöver få en in i en fast roll som något som mest ses på ytan. Dock får man ett annat perspektiv på tillvaron när man varit med ett tag, vilket gör att jag gärna umgås med människor som hunnit nå en viss grad av mognad och självinsikt. Är ändå så nyfiken på er andra som kanske levt helt andra sorts liv och gjort andra erfarenheter. Kanske kan vi berika varandra med glimtar från varandras liv och hitta intressen att dela?

Finns det fler män som hittat vår tråd och också vill ha lite vardagssällskap, så är ni hjärtligt välkomna. Det får plats fler "tuppar i hönsgården".

Det blev ett riktigt maratoninlägg det här. Men jag har ju varit förhindrad att skriva så länge. Hoppas ni orkat läsa och inte drabbats av akut "ögonskav".

TACK FÖR ORDET!

Nej, mår man inte bra behövs det inte mycket som gör att det tippar över.
Det märker jag nu, när jag har ont. Fast jag har ju märkt det förrut också. Särskilt med människor som inte fattade vad det innebär att man är förtidspensionär. De tror att man är hemma för skoj skull! När de inser att man har ont och svårt att hänga med på saker, är det inte lika kul för dem att vara kompis med en. Å andra sidan rensade jag bort sådana personer förlänge sedan, eller rättare sagt de rensade bort sig själva. Det blev inte så mycket kvar för mig att rensa ! Så det är skönt att jag kan vara ensam när jag mår dåligt och behöver vara ifred!

Jag har ju både turen/oturen att leva ensam så jag behöver ju inte ta hänsyn till andra människor på samma sätt som när man är sambos/gifta mm så jag är faktiskt glad att jag slipper det.
Samtidigt vet jag ju att hade jag haft någon, så hade ju hela mitt liv sett annorlunda ut mot vad det gör idag. Dock inte nödvändigtvis bättre!

Mrs Me kan ingen av barnen följa med till Lisseberg? Ok, det blir ju inte det samma som med gubben, men du kommer ju ut och får dela kvalitetstid med barnet!

Mirinda alltid kul att läsa långa inlägg, fortsätt gärna med det.

Att ha hunnit en bit upp i åren innebär inte nödvändigtvis att man har livserfarenhet!

Själv växte jag upp ute på landet och var väldigt överbeskyddad.
Inte fanns det mycket att göra där ute heller, vi bästa kompisar gick hem till varandra, pratade, lyssnade på musik,  promenerade,  läste serie tidningar, på sommaren gick vi och badade i en sjö några kilometer ifrån där vi bodde osv
Dessutom gick ju bussar bara ca 4ggr om dagen ifall man ville åka in till "stora staden", men det fanns ju inte alltid pengar till det, eftersom man fick be om pengar! 
Lite egna fickpengar fick jag nog inte förrän jag var ca 14 år och det var inga stora summor, kanske 40 kr för en hel månad.
Det var ju inte alls som det är nu, med allt vad ungdomar bara kräver att de skall ha! 
Hade jag betett mig på det viset som ungarna beter sig nu, hade jag åkt på stryk!
Så det är ju ganska mycket av det som händer och sker i dag, som är skrämmande och helt obegripligt för mig. Jag står vid sidan om, och försöker fatta vad det är som händer både med människor och samhället.
Ibland fattar jag och hänger med, ibland backar jag bara undan eftersom jag inte varken förstår eller vill ha del i det som jag hör och ser!

Hur är det för er?
Har ni livserfarenhet att tackla livet hur det ser ut och är nu?

Hej Tarotstollan!

Vilka kloka ord du skriver om livserfarenhet! De är så sanna. Alla erfarenheter kan inte förbereda en på det som man möter längre fram på livsvägen.

Ju äldre jag blir, ju mer undrar jag om det är så att det inte spelar så stor roll vilka faktiska händelser man varit med om. Jag börjar mer och mer tro att ens förmåga att klara olika svårigheter handlar mer om hur man tacklat motgångar tidigare. Från allra första början får man ju se hur ens föräldrar gör. Jag tror att jag påverkats starkt av det.

Det viktiga är inte hur man har det utan hur man tar det, lyder ett gammalt talesätt.

När jag var ung lät jag känslorna dra iväg mycket yvigare. Jag tog åt mig mer när andra betedde sig dumt mot mig. Djupt sårad kunde jag gå och tiga och svälja förtreten. Jag log kanske på ytan, men inuti var det svart. Den där svärtan förmörkade min syn på mig själv och andra när jag var i en sämre period i livet.

Nu, i den gyllene medelåldern, är jag klart mer positiv. Kanske inte så överentusiastisk till nymodigheter, dock. Jag fattar ärligt talat inte hur samhället kan bli som det blivit idag. Nu är det som följer mitt högst personliga och subjektiva uppfattning. Det är min upplevelse, som kanske inte stämmer med er bild. Rätt eller fel? Det beror ju på vem man fågar.

Det jag lite skämtsamt kallar "humanklimatet" har förändrats så drastiskt de senaste 15-20 åren. Humanklimat är ett krångelord för hur vi människor förväntas bete oss mot varandra och den "allmänna uppfattningen" om vad som är rätt och fel när det gäller t. ex samhällsekonomi, sjukvård, föräldraskap, skolmiljö, åldringsvård, rättsväsende, nyhetsförmedling och fritidssysselsättningar för barn. Listan kan göras lång. Vad är det för samhälle vi vill ha? frågar jag mig ofta.

Mitt svar är att jag hoppas ungdomarna, så småningom, kan få makthavarna på rätt spår igen. Den självklara oskrivna regeln som rådde under min uppväxt; att alla är lika mycket värda, verkar ha satts ur spel. För mig är solidaritet med de som är svaga i samhället, oavsett orsak, något fint. Jag riskerar att kallas mjäkare eller naiv idealist. Då får det väl vara så då! För jag tänker inte byta värderingar för att samhället förändrats. Min son får med sig ett stort paket av gammaldags livsregler och en människosyn som jag hoppas han bevarar genom livet.

Att inte döma hunden efter håren och ta sig tid att försöka se saker ur andra människors perspektiv betyder ju inte nödvändigtvis att man byter åsikt. Men det berikar mitt liv och gör mig förhoppningsvis lite klokare med åren.

Ja, det blev lite prat idag med. Kan någon annan känna igen sig? Eller är det någon som har en helt motsatt uppfattning? Det är jättekul att diskutera med andra som tycker olika och har helt andra erfarenheter än jag.

Skriv vad ni har lust! Någon av er som varit med längre än jag kanske kan bidra med sina tankar om det som Tarotstollan och jag är inne på.

Kanske tycker någon att jag fortfarande är lite väl ung och oerfaren? Någon kanske tycker att jag svamlar så mycket som jag har vett till?

Tack för medkänsla och ”pepp”. Det är ju precis så ”Ibland så behövs det kanske inte så stora "motgångar" för att man ska braka ihop totalt.” eller så är det bara den berömda ”droppen”. Förslaget från Tarotstollan om att ta med något av barnen var gott tänkt men de har mestadels fullt upp med sitt. Jag beslutade mig för att det till 99,999999999999999999999999% blir jul och julpyntning på Liseberg nästa år också, kanske kan det bli av då ist.

"Mina underbara onyttor" – så fantastiskt uttryckt Mirinda, det lånar jag gärna fortsättningsvis. Svårt det där när någon man tycker om har sorg. Vi har gått igenom detsamma i flera omgångar, första tillfället var värst. Även om det föregåtts av sjukdom är det svårt att ”vara beredd”, om inte, utan sker plötsligt är det antagligen ännu värre. Är det dessutom yngre barn med i bilden blir det ju ännu känsligare, de kan ju reagera så olika och att hitta ”sanningen” i det är inte alltid lätt. Det man kan göra är väl att visa att man finns till hands för att stötta och prata om de vill utan att riva i det som är ”helt” s.a.s. Man får väl fundera på hur man själv vill/skulle velat bli behandlad förutom hjälp med det praktiska.

Både Tarotstollan och Mirinda skriver så klokt om det här med livserfarenhet, jag känner så väl igen mig i er bägge. Det du Merinda beskriver hur du kände och reagerade känslomässigt när du var yngre är ”på pricken”. Det är ganska skönt att man nu som äldre fått ett annat perspektiv på saker. Jag tycker uppriktigt synd om de yngre som mår så dåligt av ”onödig” anledning s.a.s., inte att förringa hur de känner, det är deras vardag och allvar men de kunde besparas så mycket sorg och bekymmer med mer livserfarenhet i bagaget men där har vi ju ett ”moment 22” dessvärre.

Så lustigt att du nämner  ”Det viktiga är inte hur man har det utan hur man tar det”Mirinda. Precis det stod det på en sån där modern väggskylt som jag ”hittade” förra hösten. Jag köpte faktiskt varsin i julklapp till barnen och svägerskan (och givetvis en till mig själv som sitter väl läsbart i hallen). Jag ”hittade”/köpte även en likadan skylt med texten ”Ingenting är omöjligt… Det omöjliga tar bara lite längre tid…” SÅ SANT! Även ett ex. var av dem blev julklappar till ”alla” och egen ”påminnelse” i hallen.

Jag känner även väl igen mig i Tarotstollans beskrivning om ”konsekvenserna” av en ”skyddad uppväxt” men för mig var det på ett annat sätt. Jag vet inte om det var här i tråden eller i ett meddelande till Tarotstollan jag nämnde att jag aktar mig noga för Face Book av rädsla att bli ”hittad” av fel person. Jag hade aldrig sett annat än trevligt ”umgänge” med alkohol hemma och hade inte en susning om att det kan vara allt annat. Således gick jag rejält på pumpen i mitt första ”riktiga” förhållande och det till råga på det med en person med ”dåligt ölsinne”. För att göra en lång historia kort kan man beskriva det som misshandel, flykt och att än i dag ständigt leva med ”en blick över axeln”. Tilliten till människor blev nog dessutom för alltid skadad, det tog lång, lång, lång tid innan jag kände mig helt trygg med honom som blev min make och han utsattes för allehanda ”tester” från min sida under den tiden. Han är värd guld!

När det gäller "humanklimatet" (så bra ord, tack Mirinda) så tror jag att mycket bottnar i ”självförtroende peppet” som, i all välmening säkert, förekom i skolböcker när äldsta dottern började skolan på 80-talet. ”Jag duger” och ”satsa på dig själv” var ett genomgående tema. Jag blev så kluven, frustrerad och förbannad. Visst alla är värdefulla vilket kan behöva betonas MEN INTE på bekostnad av eller mer än någon annan. Det har urartat till EGOISM hos många tyvärr. Till det kommer samma tids ”födelse” av kortsiktiga, kvartalsrapporter och Mammon som enda ”gud”. Tyvärr är detta sammantaget ett ”virus” ”samhället” har svårt att besegra tror jag trots att allt fler ifrågasätter hur det blivit. Dessvärre upptäckte jag nyligen att en yngre person inte hade en aning om vad ordet solidaritet betydde och det säger alltför mycket.

Som ni säkert förstår av tidigare inlägg har ”gubben” ett jobb ”några pinnhål upp” numera. Han har gått den långa vägen från fabriksgolvet (via facket såväl ”arbetar” som senare tjänstemanna facken) till ledande position. Detta gör att vi än mer månar om att våra ”ursprungs” värderingar med rättvisa och solidaritet. Det är så lätt att ”glömma” (sanning = förtränga) hur ”det var” och hur verkligheten är för många. Vår ledstjärna är ”var vanlig”, summan i lönekuvertet (som har sitt ”pris” det med, t.ex. tillgänglighet 24/365 och en ibland besviken fru) gör dig inte viktigare än de andra, utan deras jobb fanns inte ditt! Något många skrämmande nog inte tycks fatta, eller vill fatta, i sitt satsande på sig själva maraton ”uppåt”.

Som ett litet PS. till Mirinda. Du får gärna posta privat till mig (tänkte faktiskt skriva något om det i min personliga info. men har inte ”fått till det” ännu) OCH jag tycker du ”platsar” alldeles utmärkt här på 50+. Det är ju inte födelseåret som avgör utan mer livsinställningen/erfarenheten men vad skulle man ”döpa” det till tro?

Inte bara ordet solidaritet är bortglömt, även ordet empati!

#35 Ja det har väl nästan blivit ett "fult" ord i Sverige 2012 dessvärre.

Här kommer ett litet exempel på hur empati och omsorg kommer av sig själv om man ger någon ung person chansen att värna om små, svaga varelser. Kanske är det trivialt och fånigt, men här hos oss funkar det. Man måste börja i det lilla.

Ni som bor på landet skrattar säkert lika gott som min favoritbondmora i släkten när ni får höra att vi har marsvin i vardagsrummet. Buren fick inte plats någon annanstans och marsvin vill vara med där det händer saker. De har koll på "sina" människor. Dammsuger man inte väldigt ofta riskerar man att dra spån och hö med sig ut på golvet i lägenheten. Vi har mer eller mindre en "stallhörna" i rummet. Men min son ville så gärna ha husdjur och vi fastnade för marsvin. De är små sociala varelser med mycket bus och kel för sonen.

Men framför allt lär han sig att ta hand om sina små vänner. Han matar dem och städar buren (mycket jobb blir det; de har snabb omsättning på födan). Han ser till att de båda får komma upp i famnen och han kelar och pratar mycket med dem. Han borstar dem ofta (fastän de är korthåriga, så det behövs egentligen inte) och hjälper till med vägning, kloklippning och rengöring av dem. Med stort tålamod fick han dem handtama när de flyttade in för drygt ett år sedan.

Att ge min son ansvaret och låta honom bestämma om marsvinen är ett sätt att lära grabben förstå vad omvårdnad är och känna att han kan ge beskydd och trygghet åt de små varelser han har här.

Att vara empatisk är inget man lär sig i skolan. Det handlar om helt andra saker. Grabben har inga små syskon, så marsvinen är de varelser han kan ta hand om och "lära" att vara lugna och trygga i hans sällskap.Han får öva sig i att vara lyhörd och sätta deras behov framför sina egna ibland. T ex när han vill kela med dem och de äter eller sover. Eller när buren ska städas och han måste ta sig en funderare på om dataspelet han sitter och spelar eller marsvinen är viktigast just då.

Ibland säger min son så kloka saker till oss föräldrar att jag häpnar. Barn har en förmåga att, med få ord, säga sanningar från hjärtat till vuxna som nästan glömt hur enkelt det egentligen är att vara en god människa och hur livet kan levas och njutas här och nu.

Barnen här i fam. har också haft egna husdjur att ta ansvar för. Jag tror att det är ett bra sätt att lära dem ansvar och omsorg. Vi har gått igenom de flesta sorter tror jag, degus, dvärghamster, kaniner, marsvin, fåglar, sköldpaddor, ödla beroende på barnet i frågas önskemål. Som ”familjedjur” har vi haft fiskar, hund, katt (har vi än). Degusen var väldigt underhållande men just marsvin är väldigt bra djur för barn, sociala på dagtid, lagom stora/snabba att hantera, pratsamma och väldigt trevliga kort sagt. Jag hade själv flera marsvin som barn bl.a. ett som fick ungar i två kullar, helt ljuvliga. Mirinda, ett tips om du vill ha mer ”städat” i vardagsrummet, skaffa några tunna plast (ev. plexiglas) skivor som fästs på bur sidan/sidorna ut mot rummet så sprätter det inte så mycket när de får ”racerben”. Beställ på glasmästeri, komihåg att begära för borrade hål i hörnen för att kunna fästa med lite ståltråd.

#37. Mirinda. jag kom att tänka på frasen "att vara empatisk är inget man lär sig i skolan." Jag hoppas att du inte misstolkade det så att jag tycker det är ENBART skolans sak att lära barnen empati, solidaritet och sk. "folkvett". Givetvis är det ett föräldraansvar i första hand men när barn är så mycket av sin vakna tid på dagis/skola så måste det vara viktigt att de "får med sig" dyl. självklarheter därifrån. (våra var hemma till skolstart, vi jobbade skift och bytte barn i bilen på jobbparkeringen) Det finns ju dessutom tyvärr också barn som inte har ett "normalt" hem med "normalt" umgänge, respekt för varandra, de måste få hjälp med den biten.

När det gäller barn i lågstadieåldern är "frökens" ord lag, vad mamma och pappa säger smäller inte högt emot det, därav att jag reagerade så kluvet på "budskapet" jag tyckte skolan gav, det "undergrävde" i viss mån det vi under flera år tidigare fört in som självklart, empati, rättvisa och hjälpsamhet. Vi har dessutom tidigt, från tre, fyra års åldern infört uppgifter för barnen att göra. nyttigt och nödvändigt i en stor fam. dygnets timmar blir ju inte fler oavsett om barnen är ett eller som här fem, de måste helt enkelt dela på timmarna s.a.s. Att införa uppgifter för barnen är ju dessutom så otroligt mycket enklare med en tre, fyra åring, som tycker det är roligt att hjälpa till, än att plötsligt få en tretton, fjortonåring att göra sånt de tidigare sluppit.

# 37 Mirinda,  till din son och dig!

Jag bor i lägenhet och har haft marsvin. De var sådana som var oönskade i sina hem så jag förbarmande mig över dem, när dåvarande medlemmar på ett icke fungerande "Djurens Vänner" försökte hitta hem till dem!

Jag visste inte ett skit om marsvin, men det fick jag lära mig snabbt genom lånade böcker, köpa böcker och fråga. Hade inget internet då.
Men i sutet på 2009 när den sista dog ville jag inte ha några mer, dels kostade de ju att ta hand om och dels har jag tillräckligt med andra djur att ta hand om. Men värst var städningen….. jag hade hö och torkat gräs överallt, t o m i min säng p g av katterna!

Jag ångrar INTE att jag räddade dessa små sötnosar, men inte igen några marsvin p g av städningen!

Hej på er! Ser i inlägg #25 att T-Johan önskat att ni skulle få en egen diskussionskategori (om jag uppfattade det rätt?). Min tanke är ju då att man kanske skulle kunna använda OT-kategorin till det, och skapa trådar där man i början skriver 50+, eller liknande?

Bara en tanke från min sida.. Jag som är lite pedant av mig i vissa lägen kan tycka att det blir lite onödigt med en hel kategori för er.. För då känner jag mig tvungen att skapa fler kategorier för andra åldersgrupper.

Eller, så skulle jag kunna skapa en kategori som heter "klotterplanket", alltså en kategori till för att prata om lite allt möjligt. Så kan ni nämna trådarna med 50+ i början om ni vill, det kanske blir enklare? För då blir det ändå lite skillnad på den kategorin och OT-kategorin, eftersom man i OT kan lägga upp lite allt möjligt, och inte bara när man vill prata om allt möjligt.

Hoppas ni förstår hur jag tänker här? 

Kram på er fina medlemmar!

Eftersom jag kan så lite om data grejer så får ni lösa detta precis hur ni vill, det blir nog bra hur ni än löser det! 

#41 Hej Felicia!

Kul att du hittat oss! Jag är vill helst inte att vi får en egen kategori eller läggs OT. För som jag säger i #31: (kopierar in en del av inlägget här)

 Jag är tveksam till det. Jag har några månader kvar innan jag blir 50+ och hade aldrig hittat hit om jag inte redan suttit i en tråd och skrivit till en ung kvinna, som kände sig mycket ensam. Egentligen gick jag med i Marsvin i Fokus från början, för att min son ville ha husdjur. Så det är där jag håller till vanligtvis. På den sajten är vi väldigt blandade i ålder kön och bakgrund, vilket är mycket givande. Men här på Ensamhet i Fokus dominerar de unga människorna.

Jag tror att många medelålders och ännu äldre människor som känner sig ensamma har varit inne på den här sajten, läst i trådarna och sedan inte känt att de passar in riktigt. Därför tycker jag att vi ska vara kvar här, så att de andra 50+-arna lättare hittar vår tråd. Vi kan också hänga med och hålla ihop bättre om vi skriver i en och samma tråd. Inget hindrar ju att några som önskar det startar en egen tråd här eller skriver PM till varandra. Vad tycker ni andra tanter (om jag nu får kalla er för det)?

Om du Felicia tycker att vi ska maka oss undan i en särskild kategori; hur ska de som klickar på "Ensamhet i Fokus"-kategorin få känslan av att de är välkomna på sajten även om de är i "ålders-minoritet" - om du förstår hur jag menar?

Jag önskar att denna tråd, eller en ny tråd som man kan känna sig väkommen i, om man tittar in på Ensamhet i Fokus för första gången, ska vara lätt att hitta. Har du någon idé om det?

T-Johan skrev ett inlägg och försvann sen. Synd! Men jag vill inte styra - önskar bara att ensamma medelålders och ännu äldre medmänniskor också ska kunna mötas här. Jag kände mig väldigt tant-udda de första gångerna jag tittade in. Skriver gärna i trådar med ungdomar också (se Orkar inte mer-tråden). Men alla äldre vågar sig inte på att hoppa in i trådar där samtalen förs av hälften så gamla människor.

Jag tycker att Mrs Me som startade tråden ska vara den som har det mesta inflytandet över hur det ska bli.

Hoppas du mår bättre nu, Felicia!

Mig spelar det ingen roll men visst har Mirinda "poäng" i att vi kanske är mer lätt funna om tråden är aktiv och vi ligger "framme" s.a.s. Själv tycker jag mig så sakteliga begripa mig på i fokus, i början tyckte jag det var svårt att "hitta". Kan vara så även för andra 50+:are som är självlärda, som jag, på dator och internet hittar oss lättare om vi syns. Kanske vi skall låta det vara som det är, om det är ok med i fokus med våra ibland långa inlägg som är mer "småprat" är specifika ämnes diskussioner. Jag överlåter helt bestämmandet till Felicia, det är ju du som gör jobbet med siten ensamhet, vi andra bara "roar" oss.

Helt från ”ingenting” och av ingen anledning alls, eller möjligtvis av brist på lust att ta tag i det som jag egentligen borde göra – städning, skriver jag istället några rader här Jag är helt övertygad om att dammtussarna ligger kvar även om jag ”fuskar” någon timme. Tittade över kalendern i morse och hoppsan, jag upptäckte att det blir en ”kort” advent i år med 4.e den 23:e. det stressar mig lite. Vi köper inte mycket julklappar (ett ”kuvert” var till alla är mer till bruk behoven är ju så olika) men de småsaker det blir vill jag skall vara med omsorg och gärna passande så det blir lika, som skyltarna i inlägg 34 som kändes ”klockrena”. Sedan blir det någon annan typ av liten sak gärna lika till ”svärdottern” och två ”plast” barnbarn som är flickor i övre tonåren samt även till äldsta barnbarnet, flicka det med men i andra änden tonårs tiden. Till ”tjejer” tycker jag det är enkelt, värre är det med ”grabbsen” oavsett ålder, om det skall vara något litet och ändå bra utan att vara trist.

Jag har lite dåligt samvete att jag skriver om julen och julklappar här på ensamhet, det är ju så känsligt och väldigt synd om dem som är ofrivilligt ensamma då. Själva har vi ”stående” inbjudan till vissa nära och närboende som vi vet är ensamma. Mat har vi så det räcker väl (sparar en ”julslant” varje månad för att inte behöva snåla på det) och jag har alltid några könsneutrala småsaker liggande som kan passa under granen. Egentligen skulle jag så gärna öppna mitt hem för fler men är så otroligt rädd för ”överförfriskade” gäster, mest av omsorg om övriga närvarande, främst barnen, man vet ju inte hur människor man inte känner beter sig. Svårt vill men vågar inte, hur tänker/gör ni?

Gårdagskvällen var under någon timme ett roande kaos. Vi var barnvakt till en 2,5 åring, till det finns det en snart ettårig vovve i större storlek (skall bli som Springer Spaniel men jag tror mer på Sankt Bernhard) och en nyinförskaffad kattunge i den familjen. Det var ett ”sammelsurium”, den valpigt klumpiga vovven (med ännu så underbara valptassar) hade fullt upp att varva ben ätande, koll på barnets göranden och kattjakt. Även katten hade fullt upp men då mer med att ta barnets Duplo klossar och balanserande på lagom retsamt sätt framför nosen på vovven. Till detta fanns det en vuxen katt som satt och surade muttrande och morrande på behörigt avstånd från såväl barn som hund, kattungen kom han inte undan men instruerade tydligt att den inte var välkommen i hans hem och ännu mindre i hans närhet. Barnet var den som var enklast att se till och det var VÄLDIGT skönt att åka hem till lugn och ro. Var sak har sin charm s.a.s.

Nu åter till vardagen. Hur mycket jag än intalar mig att dammtussarna är ”änglarnas små tofflor” kan jag tro att ens allvärldens änglar förbrukar så många tofflor, de får ju dessutom nya hela tiden. Det är väl bara att sätta igång, en ”droppe” vatten till blommorna får det nog också bli om de inte skall rasa ihop totalt. I em. kommer en annan vovve (knappt två år gammal) hit för passning när husse/matte är hemifrån några timmar. Kan bli lite livligt det med, husets katt fattar inte att vovven vill leka när han ”bockar och bugar” framför henne utan far fräsande iväg utan kontroll på hur det blir. Maken till klumpig katt har jag aldrig träffat på, ramlar ner, fastnar i allt, blir ibland hängande någon stans och behöver ”räddas” eller får med sig dukar, med ovanpå stående grejer, i golvet. Pust, men visst skall man vara glad ändå det är ju faktiskt ”livet” och livat.

Har läst vad ni skrivit, och kanske är det bäst att bara låta det vara ändå.. Vill ni ha enklare att bli "hittade" eller vad man ska säga så kan ni ju döpa trådarna till 50+ 

Ta vara på er!

#45 Mrs me!

Ja, inte har du haft långtråkigt på sistone, det verkar som om du fått mycket motion.

"Änglarnas små tofflor" Himmel, så gulligt det låter! Mitt hem påminner mest om ett lager just nu. Här står dubbla uppsättningar av köksbord och stolar och ett oräknat antal kartonger. Det är grejor från sambons mammas lägenhet. Det gamla fina furubordet måste slipas och lackas om. Men vi behöver verktyg och en "coach" för vi har aldrig gjort sådant förut. Jag är rädd att det kommer att stinka av lacken. Sambon är rädd för slipdammet (Som om det skulle spela så stor roll, när man får kutterspån i strumporna stup i kvarten här.) Jag har sagt åt marsvinen att dra tassarna på burkanten innan de ger sig ut. Men deras 4 1/2 hjärnceller är bara programmerade för att införskaffa så god mat som möjligt, så än har inte min kampanj för spånfria strumpor fått genomslag.

Förutom alla grejor som fraktats hit och inte tagits omhand än (sambon är inte riktigt i form för att delta aktivt och jag har varken de fysiska förutsättningarna för att flytta på tunga grejor eller körkort) så hade jag beslutat mig för att röja ut gamla grejor och skrymmande leksaker ur klädkammare respektive barnrum. Jag påbörjade det rensningsprojektet strax innan svår sjukdom och dödsfall fick allt utom det mest nödvändiga att gå i stå. Så nu är det närapå totalt kaos i vardagsrummet, där det mesta står staplat.

Tur att vi inte väntar gäster.

När livet liksom har bestämt sig för att ösa generöst med nya oväntade händelser över en och krafterna inte räcker till allt får man helt enkelt gilla läget. Trist uttryck, kanske, för inte trivs jag här hemma just nu. Men jag lagar god mat och försöker hålla allt flytande. Mitt lugn är vad som kan få mina grabbar att åtminstone behålla styrfarten något så när. Men ibland behöver jag vara för mig själv en stund. Då sätter jag mig vid datorn eller väntar tills de andra somnat och intar soffan. Det är så skönt när det är tyst och man kan sitta och klappa ett marsvin med bara några vackra stearinljus på bordet. Då äntligen kan jag få filosofera lite och låta tankarna vandra dit de vill.

Ett ljus i novembermörkret, en knippe goda tankar, ett stänk vemod och en rejäl skopa längtan efter snöiga tallar och gnistrande solsken på skarsnö är mitt recept för att bli på gott humör fram på nattkröken.

Tarotstollan! Hur har du det? Kul att du vet hur livet med marsvin kan se ut. För dig behöver jag inte förklara hur det kan bli när dammsugaren överväger att gå i strejk om den inte får övertidsersättning och ett rejält försäkringsskydd mot höproppar i rören.

Har någon några knep för hur man gör för att senhöstmörkret och ruskvädret inte ska få en att bli allt för dyster? Jag tycker absolut inte om november. Vad ska man med denna meningslösa månad till? Kan tänkas att det går an långt norrut, där ni kanske fått ett snötäcke redan? Men här, på sydligare breddgrader kan man lika gärna gå i idé.

Jag hoppas ni inte tycker att jag gnäller alldeles kopiöst. Har bara så svårt att hitta glädjeämnen just nu. Tiden går och visst vänder det en dag. Men det skulle inte skada om tiden kunde skynda sig på lite.

Ha ha! Gjorde visst en "freudiansk" felskrivning: Vill gå i ide för att jag inte har någon idé om hur man får hit lite snö och solsken.

Såg att jag skrev fel i mitt tidigare inlägg angående marsvinen, inte för att det spelar någon roll, men det var i slutet av 2011 som det sista  marsvinet dog!
Dammsugare?!. Jag gick och plockade hö i stora högar överallt och efter det fick jag sopa upp det andra som gick med vanlig borste och skyffel, ändå "vrålade"dammsugaren när det blev stopp i röret!

Jag avskyr allt som har med städning att göra, så marsvinen var verkligen "överkurs"!!

Ja, det är många som tycker att November är en jobbig månad. Jag vet inte ärligt vad jag tycker, det är mörkt tidigt men inne kan man ju tända ljus och mysa eller vad man vill göra….
Värst tycker jag det är utomhus, visserligen finns det gatlampor men de ger ju inte tillräckligt ljus för att man skall kunna se in i skuggor och mörka ställen där "folk" kan gömma sig. Jag är alltid rädd att jag skall bli överfallen! Ute på landet med mörka skogen och djupa diken där kände jag mig faktiskt tryggare, där var man ett med mörkret och kunde gömma sig om man ville.
I detta fallet känner jag mig som en gammal käring med gåstol som försöker skynda mig in i säkerhet!

Sitter och funderar på om jag skall ringa till läkarstationen i morgon eller ej.
Jag har ämnesomsättningsfel och jag har haft det i många år. Det är alltid jobbigt att ringa och försöka förklara att jag inte mår bra, det känns alltid som att man blir idiotförklarad när man ringer dit. Fast den känslan kanske hänger ihop med anledningen till  att man ringer dem!

Har ni samma känsla av att ringa till läkare?

Det är precis som att de inte tror på att jag mår så dåligt som jag gör bara för att det inte är något akut.
Sen beror det väl också på att det är en del prover och sådant som tar tid, innan de kan säga om de hittar några avvikelser eller ej. Sist jag tog provet så hittade de inget avvikande, utan jag skulle fortsätta med dosen som vanligt, trots att jag mådde dåligt redan då. Det är ca 1½ år sedan.
Jag känner verkligen inte för att ringa till dem!

#47 Mirinda.

Jag grejar ganska mycket med ”fixande” och kan råda dig att om möjligt INTE slipa inne. Slipdammet är HEMSKT att både leva i och med, kryper in ÖVERALLT. Möjligtvis kan man ist. använda en slipmaskin som kopplas till dammsugare (kolla byggmarknader de hyra ibland ut verktyg eller kan råda om vem man kan vända sig till). Dammsugaren som isf. används bör vara färdig för ”tippen” om inte blir den det ändå, dammet kryper in i motorn som lätt bränner.

Att lacka ett bord i bostaden betyder VATTENBASERAD lack, inte lika slitstark som den lösningsmedelsbaserade men ”bara” en ”unken” inte skarp lukt och säkert hälsosammare att andas in. Eftersom trät i sig är lite ömtåligt så tycker jag det vattenbaserade duger gott för ”normalt” bruk inomhus. Vid ”pyssling” eller grövre arbeten där man hålls på bordet så täck ytan med vaxduk och ev. en filt under.

När det gäller möbelförvaring (i väntan på fixande t.ex.) så kolla vad som går att skruva isär, blir ju mindre skrymmande då. Själv har jag tillfälligtvis (hmmm, flera år kanske om oturen är framme) förvaring åt en dotter som vill ha kvar men inte får plats med allt i sitt nuvarande boende. Det fick bli så att t.ex. jag ”lånar” hennes matbord som inte gick att ta isär och skruvade av benen på och stuvade undan mitt eget istället.

Känner så väl igen det du beskriver med alla extragrejer som skall redas i vid dödsfall. Försök rensa bort det NI VILL HA eller ABSOLUT INTE vill ha innan ni reder i det andra. Därefter kan man antingen ringa en auktionsfirma eller välgörenhetsorganisation som kan komma och hämta det bort sorterade. Välgörenhetsorganisationerna gör det oftast gratis när de får grejer och då är det ju inget som hindrar att de får hämta lite i taget allt eftersom ni hinner med att rensa. Auktionsfirmorna tar betalt på ett annat sätt så då kan det vara vettigt att få med allt vid ett tillfälle. Vid auktion kan man få några slantar för grejerna men beroende på vad man har kan det bli +/- 0 när det tagit sina avgifter, värt att kolla. Vi har efter att ha röjt flera dödsbon till anhöriga instruerat våra barn att när vi ”ramlar av pinnen” skall de bara ta det de vill ha och låta en auktionsfirma hämta resten.

KASTA INGET säger vi också, visst ”skräp” kan inbringa stora slantar. Vi har periodvis köpt på auktion och vid ett tillfälle köpte maken en ”skräp låda” för 10:-. Jag suckade och undrade om vi inte hade ”skit” nog, något jag inte säger igen då han i en gammal trasig plånbok hittade en entrébiljett till någon sportgrej. Den biljetten inbringade 1800.- på Tradera. Dyl. ”klipp” gör man nog bara en gång men kontentan är, man vet aldrig vad som är ”värdefullt”.

Jag håller helt med om att November är trist och mörk och har också lite svårt att klara hösten. Har lärt mig att det gäller att ”SKAPA” sysselsättning och ”stämning” utifrån tid på dygnet. Inte alltid helt lätt men det går bättre och bättre. Väldigt mycket hänger på ”tänket”, man kan (som vanligt) inte förvänta sig att inte behöva ”jobba” själv. Jag vet, inte lätt att hitta på något när man inte är i form men jag har en lista (inte ”huggen i sten”) i Excel som underlättar. Kommer jag på mig själv med att ha trist och tråkigt så försöker jag kommaihåg att kika där, bara att välja och vraka på mer eller mindre angelägna projekt. Vem vet kanske får man riktig lust för något ”grejs”, då kan man unna sig att fixa med det och låta annat anstå lite tycker jag.

#49 Tarotstollan

Håller helt med dig om att det är jobbigt att ringa till läkaren. Jag tror att mycket har att göra med att man inte har en och samma läkare som känner/känner till en. Att behöva förklara, upprepa och komma ihåg allt är inte enkelt om det är mer "diffusa" problem, hellre då ”ett brutet ben”. Själv håller jag mig numera borta från vården om det inte är något ”enkelt”. Blev t.ex. katt biten (en katt jag ev. skulle förbarmat mig över men vi gillade inte varandra efter det) för några år sedan, enkelt, när handen såg ut som en boll begav jag mig till akuten, antibiotika och stelkrampsspruta, sånt gillar ”vården”, klart och tydligt fixat i en ”grisblink”.

Visst är det olika vårdpersonal men jag tror vissa blir alltför ”avtrubbade”. En nära släkting drabbades vid graviditet av följande, barnet hade inte vänt sig trots närstående förlossning. Det blev ultraljud där läkaren sa följande – ”Det är en grav missbildning det här, varsågod ta en tablett och åk hem och sov så blir det akut snitt i morgon bitti. Tror ni den lilla familjen sov något den natten?! Man blir så dj…a arg, det var dessutom deras första barn.

För egen räkning har jag också erfarenhet av att de inte ”hör” vad man säger. Värsta exemplet var nog när en av döttrarna fick typ 1 diabetes. Hon gick i sexan ock klassens tjejer hade ”kollektiv anorexi”, de visste varandras vikt bättre än varandras föräldrars namn. Givetvis hade vi järnkoll, i ”smyg”, det var straxt innan jul och vi tyckte hon magrade. Vi resonerade som så att vi får se vad all julmat och jullov kan åstadkomma och avvaktade. När hon på annandagen kom hem efter julrea med en kompis var hon ledsen och frustrerad och sa – ”det var inte alls roligt jag hann inte köpa något, jag fick bara springa o. kissa o. dricka vatten. DÅ VISSTE JAG vad klockan var slagen” Nästa morgon blev det omgående distriktssköterske mottagningen för fasteblodsocker på tösen. Sköterskan stod och FLINADE åt mig och mitt ”pjåsk” men tog ”NÄR VI ÄNDÅ VAR DÄR” ett prov. GISSA om det var snopet när provet visade 18 (skall vara 5-6). DÅ blev det plötsligt jätte bråttom att få iväg oss till barnläkare på storsjukhuset. Vi fick knappt åka hem och hämta tandborsten, dessförinnan var det inte så noga. På sjukhuset sa de att det var bra att vi upptäckt sjukdomen så tidigt, hon han inte bli så sjuk som det tydligen är vanligt annars. Med tydlig diagnos har sedan vården varit bra och de ”personliga” diabetes sköterskorna som lärde känna ”sina” barn fantastiska.

Yngsta barnet har ADHD. Samma sak där, INGEN lyssnade. Man kan ju tycka att har en människa fyra barn och anser att ”något är galet” med nr fem borde man bli litad på, men inte. Jag kände att jaha, klarar man inte av det borde man inte skaffa så många barn. Säger de så till föräldrar med barn som föds med fysiska handikapp tro, även om det är nr. fem, knappast! Historien om hur vi ÄNTLIGEN fick diagnos på den ungen orkar jag inte ta just nu men lusten att anmäla var enorm, dessvärre var kraven för att orka och ”överleva” större så det blev inget.

Ja skogen känns trygg jämfört med ”bebyggda” områden. Sannolikheten att någon skulle ”sitta där och vänta flera timmar/dagar/veckor” på att någon, lämplig att överfalla, skulle dyka upp är inte stor. Jag bor ganska insynsskyddat men använder däremot ändå, fånigt nog, gärna persiennerna nere när det är mörkt ute. Jag får lite ”akvariefisk känsla” annars och känner mig, trots bättre vetande, iakttagen. Knepigt hur man upplever det utifrån sin egen belägenhet s.a.s.

Ha så bra ni och alla andra "där ute".

hej alla - ung som gammal! har läst tråden (absolut inte allt!), blev jätteglad över att jag äntligen hittade en sajt där jag kände mig "hemma". håller också med om att vi alla behöver vara här, vi har tillräckligt med segregation i vårt avlånga land ändå… och va kul om vi kan stötta varann oavsett ålder! alla behövs!

själv flyttade jag för ca 1,5 år sedan till en stad i västra sverige. jag lämnade allt välbekant, vänner, ett härligt jobbargäng mm. kunde inte föreställa mig att det skulle bli så svårt…

på min nya arbetsplats fanns inte den varma atmosfär jag blivit van vid på min förra arbetsplats. jag blev mer eller mindre utfryst, man såg "förbi" mig, svarade inte när jag frågade nåt, ironiserade det jag sa osv. det tog ett bra tag innan jag verkligen fattade att jag var mobbad. situationen var totalt ny för mig, jag hade inga strategier att klara upp det hela. började tro att det var mig det var fel på… tack och lov fick jag möjlighet att byta arbetsgrupp och det har blivit lite lättare..

jag flyttade för att jag så gärna ville vara närmare mina barnbarn, ville se dem växa upp. saknade också min älskade dotter. men det blev inte som jag hade förväntat mig… umgänget blev sporadiskt vilket jag absolut kan förstå till viss del. heltidsjobb och barnen på dagis, orken räcker naturligtvis inte alltid. när vi träffas min dotter och jag blir det alltid prat om barnen. har försökt få henne att berätta hur HON har det men samtalet glider alltid in på samma spår. hon har aldrig frågat hur jag trivs, om allt fungerar som det ska osv. jag saknar våra härliga samtal och diskussioner om allt möjligt så otroligt mycket!

när jag går i min nya hemstad säger mig hus och byggnader ingenting, har inga minnen här, ortsnamn säger mig heller inget. jag är så oerhört ensam, känns som jag svävar fritt i rymden ibland..

visst, min flytt var mitt eget val, jag gjorde det med öppna ögon. men jag kunde inte i min vildaste fantasi förställa mig att det skulle bli så fruktansvärt ensamt!

varför är det så svårt att få vänner??? många är ju så ensamma idag… fattar det bara inte..

#51 Hej Carib!

Kul med någon ny här!

Ärligt talat så fattar jag det inte heller. Bara för att man inte är purung längre eller har ett uppslukande intresse som man automatiskt kan få kompisar kring i någon förening, så ska man väl inte behöva sitta hemma och studera tapetskarvarna?

Mina släktingar, på båda sidor bor långt bort. Har för all del några kusiner här runt storsta´n. Men jag är dessutom lite snett placerad rent generationsmässigt. Så vad återstår då? Andra mammor i min sons skolklass, möjligen. Men dem har man ju liksom inte valt och samtalsämnena begränsar sig till skola och barn.

Önskar att det fanns människor i min närhet som kunde dela mina intressen och även diskutera allt mellan himmel och jord över en fika. Jag har gott om humor och är helt övertygad om att rynkor är förbaskat bra att ha, så länge det mest är skrattrynkor. Inga krämer i världen är värda så mycket pengar som en del tydligen kan tänka sig att betala för att kunna fortsätta kalla sig för tjejer hur länge som helst.

Jag är en mogen kvinna med rejält med barnasinne kvar. Och en av poängerna med att vara tant (har jag varit sen 40) är att jag kan släppa loss och leka när jag får lust. Om folk skrattar åt mig? Ja, det kan hända. Men det bjuder jag gärna på. Man behöver inte vara så mån om fasaden, utseendet eller någon som helst prestige längre.

Ha det gott alla. Nu ska jag laga middag.

hej Mirinda och alla andra!

håller fullständigt med om rynkorna jag är bara orolig över att mina skrattrynkor håller på att slätas ut för jag har ingen att skratta med!! fast… måste kolla… nä, rynkorna är kvar

tänker ibland på en äldre kvinna som ringde mig när jag satt som jourhavande medmänniska, hon ringde för att berätta att hon hade vunnit 10 000 kr på ngn lott. hon hade ingen att berätta om sin glädje för…

det är ju lika viktigt att få dela sorg som glädje! eller som du är inne på Mirinda, att bara prata om ditten o datten, fika, shoppa, gå på bio, ta en promenad. saknar verkligen en vän som ringer på dörren, kanske fixar en kopp te när jag känner mig eländig eller så..

mina släktingar är också långt borta. lyckligtvis har jag den underbaraste storasyster man kan ha! ibland kan det gå flera veckor utan att vi pratar med varann. när det väl händer är det som igår.

nu blir det Tripletto-glass direkt ur förpackningen!

Jourhavande medmänniska… Har faktiskt funderat på om jag skulle kunna jobba som det. Fast nog är det tragiskt att en sådan ska behöva finnas som ett institutionellt substitut för en nära vän?

Har funkat som medmänniska i på sajter ibland. Vad ska man göra åt att vi människor, kanske delvis p g a all teknik, ibland kommer så långt ifrån varandra att man knappt märker om ens granne är i nöd?

Och handen på hjärtat, ni som bor i storsta´n med omnejd; hur många av er ger en hjälpande hand till någon ni inte känner? Har vi blivit helt blinda för gamla värderingar och en och annan livsregel, som var något våra föräldrar hade i förlängda ryggmärgen?

Si, världen är förklarad - i vetenskapens ljus

fördunstar all vår oro och smärta.

Nu är det inte långt emellan människornas och hus,

men långt emellan hjärta och hjärta.

Nils Ferlin

Hej alla och extra välkommen till dig Carib.

Här är det mycket att stå i fram till 1:a advent, då jag vill ha allt julpynt utom granen uppe. Utvändigt har jag belysning på lekstugan, som står borta i skogsbrynet, och en utegran som skall fixas på "baksidan", lyser så fint i kolmörkret. På "framsidan" skall "gran"slingor med bel. upp runt fönster/dörrar, trist jobb men fint när det är på plats. Dessvärre verkar utlovat väder inte bli det bästa men det är väl bara att "bita ihop" och ta tag i sig ändå. Är sen i år, brukar hunnit till att åtminstone kollat alla glödlampor på stugan så här dags men det har varit mycket annat emellan.Mycket av mitt görande och fixande är väl ett resultat av att försöka fördriva ensamhetstiden på bästa sätt men endel är ändå sisådär kul, jag tröstar mig med att det är VÄLDIG kul när det är KLART.

#51 carib

Så tråkigt att din flytt inte blivit det du hoppades på och att "vuxna" (????? man kan ju undra ibland, det är ju inte bara födelseåret som avgör) människor kan ägna sig åt mobbing. Att din dotter har mycket kring sig förstår jag, det har mina barn också mestadels MEN…. Jag märker ändå väldiga olikheter på dem, äldsta och yngsta är mest "egotrippade", mellanbarnet (av fem) är och har alltid varit den som tänker mest på andra, även i dag med krävande jobb med mycket ansvar och långa arbetsdagar samt familj.

Anledningen till att jag startade tråden var just som jag skriver i det inlägget "Det är inte det att jag inte vill kommunicera med eller stötta yngre personer, ni tycks vara alltför många som har det jobbigt på olika sätt men då blir jag ”bara mamma” igen och mammor tas ofta förgivet och är lika identitetslösa som en inventarie, uppskattas inte för de personer de är eller vars behov inte beaktas s.a.s. Jag vill hitta ”jämnåriga”, inte nödvändigt efter födelseår utan snarare efter någon sorts ”livsnivå” att dela tankar i dur och moll med."

Att "prata" med vuxna människor som inte är ens barn eller närmaste familj/släkt ger en egen identitet och "input" i tänkandet om ditt och datt som kan vara både roligt och hälsosamt. Det och att kunna stötta, få råd, dela lite vardag, trist eller kul, med varandra var väl vad jag hoppades tråden skulle ge och hitintills tycker jag att vi lyckas bra, det behöver ju inte vara så "märkvärdigt".

Själv har jag haft en skön helg och maken, som nog hade lite dåligt samvete, efter händelsen i inlägg 29 överaskade med en dagstur till både Liseberg och Ikea MED Julbord. Det blev en lång men trevlig dag. Liseberg var nog mer "kommers" än jag tänkt mig men lite senap, ost och godis till jul var det ju mysigt att köpa. I går fick det bli "återhämntning" och besök av 2,5 åriga barnbarnet. Då har "offa" körigt, grabben kommenderar och "offa" "lyder", dottern och jag får lite "vuxentid" i soffan någon timma. På em. unnade vi oss att sova middag, härligt och helglyx i det lilla s.a.s.

"54 Mirinda. Så bra det av Ferlin, mycket tänkvärt. Tyvärr är "medmänsklighet" inte gångbart på "börsen" eller syns i tydliga siffror i kvartalsrapporterna och därmed underskattat, för att inte säga rent "trams" enl. somliga tycker jag mig förstå. Jag undra hur länge det skall dröja tills "humankapitalets" värde återupprättats såväl i arbetslivet som privat. NÄR blir en människa återigen en person MED NAMN som främsta identitet inte yrke/prestation som det är nu.

# 55 UNDERBART! Såväl det fetstilade som sista stycket.

Ska svara ordentligt senare. Nu måste jag ägna mig åt begravningsförberedelser.

Hoppas alla ni i tråden mår bra. Håll ut i novembermörkret! Snart tänder vi det första ljuset.

#55 Mrs Me

tack! dina ord värmer!

gillar verkligen advent (mer än själva julen faktiskt!), blir så vackert med alla ljusslingor, stjärnor och ljusstakar som lyser upp mörkret! städade upp min uteplats i helgen för att pyntet ska komma till sin rätt när jag tar fram allt på - förhoppningsvis - lördag…

förstår nu hur du menade, hade inte läst ditt inlägg ordentligt. vill gärna haka på där lite ang "egotrippade" barn.. lite sorgligt faktiskt att vi mammor ofta blir "bara mammor". bemötte vi våra mödrar på samma sätt…? hur som helst, underbart med några 50+!

#56 Mirinda

när jag satt som jourh medmänniska var det på ideell basis via röda korset. vet inte om man kan ha det som avlönat jobb faktiskt. satt bara ca 1-2 nätter per månad och det räckte för uj, vilka tunga samtal en del var. och snuskgubbarna var ju inte sena att höra av sig… jag tröttnade efter några år…

hm, varför är medmänsklighet en bristvara? pga rädsla? ovilja att dela med sig av sig själv? vad tror ni?

mycket vackra rader Mirinda!

Hej alla och välkommen Carib får jag väl säga.

Jag läser allt, men orkar inte kommentera allt. Tror inte varken min burk eller sajten skulle orka med det!

# 51.Carib jag vet hur du måste ha kännt det på ditt jobb, för det var samma för mig.Skall inte gå in på detaljer, men det sista var att jag fick sitta med mycket monotont arbete i några år. Till att börja med fick jag inflammation i axeln och sjukskrevs….. det blev bara värre och värre. Till slut blev jag sjukskriven 6 månader åt gången av läkarna. Jobbade sista gången 4 timmar och var sen sjukskriven i flera år, gick på olika skolor osv innan Fkassan avskrev mig som "icke önskvärd person här mera"!

Ja, det sista är mina ord, men de ringde faktiskt upp mig och frågade: "hur jag skulle ställa mig till att bli förtidspensionär?"!
Jag svarade: "jag bryr mig inte, för jag orkar inte mer", sen lade jag på luren! Ca 10 dagar efteråt fick jag papper på att jag var utskriven och förtidspensionär. Detta var i början på 90-talet och då hade jag varit dålig sen 1980!
Så dessa ca 15 år har förstört min nacke, axlar och rygg ganska så bra, men det finns de som har det värre! 

#55.Mrs Me. Vad kul att ni ändå kom iväg till Liseberg. Ibland kanske tankar gör att saker sker även om personen först sagt nej.
Har "gubben" läst ditt inlägg här inne kanske?
Att det kanske var annorlunda mot vad du hade tänkt gjorde väl inte för mycket hoppas jag. Viktigast var ju att ni äntligen fick göra något tillsammans utanför hemmet.

Sitter just nu och tittar på tvn, dricker te och skriver detta. Skall börja skriva lista på vad jag skall göra, för att få jul här i lägenheten ! Utan lista, ingen Jul!

Ha det så bra i ösregnet!

Mitt i natten, sömnlös, snöfall ute, en kopp the och lite plitande här är livskvalitet även om det vore vettigare att sova. Just nu är det dessutom alldeles tyst, härligt! Tyst brukar det vara här men för en dryg vecka sedan kom det stora skogsmaskiner till skogen på andra sidan vägen, ca 20 m. bort. Först tyckte vi det var bra om det blev gallrat, är kommunens mark och de har just nu en "gallringskampanj". Lite tristare var det att upptäcka att det blev ett kalhygge istället, visst soligare och ljusare men några träd hade de väl kunnat lämna. Maskinerna har gått 16 h/dygn jobbar tydl. två skift, det har varit tröttande med oväsendet när man inte är van.

#56 Mirinda. hoppas begravningen var fin och inte alltför "jobbig" för er. Det är alltid svårt och till det stämningen vid kyrkobegravning (jag har aldrig varit på någon borgerlig men säkert samma) kan nog få vem som helst att gråta även vid de tillfällen då det faktiskt varit skönt för den bortgågne att inte behöva lida längre. För er var det mer oväntat har jag tyckt mig förstå och då är det än värre och sorg är verkligen tröttande. Ha så gott ni kan.

#57 carib. Dessvärre gjorde vi nog kanske det, iaf. jag. Mamma var ju "bara" just mamma. "Serviceinrättning" nr ett s.a.s. Egentligen är det väl ett "bra betyg", det betyder ju att barnen litar på och känner att de alltid kan vända sig till oss om det kniper men visst känns det lite tråkigt också att inte vara "sedd" som person. Kom att tänka på en sån sak som det konstiga för småbarn att mamma inte heter mamma utan har ett namn som de knappt minns, det präglar nog resten av känslorna hela livet liksom.

#58 Tarotstollan Listor är bra! Jag kan inte hålla något i huvudet efter min utbrändhet så listor är ett måste OCH komihåg"skyltar". Jag har en hel bunt dyl. m. olika "händelser" på som jag lägger fram när jag inte får glömma något som t.ex. tvätt i maskinen, att jag skall handla e. dyl. Liseberg var fint och hela turen tillsammans mysig. Dock känner jag ingen längtan att åka tillbaka fler ggr.. Julmarknader finns det i varenda vrå så här års, med ett mer "gediget" utbud än julkulor "made in Taiwan" och Ikea bygger just nu på vårt "vanliga" shoppingcenter en dryg timmes bilväg bort, bra. Borta bra men hemma bäst eller lite så iaf. även om det var roligt att få se det så många talar om.

Jag sitter och funderar på om jag skall plocka lite eller gå och lägga mig. Det ser ut som en bomb har kreverat här, julpynt och till det hörande lådor, korgar med ved "på tork" och det vanliga "pyntet" halvt om halvt nerpackat för att ställas undan över jul, tyger som skall bli julgardiner över en stol o.s.v. o.s.v. i hela rummet (öppen kombination av kök, matplats och soff/tv rum). Nåja jag vet ju att jag är sådan "Det blir alltid värre innan det blir bättre" s.a.s.

Jag undrar om jag inte ska ta mig i kragen i år och fota alla "pyntningar". Jag minns inte hur jag hade det förra året och det tar väldigt mycket tid att fundera på det och prova sig fram. Det vore smidigt med foton för att kunna upprepa det man var extra nöjd med och så kan man ju ägna den "kreativa ådran" till det som "blir över"  ist. Tål att tänkas på.

I dag skall jag iväg och besiktiga en bil (hoppas det inte blir för mycket snö/besvärligt väglag). Har jag tur får jag med mig äldsta grabben, vore bra. Han har bankärende och skall köpa julklappar till syskonbarnen, jag skall till apoteket, systemet och så blir det väl lite matinköp. När man bor som vi får man tänka till för att slippa resa flera mil i onödan, slösaktigt både för miljön och egna slantarna.

Systemet är för att jag kom på att jag skall beställa några "konstiga" öl. Vi brukar ge ett kuvert, en chokladask och någon småsak till varje barn/svärbarn i julklapp. Tjejerna är enkelt, redan fixat men killarna…. i år kom jag dock på att en öl var i 40:- klassen vore kul. Inget man köper själv, intressant att testa, helt onödigt men ändå inte och säkert roligare än ett par raggsockor. Kanske kan jag t.o.m. skicka grabben med bilen medans jag fixar den julklappen.

Ha så bra allihop, blir nog en titt på julpyntet för att sedan sova på saken betr. placeringen. Vem vet, nästa gång jag slår upp mina "blå, går,gröna" kanske det är "solklart" hur det skall vara i år (man kan ju alltid hoppas).

hej alla och tack Tarotstollan!

#58 ja, jag har viss förståelse när barn är dumma mot varann, det sker ju pga barnsligt oförstånd - även om jag inte kan acceptera det ändå! men vuxna människor..!? jag hade ju ändå tur som kom därifrån i tid men det sitter kvar i sinnet på  nåt sätt.. hoppas iaf att du har det bättre idag, om inte kroppsligt så iaf själsligt!

#59 att vara sömnlös är på gott och ont. men tycker det låter lite mysigt när du grejar där i tystnaden alldeles för dig själv… känner igen mig lite från helger och ledighet, är en riktig nattuggla, kan fixa och greja, pyssla lite osv. det värsta är att jag älskar tidiga morgnar också och det är lite knixigt att få både och…

hoppas det gick bra med bilen och kul julklappstips!

nu blir det sortering av ljusslingor och annat pynt. tror alltid att jag har lite koll på julgrejerna men möts varje år av överrakningar…

varma kramar till er!

I kväll har jag roat mig "kungligt" och nu är jag såååååå trött. Har varit på årets traditionella julmarknad på kommunens begagnat "butik" och jag älskar det. Det är en, av många, uppskattad begivenhet, kön var lång redan 30 min innan öppnande. Väl vid "insläpp" är det värre än "tjurrusningen i Pamplona".

Några hundralappar fattigare, två kassar "bråte" rikare sitter jag nu här glad och nöjd och funderar på "-vad var det jag köpte egentligen?" Några saker som jag tror kommer till pass åt ett par av ungarna blev det som jag minns, helt ok att chansa när det inte kostar många kronor. Gillar de det inte så gör jag det så det finns säkert någon vrå över här där det isf. får pryda sin plats istället.

Det skall bli mysigt att packa upp allt men den "karamellen" sparar jag till i morgon bitti så blir det roligt då med. Man får fördela nöjena efter bästa förmåga för att förgylla dagarna lite i mesta möjliga mån.

Appropå förgylla, i går hade jag en riktig turdag! Visst låter det spännande och kanske t.o.m. lite avundsvärt - det var det inte! Det hände som så, efter att litte ditt och datt inte riktigt gått min väg tidigare under dagen, att jag dessutom halkade på yttertrappan och gjorde en rejäl vurpa. Det var säkert en sån där seriefigursvurpa när man lyfter två meter för att sedan landa på rygg på ett underlag som fördelas till stickor och strån.

Grabben som höll på att joxa med bilen som skulle besiktigas, men inte ville starta, undrade om jag levde när han såg mig vid trappans fot (fem steg bara) i en hög. Efter att ha funderat en stund beslutade jag mig för att jo det gjorde jag. Jag kände att jag slog i ryggen och huvudet, som jag klarade bra genom att jag har alltid har håret uppsatt i en krumelur - det blev en fin fin krockkudde när jag landade. Landade gjorde jag dessutom tydligen på ena handen vars ena finger nagel var/är den enda smärtsamma skadan jag fick om man bortser från en vackert tyfus färgad rygg som ser värre ut än den är.

Glasögonen hade också flugit sin kos, tur jag fick hjälp att hitta dom, såg ju inte ordentligt utan. -"Det är inte riktigt din dag i dag eller…." sa grabben. JO sa jag, det är min TURDAG. Glasögonen höll och jag hade lika gärna kunnat få hjärnskakning och brutit både armar och ben. Helt intakt kravlade jag mig, till grabbens lättnad, upp från backen och vi for till besiktningen.

OCH ……. JA bilen gick igenom besiktningen! Det är, som tur är, inte varje dag man har en sån turdag. Man skall vara tacksam för de lite tråkigare dagarna också tror jag. För min del har jag nog fått min "turdos" för ett tag, ingen ide´ att köpa några lotter skull jag tro.

Ha så bra allihop hälsar Mrs Me

måste skratta mrs me! inte åt din olycka förstås men åt din beskrivning av densamma! underbart med lilla krock-kudden! och att glasögonen nu sitter där dom gör mest nytta! verkligen skönt att du hade din turdag och klarade dig från mera allvarliga skador!

jag kom apropå turdag, på att jag har två oskrapade trisslotter i plånboken… så nu skrider jag till verket! är jag borta ett tag kan ni ju ana vad som hänt

kram i höst-vintermörkret!

#61 Det är inte varje dag man läser en dylik beskrivning av en turdag. Det är inte hur man har det, det är hur man tar det.

Igår var det begravning och idag har november äntligen fått regn att övergå till snö, som än så länge ligger vit på marken. Lugnet har infunnit sig och min dag blev bra. Trött är jag och den tröttheten sitter såväl i kroppen som i själen. Det har varit en tung period.

Men nog kan livet vända många gånger än. Är så himla nyfiken på vad som ska hända och vem jag får möta i morgon.

Sorgen och glädjen får båda plats i den dans som livet bjuder upp mig till. Den ena kan inte existera utan den andra. Den mörka resonansbotten ger klang och den ljusa melodislingan ovanför skapar en hoppfullt lockande melodi. Så fortsätter dansen och mina fötter får lov att följa med.

#62 carib. Hoppas dina lotter gav iaf. lite vinst. Blev det inte till en jorden runt reså så kanske till en chokladbit eller anna "onöda".

#63 Mirinda. Ja sorg tär på krafterna på alla sätt, skönt ändå att begravningen är över. Det är lång bit kvar och blir aldrig helt "som vanligt" men bättre och bättre dag för dag.

Nu är jag ÄNTLIGEN klar med julbelysningen ute. Det var lite pilligt att med "djupfrysta" fingrar, stående på stege, testa och byta dessa "miljarder" mini lampor. Konstigt, även om allt är kollat inne så går ändå lampor sönder under "hanteringen" trots att jag är försiktig. Fint blev det, nu är det "bara" att försöka synka timrarna, inte det lättaste dessvärre.

Äntligen är också skogsmaskinerna färdiga. Så SKÖNT att "få tillbaka" tystnaden. Njuter när jag sitter här på morgonkvisten, eld i kaminen, ett täcke över benen, datorn i knät och katten i en liten boll tätt, tätt, tätt intill. Väntar på att "gubben" skall vakna, dröjer nog inte så länge, så jag får steka en härlig ägg och fläsk frkost till oss. Börjar bli riktigt hungrig faktiskt.

Dagens plan är "det vanliga plocket", ett litet besök på grann ortens julmarknad och inte så mycket mer. Med till julmarknaden skall förutom maken även dotter och yngsta barnbarnet. Skall bli kul att se vad han, nu 2,5 år, tycker om evenemanget, han fattar ju bättre i år än tidigare.

Morgondagen har jag tänkt ägna åt färdigställande av några dörrkransar till två av barnen. "Hittade" passande stommar på loppisen häromdagen och med lite uppdatering med nytt (loppisfyndat även det) pynt och nya (helt nya) band kan det bli både fina och personliga kransar till billig peng. "Sånt" gillar jag.

Jag har även några julgrupper jag skall "bygga ihop". Köper fina krukor och sidenväxter, som ser så verklighetstrogna ut som möjligt, på loppisar under hela året. Brukar även sätta i en tom kruka, typ de hyacinter säljs i, då är det lätt att sätta i en levande hyacint i gruppen och därmed få en mer "levande" och doftande grupp. Med lite glitter på hela kalaset är det svårt att avgöra om det är riktiga eller konstgjorda blommor. (Glittret "fäster" jag med spraylim, eller hårspray till nöds, och så strösslar jag glittret över. Hålls man på en vaxduk e. dyl. kan man lätt samla ihop överblivet glitter för återanvändning.)

Även grabbens julgardiner väntar på min omsorg. Får ta tag i dem och lite annan "sying" till veckan. Även en vagga skall pysslas till med spjälskydd, täcke och några uppsättningar påslakan. Har tagit tillvara endel, av barnen och mig, bortrensade tyger så det finns till minst tre fina, unika, påslakans kombinationer.

Nu vaknade gubben, nu blir det frukost - äntligen.

Ha så bra allihop hälsar Mrs Me

tyvärr mrs me, ingen vinst denna gång fast dom lovar att det plötsligt händer.. :(

nåja, det blev inte så tokigt ändå. jag har också precis som du - med stelfrusna fingrar pyntat idag. fixade allt inomhus igår. nu går jag omkring och myser :)

du är verkligen fiffig och hittar saker på loppis som du sedan återanvänder, mrs me! själv är jag lite för bekväm tror jag.. fast jag gillar ju pyssel så jag kanske får ta till mig lite av dina knep o knåp!

i  morgon ska jag hem till min dotter och hjälpa henne med utepyntet. ska bli så kul att träffa dem, speciellt de små änglarna!

#63 Mirinda, jag vet inte riktigt vad som hänt mer än att du har förlorat en nära anhörig och att du varit på begravningen. förstår att du har det tungt nu och att det inte finns några ord som ger tröst. sorgen måste bara få sin tid… skickar dig en speciellt varm advents-tanke.

I dag har jag och min kompis C, haft en toppendag!

Eftersom Kattens Dag firas den 1 December, och "Katter I Borås" skulle vara på några ställen och informera om hittekatter och deras situation i samhället, så ville jag gå dit och stödja dem. 
Eftersom jag köpt en katt av en av de som grundade föreningen, så ville jag visa upp kort på henne eftersom han inte sett henne sen den dagen jag hämtade henne.
 Så först gick vi en promenad till Arken. Det tog ca 50 min och då var det -3,5 ute med lite vind.
Köpte lite leksaker och pratade katt med massor med olika människor.
Det kom folk hela tiden, köpte de inget hos föreningen så var de inne på Arken och köpte kattmat som de sedan skänkte bort till föreningen eller så hade de olika kattmats sorter med sig som de inte behövde ha själva. 
Det var kul att se så många olika kattälskare som samlades för en god sak.

Efter varit där i ca 1 timma gick vi därifrån hem till en bekant till C. där vi fikade och pratade om släktforsning. Både C. och G. är väldigt angagerade i det och även jag tycker det är spännande och intressant.
Efter ett tag gick G. in och satte på datorn och sen körde vi igång och började leta efter mina släktingar på min pappas sida.
Det blev spännande nästan med en gång för det var något lurigt med min farfar och hans namn…. Så det blir att forska vidare.
Vi var hos G. i flera timmar så när vi kom ut var det redan kolmörkt och då blåste det rejält kallt och var -8,3.
Så när jag kom hem igen var jag tvungen att sätta på te och försöka värma upp mig.

En dag i all enkelhet, men det behöver inte vara så stort och märkvärdigt utan man kan ha kul med lite medel och rätt människor!

Hej igen allihop.

Mirinda, om du läser här så vill jag bara starta med några varma tankar till dig och de dina.

Nu är grabbens julgardiner klara, blev bra. Med risk för att vara tjatig kan jag inte låta bli att berätta om mitt "återvinnings projekt" denna gång. Det är så roligt när man fått ihop något vettigt av loppisfynden och känns bra att kombinera ekonomiskt och fint, 60 kr för gardiner till tre fönster.  Jag har haft hans gardinbehov i åtanke under året och hittade, vid olika tillfällen långa panellängder, två enfg. vitaktiga, två enfg. vinröda och två med julmotiv. De vinröda sydde jag om till gardinkappor i fönstren han har i köksdelen och de juliga och vita sydde jag ihop till en längd omlott liksom, att hänga i matplatsdelen. Grabben har bara en gardinstång men det kommer ändå att bli likt "vanligt" uppsatta paneler och nyansskillnaden mellan kapporna och längderna kommer inte att märkas eftersom de kommer en bra bit ifrån varandra. Lite jul även i fönstren hos honom blir mysigt, tomtar har han i mängder, gillar det pysslet trots att han är kille och singel, kul.

Barnbarn, tja "asså" jag är ingen "längtar efter barnbarnen" mormor. Har nog lite väl tätt mellan egna ungar och barnbarn. Yngsta grabben var åtta när första barnbarnet föddes, till det har han ADHD och var ett väldigt "energiskt" barn så jag hann liksom inte "pusta ut och bli sugen" på småttisar däremellan. Jag "finns" ändå alltid när det av olika skäl blir "barnbarnstid" och "skämmer bort" dem.

Tarotstollan skrev om släktforskning. Jätteintressant tycker jag MEN jag är "kluven". Som adopterad har jag aldig kunnat associera mig med portätten på anfäderna i barndomshemmets finrum. Det var av förklarliga skäl inga kännetecken i deras anletsdrag. När jag var 31 tog jag kontakt med min biologiska mamma, mest för att om möjligt få en "bruksanvisning" om mig själv. Konstigt att man inte ens vid kända förhållanden kunde få med sig uppgifter om ärftliga sjukdomar o.s.v. vid adoptioner. Det var verkligen en väldigt häftig upplevelse att möta ett ansikte som jag kände igen från min egen spegelbild. Min biologiska mamma kommer aldrig att bli en "riktig mamma" känslomässigt mer en intressant bekantska och jag har valt hennes rötter som mina för rent genetiskt är de ju det.

Åter till släktforskningen. Världen är bra liten och man kan undra om ödet, eller vad det nu skall kallas, "spökar" med oss ibland. Jag född långt nere i Skåne, stammar från en stor släkt, här i norra Dalsland. Jag är uppvuxen på annan ort, 10 mil bort drygt, och flyttade hit när jag gifte mig Det finns böcker om släkten och första anfadern som omnämns är sedan 1564. Det är lite märkligt att jag utan vetskap om detta "kommit tillbaka" till trakterna för mina rötter.

Ibland undrar jag om mina många barn varit ett sätt att "rota mig frammåt" i brist på tydliga band bakåt. De är ju alla födda innan jag fick vetskap om "matodont" släkten, som är min teoretiskt men ändå inte känslomässigt liksom. Jag är väldigt road av barnens likheter med makens familj, det är ju dem jag känner till bäst. Den är lik den o.s.v. själv har jag ju saknat "mosters näsa" och "mormors hår", det andra inte ens lägger märke till det är ju så självklart. Det enda drag jag inte hittat någon stanns, har sett foton på mina genetiska släktingar på morssidan, är en av döttrarnas fylliga läppar. (Vi skojade om dem redan när hon var liten och sa att blir det modernt när hon blir stor behöver då inte hon någon "filler" och nu är hon naturligt hypermodern, tur eller ödet igen?)

Arv och miljö är väldigt komplext att fundera på när det gäller hur en människa formas. Jag minns att jag vid ett tillfälle hörde min adoptivbror  prata i ett annat rum och "hörde" pappa rakt igenom alltihop. Även min bror är adopterad så det fanns inte heller där några genetiska band. Kroppspråk, mimik och sättet att tala/uttrycka sig är nog "invanesaker" som får en människa att vara den den är oavsett gener. Se på guldbröllopsfotona i dagspressen, paren är oftast väldigt lika varandra i dragen. Antingen formas man av långvarig samvaro eller så attraheras man redan från början, utan att vara medveten om det, av någon som har drag man känner igen, ungefär som när jag mötte min biologiska mamma men då var det så "solklart".

Ha så gott hälsar Mrs Me

#67 Tack för omtanken Mrs Me! Det värmer.

Tittar in bara för att visa ett litet livstecken. Skulle egentligen nanna sött nu, men har lite tvätt kvar att hänga. Går bra att göra halvsovandes. Så snart saker och ting lugnat ner sig lite; lusseförberedelser åt sonen och "allt det andra" så ska jag sätt mig ner och läsa det senaste här ordentligt och skriva ett längre svar.

Hoppas alla ni som skriver här mår bra. Jag gläds åt snön. Den lyser upp.

#68 Mirinda Skönt att höra av dig. Hoppas du och din familj får en jul med möjlighet till vila och återhämtning.

Jul ja, jag börjar misströsta i att få upp mina egna julgardiner. Har fyra fönster i kök/mat/vardags rum så det blir lite arbete. Borde tvätta de som hängt uppe i två år så det skulle ju passa men tiden flyger ju. Fick fö. första julkortet i måndags och här är inte ens en penna att skriva dyl. uppletad, än mindre kort och kuvert. oj oj oj.

Nåja skinkan är inhandlad, färdigkokt - så himla bra - och tillsv. stoppad i frysen tillsammans med lite ditt och datt till julbordet. Även lite godis inhandlat och väl gömt för familjen (och mig själv - förträngning - hjärnans makt). Här har vi stort julbord för 12-14 pers. i dagarna två, och det brukar ändå bli rester till "Knut". Jag älskar att ställa fram så det finns rejält. Sparar faktiskt en summa varje månad året om för att just till jul köpa rejält.

I em. skall "gubben" en sväng till fotografen i ett samhälle fem mil bort, dags för nytt körkortsfoto. Jag passar nog på att åka med så kan vi svänga in på en större "billighetsaffär" på hemvägen. Då blir nog ytterligare några punkter på julmatslistan strukna hoppas jag. Trevligt att komma iväg lite och bra att kunna förena nytta med nytta + nöje.

Här doftar det ljuvligt av hyacinterna som jag satt i julgrupperna jag gjort. En levande blomma, lätt utbytbar, i de i övrigt konstgjorda grupperna gör underverk för doft och ett mer verklighetstroget intryck av alltihop. Just hyacint gör julkänsla för mig och så sådanna där apelsinbollar med nejlikor. Oj, det måste jag nog köpa grejer till så vi kan göra några i helgen, antar mellan dottern kikar hem en sväng. De doftar som bäst när de hängt uppe ett tag.

Grandoft är ju också jul men jag har sedan många år en helt ljuvlig vit tät, tät konstgjord gran med 600 små lampor i,köpt på rea på rea efter en jul, vad annars ;-) så det blir ingen riktig. Jag älskar min gran som är fin utan pynt och ännu finare med och då känns det onödigt att bära in mer skogskryp än de som finns i den vanliga veckoinburna veden - till kattens blandade skräck och förtjusning. Jag brukar få "rädda" henne när de värsta monsterspindlarna vaknar till liv och kommer krypande, hon är en riktig skrajsenkrake det lilla livet.

Ha så gott allihop hälsar Mrs Me

Hur har ni det i julstöket?

Själv går jag här och plockar så smått i högarna.
Har varit ute med inte mindre än 4 kassar till återvinning tidigare idag. Tänk vad det känns skönt att kunna återvinna istället för bara kasta i soporna.
Vet ju att det är lite si och så med återvinningen på många ställen, men något måste ju ändå hamna på rätt ställe även om mycket kanske hamnar på soptippen. Man får vara glad för det lilla som blir rätt!

#69. Mrs Me skrattade högt åt det du skriver om "kattens blandade  skräck och förtjusning", vet precis vad du menar.
Det händer här ibland också även på sommrarna. Förra sommaren fångade mellankatten en "pappalångben" (liten spindel med jättelånga ben). Hon bar in den så stolt ifrån balkongen och lade den på köksgolvet där den kravlade runt, den hade fått några ben brutna.
Eftersom jag ser det som naturligt att de fångar småkryp och sådant så är det ok, men inte att de får hålla på någon längre stund och leka med bytet utan vill att de skall döda det ganska snabbt. Den lille katten petade på den och hoppade undan och sprang och gömde sig och sen fram och lukta och peta igen. 
Men efter några minuter slog jag ihjäl spindeln eftersom den var skadad, då åt den lille upp den.
Hittar jag något småkryp eller annat inne innan katterna har sett det, fångar jag in det och släpper ut det.
Allt liv är viktigt, men även innekatter måste ju få utlopp för sin instinkt.
Det är ju kluvet det där med att älska djur!

Mera snö på gång igen, vad tycker ni om det?
Jag älskar snö, men hatar halkan och den har vi ju sluppit nu när det varit så kallt.
Dessutom blir det svårare att handla då jag måste dra "Dramaten" i alla drivorna, men men sånt är livet!

Det är synd om både vilda och utslängda oönskade djur nu, då de alla har svårt att hitta något att äta.
Såg att någon hade hängt ut till fåglarna här ute i ett träd jämte en trappuppgång, så vi andra runt omkring får väl hänga där också.
Egentligen får vi inte göra så för föreningen och bostadsbolaget, men till vintern skiter folk i den bestämmelsen och det hänger mat till fåglarna lite överallt.
Det är ju bra att de tänker på fåglarna, men de glömmer ofta att plocka ner de där farliga näten när de är tomma! Så det brukar jag gå och plocka bort sen när jag ser dem tomma, vill ju inte att fåglarna och andra djur skall fastna och skada sig.

Här är just nu - 1,1 det både blåser och snöar rejält.

Ha det bra alla!

Hej på er!

Tack för all omtanke jag fått här i tråden, under den tid jag inte fått så mycket sagt här. Nu börjar jag se ljuset där borta vid horisonten.

Oj vad ni har hunnit fixa mycket inför julen! Här blir det att hålla ambitionsnivån nere på de yttre julförberedelserna och istället satsa på att familjen ska få en lugn och fridfull jul. Nu börjar man i alla fall känna igen sitt hem. Alla kartonger från svärmors (in spe) hem är inte tömda, men köksbordet är ivägskickat för slipning och lackning. Det var alltså min sambos mamma vi begravde. De gamla stolarna är isärmonterade och de nygamla på plats, så nu kan man skura köksgolvet utan att behöva knuffa runt möbelöverskottet.

I advent är det mycket som händer i sonens skola. Vi jobbar ihop till en klassresa också. Så det har varit lusseutrustning som skulle fixas, sånger som skulle övas, skolans adventsfirande i kyrkan etc etc. Just den här helgen stod jag i snödrev och snålblåst och sålde hembakt kaffebröd till förmån för klassrese-kassan. Barnen jobbade suveränt duktigt med försäljningen. Vi vuxna hade bakat och försökte feja snön från vårt julmarknadsbord. Vilket sjå!

Idag har somem deltagit i en sportturnering, som tog hela dagen. Men nu sitter jag här och smuttar på glöggen jag värmde för en stund sedan. Aaahhh! Så skönt det är med min lilla nattugglestund. Tror jag skulle bli helt tokig om jag inte fick ha minst en timme för mig själv sent på kvällen.

Här där jag bor har det blivit jättesvårt att få tag på en vanlig rimmad skinka, som jag kan tillaga själv. Jag har min egen kryddblandning och skinkan lagar jag i en lergryta i ugnen. Det blir jättemumsigt. Men nästan överallt i matbutikerna säljer de endast färdigkokta skinkor. Visst är de också goda, men inte får de lika mycket smak som min egen. Jag letar vidare.

Granen är jag så himla petig med. Kan inte låta bli att le när jag läser om den fina "oäkta gran" du har Mrs Me. Så talar en kvinna som bor nära skogen. Jag känner igen det från släkten i skogslandet i norr. Men jag kan inte vara utan juldofterna; granens från vardagsrummet och skinkans från ugnen. En sån där apelsin med kryddnejlikor i brukar sonen fixa, för då doftar det gott i köksfönstret hela julen. Hyacinter är inköpta, vacker skål till dem finns och resten av mossan som köptes till adventsstaken. Lite julpyntsdetaljer och tid är allt jag behöver för att ordna min "budgetjulgrupp". Kan inte begripa varför man ska ge över hundra kronor för att få något vackert i blomsterväg att ställa fram till jul. Förresten gillar jag att pyssla och pynta.

Vänta bara tills jag också är pensionär - då kommer jag att bli i mitt esse. Då finns det tid, hoppas jag, att gå på Panduro hobby (ett eldorado för pysselentusiaster) och låta fantasin flöda. Särskilt kul är det att tillverka smycken. Jag brukar köpa vackra, slipade stenar i en särskild affär och själva smycke-delarna i silver på Panduro.

Det där med att man tas för givet som mamma är något jag också fått anledning att fundera en hel del över, samt varför jag ibland agerar som en stormamma åt gubben också. Men sedan detta år började har jag blivit tuff.

Jag har banne mig bestämt mig för att inte, av bara farten och rätt omedvetet, gå och plocka upp efter mina killar. Vill sonen att jackan ska vara dörrmatta, så får han väl skylla sig själv. Annars kan han ju hänga upp den ordentligt. Och numera kan min karl glömma att jag plockar upp strumporna han glömt på fel ställe, bara för att jag råkar vara på väg mot tvättunnan. Begagnade kaffekoppar och tomförpackningar låter jag stå nu för tiden, fastän det kliar i fingrarna.

De två killarna jag bor med kan gott få inse att de där grejorna inte av sig själva kommer dit de ska. Sonen fattar fort. Värre är det att lära min gubbe att han inte kan räkna med den typen av service från mig längre. Han hade ju aldrig märkt att jag gjorde det!!! Detta tror jag att väldigt många kvinnor/mammor känner igen sig i.

Nu är glöggen urdrucken och timmen sen. Jag ska ta och se efter om någon av krukväxterna behöver en skvätt vatten och sen ska jag ha en date med John Blund.

Ääääääääntligen lite tid för lyxen att plita lite här. Fick ofrivillig tid "över" och får väl se det från den positiva sidan även om det sätter krokben för mina planer. Endel går att omplanera men annat har med andra personer att göra och är inte lika lätt att "flytta runt".

Egentligen hade jag tänkt ägna morgonen åt att sätta i en permanent i håret men… Eftersom jag lärt av en "frissa" att den håller längre om man i möjligaste mån undviker att "dra ut" krullarna för mycket första dygnet så vill jag helst försöka med det och därmed hålla mig hemma, lite pudelvarning liksom. Nu blev det inte som jag tänkt för någon stal min tid!!

Stal tiden? Hur gick det till då? Jo enl. löfte skulle en vara finnas tillgänglig i en butik några mil härifrån i går. Jag la upp mina planer utefter det och for iväg för att få ännu ett ärende avklarat inför jul. FÖRSENAD - kommer i morgon! Attans ski. då måste jag åka i dag också, slöseri med både tid och bensin/miljö. Nåja inget att göra åt och den tidigare utlovade snön har försvunnit från väderkartan så det blir nog bra i slutändan får vi tro.Får väl fixa håret i morgon ist.

Jag är avundsjuk, obs inte missunnsam, utan vill också…… Vill också vara en "kvällsmänniska" det verkar så skönt med din kvällstimme Mirinda och när barnen var små sa en komis till dem:s (kan man säga/skriva så?) mamma att - När barnen lagt sig kom symaskin m.m. fram. Det skulle aldrig funka här, på kvällen är jag "medvetslös".

Här är vi uppe inna "fan fått på sig tofflorna" allt som oftast och trivs med det också men ibland vill jag byta liksom. Vaknade straxt efter tre i natt och var så pigg att jag tänkte mig lite egentid här vid datorn medans gubben snarkade vidare. Så blev det inte. Medan jag drog på mig "tassarna" (ett par luddiga tossor) konstaterade gubben att han hade sovit färdigt. Jaha, puts väck med egentiden, kan väl sitta och plita på datorn ändå men det är mysigt att äta frukost i kaminvärmen i tyst gemenskap också så jag valde det.

Har kokat lagen till sillen nu på morgonen och tagit den dagliga "hyfsarrundan". Brukar bl.a. kolla mina frysar, har två lite äldre i källaren som jag inte litar 100% på, har skaffat billiga digitala inne/ute termometrar som jag använder till dem, lätt att utan att behöva öppna kolla temperaturen. Lastat diskmaskinen (tack för den så skönt) och förberett för att kolla/betala månadens räkningar.

Det är nog bra att tänka som du Mirinda när det gäller "grabbarna". Tänker också så men har samtidigt under senare år tagit mesta "marktjänsten" som "gentjänst" åt gubben medans han sliter på jobbet. Då blir det tid över att vara lediga tillsammans liksom och han har varit pappaledig flera omgångar så han förstår att hemmet inte är "självgående".

Något vi varit noga med är att inte kalla varandra mamma/pappa utan vid tilltalsnamn när vi pratar med varandra. Jag är ju faktiskt INTE hans mamma och han inte min pappa. Blir lite mindre risk för att halka in i rollen som förälder åt partnern då tror jag. Här har vi det även så att han köper sina kläder och packar sin egen resväska inför jobbresorna. Jisses låter inte klokt, är ju självklart kan man tycka men så är det ju inte. Undrar just hur många män som kläs av sina fruar - betydligt fler än fruar som kläs av sina män gissar jag.

Det där med tvätt på "fel ställe" och oordning på det mesta har vi "sluppit undan" genom att vi tidigt, tidigt infört "regler" för barnen och det är självklart att det gällde även oss vuxna. I en familj om sju + periodvis "inneboende" barn (ungdommar pojk/flick vänner) hade det aldrig funkat annars om det inte skulle blivit kaos. När det gäller söner måste man, och det har jag försökt, dessutom vara noga med att "skapa" en vettig man åt sin framtida svärdotter. Jag är nog, dessvärre, mindre petig med ordningen hemma numera får jag erkänna.

Mirinda. Jag är lite nyfiken på din sons ålder. Låter som mellanstadiet, är det så? Ganska mysig period innan de blir "små gröna xxx" som man inte begriper varesig vad de säger, hur de tänker eller vad de gör varvat med att de ibland återtar mänsklig skepnad och blir den "vanliga" gulliga ungen under "förpackningen" av konstiga kläder och frisyrer.

Grabbarna här har iof. varit mer lätthanterliga hemma än tjejerna, däremot har de nog haft mer hyss för sig "ute". Antar att tjejers tonårsrevolt mot främst mammor är att de måste övertyga sig själva att de är annorlunda. Att de är annorlunda än pappa är ju så uppenbart att då behöver inte revolten vara så stor.

Åter till verkligheten och dagens plikter. Ha så gott alla - over and out.

#72 Åh, vad det är skönt att få sluta denna snurriga dag med ett gott skratt! Du beskriver saker så kul.

Min son är elva år och en ängel med horn i pannan när han sätter in sina stötar. Mest är han ett charmtroll med en räv bakom örat och en otrolig förmåga att hitta rätt replik vid exakt rätt tillfälle (det har han efter far sin). Så du må tro att jag inväntar tonårstiden med vetskapen om att det blir till att stå stadigt med fötterna i backen. Eller i tossorna då - för såna har jag också.

Men tack och lov är sonen och jag inte bara utrustade med ett sjujäkla temperament - vi har gott om humor också. Ibland, mitt i våra duster, ser vi på varandras nerhissade ögonbryn och exakt lika sammanbitna läppar. Det är som att se sig i spegeln. Och så kan vi inte hålla oss för skratt. Så blev vi av med den konflikten.

Men tonår är tonår och då vet man inte riktigt hur det går. Jag säger till gubben att det gäller att få ungen förnuftig och kapabel att göra hyfsat vettiga val innan hormonerna går bärsärkagång i skallen på honom.

Nackdelen för mammor är ju att vi saknar egenupplevda erfarenheter av pojkpubertet. Jag var ju så mycket fiffigare än min son när jag var i hans ålder. Man måste lära sig att hantera sina föräldrar. Men sonen har inte hittat det taktiska sättet att få sin vilja igenom än. Det hjälper inte att fråga snälla pappa, för hans mamma (yours truly), har öron som vargen i Rödluvan och sonen kan inte tiga med några hemligheter särskilt länge.

Men om jag en dag vaknar och hittar en bortbyting här, som är nära två meter i strumplästen, så kommer jag att behöva allt tålamod och all is i magen som en kvinna kan ha.

Förresten minns jag alltför väl hur jag själv gjorde för att reta gallfeber på min mamma när jag var i elva-tolvårsåldern. Ett otacksamt göra! Hon var för det mesta lugn som en filbunke och kunde klippa av en argumentation mellan sig och min pappa med: "Jag ger mig, jag som har rätt". Dessutom tutade hon i mig, när jag var mycket mindre, att jag skulle räkna till tio om jag blev arg. Jag hann väl till tre…..

Idag har jag bl a ägnat mig åt att besöka sonens skola, haft ett bra prat med två av hans lärare, sagt ifrån på skarpen till rektorn. (Törs man göra sånt?) Är bara så attans trött på besparingar och tjusiga dokument om studiero och långa ordharanger om handlingsplaner, så jag tog i och krävde svar på ett par frågor. Ska man behöva slå näven i skrivbordet innan nån fattar att det kostar att ha en bra skola?

Ingen skugga över de lärare som orkar, verkligen inte. Men vart tar alla kommunalskattepengar vägen nu för tiden? Och vem har tagit ifrån lärarna möjligheten att lära ungarna att skilja på rätt och fel beteende i ett klassrum? Idag får de ju inte ens skicka ut elever ur klassrummet, oavsett vad eleverna hittar på att sabba lektionen med.

Att alla måste respektera varandra och att barnen ska bli sedda och tagna på allvar är självklart. Men det ska inte råda någon tvekan om vem som bestämmer i klassrummet. Och visst kan barnen ha fått en bra uppfostran och uppföra sig hemma, men istället bete sig som små vilddjur i skolan. Min egen unge blandar och ger på bägge ställena, fast han är hyfsat beskedlig i skolan. Det är väl pratlådan som läcker en del vid fel tillfälle. Vem kan han ha tagit efter tro? Kan väl aldrig vara mig?

Jag hann med att umgås lite med grabben, innan det var dags för första försöket att hitta julklappar till det lilla "änglabarnet". Sonen fick laga middag i mikron  och vi föräldrar fick vara på tu man hand en stund i bilen, på väg till "kommersiella dårhusen" (förlåt, menar förstås de välsorterade varuhusen), där man finner föräldrar med fullpackade varuvagnar mellan leksakshyllor med fantasipriser på prylarna. Dessa slitna människor har något jagat i blicken och julförhoppningar inombords. Jag och min sambo har tunna plånböcker i år. Men vår son vet att vi varken kan eller vill ösa dyra prylar över honom. Men gott om tid för varann hoppas jag att vi får på jullovet, för gubben har tagit ledigt.

Min dag slutade och min natt började här hos er andra i tråden. Ett attans trivsamt ställe, tycker jag.

God natt och väl mött i tråden ni andra!

21 dec. 2012 - jag är kvar än, förhoppningsvis ni med. Kanske meteoriten som slog ner i grannlänet förra veckan var en förvarning?? ;-) Undrar om indianerna satt något klockslag? Vore bra att veta om man behöver fundera ut dagens middag eller ej. Undrar just hur de tänker de som "gräver ner sig i en tunna" e. dyl. för att överleva? Skall jorden gå under är det inte mycket kvar att krypa ut till isf., snacka om ensamhet. Väldigt upphåsat av media detta. Att däremot "jaga" oss lite mer för att vi skall underlätta att klara oss hyfsat under ett längre strömavbrott, betydligt sannolikare/viktigare, tycks inte intressant - innan det händer. Då är det väl sent.

Här är rullsyltan kokt och en rosmarin kryddad karre' stek stekt (favorit före skinkan faktiskt). Det var väl dagens planer i julmatlagningsväg. Bakar gör jag inte och mycket, eller snarare det mesta, finns att köpa färdigt. Fö. är jag lite på "stand by" för utryckning med antingen piller, och om det inte räcker läkarbesök med en av sönerna. Är nog gallan som spökat ett tag och i natt på jobbet var det tydligen väldigt besvärligt. Får väl se hur han känner sig efter, om det lyckas, lite sömn eller iaf. slummer.

#73 mirinda. JO man SKALL säga till: Det spelar ingen roll om det är "kungen själv", politiker eller kommunala TJÄNSTEmän - som rektorer t.ex.. När det gäller senare kategorin bör de påminnas om att just TJÄNSTE i ordet är viktig. Samtliga är dessutom avlönade med våra skattepengar. Kungen är väl Sveriges största bidragstagare förresten, det har tydligen inte Borg tänkt på när han klämmer åt sjuka och arbetslösa. Friska och rika däremot……..!!

Yngsta dottern här hade, till min förskräckelse, planer på lärarutbildning. Turligt nog ändrade hon sina planer efter prao i ett högstadie under första utbildningstiden. SYND att det skall vara så men skall man skaffa studielån så skall lön och arbetsvillkor kompensera det tycker jag. Undrar när "samhället" inser detta ist. f. överlöner och bonusar till div. "halvfigurer" som mest "kliar" varandra. Nu har hon efter annan utbildning en chefstjänst på en större vitvaru/el kedja och tjänar bra samt har "lugnt" på jobbet.

I större städer kan man iaf. hoppas på att t.ex. en rektor har utbildning för sitt uppdrag. Här på "landet" har vi situationen att en dagisfröken numera är rektor för ettan till femman - skrämmande! Mycket namn och kompis/svågerpolitik här dessvärre och det ökar knappast förtroendet för uppdragstagaren (inte givaren heller för den delen).

En busschauför har lyckats prångla sig, via tjänst som chef för tekniska kontoret/kommunen till "säkerhetschef" på samma kommun. Värre än Pentagon på kommunhuset numera. Undrar hur de tänker då? Finns det en hotbild så gäller väl den även på väg till/från jobbet och i hemmet. Då räcker det inte att sätta käppar i hjulen för vanliga invånarbesök på VÅRT kommunhus.

När det gäller just kommunen gillar jag att vara en "finne i rö.en" på dom. Det behövs dessvärre och alltför många är för flata/fega/lata för att säga ifrån.

"Roligare" saker nu, julförberedelser. Ett varv med dammsugaren, lakan i gästsängarna, handla grädde och frukt/grönt, lite tvätt och disk. Dags att kolla vilka skålar m.m. som kommer att behövas och "hyfsa" dom, har stått sedan påsk tror jag.

Ha så gott i stök och stress allihop.

Och så var det jag igen. Vågade inte riskera att det blev fel när jag skrivit så mycket i förra inlägget men tänkte passa på att lägga in (FÖRSÖKA) en bild som "julhälsning" och för att ge er en uppfattning om min "utsikt" från köket.

Bilden ät tagen straxt innan skymningen, blir bara lampor som syns annars. Ytterligare ett jättestort berg finns bakom träden och granskogen brer ut sig till storskog till höger om lekstugan.

God Jul allihop.

Vilken vacker bild Mrs Me! Så skönt att ha den att vila ögonen på!
Kan man hyra in sig i rosa huset ?

Ja här fejas det för fullt, har massor kvar att göra. Men eftersom jag måste ta paus emellanåt och även äta lite så kan man ju slå tre flugor i samma smäll och fixa med datorn samtidigt!
Jag har bl.a. bakat bröd det blev 14 kakor, 8 av dem är redan bortgivna till bekanta.
Har också med min mosters hjälp (hon körde bilen) varit borta på Post-terminalen och hämtat paket, det tog ca 25 min. Hade jag gått vilket jag brukar få göra, hade det tagit ca 2 tim!

Nej, nu är pausen slut och jag får fortsätta att plocka annars kommer inte Tomten in genom dörren…..

God fortsättning på er.

Hoppas allt väl med er. Här har julen varit god men inte så vilsam precis. Julafton blev lite intensivare än planerat då ena dottern, som bor en timmes bilresa bort, behövde "bli färdig" med julandet här tidigare än som först var planerat. En timme i mat, kalle och julklapps "schemat" är inte lätt att kopmrimera s.a.s. men det fick bli desert under kalle istf. efter klapparna för maltan ville hon inte avstå.

Juldagen hade vi, precis som på julafton, julbord här för dem som ville. Brukar ha det så eftersom somliga äter hos svärföräldrar på julafton men ändå vill ha "mammas" julbord också. Fullt hus således även denna dag. Annandagen brukar vara vår första "lediga" dag under julhelgerna och vi väntade verkligen på den och att bara få slappa för oss själva.

Så blev det inte! Redan under juldagsmiddagen funderade den gravida dottern på om det inte började kännas mysko. Vid sex på kvällen kom barnbarnet som nu skulle bli storebror tillbaka till oss. Bättre att somna honom här så de kunde åka i "lugn och ro", 10 mil till BB så det känns sällan lugnt innan man är där. Straxt efter tre annandagsmorgon föddes Malte och allt gick bra. Ett år äldre än planerat men men det är inget man råder över.

På torsdag em. kom svärsonen och hämtade barnbarnet som då sovit två nätter här och "STÖKAT" 100% under den vakna tiden. Helt urlakade sjönk vi ner i soffan för att repa oss tills han skulle komma tillbaka i går då svärsonen enl. planerna skulle hämta hem mor o baby. Ingen nytta att dra med en 2,5 åring på 20 mils bilresa t.o.r. när han har det roligare här resonerade vi. Tur var det för babyn hade gått ner väl mycket i vikt så det blev ingen hemresa.

Väl medvetna om hur alla hormoner och besvikelse i kombination kan bli överreaktion i "eländes känsla" hos mamman erbjöd vi genast att behålla busfröt här över natten så svärsonen kunde stanna kvar hos dottern en natt till. Bättre besvikna tillsammans än en på vart håll resonerade vi och det var nog bra. Väldigt bra med egna rum på BB numera, de små familjerna gör ju lite mer som det känns bra då.

Så då satt jag då här - ännu tröttare - och håller tummarna att dotter och svärson blir "utsläppta" idag. Just nu är "monstret" och "offa" i källaren och sågar, en väldigt rolig syssla enl. gossen och lite ro för öronen för mig, värre för "offa" då stackaren.

Vi hade lite planer på "pyssel" vi skulle ägna julledigheten åt. Laga ett tvättstreck där kroken i väggen lossat, städa lite skåp, annonsera ut lite avlagda grejer o.s.v.. Inga stora saker men just nu oändligt långt bort i prioritering, lust och ork.

#76 tarotstollan. Tyvärr är det nog lite väl kallt och dragigt i den rosa stugan för att det skall vara vidare bekvämt, men söt att titta på är den och ett utmärkt förråd numera. Under helgens snöfall blev det så mycket att den lilla bocken "försvann" men när det töade och snön sjönk ihop kom den fram igen.

Ha så gott och ett gott nytt år om vi inte "hörs" innan dess.

God fortsättning på det nya året allesammans!

Nytt År 2013 och dagarna rusar på i en väldig fart, att det redan gått en vecka sen nya året började!

Här har varit grått, disigt och duggregn i flera dagar så här finns ingen snö kvar. Tråkigt, den lyste i alla fall upp ute!
Saknar inte halkan och isen i alla fall. Jag har klarat mig från att ramla, men min kompis damp i backen den 22/12 och bröt naturligtvis sin högra handled.
Först drog de den tillrätta och gipsade, men hon fick fruktansvärt ont i den och sen vid undersökningen någon vecka senare upptäckte de att något var fel så hon blev opererad den 1/1-13.
 

 Här händer inte så mycket, känner mig extra trött så jag har vilat mycket. Vet inte om det är efter stressen till jul eller vädret eller allt och lite till. Det är tur att jag styr över min egen tid för det mesta, så jag kan bestämma själv hur jag vill göra med mina dagar och min tid.

Helgerna har bara flugit förbi. Den ena dagen hos mamma och äta och nästa hos en av mina två mostrar och tredje dagen hos den andra mostern.
Nyår firade jag tillsammamns med mina katter och det var skönt att vara hemma i "lugn och ro". Det sköts ju smällare och raketer så det var jobbigt i några timmar, katterna hade krupit så långt in i den största garderoben som de bara kunde. Själv hade jag dragit ner alla persienner och stängt alla ventiler och det dånade bra ändå.

Fast nu har ju vardagen börjat igen, för min egen del har jag inte märkt så mycket av den ännu. Jag har inget inplanerat denna veckan mer än tvättstugan på fredag.

Så hur har ni haft det efter era helger, har ni hunnit landa i vardagen och pustat ut?

God fortsättning på er.

Bättre än det började blir inte svårt att få det i år - hoppas jag ;-/ Känner mig egentligen måttligt "spirituell" och skrivglad, är mest "ända in i märgen" trött. Hoppas ändå på att fåihop några hyfsat läsvärda rader och få skriva av mig lite.

Advent och jul förberedelser tog sitt av ork ock kraft även om det var nöjsamt pyssel. Julafton och juldagen har jag skrivit om tidigare så de "äventyren" behöver jag inte upprepa igen.

Då är vi framme vid nyårsafton. Hade sonens hund här, det smäller värre nere i samhället än här i skogsbrynet och vovven är skraj. Med ett piller, TV på maxvolym och bästa liggplatsen intagen tog vi oss över tolvsnåret. Pust! La oss för att ÄNTLIGEN få vakna till vår välbehövliga julledighet/vila tänkte vi. Även senaste barnbarnet var ju levererat och hemma så nu var det "vår tur" att tänka på oss trodde vi.

Tji fick vi. Vid tvåtiden, på natten, ringde telefonen. Sorg och elände. Dottern, typiskt nog den som bor en dryg timmes bilresa bort, var i upplösningstillstånd, mest ledssen något onykter. Slut me sambon! Ja vad gör man? Vi känner ingen där hon bor, vi kan inte på grund av avståndet komma som blixten trots att vi är både nyktra och har bil. Prata, tänk, prata, tänk - hur skall vi lösa detta då?

Det blev så att hon följde med en kompis och dennes sambo hem över natten. pust, i säkert förvar s.a.s. Vi trodde att vi skulle få lite mer tid att fundera på vad vi skulle kunna göra för henne men sex på morgonen ringde hon igen. samma visa, prata, tänk, prata, tänk.

Under nyårsdagen vidtog praktiska bekymmer. Att få tag i nytt boende åt henne. inte det lättaste i ett norskinvaderat (därav väldigt höga priser på allt) västkust samhälle en helgdag. Det löste sig tillfälligt "via facebook" där hon la ut ett "nödrop". Nu är även nytt eget boende fixat som vi hoppas blir bra, TUR.

Nu är det "bara" sorgen över "haveriet" kvar och det är inte så bara det. Det gäller att vara stand by som jourhavande mamma/samtalspartner och det är jag gärna men det är mentalt påfrestande och tröttande. Oro, medkänsla, "ilska" mot fd. sambons agerande och så till det ett "eget" (eget??????????!!!!!!!) liv får mig att känna mig helt slut.

Skönt ändå att "vardagen" tog vid igår med jobb för gubben o.s.v. Har tänkt på att börja plocka ihop julen men jag VILL INTE. Det känns inte som om jag hunnit njuta av varesig pynt eller ledighet. Om jag låter pyntet stå några dagar till, är ju inte Knut än, så kanske jag kan suga åt mig lite energi när jag ser min fina gran (syns på julen i fokus, bildtråd med årets julgranar) som jag är så glad för och julgrupperna som jag gjort i år och tidigare. Tomtarna är det inte lika noga med men de blir nog kvar en stund till de med.

Nu blir det att göra ingenting, och hålla andan samt tummarna för dotterns "återhämntning". Finns några "borden" men jag har redan varit "duktig" nog för idag. Har sorterat papper och rensat pärmar från 2012 så det nya får plats. Städat kattlådan, plockat fram kartongerna till julpyntet, ringt några viktiga samtal, fixat middag, bäddat och, och, och…….. ,-)

Ha så gott hälsar Mrs Me

# 80. Ja barn har man fått till glädje, sorg och bekymmer var det inte så någon myntade något vist om?!

Det låter som om du skulle behöva några extra dagar att vila ut på, låt du julen stå åtminstone till Knut!
Själv får mitt stå till den 24 Januari, minst,…. se inne på "Julen i Fokus" om ni är intresserade!

Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer är också ett uttryck jag hört. Låter som om man har värsta missbrukare eller brottslingar till barn. Så illa är det ju inte turligt nog iaf.

Fö. ringde dottern igår kväll och lät betydligt "piggare", utlandsresa m. "tjejjerna" planeras för fullt. BRA att hon tar tag i sig och "livet" snabbt och inte grottar ner sig i navelskåderi och olycka. Det slår ju liksom bara tillbaka på det egna måendet. Även om hon just nu ger sig själv "konstgjord andning" så är det ett bra sätt att pigga på sig påriktigt.

#81 Jo jag tog också det beslutet. Julen får stanna lite lite till. Läste på "julen". Så flitig du är som tvättar granen, det gör inte jag. Dammar tomtar m.m. vid packning gör jag däremot. Bjuder gärna dig och andra läsare på tipset då. Köp bomullsvantar på apoteket (brukar finnas fp. med flera par i), jättesmidigt sätt att damma med händerna s.a.s. (byt hand på paren så räcker "dammytan" längre). Tvätta vantarna så räcker de till flera års städning.

Ha så gott hälsar Mrs Me

#82 Tack för supersmart tips om smidig dammtorkning!

Nu tycker jag gott att du, och för övrigt alla andra som julen "sprang ifrån" ska låta dammet ligga och tomtarna stå. Granen kan man ju häva ut i förebyggande syfte. Vem vill jaga barr ända in till påska? De små uschlingarna har en förmåga att sprida sig och gömma sig på de mest förtretliga ställen.

Inte heller jag hann med mig själv i jul. Så jag känner igen mig så det sjunger om det i ditt inlägg #80. Efter en tung november och en superstressig adventstid, skulle vi ju ha det gott och nöjsamt hela familjen. Känns mest som om man jagat runt och försökt vara hustomte åt alla i min omgivning. Visst har jag pustat. Låg helt utslagen på sängen på juldagens f m. Sen var det upp och full rulle igen.

Nyår kom och gick. Jag gillar dock fyrverkerier. Men spontana festen hos en granne blev inte så lyckad i slutändan. Sambon utslagen på nyårsdagen…. Hans vuxna son, som var barnvakt/nattare till vår gemensamme son var besviken för att pappa stannat för länge på festen. Vuxna sonen hade haft andra planer för slutet av nyårsnatten. Jag var besviken för att sambon (och flera av festdeltagarna) fick i sig mer än vad de borde ha druckit. Hur kul är det när man själv dricker lite vin och resten kolkar whiskey? Ni kan ju tänka er.

Si så där ja; nu har jag fått klaga av mig lite. Känns genast bättre.

Det känns riktigt skönt att det blivit vardag. Äntligen kan man se om sina småsår och andra utslitenhetskrämpor. Slog ikull rätt ordentligt i blixthalkan men hade tur, så det värsta var egentligen att det gick hål på knä´t på mina nyaste jeans. Varför ta på sig några slitna brallor när man ska göra krumsprång och landa på grusig is?  Har tvättat jul- och nyårskläder ett par da´r; mycket rött och flera ömtåliga handtvättsplagg är nu omhändertagna.

Det har varit lite trevliga stunder också. Jag tog en runda i kvarteret på julafton, för att lämna blommor, julgodis och smakprov av min smarriga skinka till några gamla, en fyrbarnfamilj och några singlar, som inte hade ork/lust att fixa julmat och så. Under tiden spelade de övriga i familjen ett kul sällskapsspel, som tomten gett sonen. Det är verkligen skoj och går ut på att man slår vad om huruvida en deltagare ska klara olika uppgifter. Det finns faktafrågor, som är anpassningsbara till spelarens ålder och så finns det fysiska uppdrag av det mer knasiga slaget. Dock var det inga akrobatnummer, som jag fruktat. Vi spelade detta knasroliga spel flera gånger under helgerna.

Slutar nu för att lägga mig och meditera över dammråttornas fortsatta trivsel. Man är väl djurvän.

Ja du Mirinda, och andra intresserade. Wiskey i all ära men det blir lätt förmycket av det goda. Maken önskade i flera år före sin 50-års dag en fin Wiskeyflaska såväl jul som födelsedag. Tanken var att samtliga skulle öppnas/provsmakas på 50-års festen - något främst svärsönerna gladde sig åt tror jag ;-).

Första omgångarna var nog just avsmakning men sedan avtog bedömning och "finlir" snabbt. Det var dock ändå en ganska lugn tillställning - OCH lugn "dagen efter" för "grabbsen". Nu har vi ett antal påbörjade flaskor i skåpet och med vår konsumtion lär de väl räcka till begravningskaffet eller så ;-)

#83 Tur i oturen ändå Mirinda att det "bara" var byxorna och inte något ben, arm eller så som gick sönder vid din vurpa. Byxor är ju smärtfriare om än minst lika besvärligt att fixa om de är sköna och med bra passform.

Fö. har jag kommit till beslut - nästan ;-) - är ju skönt. Det får bli så att när jag unnat mig denna lilla lyxsstunden av plitande tänker röja av matbordet och sedan vandra runt och samla in tomtar, änglar, grisar och allt dyl. och damma där de stått. I väntan på packning får de hamna på bordet, och om jag kommer ihåg det tänker jag räkna dem, vore roligt att ha någon sorts "referens" när man hör/läser om andras tomtesamlingar.

I morgon blir det granen som packas och på söndag åker  ljusstakarna bort. Tristas att röja tror jag är granen, dels saknaden dels arbetet. Konstigt nog blir det så mörkt när allt extra ljus åker bort trots att man ersätter det med vanliga fönsterlampor, det blir inte samma sak.

Slingorna på utsidan fönstren får väl packas vid passande väder och lust. Känns iaf. något bättre i år än tidigare eftersom jag, på 70% rea givetvis, köpte 40 lamps led slingor till blomlådorna jag har under varje fönster. Lite granris och de nya lamporna blir nog fint och skön övergång istället för att gå från jul till kolmörker.

Helgen förväntas bli "minsta möjliga" i övrigt men det råder vi ju inte riktigt själva över som ni säkert förstått. Håller iaf. tummarna! Har tittat igenom mina frysar och sorterat lite efter röran julmatsförvaringen orsakade. "Hittade" både det ena och det andra jag får lust att äta så för nu känns inte matlagning, och främst att komma på vad, inte så "masigt" (besvärligt) som vanligt.

Lite utmaning också att se hur lite mat man kan komma undan med att köpa (bortsett fr. ex.priser, då laddar jag alltid om det är förvarings"vänligt" och "standardvaror" i våra vanor) om man aktiverar det tänket lite. Tycke annars att matlagning är ett nödvändigt ont, äter gör jag dock - alltför - gärna ;-)

Ha så gott hälsar Mrs Me Nu väntar Spotify listan med "racer" musik och tomtarna.

Så var det straxt helg igen, tiden bara rusar. Ganska lugnt här på ensamhet. Har alla fullt upp att återhämta sig efter julen eller är det nyårskänslan av nystart och nya möjligheter ni är upptagna med?

Här är det bara tre jullådor kvar som skall upp på vinden men just nu får de inte plats. Jag tänkte bylta på mig, nästan lika kallt som ute där uppe, och klättra upp dit och plocka undan, sortera och greja lite idag, så kan jag få hjälp av något barn eller maken att få upp det sista under helgen.

Jag räknade faktiskt mina tomtar. De var bara 90 st. men sen tillkommer änglar, grisar, lucior, pepparkaksgubbar (i keramik/porslin), snögubbar, julstrumpor,krubba m. tillhörande figurer, prydnadskuddar och inte minst alla mina julgrupper så det blir ju betydligt mer "jul" än bara tomtarna. Hur man då skall räkna/jämföra för att kunna få en uppfattning om andras tomtesamlingar vilket vore roligt ibland, är lite svårt, har de "bara" tomtar eller även, som jag, massor av annat krafs?

Den nyblivna singeldottern kom hem ett par dagar under veckan när hon var ledig. Mina planer gick om intet men det var skönt att pyssla om henne lite när hon "slickar sina sår". Hon har ju turligt nog fått tag i nytt, möblerat, boende som verkar bra. För att göra det lite mer personligt fick hon ett överkast, en uppsättning gardiner, fyra stolsdynor och lite småkrafs som vi hittade när vi tog en dagstur till "affärerna" för att fördriva tiden. Jag tror att hon trots att det är tomt att komma hem till det nya boendet ändå gladde sig åt att "göra fint".

Själv fick jag tag på mer vita tulpaner av den sort jag redan har. De är i något plastaktigt gummi matr. men ser faktiskt helt ok ut OCH till det priset - 5:- st. blir inte ens en generös bukett så kostsam. Just nu har jag åtta buketter i huset, tre i hallen och resten i kök, matplats, vardagsrumsutrymme. De nyinköpta kommer att fördelas i de befintliga grupperna men jag har även funderingar på ytterligare något litet lågt arrangemang på soffbordet, kul med något nytt också.

Ha så gott hälsar Mrs Me

#85 Vita tulpaner har jag på köksbordet; levande och så fina. Årets första tulpanbukett får mig alltid att känna en pirrande förväntan och ett hopp om en ny vår.

Min gubbe och jag har var sin hatmånad. Årets värsta månad för mig är november. Den blev ändå förstörd förra året och jag har den nu långt bakom mig. Gubbens hatmånad är januari. Det där är bra fördelat i familjen. Även om vintern blir lång så har det vänt mot ljusare tider. 

Här där jag bor, i vårt avlånga land, brukar vintern vara vit i januari. Får vi bara soliga dagar med klarblå himmel och gnistrande vit snö, så går jag gladeligen ut och njuter av att pulsa i den. Jag har upplevt toppenvintrar i Norrlands inland, med torr ren luft och den stillhet som bara en snötyngd barrskog kan ge,

Jag fick en pulka i julklapp och väntar på första bästa tillfälle att släpa med mig sonen  ut i den stora backen en bit här ifrån. (Det är väl sånt man ska ha barn till?) Han åker snowracer och var den som hjälpte tomten att välja pulka. Måste bara hitta snöret med plasthandtag först. Jag lade pulkan upp och ner på köksgolvet en gång när marsvinen motionerade. Snören och annat grejs måste avlägsnas eftersom marsvin kan bete sig som hundvalpar, eller kanske getter; de tuggar på allt.

90 tomtar? Kära nån, så många! Här har de rymt från loftet. De tog första bästa släde hem till tomtefar. Kvar blev bara den lille grå, som jag hittade på åt sonen när han var riktigt liten. Det är bara barn som ser honom och en och annan tant med livlig fantasi. Det är han som håller ett öga på att vi föräldrar i huset sköter oss, så att barn och husdjur har det bra.

Jag hoppas din dotter mår bättre nu. Visst är det lite kluvet när man vill vila och rå om sig själv. Men till syvende och sist är man ju mamma. Min busunge till son är stor i orden men liten på jorden. Och tänk vad han längtar efter en kram ibland! Jag är tacksam för varje gång han kommer och ger mig en. Så liten i sin rätt så stora kropp.

Fredag igen. vips vad tiden rusar. Tvätten är avklarad, räkningarna betalda och nu står dammsugaren och pockar på uppmärksamhet. Nåja, den lär väl stå kvar oavsett om jag sitter vid datorn hela dagen d.v.s. jobbet springer inte bort om jag roar mig en stund först.

Roar mig? Ja skriva här är kul men jag har även en lista med växter som skall beställas, kul. I år behöver jag ganska mycket eftersom vi målade huset förra året och i samband med det sågade bort allt det där "barriga", som var så poppis när vi byggde huset/anlade trädgården, det misstaget gör jag aldrig om. Hade vi valt "vanliga" buskar hade det räckt att klippa ner dem så hade de ändå "kommit tillbaka" av sig själva i år, det funkar inte med barr.

Jag brukar beställa från ett ställe på nätet. Väldigt bekvämt, beställ och sedan när det är planteringsdax levereras de till dörren. Att sitta och välja och vraka i katalogen är både roligt och lite svårt. Gör gärna så att jag väljer "allt" först och sedan sållar bort utefter färg, storlek, växtkrav, pris o.s.v. Det kommer att bli många blommande buskar i år. ett enkelt sätt att ha en blommande men inte så arbetskrävande trädgård.

Jo Mirinda hatmånad har vi här med. Den heter november precis som för dig. December är ljus, glitter, julpynt och mys, november bara grå och trist. Kommer vi över nyåret är vi på "rätt" sida s.a.s. så även om det kan vara minst lika ruggigt så känns det bättre. Den som väntar på …. .

Här har vi haft runt 20 grader minus hela veckan, något över, något under olika dagar men sammantaget KALLT. Inne däremot har jag "gjort våren", känns så härligt. Skall försöka få in en bild i slutet av inlägget som visar mina fusktulpaner, som faktiskt är helt ok, på matbordet och mina "krångel gardiner", som jag älskar men som är tjafsiga att hänga upp.

(Tog bilden i går vid 09.30 och det var en gnistrande snöig, kall dag med solen på väg upp utanför fönstret, vilket tyvärr inte riktigt kommer till sin rätt, man ser bara berget som är snöigt vitt, vitt, vitt, vid tomtgränsen.)

Sydde gardinerna efter att ha sett en bild i en tidning, så "passformen" är inte 100% men det är inget som inte kan avhjälpas med några knappnålar. Köpte tyget under stor vånda för några år sedan. Hittade en rulle tyg för 10:- m, sånt gillar jag, Fallet på tyget var helt underbart och lockade mycket men färgen……….. spygrön! Det var inte utan att jag var väldigt tveksam men det blev bättre än förväntat tycker jag själv iaf.

Helgens plan är en tur till den nyseparerade dottern (och ja hon mår bättre, undrar fortfarande hur/varför men det får hon kanske aldrig svar på) för att hämta en byrå som inte får plats i det nya boendet. Det blir en kombinerad nöjes/nytta utflykt. Hon bor på sverige sidan straxt intill ett av de större köpcentren vid norska gränsen (mycket norskanpassade priser så småbutikerna är dyra men kedjorna håller ju samma priser i hela landet). Det blir väl en runda i butikerna, en bit mat tillsammans med dottern. Trevligt.

Ha så gott hälsar Mrs Me

Vad kul att du skrivit en rad idag Mrs Me!

Jag tittar in då och då för att se om någon gjort en stor eller liten "pratruta". Det är så kul att få en liten inblick i vardagen hos någon annan, någon annanstans.

Vad tjusigt det ser ut på bilden! Gardinerna ser imponerande ut. Själv är jag usel på att sy - det blir bara lappa och laga när det är nödtvunget. Virkning är jag bättre på, fast nu när man har familj blir det sällan jag hinner.

Idag har jag varit på besök i sonens skola. På träslöden skissade vi på ett tvåvånings marsvinshus åt hans kelgrisar. Det ska bli spännande att se om mitt busiga ättelägg kan få till det vi ritade upp på rutigt pappar. Idag hann han bara såga och börja hyvla brädor.

Det har varit väldigt stökigt i skolan och är väl så fortfarande. Så jag har varit där extra ofta på sistone. Har mycket tid över, så man gör vad man kan för att stötta läraren och skapa lugn i klassrummet. Det är en lång bedrövlig historia med nedskärningar (läs: uppsägningar av personal) som skapat en skolsituation som inga vuxna skulle acceptera som arbetsmiljö. Bara de uthålliga lärarna, som inte har så mycket att säga till om längre får lov att stå ut ihop med sina elever.

Vi har fått en ny rektor i skolan; en sån där halvung en med högtflygande ambitioner, nya nedskärningskrav och mer snack än verkstad. Han författar gärna tjusiga pedagogiska dokument och handlingsplaner och sätter lärarna att administrera. Hur de ska kunna undervisa och finnas där för eleverna samtidigt som de fyller i blanketter och redovisar resultat i  enkäter, kan man ju fråga sig. Jag är "besvärliga morsan" som lägger näsan i blöt. Sonens lärare har jag bra kontakt med, men rektorn har slutat svansa för mig och insett att jag och några andra föräldrar menar allvar. SUCK! Vi får väl se vartåt det barkar.

Nu ska jag ta fram skurmoppen och dra av lite på golven. Hoppas ni alla får en skön helg.

Hälsningar från en frusen Mirinda

Hej på er i kylan!   Såg att det var flera som kommit på samma sak som mig: att skriva lite i tråden hahaha. Tankeöverföring kanske.

Kallt är det och de flesta fryser väl lite till mans, t o m mina katter vägrar gå ut ens en liten stund på balkongen.
De jamar och vill ut och jag är snäll matte och öppnar och vad händer….. de tittar ut och sen vänder de och går in igen, blängandes ilsket på mig för att det är så kallt! Lillkillen slog nog rekordet igår med att vara ute i nästan en hel minut! Anledning…han fick syn på en stor kråka i trädet utanför balkongen….

Jag håller mig inne jag med, om det inte vore för alla "måsten" så hade jag nog gått i ide hela jan-mars. "Måsten" har varit läkarstationen, biblioteket, apoteket och affären.  Visserligen inte alla på en och samma dag, men ändå.
Har haft tvättstugan idag och sen var jag ute och handlade, det var bara -7 ute men det bet bra i kinderna ändå.
Skall titta färdigt på filmen och sen ta ett varmt bad och försöka tina upp ordentligt innan jag går och lägger mig.

Skulle gjort det igår, lagt mig tidigt alltså, men lagom till att jag gjorde mig iordning var det någon tokstolle som började med fyrverkerier kl. 01.45 på natten! Både katterna och jag blev överraskade kan man lugnt säga. De blev rädda och jag blev förbannad, lite svårt att somna innan man lugnat ner sig och sen skulle jag ju upp i tid till tvättstugan i dag. Det blev inte mycket sovit!

#87. Tjusiga gardiner och tjusig bild!
88. Bra att ni föräldrar står på er, det skulle flera göra så kanske det kunde hända något till det bättre för ungarna och deras utbildning i hela Sverige.

Nu hopp i skumbadet, ha det bra!

"Pratruta" dags igen. Kul ord Mirinda, är ju precis vad det är. Stormen de lovat har hitintills däremot inte varit mycket att prata om, får väl se om nästa utlovade omgång i kväll når oss eller håller sig längre söder ut.

Nu är huset återställt efter jul, äntligen. Skönt men så fort som tiden går är vi snart där igen. Däremellan hoppas jag verkligen på en "riktig" sommar i år. Tre bortregnade somrar är mer än nog. Vårpysslet är förberett, veden och växterna beställda, stapling och plantering är således inplanerade sysslor.

Funderar dessutom på att måla om trädgårdsmöblerna men nu är det så många färglager på dem efter alla år att det är dags att skrapa ner dem till trärent först. Det lär ju ta sin tid men är också ett skönt vårpyssel även om det är kallt ute. Varmluftspistol, färgskrapa och arbetet håller värmen uppe. Jag lutar åt att måla dem svarta. Vore nog snyggt mot huset som är grått m. mörkare grått kring fönster och snickerier. Blir varmt att sätta sig på men det har varit lika illa med den tidigare väldigt mörkt gröna färgen de hade.

Virkning är inte min grej. Sy och sticka gillar jag bättre. Appropå slöjd (marsvinshuset Mirinda skrev om) så undrar jag om det fortfarande är så i skolan att "könsrollerna" är mer påtagliga i slöjden. "På min tid" förutsattes tjejer och killar bara gilla sy resp. trä slöjd så man vågade inte visa att man tyckte "fel" slöjd också var kul.

Jag gillade träslöjden och var dessutom ofta i pappas "snickarbod" o. donade hemma. "Sying" har heller aldrig varit "feminint" för mig för hemma var det pappas symaskin - och nej han var inte skräddare utan "akademisk skrivbordsnisse". Mamma skulle aldrig fixat att sy i en knapp ens.

Något som jag däremot är säker på har ändrat sig är ordning o. reda i skolan. Visst var det i strängaste laget förr men nu är det ju total "anarki" i vissa högstadieskolor. Nog behövs det "besvärliga" föräldrar men, tyvärr, ännu mer föräldrar som alls tar ansvar för ungarnas dumheter. Det är det lite si o. så med när alla skall vara evigt unga och självförverkligande istället för vuxna "på riktigt".

På lördag skall vi vara barnvakt åt Måns, tre år i april, det blir full rulle. Hans mamma, dottern, skall på en uppföljning (konstigt på en lördag) av ett korbandsbyte som gjordes på henne när hon gick i sexan, med en då ny teknik. Väldigt smidigt med titthål mot tidigare stor operation och helgipsat ben. Hon kunde t.o.m. vara Lucia någon vecka efter op. och stod där med kryckor och levande ljus på huvudet - till lärarnas stora darr, både pall och vattenspann var i högsta beredskap. Måns pappa och lilla Malte som ammas än åker med men det är ju inte kul för Måns med 20 mil bilåkande + sjukhusvistelse.

Lite mer "hemma fix" som skall göras nu samt en matbit i magen innan jag hänger med äldsta sonen som hade ärende till - tror jag att det ännu är - sveriges enda stad utan trafikljus - några mil härifrån.

Ha så gott på er och trevlig helg hälsar Mrs Me

Åh, vad kul att det fanns så mycket att läsa här i kväll! Ska inte ge mig in på något försök att svara eller kommentera nu. Jag är alldeles för trött. Måste bita ihop en stund till och hänga en tvätt. Tyvärr är maskinen mer eller mindre fullproppad med småplagg. Ska bli intressanat att se om jag lyckas få ihop hela strumppar den här gången.

Nu när jag läst era långa inlägg kan jag gå till verket, med sista jobbet innan jag kan nanna, på ett betydligt bättre humör än jag var innan jag tittade in i vår tråd.

Förresten; är det någon av er som löst den märkliga gåtan: Var tar alla dessa saknade strumpmakar vägen?

Hade planer på att gå ut idag och hämta ett paket, men så blev det inte. Vaknade med en stel och värkande nacke, dessutom hade det frusit på rejält ute.
Är ju rädd att falla i vanliga fall, att gå ut när jag är stel i hela nacken med värk och dessutom lite yr är ju verkligen att spela på lotteriet.
Så jag avstod.
Nu har jag bara måndag och absolut sista dagen tisdag på mig att hämta detta paket. Varje gång jag skall hämta paket så blir det att planera i förväg eftersom det tar ca 40-50 min att gå dit beroende på vädret.
All snö och is hade ju försvunnit och jag tänkte att nu skall jag ut och promenera, men det s**t sig ju rejält nu när det frös på så det är rena skridskobanan på trottoarerna.

Jag önskar att nya postutlämmningsstället snart blir klart! Vi har inte ens fått reda på var eller när!
Är ju också irriterad att de inte har öppet på helgerna, inte bara för min egen skull, utan också för alla som jobbar eller inte kan ta sig dit utan hjälp från sådana som kanske jobbar hela dagarna…

# 91 Mirinda. Ja du, de där strumporna är en gåta! Varje gång jag kommer ner till tvättstugan så ligger det en eller flera av dem där. Nästa gång jag kommer ner så ligger det andra där…
Jag viker alltid den ena sockan över den andra så det blir som en liten boll, på det viset så är de alltid ihopparade, då märker jag om någon saknas.

Fast det konstigaste någon glömt där nere är en hel tvättkorg, tom visserligen men en stor tvättkorg! De som var ägare till den har nog flyttat härifrån för den står fortfarande kvar därnere efter över 1 år nu!

Hoppas att ni får en bra helg!

Jag är en två barnsmamma/fru. Jag gillar att spela kort. Sjunga, hitta på en massa olika saker (spelar ingen större roll) och gillar dessutom att spela olika spel, djur och natur, hundar,katter m.m.

Jag saknar vänner rent generellt. Har några men vi är inte ofta. De är så kallade "vänner" mer i den stilen. Jag känner att jag behöver fler vänner som man kan umgås med och verkligen känna att de finns där för en. Jag är trött på att dagarna bara ska rulla förbi. Det känns som om man bara slösar bort en massa tid på ingenting. Jag vill inte att mitt liv ska vara helt tomt Vill ha en historia :)

Jag tycker att jag är en bra mamma/fru/vän. Förstår inte varför jag inte skulle kunna få fler kompisar. Jag mår inte bra utan vänner Det fungerar inte. Hoppas att det finns någon där ute som kan tänka sig att bli min vän :). Det spelar ingen roll vilket kön du har eller what so ever. Jag är en väldigt respektfull, ärlig, lojal och omtänksam person.

Söker MSN-vänner också. Här får ni min E-mail: maria.svensson70@hotmail.com

Jag bor som sagt i närheten av Ljungby. Mer detaljer får du om du hör av dig :)

bara för att underlätta det för dig, jag har varit ensam i hela mitt liv och kommer förmodligen att va det i resten av mitt liv, varför, det vet jag inte, kanske en förbannelse!!!

obs.är snart 26 o d blir värre varje minut jag andas

#94. Ok.

#95 ok men jag vill att mrs me ska veta det i första hand :D

ok.

Hej på er!

Vaknade till och blev liggande klarvaken, så jag bestämde mig för att ta en titt i tråden.

#93 Hej Dasy/Maria! Kul att se någon ny här. Det var ett tag sen. Vi småpratar om allt möjligt och reflekterar över livet. Inga märkvärdigheter, men vi delar en stund av våra liv med varann. Här är alltid öppet för funderingar och ingen sak är för liten för att skriva om. Humor, värme och allmän medmänsklighet går det att hitta i vår tråd. Om du har lust är det bara att hänga på!

Jag har haft lite väl mycket att göra och en del viktiga skriverier i trådarna på Marsvin i Fokus (MiF) i helgen för att kunna skriva något längre inlägg här.

Helgens diskussion i en tråd på MiF har fått mig att fundera en hel del på det här med nätforum. Fick veta att sonen fått hjälp av en kompis att starta ett Facebook-konto, mig ovetandes, vilket föranledde rätt allvarliga diskussioner här hemma.

Ska man kunna gå med i Facebook (de har 13-årsgräns) utan sina föräldrars medgivande? Vad ska man överhuvud taget med Facebook till… egentligen?

Jag må vara en gammal kvarleva från den tid då telefonerna hade snurrskiva, istället för tangenter, men det betyder ju inte att allt var sämre förr. Vi klarade oss utan mobiltelefoner och datorer. Vi hade inte gps i fickan - vi fick lära oss hitta ändå. Annars fick man ha mål i mun och fråga om vägen. På sätt och vis har de unga det lättare idag. Kör det ihop sig, kan man kontakta mamma på mobilen. Vi som var unga på 60-70-talen fick klara oss ur knipan ändå.

På gott och ont lever vi i en ny tid, med nya vanor. Men det där att gå som ett får i skocken och anamma allt som "alla andra" har och gör, är inte riktigt min stil. Jag vill välja livsstil själv. Och att ständigt vara nåbar är för mig ett gissel. Så jag förbehåller mig rätten att vara onåbar och lämnar oftast mobilen hemma.

Jag har under helgen upptäckt att Marsvin i Fokus och den här tråden (ja allt vad jag läst på Ensamhet i Fokus) är som ett par lugna öar i ett rätt så stormigt internethav. iFokus är stort. Många specialsajter finns det. Och sen finns ju Twitter, Facebook, Youtube och oräkneliga bloggar. Jag är ingen supersurfare och har mest hållit till på ett par sajter där man tävlar i frågesport. Så jag visste inte, av egen erfarenhet, att det sitter folk där ute som verkar ha som nöje att dj…as med okända människor på nätet. Mycket märkligt!

Riktigt elaka inlägg har jag stött på när jag satte mig och sökte efter en person som roat sig med att kliva in i en diskussionstråd på MiF och starta en debatt om något han egentligen inte var intresserad av. Det blev ett himla käbbel. Fick ett par PM efteråt från iFokusmedlemmar som yttryckte sympati och gav mig eloger för att jag försökt tala den här personen och hans kompisar till rätta. En av dem som skickade PM till mig skrev att personen i fråga har för vana att "trycka ner andra i skorna".

Nu ska det mer till innan jag känner mig nedtryckt. Är väl nån sorts krutkärring.  Men den unga tjej som hade något att ventilera med sina sajtkamrater tog väldigt illa vid sig. Till slut, insåg jag det meningslösa i att övertyga denna ihärdigt argumenterande person, om att han hackade på en rar människa som var upprörd och mådde riktigt illa. Han och hans nätanhängare riskerade att få henne att må ännu sämre. Hon avslutade abrupt sitt medlemsskap och inte ens då gav sig denna tjatiga människa.

Hur är folk funtade egentligen? Har de inget vettigt för sig en lördag? Om man nu drabbats av debattlusta - varför inte ge sig ut bland sina likar? Där kan de ju stångas, ungefär som de där "andra små tjurarna" i Tjuren Ferdinand på julafton.

Måste krypa ner under täcket igen…. Over and out!

Hej på er och ett extra hej till dig Dasy och dig Mohammad. Säger som Mirinda, anslut er gärna till "vårt" småprat här. Mest lite trivsamt tidsfördriv med vänner, för visst tycker man att man känner de återkommande personerna.

Visst är det trist som mirinda skriver med folk som tycks finna nöje i att såra/sabba för andra. Allt från taskiga kommentarer till hackade och annat sabotage. Inte för att det är någon tröst men de som måste hävda sig bakom skärmen är nog väldigt små, betydelselösa personer irl. med uselt ego och mående. Bara att beklaga.

Hoppas att någon från dina trakter "hittar" dig Dasy. Många känner nog sig ensamma, mer eller mindre vid olika tillfällen, men det är liksom "skämmigt". Man skall vara så himla lyckad och poppulär, "4000" "vänner" på FB eller så är väl "måttstocken" för vissa tyvärr. Det gör ju att "alla" går runt och "håller masken" istället för att kunna sänka gardet och hitta nya vänner. Vissa "klickar" man med, andra inte.

Till dig Mohammad kan jag inte säga annat än som jag gjort till min äldsta son (30 år och singel, till och från, som gärna också vill träffa någon och bilda familj). Titta INTE på tjejerna "mitt i högen" de som syns, hörs och ständigt framhäver sig.

Titta heller "i hörnen" på de tysta, blyga tjejjerna. Kanske är hon dessutom lite mullig eller "ful" - enl. det vedertagna skönhetsidealen (tyvärr). Jag tror faktiskt att man nog får en trognare, gedignare relation med "henne" än med "bimbona". En inre "skönhet" är dessutom sannolikt bestående på ett helt annat sätt än "utsida" som kan ändra sig drastiskt och det ganska fort.

Tyvärr gillar många tjejer "farliga" killar - ända tills de - för sent - upptäcker att de inte var någon hitt som partner i ett tryggt familjeliv med barn. Något som nog många bittert ångrat. Sedan är det nog något i killens "charm" (svårt förklara) också som lockar tjejjer.

Min yngsta son är en "spelevink" ("ansvarslös" på det sätt småsyskon i en skara gärna är om man kollar in syskonordningens roller i psykologin) och han hade flickor "på rad" hela tonårstiden, både yngre och äldre, tills han nu stadgat sig sedan några år. Konstigt att det kan vara så olika. Men nog tror jag att det finns någon för alla även om det kan ta lite tid att hitta varandra.

#92 tarotstollan. Hoppas din nacke blivit bättre. Visst kan man tycka att alla offentliga ställen som post, kommuner, statliga verk osv. borde ha kvällsöppet minst en kväll i veckan. De bör ju vara tillgängliga utan att "folk" som jobbar dagtid o.dyl. skall behöva ta ledigt för att besöka dem - de är ju våra slantar som bekostar dem.

Strumpmysteriet har jag löst enl. följande. Jag köper sällan men många par (30-40 par minst) LIKADANA strumpor samtidigt. Så himla smidigt, finns alltid hela par utan besvär, innan det hunnit bli någon udda är de utslitna/utbytta.

Här snöar det i dag. Usch hoppas det inte blir mycket. Hade ev. tänkt mig ut med bilen i em. för några ärenden men inget som brådskar så jag skjuter nog på det till en annan dag. Onödigt att riskera att köra fast, halka av vägen för något oviktigt. Får väl bli något innepyssel. Finns alltid något som borde göras så då är det "bara" att ta tag i sig och försöka hitta på något.

Ha så gott hälsar Mrs Me

#99 Du är ju för go, Mrs Me.  Du har alltid några snälla och kloka ord till alla. Det är en fröjd att läsa dina inlägg och se den omsorg du har om familjen och även oss här i tråden. Kunde jag skulle jag skicka dig ett stort fång rosor.

Hälsa din gubbe att han har en guldtant!

#100 TACKAR SÅ ÖDMJUKT kära Mirinda. Gillar dina inlägg också så vi får väl köpa rosor åt oss själva - från varandra ;-)

Äntligen fredag igen. Helgen är helt ren från inplanerade måsten - att det sedan alltid finns "att göra" saker är en annan sak. En byrå (från dottern som flyttade i all hast, den får inte plats hos henne) som skall flyttas till något bra ställe. Jisses VAR skall jag "knö" in den utan att behöva möblera om resten av huset, har redan en del av hennes bohag här. Nåja jag får väl aktivera hjärncellen för inredning så löser det sig nog, är ju vettigt om det är färdig tänkt innan vi börjar bära.

I dag blir det chilikycklingform till middag. Lite pyssligt att göra men sen har vi färdig middag i tre, fyra dagar. Skönt då behöver jag bara tänka ut lunch alt. kvälls mys mat beroende på vilket mål vi äter av formen. Hade egentligen tänkt vänta med skrivandet tills formen stod i ugnen men behövde fylla på lust/energi depåerna med lite nöjsamt, som jag tycker prat rutan här är, innan jag tar mig i kragen och sätter fart.

Är hundvakt i dag. Gillar det inte, känner mig låst och obekväm trots att vovven är snäll. Antar att det händer samman med att jag sedan jag fick äldsta barnet när jag var 18 alltid varit tvungen att ta hänsyn till andra. Yngsta barnet flyttade hemifrån efter gymnasiet, fick jobb, och det är snart 2,5 år sedan. Drygt 30 år med passning/ansvar för andra spelar nog in i att jag inte vill mer - vill känna mig fri att komma och gå som jag känner utan att ordna/sköta/tänka på någon annan, om det så bara är en hund. Gubben "räknas inte" han är väldigt "självgående" och "kräver" just inget.

Tänkte förutom maten passa på att tvätta, damma lite mer noga och skura wc:t medan vovven är här. När han åker hem i em. får det bli dammsugning för det gillar han inte, är riktigt skraj faktiskt. Hoppas även att gubben har möjlighet att komma ifrån jobbet i så pass tid att vi kan ta en tur och handla lite. Mataffärerna har öppet till 20.00 men jag har även ärende i fackbutik som stänger 18.00.

Min bil står som en djupfryst isbit så den har jag ingen lust att tina/starta upp, om den nu ens startar, är lite opålitlig faktiskt. Vi har köpt en "ny", en begagnad års mod.  -04 men den skulle fixas lite först så den blir leveransklar först om en vecka. Skall bli skönt med 4x4 drift ÄNTLIGEN det har jag velat ha sedan vi flyttade hit för 30 år sedan. Det är inte helt enkelt att ta sig hem om det snöat och plogningen är det minst sagt si och så med till skillnad från blompottor och andra kostsamma "attraktivitetshöjande" åtgärder sommartid - för turisterna.

Jag tror för egen del att de turister som väljer att åka hit gör det för natur, klar luft och friluftsliv. Blompottor och betong ser de troligtvis nog av i sina hemtrakter. Betong är betong och blommor blommor - hur mycket kan man variera det ;-((. Att sätta turistsatsningar före bofasta - än så länge - SKATTEBETALARE, är nog ett i längden dyrt misstag.

De unga flyttar ändå för utbildning och jobb och "folk" i vår generation och äldre börjar sälja sina hus och flytta till grannkommunen för de tröttnat på den urusla servicen här. Blir bara yngsta grabben lite äldre, är planerat att han skall ta över detta huset/köpa ut syskonen. Då hoppas jag också på att flytta till en lägenhet i "civilisationen".

Ha så gott & en skön helg hälsar Mrs Me

#102. Detsama till dig.

Jaha då var det då äntligen snart slut på denna eländesvecka. Det har varit tungt sedan det blev offentligt att arbetsgivaren till maken, båda sönerna, en dotter och en svärson planerar att slå igen halva fabriken d.v.s ena avdelningen här. För oss är väl risken för arbetslöshet störst för tre av dem om man ser till turordningsreglerna m.m.

Själva visste vi det redan före helgen, maken är både produktionschef och fackligt aktiv. Skrämmande nog var det i sin roll som facklig företrädare han fick beskedet, som chef för avdelningen fick han ingen information alls. Undrar just hur de tänker de högre potentaterna i koncernen. Han sliter häcken av sig och vad är tacken - att inte ens bli informerad i egenskap av ansvarig för avdelningen. Så kränkande - tur att maken inte tänker så han vill bara göra sitt jobb så bra som det går oavsett omständigheter.

Ärligt talat tror jag att de faktiskt var lite rädda för vad som skulle hända när han fick beskedet. Han är ingen"ravslickare" och inte rädd att säga emot när han anser att saker går fel till, oavsett vem det kommer ifrån. Mycket riktigt - det  blev inte det upplägg "gubbsen" kokat ihop - var totalt avtalsvidrigt. Maken använde hela helgen till att "stämma i bäcken" genom att informera om avtal, turordningseffekter, personalbortfallseffekter, psykologiska effekter och resonera om andra alternativ och scenarion o.s.v o.s.v.

Man kan undra hur vissa välbetalda högre herrar lyckats få sina jobb när de är så okunniga och befriade från logiskt tänkande. De kliar väl varandra på ryggen i Rotarys bastuklubb och super ihop. Förlåt det heter inte super i dessa kretsa - förstås. Dessvärre blir de väl dessutom bara sparkade ett steg snett uppåt - istället för ut - efter så grova kunskaps brister.

De skall vara tacksamma att inte deras upplägg inte blev offentligt innan det justerats - till vad det borde varit från början - om "gubbsen" betett sig rakryggat och inte snikit bakom ryggen på dem som kan förutsättningarna vid den verksamheten - och avtalen. Visserligen hade det varit en glädje att se dem förnedras offentligt när de fick krypa till korset och omarbeta de galenskaper deras inkompetens och brist på respekt för de anställda bidragit till. Dessvärre hade kanske skadan då redan varit skedd och personalen "klappat ihop" och lagt ner arbetet.

Mycket av problemen som förorsakade  beslutet om att "verksamheten inte är lönsam" är dessutom skapade av annan högre herre (läs idiot) som tillämpade arbetsmetoden "Vilda västern" (han sa faktiskt att det måste vara så) vilket kort sagt betydde chansning, noll koll, konsultarvoden till idiotier o.s.v.. Det blev stora ekonomiska hål utan vettigt resultat, sedan han försvann har det blivit svarta siffror.

Han gick vidare till annat, säkert välbetalt, jobb - oss kostar det i värsta fall 110 arbetstillfällen - i glesbygd - om inte något drastiskt händer som att den delen av tillverkningen köps upp, världsmarknaden vänder eller riksbanken snart fattar att de måste ändra sin penningpolitik så vi kan konkurrera. Kronan är alldeles för stark mot dollarn vilket betyder att svensk exportindustri har svårt att sälja sina produkter vilket resulterar i minskad produktion och därmed ännu fler arbetslösa.

Här är jobbsituationen redan väldigt ansträngd sedan länge, länge men folk hankar sig fram. Många löser det med arbetspendling till Norge men det är ju svårt för fam.  med mindre barn då det blir bara blir vecko eller t.o.m. månads "besök" hemma.

Tyvärr är det ju de yngre och i yngre medelåldern som kommer att drabbas mest, sist in först ut. Medan "övertidare", pensionsberättigade personer mellan 65-67 år som väljer att stanna på jobbet istället för att lämna platsen till bättre behövande kan gå kvar. EGOISTISKT tycker jag. Har man inte fixat ekonomin på ett helt arbetsliv så är det nog inget två år till kan råda bot på.

Ingen kul läsning för er detta men skönt att skriva av sig lite iaf.

Ha så gott ni kan hälsar Mrs Me

#104 Nä, vet nån vad! Nu blir jag förbannad. Varför lär sig de där ekonominissarna och konsultfrälsta pellejönsarna aldrig någonting?

Har inte tillräckligt många mindre orter drabbats i vårt avlånga land? Det borde väl ha ramlat ner några poletter i tankeapparaten på "gubbsen".

Din gubbe är det då inget fel på Mrs Me. Han verkar vara en rättrådig karl. Det är såna som behövs. Ja, kvinnor också så klart. Men vi tanter kommer ju så sällan till tals i den offentliga debatten. Vi delar ju inte bastu med maktstinna herrklubbsmedlemmar. (Oss emellan tror jag inte att många av de blekfisarna skulle palla att sitta kvar i bastun lika länge som jag ifall jag nu skulle vilja släppa in dem i dambastun.

En finsk kvinna sade till mig häromsistens: "Du har sisu." Jag har länge undrat hur man ska översätta det uttrycket till svenska. Det närmaste man kan komma fick jag med mig sist jag bastade hemma hos mitt finska grannpar: Det betyder helt enkelt (enl mannen) "jäv..r anamma".😈

Nu är det ju alla❤️❤️❤️-dag idag. Men även en tant eller hårt kämpande fackrepresentant-gubbe kan ha både hjärta och råg i ryggen om vi nu ska ta till ett svenskt uttryck, som dock känns lite för tamt. I de trakter där jag har 50% av mina rötter kallas en person med de där egenskaperna för surjämte. Likväl som vissa ordkarga finnar har svårt att pricksäkert översätta sisu, så har jämtarna krux med att hitta ett rkssvenskt uttryck som täcker in surjämte.

Jag hoppas att du ger din hårt arbetande gubbe en riktigt varm kram ikväll, för det tror jag han behöver.

Min gubbe kom hem med en ros till mig. Själv hade jag smusslat fast en nyckelring med två kramande björnar på hans bilnyckel. Den hittade han i fickan när han drog igång den iskalla bilen i morse. Vi har en del såna där småfåniga fuffens för oss ibland, gubben och jag.

Här börjar bli lite hopp om hälsan nu, men det har varit ett elände i flera dagar. Tror att influensan hittat hit. Jag har varit totalt utslagen sen i måndags. Riktigt ruskigt var det, så fort jag blev dålig. Hade över 39 graders feber och fick ta stöd mot väggar och möbler när jag hasade mellan sängen och toan.

Den kvällen som eländet bröt ut var min karl på hockey. Min lille pojk, som varit på avigan i en hel vecka slog om till att bli en liten ängel. Han brygde kaffe och bredde smörgås, som han serverade mamma på sängkanten. När det var sängdags ville han liksom inte riktigt slappna av. Han var orolig för krassliga mamma. I regel håller man väl färgen för barnen, så att de inte ska behöva ta hand om den. Men det är liksom inte att tänka på när man inte kan tänka alls för att febern kokar i både huvudet och kroppen.

När jag till slut fick grabben att natta sig själv var det sista han sade till mig, där jag låg med mobilen i handen och försökte få tag i karln:

"Jag har telefonen på, mamma. Ring in till mig och väck mig om du behöver hjälp."

Det är såna gånger man vet att kärleken är starkare än allt annat och att barnet fått det väsentligaste på plats i sitt lilla elvaåriga huvud.🙂

Slutar nu med en önskan om kärleksfulla handlingar mellan er som läser och sänder en virtuell ❤️-hälsning till alla ensamma där ute.

# 98- Hör gärna av dig igen så vi kan uptar kontakten igen. Snälla du.

#106 Det var jag som skrev inlägg #98. Så jag antar att det är mig du riktar det ovanstående inlägget till. Jag vill gärna att du hänger med i vår tråd. Du är jättevälkommen.🙂

Jag blir bara lite osäker när jag läser "…så vi kan uppta kontakten igen." Det kanske är någon annan än mig du menar? Vi har ju inte skrivit några PM till varandra än.

Vill du prata lite mer "mellan fyra öron" med mig så får du givetvis skicka ett PM till mig om du vill. Men är det någon annan du anropar så ska jag inte sticka min tantnäsa i det.

En liten alla-❤️s-hälsning får du från mig i vilket fall som helst.

# 107. Det är till dig min vän jag menar. Vilken tråd menar du nu då? Vad var du från igen då?

#108 Jag tror att det uppstått lite ömsesidig förvirring oss emellan. Men det är ingen fara.

Den tråd jag pratar om är den här. Vi är några kvinnor som umgås här. Mrs Me var den som startade tråden. Hon sökte kontakt med oss som är lite äldre än de, både hon och jag uppfattat, är majoriteten av dem som skriver i de andra trådarna på Ensamhet i Fokus.

Jag var den första som svarade Mrs Me i början av denna mycket långa tråd. Man kan väl säga att det funkar ungefär som en väldigt öppen och fri umgängesgrupp. Det finns några till som skriver regelbundet; Tarotstollan t ex.

När jag var ung hade man brevvänner och skrev privata pappersbrev som bara avsändaren och adressaten läste. Nu för tiden umgås så många på nätet. Här är ju allt öppet att läsa för vem som helst.

Därför blir det mycket vardagsprat, men också en hel del funderingar kring livet för oss som föddes innan datorerna gjorde sitt intåg i samhället.

Jag antar att du läst i vår tråd och att det är därför du skriver ditt inlägg #93 som en presentation av dig själv. Du vill ha fler kompisar skriver du. Här kan du få det. Det är bara att skriva inlägg i tråden. Kanske kan man se det som ett fikarum öppet för alla som är intresserade.

Allt efter som tiden går lär man känna någon/några. Skulle man vilja skriva om sådant som är personligt och privat kan man alltid PM:a varandra. Det ena behöver ju inte utesluta det andra. Det är väl som när man är en grupp väninnor (tjejklubb, syjunta, kvinnligt nätverk eller vad det nu ska benämnas som) och ett par av kvinnorna blir närmare bekanta och börjar ge varandra förtroenden, som de inte delar med de övriga.

Förstår du hur vi gjort?

Jag är personligen väldigt mån om min integritet. Och jag glömmer inte bort att vem som helst kan läsa i denna öppna tråd. Därför blottar väl ingen av oss själen här. Det behövs liksom inte.

Lite trevligt småprat…. Några små men humoristiskt beskrivna vardagssituationer…. Lite ilska…. Igenkännande kommentarer…. En klapp på axeln till någon som har det motigt…. En leende smiley när någon är glad…. Delade tankar om livet, helt enkelt.

Det är inte så krångligt. Ingen kräver något särskilt av en och man skriver bara när man har tid och lust.

Anonymiteten kan för all del göra att man känner sig ensam, i alla fall här där jag bor i en förort till en storstad. Men anonymiteten är också en trygghet och ett skydd, så att man inte släpper andra inpå livet fortare än vad man är bekväm med.

Skriv gärna några rader om din vardag; du ser ju i tråden hur vi gjort. Det är kul att kunna prata om allt mellan himmel och jord med människor jag aldrig hade kommit att möta IRL (in real life).

Trevlig helg, Dasy! Och välkommen till vår tråd!👋

Hej Jag ska bara säga att det en lättsam atmosfär i Eran tråd "50+:are". Trevlig att Ni håller igång skrivandet och jagar ensamheten på flykten

Skall se om  jag kan skriva någonting här, min dator har verkligen börjat att krångla på allvar.
Kul att se lite nya namn här i tråden.
Tråkiga nyheter Mrs Me, får verkligen hoppas att det ordnar sig. Låter som din "gubbe" är en liten förklädd superhjälte!

Mirinda, vilken liten go kille du har! Det är nog så att när det kniper och det är på allvar så ser de det och tar fram sina inre kunskaper och värme som finns där inne någonstans, men som kanske inte riktigt är färdigt att användas förrän man är vuxen.

Låter kanske dumt men hoppas att du förstår hur jag menar.
Det är ju inte meningen att barn skall behöva ta hand om sina föräldrar i den unga åldern om det inte är vid sjukdom och annat akut.
Fast tyvärr är det ju vardagsmat för vissa barn som kanske har det extremt som t.ex föräldrar som är för glada i flaskan osv.

Skönt att du kommit på benen igen. Vad gulligt att du och din "gubbe" håller kärleken levande, många glömmer att just det är så viktigt att "inte bara" vara mamma och pappa.

Får se nu om detta funkar, ha det bra alla!

Mirinda. Jag håller helt med Tarotstollan om att grabben din är omtänksam. Det och annat de kan är väl sånt ofta sånt som de egentligen kan/gör men sällan "får chansen" att visa - som tur är. Barn som får kärlek och omtänksamhet lär sig ju ett beteende från föräldrarna som de har med sig och det är ju skönt att veta när de blir "ohängda" tonåringar.

T- Johan. Jag tror inte att vi "återkommare" betraktar tråden som vår egna. Du får jätte gärna ansluta dig med lite "dagligt tänk". Tanken jag hade när jag startade tråden var väl mer något i stil med "mognare" funderingar. När man är 20 kan och vet man allt, när man kommit lite längre i livet inser man att så var det inte vare sig då eller är nu.

Dasy. Sak samma gäller dig som för T-Johan, anslut dig gärna till småpratet här - som Mirinda beskriver så bra.

Tarotstollan, hoppas hoppas att din dator håller. Det vore så trist att "tappa" någon av tekniska skäl. Går det åt pipan helt har väl biblioteken fortfarande datorer man kan sitta vid den stund men det blir ju krångligare för dig.

Min gubbe ja. Superhjälte är kanske överdrivet förr alla men för mig är han det definitivt. Något allahj. grejs brukar vi inte däremot inte hålls med - men så gulligt det du Mirinda beskriver är. Däremot mailade jag ett hjärta, lite styrka, till gubben i måndags när förhandlingarna var långa och tunga.

Jag tycker det är väldigt trevligt att veta att den här tråden lever. Ensamhet kan ju vara så olika, helt ensam, ensam ibland, ensam självvalt eller inte. Jag är ju inte ensam så att jag inte har familj och så men vänner har jag aldrig riktigt haft tid att skaffa. Min ensamhet är mer hela dagarna när gubben jobbar. Men också ofta när han sitter i soffan på morgnar och kvällar och också jobbar men då via dator och telefon. Visst är han här då och det känns ju gott men jag har likväl ingen att prata med, han måste ju koncentrera sig på siffror, tabeller o.s.v o.s.v. Min lilla skrivtid nu är nog resultatet av en kämpig vecka för gubben - han är trött och sover ännu.

Hoppas helgen blir lugn och skön för oss alla. Här är inga planer eller projekt inplanerade, tack och lov. Gubben behöver tid att vila och landa i allt som hänt sista veckan och jag skall pyssla om honom och hemmet lite sådär i allmänhet.

Ha så gott hälsar Mrs Me

Jag läser tråden och det gör mig glad. Man kan sitta "vid bordet" och bara lyssna. Men det är trevligt att ni valt Ensamhet för Ert "vardags prat", "vardags tänk" och småprat. Jag hör av mig när jag har något "på hjärtat".

Så, snart fredag igen, skönt. Känns inte som om jag har så mycket att skriva om denna vecka men några rader blir det ändå.

På fabriken är LAS listorna klara och utan åtgärder skulle medelåldern på kvarvarande "gubbs" bli 58+. Troligtvis kommer dock pensionserbjudanden att "föryngra" något. Det finns ju faktiskt många som är ganska slitna efter ett tungt arbetsliv och gärna går hem tidigare om de får chansen. Bra inte minst för övriga verksamhetens överlevnad, det är mycket kompetens som kommer att försvinna med de yngre.

Det är inte utan att jag tycker att förslagen på höjd pensionsålder verkar helt rubbat under rådande omständigheter. Det vore skillnad om alla arbetslösa i Sverige fått jobb först. Det kan väl knappast bli billigare för "samhället" med en arbetslös person än en pensionär, iaf. inte om man beaktar "kringkonsekvenser" som kan/troligtvis uppstå/r. Tar man dessutom med alla nyanlända från utlandet som kommer i strida strömmar och också behöver jobb tids nog är det ju ännu galnare.

För vår del blir ev. tre av barnen arbetslösa + en svärson som fick slut på sitt jobb redan i januari. Inte lätt att hitta nytt här ens för den av dom med en master examen (fem års universitetsstudier) i bagaget. Så de som förespråkar utbildning som "lösningen" på arbetslöshet är enl. mig ute och cyklar rejält. Maken klarar sig sannolikt dels av anställningstids skäl och position.

Blir alla yngre arbetslösa och flyttar härifrån eller får jobb i Norge så utarmas hela bygden än mer på sikt. Flyttar de yngre så undrar jag dessutom vem som skall ta hand om de äldre som blir kvar när det är dags för "hemmet". Kanske exporteras vi till någon storstad eller?  Såg något om någon kommun som hade tankar på äldreexport till Thailand. Billigare arbetskraft där! Är det inte nog med alla exporterade jobb? Nu vill man exportera BÅDE folk och jobb i en åtgärd.

Helgen är lugn - hoppas vi, ev. kommer vi iväg på en loppis. Det är kul och snart är säsongen för dem i full gång när det blir väder för ute loppisar också. Inne loppisarna är få och sällan och då menar jag de där folk hyr bord och säljer lite av varje. Det är roligast med den typen, så olika sorters grejer och prisnivåer.

Ha så gott hälsar Mrs Me

Det är politisk strategi,ungdomar ska in på arbetsmarknaden så sent som möjligt. Dom äldre ska jobba så länge som möjligt. Varför? Av samhällsekonomiska själ, det blir billigast för samhället hel enkelt. Hur får man folk att köpa en sådan politik? Man ger den positiva atribut typ; alla ska ges möjlighet till bra utbildning. Morgondagen samhälle kommer att kräva välutbildad Medarbetare. Man ska inte tvinga folk att gå i pension vid 65 år. Att tappa den sociala kontakten med sina arbets- kamrater är nedbrytande.

Hej Mrs Me!

Jag läser om vad som eventuellt väntar flera i din familj. Det där med åldersfördelningen och annat inom det nutida arbetslivet har jag haft anledning att funder mycket över.

Naturligtvis har du rätt i att Reinfeldt har fått spader, när han pratar om att höja pensionsåldern. Självklart är det bättre att få in de unga på arbetsmarknaden än att tvinga redan slitna 65-åringar att slita vidare. Min gubbe har ett skämt när något av barnen visar slöhets-tendenser och tycker att en förälder ska fixa något åt dem. "Vi ska slita ut en generation i taget." brukar han säga då.

Men tyvärr har ju inte den situation som finns på dagens arbetsmarknad någon lätt lösning. Alla får helt enkelt inte plats. Så många manuella arbeten har mekaniserats och rationaliserats bort. Minns att jag tänkte det som 18-åring när de första automatiska spärrarna på lokaltågens stationer dök upp. "Nu blir det ju färre spärrvaktsjobb," var min
spontana reflektion.

Sen har vi allt idiotiskt lönsamhetstänk inom den offentliga sektorn. När sjukvård, äldrevård, barnomsorg, handikappades hjälpinstanser och skolan samt olika fritidsorganisationer för unga ska bli lönsamma - d v s ge en ekonomisk vinst, så kan det inte bli annat än "köckenmödding". Jag har själv jobbat inom kommunen (på ekonomisidan bl a) och staten under den tiden då alla högre chefer inom dessa organisationer ville "leka företag": Dömt att misslyckas.

Inom offentlig sektor måste ett stort och krångligt regelverk följas. Då kan man inte driva olika projekt på ett effektivt och produktivt sätt, som man gör inom ett företag. Den frihet i beslutsfattandet som behövs fattas i offentlig verksamhet. Dessutom kan man ju fråga sig vad som behöver vara ekonomiskt lönsamt i att våra gamla får ett gott och värdigt liv. Jag, som är mamma till ett mellanstadiebarn, undrar också varför en skola ska vara lönsam i kronor och ören. Vinsten kommer ju längre fram; välutbildade ungdomar som mår bra och kan känna att det betyder något att kämpa på.

Det finns knappt några enkla arbeten att få idag. Min gubbe slutade skolan efter grundskolan. Det gjorde min bästis också. Båda arbetade på fabriker där enkelt monotont arbete utfördes. Dessa enkla arbeten görs av dataprogrammerade robotar idag. Barnen buntas ihop i högar på dagis. Så sparar de in en barnskötarlön.

Vad händer med ett samhälle som betraktar människor som förbrukningsvaror? Vad är det vi får i aktiemarknadens och den globala ekonomins namn? Varför är penninghunger en av de starkaste drivkrafterna idag? Varför premieras inte ärlighet och solidaritet med svaga människor längre? Jag vet att jag ställer svåra frågor. Men jag väntar mig inga svar i tråden. Ville bara dela med mig av sånt jag går här och tänker ibland.

Annars har livet varit rätt kul (förutom den fördömdade influensan) med vinst i en sportturnering för sonen förra lördagen. Han fick en tjusig buckla att ta med hem. På söndagen var vi på marsvinsutsällning. Vår lille fyrbente blygis Gozo fick fina omdömen i pet-klassen. Där är det viktigast att marsvinet är välskött och har en sund marsvinsmentalitet. Det lilla marsvinet, Dumle, hade lite otur i gurkätartävlingen (ja ni läste rätt 😃). Han kom i ett heat med suveräna snabbätare och gick inte till final. Men man träffar trevliga människor - andra marsvinsentusiaster och får se andra goa pälsbollar.

Kroppen gav igen i början av veckan. Visste ju att jag borde ha vilat i helgen, men men…. Dumsnäll mamma kunde inte hålla sig i skinnet.

Igår var jag på en mycket vacker begravning. Min granne och kompis blev bara 64 år. Hon var den som jag först inbjöd att vara med i min "tantklubb". Det är ett litet exklusivt sällskap som har den rätta inställningen till livet efter 40. Mer om tantklubben en annan gång.

Tror jag tar och slutar för denna gång. En mängd plikter väntar. Jag får göra så mycket jag hinner och orkar, för timmen är ju redan sen.

Ha det gott alla ni där ute som hälsar på i vår tråd!

Och till dig Mrs Me:🤗🌺

 Natti Natti!

# 109. Den blir rörigt och lång. Man gör ett ju ett försök.

Bonus dag i dag. Egentligen har jag jätte mycket att göra, är ju en "så'n där" som skapar mig att göra - i överkant. Hmmmmmm ;-/ . Att det blev bonus tid/"ledig" tid beror på vovve passning. Svärdottern som har februarilov skulle ta körlektioner på fm. och med dåligt anpassade bussar är det ett halvt dagsverke, minst, innan hon är hemma igen.

Äventyr med vovven blev det även hela em. i tisdags. Veterinär besök och mindre operation, borttagande av klo, som spruckit. Stackars vovven, ont, ont, ont. (En "liten lätt" kostnad på närmare 2000 inkl. apoteksbesöket för smärtstillande tabl. åt honom dessutom.) Lika handikappande som tassen är den förbaskade "tratten" han skall ha så han inte kan slicka på tassen.

Jag plockade helt sonika fram bomulls tyg, lite band och symaskinen i morse och sydde två "påsar" (en att byta med) att knyta in tassen i istället. Sitter inte 100% säkert men under uppsikt kan han slippa tratten. Hade han haft mindre tassar hade man ju kunnat ta en gammal strumpa men jag var rädd att det skulle bli för trångt och klämma.

I går em. hade vi underbart väder här. Tänkte mig en liten stund i solstolen på altanen men……….. Som jag nu är blev det istället fram med varmluftspistolen, skrap verktyg och en av trädgårdsstolarna som måste målas i vår. Gamla färgen har spruckit och fukt krupit in i trät, inte bra, ruttnar, all färg måste bort. Det lär bli många timmars pyssel - men också många timmar i friska luften. Om vädret tillåter så helst ute i solen, om inte under tak men ute ändå inte lika skönt men bra att möjl. finns.

# 115 & 116. Håller helt med Mirindas funderingar, tänker i samma banor själv. Funderar också på det T-Johan skriver, har givetvis hört "tänket" tidigare. Först och främst tycker jag att de kortsiktiga ekonomiska vinsterna/besparingarna som styr är ett stort problem. Jag såg för någon vecka sedan dokument inifrån där man påvisade hur företags vinsterna gått från 1/5 del på 70-talet till 1/3 del nu. Mer skall mer ha.

(Jag förstod dessutom hur det kom sig att svärfar på 60-talet kunde försörja, och det väl (ny bil, hus 4 barn), en stor fam. med hemmafru visserligen duktig att hushålla men ändå) med en industriarbetar lön. Helt omöjligt nu. Jag har länge funderat på "när det svarta hålet uppstod" (det där pengarna tydligen försvunnit) och det visades klart och tydligt i programmet hur löneutvecklingen förändrats.)

Argumentet att det är billigare med yngre arbetslösa stämmer nog i kronor räknat men vad gör det i förlängningen med, inte bara enskilda personer utan hela samhället kan vi nog inte riktigt förutse. Att det blir negativa konsekvenser känns rimligt att anta.

Argumentet med social gemenskap för de äldre är ju rena gallimatiasen - SEN NÄR - är näringslivet en välgörenhetsinrättning?! - DÅ vore givetvis jobb för alla, oavsett ålder, fixade i en grisblink. Jag säger PRO, hobbys, frivillig jobb hos någon org. som röda korset e. dyl. m.m. m.m. Det finns hur mycket som helst för folk att pyssla med, i lugn och ro efter egen ork och lust, förutom lönearbete - om man alls lever vid pension.

Som arbetslös får man däremot inte ens gå en kurs, än mindre ha en engagerande hobby utan tillstånd från arbetsförmedlingen. Fånigt, med dagens mobiler är man tillgänglig dygnet runt om ett jobb plötsligt (knappast troligt) dyker upp. Är den "sociala gemenskapen" olika viktig för äldre, yngre eller medelålders. Generellt knappast - individuellt visst finns det "grader" i hur vi trivs att ha det - oavsett ålder.

Vi blir äldre och äldre säger statistiken - just nu ja - undrar just om inte den kurvan varit på sin topp och kommer att sjunka. Stress och dyl. kommer nog att visa sig i kortare medellivslängd - men först om tio, tjugo, tretti år. Själv känner jag mig inte som att jag kommer att bli så särskilt gammal, inte är det något jag traktar efter heller.

Ser man det helt krasst, det räcker ju att se på djuren i naturen, så är "meningen med livet" att föröka sig, dra upp avkomman till självgående individer (som kan föröka sig), dö. Märkvärdigare än så har nog inte naturen tänkt sig, allt annat är människopåfund. Inte tror då jag att älgen som lämnade spår på min gräsmatta häromdagen var i full färd att "självförverkliga" sig - tror ni? Hans/hennes fokus låg nog på att skaffa mat för sin överlevnad och därmed bidra till stammens fortbestånd vid tillfälle, inget annat.

Tänk jag kom faktiskt att tänka på något som en bekant, fd. arbetsförmedlare, berättade för mig apropå vad folk "går på" av vad som sägs av politikerna. Dagen efter valet 2006 klev en tös in till honom och begärde ett jobb. Alliansen hade lovat jobb om man röstade på dem, vilket hon gjort. Stackars korkade tös, hon blev väldigt besviken, löftet var lika betydelselöst som en fis i rymden.

Ganska ofta blir man mer än mörkrädd när man inser hur lite folk med rösträtt kan/vet/förstår. Körkort för att rösta borde nog vara ett krav förutom myndighetsålder. Att de dementa på hemmet (d.v.s. deras anhöriga) också är röstningsberättigade är skrämmande, blir ju det de anhöriga anser.

Mrs Me! 👍 Vi tänker sannerligen i samma banor. Jag tror att även du tillhör den"utrotningshotade arten": Den äkta svenska tanten.

Jag vet att det finns fler av oss där ute. Inte där samhällets stora beslut fattas. Nänämensan! Vi finns vid spisar, skurhinkar, symaskiner, tvättlinor och även utomhus, i potatisland och i trädgårdar med en varmluftspistol i högsta hugg. Vi finns hos ledsna döttrar och söner. Vi stryker en hand över gubbens bekymmersrynkade panna och sätter en portion uppvärmd mat framför honom, när han är trött och har jobbat en bit in på natten. Vi matar katter och marsvin. Vi syr tasspåsar åt jyckar och en och annan av oss dammsugar kutterspån som marsvinsägande barn har dragit ut över golvet.

Den marsvinsägande sonen har sportlov. Vi har kokat mannagrynsgröt och ätit med "solöga" i. I kväll ska han spela sportlovspoolen - pingisklubbens interna turnering. Om han är på humör, alltså.

Tänk om man kunde ge barnen ett paket med ut i livet! I detta paket skulle man slå in alla misstag man gjorde själv i olika åldrar. Sen skulle ens barn, som ungdom och vuxen, ta fram de där erfarenheterna man samlat på sig vid olika tillfällen. Då skulle ens ättelägg slippa göra exakt samma misstag som man själv gjort.

Men så enkelt är det inte. För i jämnhöjd med (åldersmässigt) att de skulle behöva delar av innehållet och man står där och försöker lära dem leva (tycker att man låter klok), så har de ju slutat lyssna på en. Just där och just då hör de i alla fall inte på. Och sen får man stå där och se hur de ställer till det för sig, på exakt samma sätt som man själv gjorde, när man var ung och tvärsäker. Jisses vad jag minns bra!

Varför slutar man inte då? Inte trodde jag att min mamma hade rätt. Hon visste ju ingenting, tänkte jag i den åldern. Inte kan man undervisa sina barn i livskonst! Det är det smärtsamma. De måste ut där och slå huvudet i väggen. Man kan bara försöka dämpa huvudvärken åt dem när de kommer hem och slickar sina sår. Då kokar man mannagrynsgröt och lägger i en rejäl smörklick, ser på sin son och känner hur hjärtat sväller.😕🤔För det gör ondare när ens barn har ont än när man själv har det.

Kunde man lyfta tyngden från sonens smala axlar när han än en gång fått bita i gräset, så skulle man göra det. Kanske är det den där blicken av samförstånd och hans lilla tveksamma leende när jag säger; du kan göra något dåligt, men du vet att du är bra.❤️ Och så grubblar folk över vad kärlek är!

Ja, det var vad jag har på hjärtat just nu. Vilket trevligt sällskap det är med en klok tant i ett hus någonstans i Sverige!

Var rädda om er allihop! För ni behövs.☀️

Vad skönt att det finns folk som orkar engagera sig i allt som händer runt omkring oss i samhället. Själv har jag i stort lagt det bakom mig, kände att jag hade inget val. För när man inte orkade jobba minst 40 timmar i veckan och helst skulle jobba övertid "gratis". När man inte orkade och de klart och tydligt visade att man inte var välkommen varken på arbetsplatsen eller på F-kassan och A-förmedlingen bara skakade på huvudet….
Det lilla jag har kunnat bidraga med har ju aldrig varit nog, att jag röstar och har försökt att påverka den vägen har ju heller inte lett till något.
Känner inte att jag har stor del i samhället längre eller att samhället har del i mig! De är nog bara glada att vara av med mig, förtidspensioneringen var billigast för dem, det sa de själva också!

Kommer ihåg på min arbetsplats när jag protesterade mot allt fuskande, felmärkningar och ljug bakom ryggen på ägarna. Jag frågade om vi inte kunde gå och fråga ägarna hur vi skulle göra med beställningar som inte fanns plagg till, istället för att felmärka andra plagg och skicka dem. Vilket ledde till att när de rätta storlekarna äntligen kom, så fick vi ju ändra dem också till de storlekarna vi använt och felmärkt för att lagret skulle stämma!
Fick till svar av fabrikschefen:" Att det de inte vet, har de inte ont av "!eller som en säljare svarade: "Det finns inte ett enda fruntimmer i varken Sverige eller i hela världen som vet vad för BH storlek hon har så hon lär inget märka ändå"!
Jag jobbade på en underklädesfabrik som fortfarande existerar, men inte är lika stora nu som de var på 70-90 talet!

Så här efteråt kan man ju undra varför man stannande kvar, men misstänker att det är/var nog så på de flesta ställena. Dessutom var jag inte mer än 16-17. Kunde inget och visste inget, dessutom sätter man sig inte upp mot en fabrikschef som jobbade direkt under ägarna och då var i 50-års åldern. Nu när jag själv är i den åldern förstår jag de andra som tyckte jag var modig som vågade ifrågasätta deras beslut.
Detta ledde bara till att jag inte behövde fuska så mycket, utan de bad en av mina kolleger göra det mesta fuskandet istället! Precis som om hon och jag inte visste vad den andra gjorde, dessutom berättade vi allt förvarandra.

Skulle tro att det bara har blivit värre i dagens samhälle, nu gäller väl bara vassa armbågar och jag, jag, jag mentaliteten. Undrar om det finns någon medkänsla och samarbete för/med sina kollegor på dagens arbetsplatser?!

Till något helt annat nu.

Har köpt ny dator och det är ju kul, men som mycket ovan datoranvändare ställer det ju till en del problem. Eller rättare sagt, en MASSA problem. Att sen det mesta som handlar om datorn och hur den skall användas står på engelska hjälper ju inte heller nämnvärt. Just när det gäller teknisk engelska, så fick man inte lära sig mycket av det i skolan på "forntiden" 60-70-talet! Så det är att trycka och trycka fel som är skola just nu för mig!

Ha det bra alla! 🌺

Hej på er.

Ännnnnnnnnnnntligen klar!!!!!!! Eller ja med delmål ett iaf., finns mer som skall göras innan "riktiga" våren infinner sig men det får bli ny start med det i morgon. Så skönt, har varit uppe sedan FÖRE ottan och rustat runt men nu tänker jag sitta still och roa mig här en stund. Det har jag gjort mig väl förtjänt av.

Har jätte dåligt samvete att jag inte hunnit svara dig Mirinda ang. sonens "livserfarenhetsklaver" eller vad man skall kalla det. kände med en gång jag läste att jag vet precis hur du menar OCH hur ont det gör i själen när det går illa för ungarna (än i dag så vuxna de är) även om det är självförvållat av dem ibland.

Tänker ofta på bokserien Grott björnens folk som var så poppis på 80-talet. (Det var före min utbrändhet då jag klarade att läsa böcker. Har minnesbilder av hur jag ofta satt i köket med en fot på ett barnvagnshjul rullande fram o. åter, en stickning i händerna, en bok på bordet (ja jag kan sticka utan att titta om det inte är mönsterstickning) mat på spisen och ofta bak i ugnen (inte undra på att jag "brakade igenom" med tiden)).

Nå, åter till böckerna och vad jag tänkte på. Böckerna handlade om en flicka Ayla som blev hittad av Grott björnens folk efter att hennes föräldrar (mer människolika) omkommit (någon gång i urtiden). Grott björns folket var i mycket "efter" Aylas folk i utvecklingen men hade fördelen att minnen ärvdes från generation till generation lagrade i hjärnan. SÅ PRAKTISKT! Det är mer än en gång jag tyckt att det borde vara en egenskap att önska.

Tarotstollan. jo det är konstigt hur det är på somliga (säkert de flesta) arbetsplatser. ögontjänande och "tjeenis" m. arbetsledaren/chefen ger "poäng". Sköter man sig och sitt utan att ansluta sig till "poppis gänget" är man inte vare sig synlig eller något värd trots att man nog jobbar flitigare/ordentligare än "fladdrorna". Konstigt och dåligt. Det är en erfarenhet jag också gjort och som jag sagt till gubben, i takt med att han stigit i graderna, att han skall vara noga med. De som inte framhäver sig skall också "ses" och berömmas/uppskattas. 

Ett litet avbrott blev det här, inget ni märker men en bekant ringde och det blev en halvtimmas sladdrande - trevligt och resulterade i för mig plötsligt påkommen ny arbetslust. Hon hade köpt nya gardiner och skulle smyga igång påsk pyntandet lite. Jag blev så inspirerad. påskpynt, nja kanske, kanske inte riktigt än men skall få någon (trol. yngsta passar jag hans hund kan han bära mina lådor) grabb att hjälpa mig få ner lådorna från vinden. är de nere kan jag ju fundera lite på vad jag känner för.

Fönstren kommer att få sig en avblaskning också. Har så att jag når, med en liten stege, på utsidan i vardagsrum/kök/matplats så det är lätt fixat och får räcka. det är ju där vi vistas när vi är hemma/vakna, sovrummen kvittar. Kände faktiskt för det redan i går men då hade det blivit så sent när jag fick tid att det fick vara. Däremot öppnade jag tvärdrag medan jag dammsög på em. SÅ SKÖNT.

Nu skriker städlusten på mig. Ha så gott hälsar Mrs Me

Är lite under isen för tillfället. vill bara säga hej.

#122 Mirinda

Sänder dig lite välvilja och styrka. Tänker på dig och hoppas det ordnar till sig snart.

 # 122. Mirinda, tänker på dig också! 🤗

Fredag igen, inte klokt vad tiden rusar fram.

Tänker på dig Mirinda och hoppas att inget allvarligt drabbat dig utan att det "bara" är sviter av influensan och "vintertrötthet". Behöver du "skriva av dig" får du gärna sända meddelande till mig privat. Ibland gör det ju bördan lättare om man kan dela den med någon utomstående. Sänder dig åter igen omtanke och styrka.

Som jag skrivit tidigare har jag sjukt mycket att göra så här års och i år tillkom ju trädgårdsmöbels "renoveringen". De flesta delarna behöver "bara" skrapas rena från gammal färg före målning men BORDET!!!!

Upptäckte till min fasa i går att ena bordet (två möbelgrupper, en för fm. solen en för em. solen) som är så snyggt även är vansinnigt korkat tillverkat. (Lätt att vara efterklok men varför tänkte jag inte på det när vi köpte det?) 38 "ändstycken" på bordsskivans träbitar. Jisses. Det betyder 38 ändar som måste ställas i blöt i "impregnering" och skall det lyckas så blir det mer isär montering än jag tänkt mig. Dessvärre ser jag att det är ett måste om bordet skall överleva. Oskyddat ändträ drar fukt och ruttnar om inget görs - så jag gör - trist eller inte kvittar.

Jag har dessvärre inte riktigt vädret med mig, eller rättare sagt temperaturen. I går morse var det -20 grader, i dag "bara" -17. Har saker att göra inne också så jag har sysselsatt mig ändå fram mot lunch när temp. krupit uppåt lite men även vid nolla blir det kallt att stå still utomhus. Händerna går ju bra, varmluftspistolen sprider ju värmen inte bara till färgskrapet men benen och fötterna! Dubbla byxor och tre lager raggsockor och gubbens kängor (mina blir ju för små med så många extra strumplager) gör det något mer uthärdligt men kallt blir det. Nåja bara att hänga i, fina möbler blir mödan värt.

I dag är jag hundvakt igen, inte så roligt men men det får gå. Vovven är ju snäll om än "hindrande". I nästa vecka skall grabben (hund ägaren) opereras om allt går planenligt. Det medför en längre tids sjukskrivning och därmed slipper jag vovven. Bra, "dubbel vinst," grabbens hand blir förhoppningsvis bra (klämskada på jobbet) och jag slipper vovven.

Här ser det ut att bli ännu en solig dag. Härligt. inte har det blivit något påskpyntande här än trots att jag "yrade" om det för ett tag sedan. tyckte det var lite väl tidigt då men nu känns det mer som om det kan bli lagom. Lådorna är iaf. nere från vinden och det är bara att invänta tid och lust s.a.s. Inte blir det på långa vägar så mycket pynt som på jul men min förtjusning i loppisar har ju den bieffekten att det lätt blir ett antal "nya" grejer varje år. I år blev det ett vitt porslinsägg med en påskhare på och två tuppar - hitintills - kan bli mer om jag hittar "udda"  saker.

Känner mig nöjd med en stunds soffsittande och plitande här. Skönt att vila lite och har redan hunnit klippa mig (fixar själv) och duscha, plocka reda i köket, kört igång tvättmaskinen. Så flitig man känner sig när maskinerna jobbar förresten ;-))))  Skulle behöva dammsuga men det funkar ju inte med vovven här, han är dö skraj för dammsugaren och det skall han slippa.

Ibland, om jag verkligen måste dammsuga upp något, sätter jag honom i bilen en stund men i dag är den utlånad. Grabbens flickvän fick körkort i går och fick låna hans bil om han fick låna min. Hmmm, ibland är jag snällare än vad som är praktiskt för mig men jag unnade tösen "stoltheten" att köra själv till skolan i dag. Bra för henne med körkortet klart. Bättre förutsättningar när det gäller jobbsök framöver på fler sätt. Att bo här i glesbygd utan körkort/bil är besvärligt, kollektiv trafiken är rena skämtet, några få turer/dag till/från centralorten.

Det är konstigt vi bor på samma breddgrad som Stockholm men motsatta sidan landet ändå är här lika eftersatt som man får uppfattning om att det är i norra Norrland. (Ta inte illa upp nu norrlänningar, jag har ingen aning men nog framställs boende i Norrland som besvärligt i media iaf.)

Vi bor drygt tio mil från Oslo och är totalt i bakvattnet, hade det istället varit samma avstånd till Stockholm hade vi varit i hetluften. Storstad som storstad kan man tycka men det hade nog varit bättre för oss att höra till Norge för ur Stockholmsperspektiv (politiker och myndighetsnissar)  finns vi nog knappt - utom på sommaren möjligtvis. Lite pittoreska stugor, dåliga vägar, skog och några kor är väl bilden turistnissarna har - i bästa fall - en idyll - hur kan det finnas baksidor på det?

Nej nu tid för mer nytta. Skura badrummet och damma kan jag göra trots vovven så det blir väl prio. ett nu.

Ha så gott hälsar Mrs Me

Säjer hej i tråden igen. Har inget kul att berätta. Det händer en del. Men det handlar mest om min son och hans sportklubb.

Vi gör inte så mycket annat på helgerna än hänger i idrottshallar just nu. Tävlingar, träning och arbete för klubben. Jag är lagledare för sonens lilla lag i hans sport. Det är kul, men tiden räcker inte till för att vårstäda och hinna umgås med min gubbe. Vi sportar ihop, men det är knappt man hinner laga en ordentlig middag. En dag i veckan är vi tvungna att äta på en pizzeria eller budget-snabbäta på ortens korv- och kebabställe (tur att de har några bord inomhus).

Våren rymde söderut. Är det någon som har sett den?

Ja här i Västergötland finns ingen vår i alla fall, sen beror det på hur långt söder ut du menar?
Var ute och handlade lite mat till mig och mina djur nu på efm, trodde jag skulle frysa ihjäl innan jag kom hem. Dessutom virvlade det snöflingor i vinden, kan undra hur mycket snö det skall komma denna gången?
Ja det händer inte mycket här heller att skriva om, jag vill gå ut och promenera men den här vinden är för hemsk att vara ute i, så det är bara snällt att stanna inne eller riskera förfrysningsskador. Inte ens katterna vill vara ute på balkongen trots att jag är snäll och öppnar åt dem, de springer ut och sen vänder de fort och in igen!
Det är tur att Tvn och Datan finns!

Ha det bra alla! 🌺

Fredag igen. Stjäl mig en liten stunds nöje, plitande här. Har en deadline vid påskhelgens start då allt skall vara klart. Vad? Jo vi har en liten sommarloppis och inför öppnandet skall allt göras rent, damm & disk och koll av priser m.m.

Dessvärre känns det som om jobbet och stressen kan vara förgäves om inte kylan ger sig. Eller ja inte jobbet, någon gång kommer väl värmen men stressen om det dröjer. Nåja, hastiga väderomslag har vi sett förr så än lever jag på hoppet även om det ser mörkt ut.

Funderar på att klona mig - eller snarare vad bra det hade varit om det funkat. Tänk så trevligt med en kompis som funkar som man själv och som man kunnat få lite hjälp & sällskap av. Hmmm. Kanske inte funkat ändå. Enäggstvillingar är ju "två av samma" men ändå ofta olika personligheter.

Varvar städandet med färgskrapande på trädgårdsmöbeln men även där sätter kylan käppar i hjulen. Har bara hunnit en stol, "underredet" till en soffa, delar av "haveri" bordet (som nu står i blöt i impregnering) och nästan en soffa till. Får välja de de delar som är svårast att hitta förvaring för på annan plats när loppisen öppnar. De delar jag hunnit måla kan jag ställa ute men annat måste förvaras torrt tills de är klara.

För gubben är det "tungt" på jobbet. Kraftiga minskningar även på tjänstemanna sidan givetvis och många som trott sig sitta säkert börjar inse att sanningens minut närmar sig vilket visar sig på humör och tålamod - allt som oftast. Det blir sammanslagning av tjänster och även borttagande av vissa jobb. Kan somliga ta ledigt 14 dagar titt o. tätt utan att varesig de själva eller deras jobb saknas/påverkas blir det givetvis ifrågasättande av vad de - egentligen - gör på arbetstid.

Själv tassar jag på tå och jämnar vägen för honom på hemmafronten. Har en bekant på annan ort vars make gick igenom ungefär detsamma för några år sedan och det var en pärs för hela familjen. Även på annat sätt, om än inte så viktigt, påverkas vi negativt - mer än annars - för visst styr gubbens jobb även vår fritid även när det inte är neddragningar på gång. De som är avundsjuka på chefers lönekuvert har nog inte en aning om vad lönen "kostar" i privatliv/fritid.

Vi  är inte mycket för "uteliv", festande men typiskt nog har det vid två tillfällen (släkt & bekants firande av div.) varit tillställning på restaurang där vi inte kunnat stanna efter klockslaget då lokalerna även blivit öppna för allmänheten m. dans. Gubben orkar inte tackla risken, som är överhängande, att fulla anställda sätter igång bråk och diskussioner. När spriten går in går vettet ut sägs det, sanning, och om det nu inte är så illa att vettet rymmer så gör iaf. hämningarna det. Desperata människor är inte att leka med så bättre hemma då. 

En positiv sak har vi "bockat av" i veckan. en operation för ett av "barnen". Planerat sedan länge och nu äntligen dags. Ni anar nog att lättnaden var stor när den var avklarad utan problem. Själva oron vid op. var inte så stor som den biten att det kunde bli inställt p.g.a. sjukdom e. dyl. Väntetiderna i vården är ju inte så upplyftande precis så att vänta igen hade varit påfrestande.

Nog för nu. Ha så gott hälsar Mrs Me

Passar på att plita ner några rader och önska er en skön påsk. Är så sliten att lusten att göra något av kvarvarande "borden" inför helgen är totalt obefintlig. I dag var det verkligen "upp som en sol och ner som en pannkaka" för min del. Det får bli laddning med kaffe och lite skrivande istället så kan jag nog sparka mig själv i rumpan och få ny fart i morgon.

Mest retar det mig att mycket ork och tid blev bortslösad för mig då jag var tvungen att åka till banken (6 mil t.o.r) - ett fel som jag var tvungen att få ordnat före månadsskiftet och via internet eller tel. var det inte görbart tydligen - viljan fanns uppenbarligen inte - maken till hopplösa människor som jobbar där finns väl knappt att hitta. Väl på plats tog ärendet (exkl. väntetid 30 min) en kvart eller så. Har bytt bank tidigare (p.g.a. att "rådgivaren" ägnade mer tid att dregla över gubben samt hans inkomst än rådgivning medan jag ignorerades totalt - vi är två som skapat våra förutsättningar för vår ekonomi vilket bör respekteras oavsett vem som är "bäst" på papperet) och har god lust att göra det igen - ett krux bara - vi har ingen mer bank här:-(((

Ytterligare tid tog det då det knappt fanns en enda ledig parkering att hitta. Lönedatum för kommunanställda och norrmän som invaderar för påsk shopping på bolaget och i butikerna. Än värre lär det vara i morgon. Där yngsta dottern bor tvingas man stänga av hela stan för biltrafik och hålla systemet stängt för att undvika att cruisingen med aspackade norskar som annars ställer till totalt kaos.

Äntligen har vi fått lite bättre dagstemperaturer. Härligt, hoppas det håller i sig framgent. På påskafton blir här "fullt hus" - mammas påskbord vill ingen missa. Tänkte mig kunna byta ut det mot smörgåstårta - vore enklare - men det har jag inte lyckats "plantera" än - bättre lycka nästa år kanske.

Nog för nu. Ha en skön lugn påskhelg - i den mån ni har chansen - njut. Här blir det nog några timmars soffmys de tidiga morgontimmarna, det gillar och behöver vi för fö. är det troligtvis fullt ös (näst intill i mesta laget faktiskt) från 10- tiden på fm. o. framåt mest var dag. Kvällstid är vi "medvetslösa" av trötthet. Som lök på laxen kommer väl den skotträdda vovven hit på påskaftons morgon och till dagen därpå. Lugnare med smällande här i skogsbrynet än i centralare delen av byn där han bor.

Ha så gott hälsar Mrs Me

Här är det soligt och nästan lite dagsmeja mitt på dagen. Ljuset är så skönt att se. Det är mycket lättare att gå upp på morgnarna när det inte är becksvart ute.

Påsken ja - har inte hunnit med något pyntande. Har en lax liggande på gravning och ska väl tota ihop en hovmästarsås till den sen. Ska väl måla ägg på påskafton och äta en massa gottis. Men vad vi, som bara blir vår lilla familj och två dillsmaskande marsvin (gubben köpte tokmycket dill till gravlaxen), har inte planerat så märkvärdiga måltider. Kanske slår vi ihop en Jansson eller om man hittar en fin lammstek…

Lax i långa banor lär det i a f bli. Nu ska jag steka köttbullar och umgås med sonen.

Vi hörs när jag får lite mer skrivtid.

Ja nu är påsken över och jag har inte brytt mig ett skvatt! Solen har skinit och jag har faktiskt inte varit utanför dörren, mest för jag har varit så trött. Har sovit mycket och städat lite!

Några påskkärringar har jag inte sett, bara några "småungar" som var ute med smällare, de var ca 8-14 år och inte en enda vuxen som brydde sig!
Jag har slutat att säga till dem att det faktiskt inte är lagligt, för man får bara "kärringjävel" ropat efter sig. Det låter hemskt att säga detta men det måste hända något fruktansvärt hemskt innan det blir förbjudet att helt sälja skiten!

Idag är det 1 April, blev lurad inne på en sajt det är allt jag vet om att jag blivit lurad. Har ni blivit lurade?😉

Så i morgon är det vardag igen, tycker det skall bli skönt för då kan man ta tag i grejer som telefonsamtal som måste ringas och kontakta folk som varit bortresta eller haft annat för sig under helgen.
Vet inte hur vädret skall bli framigenom men jag hoppas att solen skall fortsätta att skina, har en del ärenden att göra nu efter helgen och då är det ju lite trevligare att vara ute.☀️

Ha det bra alla!🎈

Åter till livet - känns det som. Hej på er. i dag känns det som att jag inte behöver "stjäla" mig till min egen tid - äntligen. Har haft så himla mycket att göra men nu är det viktigaste klart och kylan, som är både plus o. minus nu för mig nu, gör att det inte är aktuellt med något trädgårdsarbete eller underhåll av huset utvändigt.

Lite vilotid, skönt, hur det sedan blir med vilandet är en annan sak. Jag har väl den personligheten att om jag så blir inlåst i ett tomt rum i månader så lär jag sysselsätta mig. Man kan ju alltid träna på att gå på händer, uppfinna ett nytt språk, knyta knut på tårna eller, eller … ;-)

Jag har fortfarande jobbet med trädgårdsmöblerna på gång, lite klart, mycket kvar, men det är ibland mer avkoppling än jobb liksom. Har precis målat ett par delar till en soffa och torktiden kan man ju inte påverka så nu finns tid för annat. Bara svårt att besluta vad.

Städlust - ja - MEN - vad och var skall jag börja? Lite undan plock och bort städande av påsken i komb. med "skurande" av köksluckor, golvlister och andra punktinsatser där behov och lust sammanfaller är väl planen, sen hur intensivt resultatet blir lär tiden utvisa.

I em. måste jag aktivera mormors rollen. Skall passa Malte, 3 mån nu, i några timmar. Fånigt men lite pirrigt är det, inte alls som med de egna barnen. Dom "kände" man ju utan o. innan, nu får det bli gissningar om missnöje uppstår hos plutten. Mat? Blöja? Sova? Magknip? Bli buren runt? Det senare kan ju vara dubbel nytta, glädje för bäbisen, motion för mormor.

Påsken var väl lite si och så. Inte vilsam, inte njutbar mest "masig". SKÖNT att den är över. Nästa år MÅSTE det bli ändring. Tog återigen upp tanken på smörgåstårta ist.f. påskbord under gårdagens restätande med delar av fam. Kan ju säga att det var inte 100% positivt men jag gör nog så ändå. Passar det inte får de väl äta hemma hos sig själva. Gör jag en med köttbullar, skinka, o.s.v. och en med räkor, lax o.s.v. så får väl de med "fiskskräck" äta den köttiga, övriga av båda och jag o gubben slipper äta rester en vecka efter påsk, vilket iof. är praktiskt och billigt men lite trist.

Nog för nu. solen lyser så fint in på dammsugaren OCH behovet av att starta den - allt grus på hallmattan syns VÄLDIGT väl. Ved"söpplet" kring kaminen likaså. Punktinsats ett startar därmed nu.

Ha så gott hälsar Mrs Me

Hej!

Egen tid? Jaaaaaaaa! Imorgon ska sonen till fritidsklubben. Vi har fått skavsår av varandra här. Det är inte kul när man lessnat på sällskapet. Karln var nog glad att han fick gå till jobbet idag. Själv har jag haft barnbesök. Det är kvarterets småbarn som fattat tycke för sonens marsvin.

Visst är de söta (både marsvin och barn). Men fyrbeningarna sköter sig själva i buren och ställer snällt upp på att bli klappade av barnen och sitter i knä och mumsar gott kryddgrönt; dill i långa banor. Min gubbe kunde ha gravat en hel laxodling med all dill han släpade hem.😃Men varken marsvin eller småbarn klagar. Det är väl det att jag fastnar med ungarna lite. Det var rena lättnaden när en av barnens mammor kom och hämtade hem hela skocken. De kom lite olägligt just idag. Jag är rätt tankspridd av mig mellan varven och lyckades torrkoka det jag hade på spisen. Typiskt mig!

Annars är det ju kul att det händer något. Jag  har försökt få sonen utomhus under påsken, men det blev lite si och så med det. Vi var ut en dag och testade det brännbollsträ han tillverkat i träslöjden. Snacka om motion! Fast kul var det. Grabben lessnade först. Gubben och jag fortsatte en stund till.🎈Vi gillar att leka och sporta. FNISS!

Igår lurade jag med min kära gubbe på en långpromenad; där jag bodde innan vi slog oss ihop. Sjö och ganska stor skog finns där. Luften är relativt ren och det var inga joggare i skogen. Brukar sällan hålla mig till stigar och anlagda spår ändå. Gillar att vara i vildmarken. Här får man ta vad skog man hittar. Hittar gör min gubbe ingenstans. När det var utdelning av lokalsinne i Guds skaparverkstad hade gubben gått vilse på vägen dit, så han blev utan.😍

Han är för rar - känner inte igen sig ens när han kommer ut ur skogen. "Var är bilen?" är den stående frågan. Sen är rollerna ombytta. Det var många år sedan jag övningskörde - det kom av sig. Gubben kör som en yrkeschaufför, vilket han faktiskt var en gång i tiden också. Men hitta rätt med bilen (på semestrar och andra utflykter), det får vi göra så gott det går.

Jag hittar i skogen, men inte så bra i civilisationen - inte utan karta där jag aldrig varit i alla fall. Och gubben är ännu mer borttappad på storstadsgator och landsvägar.

Vi får se en hel del nya ställen vi egentligen inte tänkt oss till. Hittade ett underbart kafé byggt i en kvarn i Hälsingland på det viset. En annan gång hamnade vi på en dröm till härlig sandstrand vid havet i Umeåtrakten och en tredje fann vi ett kantarellställe i Närke. Så det där med att köra rätt på en gång är väldigt överreklamerat.😉

 En skön ☀️-ig dag hade jag ihop med min goa gubbe i går. Såna vill jag gärna få fler av. Men i morgon ska jag baske mig ha en egen dag. Tänker bara dela den med marsvinen och de eftersatta krukväxterna. Det är kravlöst umgänge på hög nivå. Ingen man måste konversera och laga mat åt, eller hålla reda på kläder och annat löst åt. Alltså; min gubbe och jag blir ibland som Dupontarna. Mycket humor och gott om tålamod tränar man upp då.🙂

Nu säger jag god natt till er i tråden. Vi hörs väl snart igen, hoppas jag.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅååssssssssssssssååååååååååååå - var det dags igen! Vem var jag att tro att lugnet ääääääääääääääääääntligen lägrat sig lite här. Hade sett fram emot att ta upp konversationen här i tråden (och övr.) med mer tid och ork MEN MEN…………………………..!!!!!!!!

Vattenskada i källaren. Visst hade jag tänkt ta tag i grejerna där nere samt lite storstädning men INTE så här. Kaos är bara förnamnet. Rädda grejer, kontakt med försäkringsbolag och hantverkare.

Det var en märklig upplevelse att kila ner för trappan för ett snabbt ärende och, efter att ha hört ett konstigt ljud, upptäcka att vattnet sprutade ur väggen och det flöt i sjöar på golvet. Bara att häva ut det som ännu var torrt och fixa torkning för övrigt.

"Bara" - hoppas jag - ett rum som är kass men när det gäller vattenskador är det alltid ett rum för mycket. Är lite besviken på försäkringsbolaget. Tidigare har de alltid varit snabba o. hjälpsamma men nu när det är lite mer bråttom att rädda det som räddas kan var de inte lika på hugget. Att det dessutom känns lite stressigt att få utrivet väggen så det inte blir mögel och det är dålig respons känns inte bra.

Försäkringsgubben jag pratade med tyckte att kunde vi inte göra det själva. Jag förklarade att maken jobbar jämt och själv orkar jag inte sätta igång o. bryta ner väggar. Var det inte nog med att jag burit bort alla grejer jag orkade bära själv?! Rimligtvis bör det väl ligga lika mycket i försäkringsbolagets som mitt intresse att eliminera skadan mest möjligt - om jag skall göra allt själv - varför då ha försäkring?! Lite sur faktiskt!

Därmed åter lite mycket här. Ha så gott hälsar Mrs Me

Nämen…Inte lär du ha långtråkigt i alla fall, Mrs Me. Vilket eländes slabbgöra att ta rätt på det där!

Tror nog att ni får ordning på så väl försäkringsbolaget som på själva saneringen så småningaom. Men jag kan föreställa mig känslan när du upptäckte vattnet och även oron för att denna olycka gått hårt åt huset.

Man kan ju knäcka för hälften av det. Kan inte låta bli att tänka att en olycka sällan kommer ensam. Men eftersom ni redan drabbats av varselrisk ocn dottern fått börja om, så har ni nu, i och med vattenskadan, fyllt er kvot av drabbande händelser ett bra tag framöver. Nu kan det bara bli bättre.

Har knyckt några minuter vid datorn, innan jag ska ta itu med den dagliga rengöringen av marsvinsburen. Pojken min har en sen träningstid på måndagar så jag har tagit på mig det dessa kvällar. Det blir för sent med sonens sovtid annars.

I helgen var det så mycket sport att jag inte riktigt kände att jag var hemma alls. Middagarna bestod av hämtpizza i sporthallen och sen Mac Donalds, eftersom sonen som vunnit en turnering på söndagen fick välja.

Hela lördagen gick åt till Klubbmästerskapen. Utdelningen blev stor; fem pokaler till och två mästerskapstitlar, en andra plats i årsklassen över och tredjepris i förälder+barn-lagtävlingen. Plus den där bucklan från turneringen då. Mycket stolta föräldrar och en nöjd pojke.

Ovanpå helgens sportbravader har jag varit i skolan idag och lett barnens sportande, för att sedan avrunda med att spela med min gubbe på sonens träning. (vi kan sporta i mån av plats, så mycket vi har lust med.)

Jag tror att ni förstår att jag är väldigt trött nu. Ska ta itu med det som måste fixas för att komma i säng så snart som möjligt?

Så det blir inte så mycket mer sagt nu. Finns en viss risk att jag somnar framför datorn.

Natti natti😴

En liten snabb rapport från mitt vatten skade elände. Två hela ytterväggar, långsida o. gavel måste brytas upp för avfuktning. Det berör 75m2 av min 100m2 källaryta. Jisses, mycket grejer har vi sedan tidigare där nere och så till det den separerade dotterns grejer. Att klämma in det på resterande yta och samtidigt kunna röra sig är inte görligt så nu är min bil fullpackad med lådor som skall hysas in i ett lånat förråd + att det står grejer utefter väggarna i mest hela boplanet som skall köras dit i tur o. ordning också. Vi lär inte sakna sysselsättning denna helgen heller.

Tänker på det du skrev Mirinda om en olycka kommer sällan ensam och så tycks det vara ibland. Trots att jag slitit som ett djur med packning och undanröjning av grejer i veckan, samt haft svårt att sova av oro för hur illa det kunde vara (kunde varit värre) så jag är helt slut, känns det som om min högsta önskan vore att det kom besked om att fabriken och de 110 jobben skulle räddas. Det vore värt fasligt mycket värre elände än "lite vatten". Tänk hela bygden, inte bara de 110 berörda utan även deras fam. samt butiker m.m. o.s.v. skulle "rulla på" och leva vidare. Fasligt mycket bättre än att hela orten förvandlas till ett norskt sommar stuge område.

Vad "sportig" du är Mirinda (jag får dåligt samvete) men gillar man det så är det ju toppen. Jätte kul med vinst också blir ju bonus s.a.s. Här blir det nog också hämtmat i helgen. Tur att det finns när det är knappt om tid/ork. Egentligen borde man väl undvika "färdigmat", oavsett vad, är ju så mycket onyttigt, inte minst mycket socker, i nästan allt. Intressant att just "sockerfällan" uppmärksammas mer och mer men också tragiskt att det hunnit bli så många rejält överviktiga och feta, inte minst barn o. unga, av allt socker som tillsats som smakförhöjare i takt med att fettet fasats ut under de senaste 20 - 30 åren.

Nu önskar jag er en skön helg och så får vi se om vi hörs igen eller om Nord Korea "nissen" startar atomvapen krig och förgör oss alla. Skrämmande vad en galning kan förorsaka - inte första gången dessvärre som galningar blir ledare. VAD säger det om oss människor om man tänker efter- tragiskt.

Ha så gott hälsar Mrs Me

# 133. Mirinda, vad härligt det låter med era små oplanerade utflykter. På det viset så får ni ju se mycket mer än vad som var planerat från början. Det är ju skönt att du och din gubbe kompletterar varandra så bra.👍

# 134. Å, Mrs Me, så fruktansvärt med vattenskada. Är det mycket av lösöret som har blivit förstört? Det låter inte bra med så mycket väggskador, har de sagt något om hur fort det kan vara reparerat och klart?

Ja, vad är det de vise säger "har man inte jobb så skaffar man sig det"! Så du har väl fått nog av jobb nu, det vore väl det dags att universum ger er alla lite lugn och ro!✨

Ja, här händer inte mycket. Vi har haft lite vårregn nu idag och de upplogade snöhögarna har krymp rejält. Det luktar VÅR ute nu efter regnet och fåglarna kvittrar så härligt. Tycker bara synd om dem på nätterna då det fortfarande är flera minus grader då!

Har varit ute på en del korta promenader men det är inte så där skönt och avslappnande som jag vill att det skall vara p.gr. av den isande vinden.

Skulle behöva plocka lite och städa lite mera allmänt men är så fruktansvärt trött så jag får inget gjort. Fattar inte varför jag är så trött, tycker jag sover vad jag behöver men ändå…

Ha det så bra alla🌺

Hej alla!

Har man inte jobb, så får man. Och har man, så får man lite till.

Så brukar jag travestera på det gamla ordstävet. Det är liksom ett axiom. Jag är nog lite irriterande för min omgivning ibland, för jag har gott om sådana uttryck och kan vara rätt generös med dem. Den här favoriten är en positiv omskrivning av att kalla någon dum:

"Han hade otur när han tänkte."

Den tycker jag är riktigt söt. För vi kan alla klanta till det. Och i min bok är det enormt stor skillnad på att vara dum och att vara elak. Elaka människor har en avsikt med det de gör, som drabbar andra. Dumma människor begriper inte bättre. Och då kan jag inte lasta dem. Tycker mest synd om de som klampar runt i tillvaron och inte riktigt kopplar vad de själva ställer till för sig och sin omgivning.

Sportar gör jag nu för tiden. Har väl tappat några kilon de senaste åren, men inte mycket. Fnissande upptäckte jag att det kommit en och annan muskel där jag inte visste att det fanns nån. Jag har en lång karriär som chipsfrossande soffpotatis bakom mig. Fortfarande blir jag på tvärs av allt för mycket förmaningar från socialstyrelsen, livsmedelsverket och ett okänt antal forskare om vad man ska göra och inte göra med sin kropp.

Egentligen är det inte svårt. Stephan Rössner, en läkare som kan mycket om överviktsproblem, säger alltid: "Man ska inte äta mer än man förbränner." Ja, teorin är inte svår att förstå; fullkomligt logiskt. Det är i praktiken det blir tufft. För det hela är orättvist p g a ärftlighet. En del har gener för övervikt, andra har motsatt problem; måste vara genetiskt det med. Ta en titt på föräldrar och barn, så ser ni.

Fast det är klart; man kan ärva dåliga matvanor också. Det är väl som med hönan och ägget. En svårlöst ekvation.

Tror att man ska äta och röra sig så man trivs med livet. En fördel med att vara tant (talar nu om inställningen) är att jag inte bantar om det blir lite mer av mig en period. Jag köper större kläder. Och vad härligt det är med stretchjeans och leggings med långtröja över.🙂 Snacka om klädrevolution. Kvinnomodet har inte varit bekvämare sin 80-talets tights. Men då minns jag att jag tänkte; det ser ut som långkalsonger.

Ja det var lite natti-bubbel från storsta´n.

I morgon ska jag gå på marsvinsutställning och träffa trevliga tjejer från MarsviniFokus.

Trevlig helg alla i tråden!🌛

Jag är 42 år men känner mej som 25.jag har man och barn 2 stycken som är stora barn. Jag tyckter om djur .Har hund och katt. Jag söker vänner av alla de slag.Jag är nyfiken på att träffa lite nya människor och lära känna dem. JAg gillar att gå ut och dansa ta en öl,snacka skit över en fika.promenera göra utflykter.mm.jag söker vänner i förtsa hand i Småland/Kronobergs län. Självklart så får ni andra skriva vart ni än bor i landet. Jag har en hundar och katter som varit min räddning många gånger.Träna hundar. Annars blir det sitta inne ganska mycket vinterhalvåret.. Promenera vara ute är annars nått jag gillar. Ska börja träna igen på gym. Har sjungit i kör,nått jag gärna tar upp igen. Annars är jag öppen att hitta på allt möjligt. Jag söker tjej eller par också så man kan göra saker tillsammans också. Du ni får vara hur ni vill och i vilken ålder som helst. Då det inte har så stor betydelse. Du får gärna vara dagledig i bland för det är jag. Jag har inga krav på hur nån ska vara bara vi funkar tillsammans. Gå på bio, Äta middag, Promenera, Ta en öl, Dansa, Shoppa gå på stan, Fika, Göra nån utflykt med och utan familj. Djupare diskussioner, Nattklubbar / Pubar, Dans, Utövar sport, Bilar / MC, Djur, Sällskapsspel / Kortspel, Sång / Spela instrument. Cykling, Ridsport, Gym, Workout, Biljard / Snooker. Disco, Hårdrock, Jazz, Klassisk / Opera, Körmusik, Reggae, Techno, Trance / Goa Utåtriktad, Social, Blyg, Försynt, Pratar om allt, Har inga nära vänner, Känner mig ofta ensam, Planerar sällan in någon aktivitet på helgerna, Jag önskar en mer aktiv fritid. Sol och bad, Åker utomlands, Se nya städer / platser / länder Hör av er om detta låtter intressant på denna E-mail: Mvh. maria.svensson70@hotmail.com     

Hej på er.

Sitter här och vet inte riktigt vare sig vad jag vill eller vad jag orkar just nu. Vem vet några rader på pränt kanske kan sortera ut det åt mig lite för mig själv om inte annat. Skulle hellre skriva lite mer "kommunicerat" med er i tråden istället men hjärnan är upptagen av de mer akuta bekymren nu, sorry.

Nu är väggarna i fem rum och en hall uppsågade samt golvmatta i hall utriven (övriga rum målade golv tack och lov) efter vattenläckan i källar/souterängplanet.

Helt otroligt vad det spred sig och jag kände mig som kärringen från hel…et för att få försäkringsbolagets fuktmätarnisse med på mina krav om vad som skulle kollas. Jag vill ju inte stå här om två-tre år och upptäcka mögelskador som kunnat undvikas om allt kollats noga från början.

Fuktnissen mätte och mätte och konstaterade fukt där jag misstänkte - vad f.n mätte han första vändan han var här egentligen. Då öppnades väggarna i två rum - inte mer trots att vattenskador syntes på tapetens nederkant i två rum till - som han kollade då men inte begärde att snickaren skulle öppna.

Natten mellan to/fr förra veckan blev tämligen sömnlös för mig, oro, ilska, frustration. Jag tassade runt i källaren med kamera och och bröt bort golvlisterna i de två icke åtgärdade rummen och hallen för att kolla själv - ännu mera vatten. Jag ÖPPNADE även en dörr till ett angränsande utrymme i vinkel med "original" skade rummet. Vått efter hela ena väggen där med. Jisses vad uselt kollat av nissen.

På fredag morgon mailade jag hela klabbet med bilder till försäkringsbolaget och klagade. Påpekade att vi alltid haft bolaget och alltid känt oss väl bemötta och lätt fått hjälp med skador (mest bilar) men nu när det verkligen kändes som katastrof var hjälpen inte mycket att hurra för. Samma dag stod fuktnissen här igen med sina apparater och visst jag hade rätt. Snickaren kontaktades igen men kunde inte komma förrän i förrgår, måndag.

I lördags skulle jag och gubben bära bort ännu mer grejer för att bereda plats åt snickaren att arbeta och få en mer ordnad röra själva. Konstigt tänkte jag när det var röd färg på golvet i hallen- igen. Jag och fuktnissen torkade bort "samma" färg dagen innan. Ni vet ju hur man torktrycker liksom när man skall torka bort något från golvet - det blev bara mer och mer röd färg. Kollade mer noga, det hade blivit ett litet hack i golvmattan där det när man torkade trängde upp vatten som var under mattan. Att det var rött berodde på att jag före golvmattans tid hade målat en orangeröd trasmatta på betonggolvet och den färgen luckrades upp av vätan. Fram med kameran och sedan rev vi ut mattan - det var en pöl under. Jäv.a fuktnisse!

I måndags kom snickaren och sågade upp övriga tre rum samt i hallen. Skönt, ÄNTLIGEN var det under kontroll s.a.s. Nu är det tork som gäller. Har en jättestor dånande fläkt som blåser luft till alla rum genom en "plastkorv" med anslutna "plastkorvar" till varje sep. rum, samt tre mindre fläktar som skall stå och gå ett tag nu. Sicket väsen och jag som har tyst annars. Pust.

I går var första dagen utan hantverkare och akut oro - nu är det bara att vänta. Jag trodde när jag vaknade att "skönt nu skall jag ta reda på saker som bara lämpats undan i "rädda från vatten läget" (bara en antik bordsskiva som blivit förstörd tack och lov, tråkigt men det kunde varit värre). Körde disk och tvättmaskinen. Plockade lite i ett rum i boplanet, väntar hem yngsta dottern som nattgäst i helgen, kalas för treårsfyllande barnbarnet, fick bereda plats för henne.

Sedan……. skulle jag då äntligen ta tag i övrig oreda. Gick här och tittade utan att komma till beslut om vad/var jag skulle börja. Blev så trött att jag gick och la mig. Brukar reagera så när efterdyningarna av för mycket på en gång infinner sig. Hade planer på att ligga där och titta i taket hela dagen - det var jag värd tyckte jag - men som vanligt - efter ett par timmar kröp det i kroppen och jag kom på benen igen. Inte blev det just mycket vettigt gjort iaf. men jag "var på banan igen" åtminstone.

I går "sket" jag i inne. Stod ute och skrapade färg på trädgårdsmöblerna istället. Totalt "tankebefriande", tyst, lugnt och ingen lukt av vått virke och betong. Nu tänker jag skynda långsamt och göra det jag planerade innan skadan. Fixa trädgårdsmöblerna i lugn o. ro, högtryckstvätta plattgångar i trädgården innan växtligheten kommer igång, tvätta sockeln på huset - skall målas i år och lite ditt o. datt.

Källaren tänker jag inte låta dem komma och bygga igen förrän i efter sommaren. Jag vill vara mer än 100% säker på att jag tycker det är torrt och hellre lite för lång än för kort torktid. Dessutom har vi för att spara på självrisken (10.000:- i "original skick) sagt att vi själva (jag) sätter upp nya tapeter och fixar hallgolvet. Då kommer vi billigare undan med självrisken då egenarbetet har ett värde som räknas av. Tapeterna och golvmattan var för gamla för att ersättas av förs. bol., egentligen borde skick hellre än ålder bedömas men, men..

Fördelen med att jag skall tapetsera själv är att jag i lugn o. ro kan ta ett rum i taget och har gott om tid att hitta tapeter jag gillar (får bli ljusa, neutrala, tidlösa) till vettigt pris. Nackdelen är att det är allt annat än vad jag vill och tänkt göra.

Hade tänkt infoga ett par bilder på eländet här men  gör ett nytt inlägg med dem istället. Är rädd att något blir fel och allt jag skrivit försvinner.

Ha så gott hälsar Mrs Me

Så, forts. på fg. inlägg. Provar att infoga bilderna här. (Oj tycks bara funka med en bild i taget, får bli två inlägg)

Det ena är hallen, med oväsen fläkten (detta inlägg). Det andra (nästa inlägg) är ena väggen i original skade rummet - med det lilla ynkliga röret som förorsakade alltihop. Blääää.

Och så en bild till

Tittar in som hastigast för att se om något nytt har ramlat in i tråden.

Det är sent och jag har haft en väldigt intensiv dag och kväll. Måndag och tisdag är mina stressigaste dagar.😓

Har ägnat helgen åt bokning av utlandsresa, plantering och umgänge med sambons vuxna barn. Så nu är jag så sugen på att få vara lite för mig själv.

I morgon  (eg idag) är det Valborg och det råder delade meningar i familjen om var vi ska fira. Sonen vill till stället som har resande tivoli och jag vägrar. Två år var jag där med skramlande karuseller och annat som inte känns som Valborg för fem öre. Visserligen eldar de, men utan sång - ingen Valborgsstämning, hävdar jag bestämt. Jag vill dit vi var jämt förr, när sonen var mindre. Gubben å sin sida vill till ett nytt ställe en jobbarkompis rekommenderat. Som vanligt har vi inte riktigt bestämt oss, mer än att sonen fått lov att bevista tivolit om han hittar någon att göra sällskap med och går hem i tid. Gubben och jag får väl diskutera vidare i morgon. Måndagskvällar är sportkvällar här, så tid för umgänge och familjebeslut är det ont om.

Jag undrar hur ni andra i tråden har det. Skriv gärna; kort eller långt spelar ingen roll. Jag vill gärna veta hur långt våren kommit där ni bor.

Här har blåsipporna blommat rätt länge och de första vitsipporna tittar försiktigt upp ur backen. Morgnarna och kvällarna är fortfarande iskalla, men mitt på dagen kan man nästan gå barbent. De första maskrosorna har också tittat upp. Hinner jag, ska jag gå ut och plocka "primörer" till marsvinen i morgon. De är fullkomligt galna i maskrosor. Om några veckor kommer diverse grannar att kämpa en ojämn kamp med att dra upp alla maskrosor. Då är det bara att gå ut en sväng med en stor påse och hämta upp vad grannarna har att avyttra. Och sen kan marsvinen frossa här.🙂 

Säger god natt nu och hoppas ni andra skriver en rad snart.🌛

Hej alla!
Här blåser det kallt och jag har inte varit utanför dörren. Soldis men det värmer inte i blåsten. Jag har sett vitsippor men det är på ett ställe där solen ligger på hela dagen, så jag räknar inte det som att de kommit fram ordentligt ännu. Har varit på ett annat ställe och letat efter tussilago där de brukar vara tidiga men de hade inte kommit upp ännu heller och de brukar komma före vitsipporna så det blir väl att avvakta och se.

Jag firar inte Valborg eller 1 Maj, utan är bara hemma som vanligt. Var en gång för några år sedan och kollade på elden med två kompisar, då en av de hade bil men det var bara eld ingen sång eller något annat som kunde livat upp det hela. Tyckte inte det var något att ha egentligen att stå där och glo på en eld som brann upp, det var några småungar som hade lite smällare och jag avskyr ju sådant. Dessutom var det folk som hade hundar med sig och jag tycker inte hundar och smällare, raketer och sådant hör ihop. För även om hunden inte är rädd innan så kan den faktiskt bli rädd då!

Härligt med maskroser till marsvinen, jag kommer ihåg när jag var ute och plockade till mina, det första färska gräset och maskroser, klöver, blommor, grenar och allt. De blev ju helgalna och skrek och ville ju ha mer hela tiden. Jag fick ju vara försiktig i början i alla fall i en vecka så de inte skulle få ont i magen av allt det färska.
Så det var ju att ge dem ett färskt blad  och så hö, vänta någon timma innan de fick en blomma t.ex. och sen fick de äta det "gamla" höet till nästa dag. Jag plockade ju kassar fulla med gräs och sådant sen ner i badkaret för avspolning och sen fick det hänga på badkarshyllan tills det mesta vattnet runnit av och sen lade jag det på papper för att det skulle torka. Sen hade jag det och gav dem till långt fram på vintern, gissa vilket de valde framför höet?!
Tur att jag hade ett extra rum där jag hade gräs och allt liggandes på golvet från april fram till september eller så länge det fanns något att plocka till dem ute. Det värsta var väl att katterna också ville äta gräs och leka med pinnar och även sova i gräset, med den följden att jag hade ju allt sådant utspritt i hela lägenheten och även i sängen! Fast det är ju sådant som man får räkna med när man älskar djur😃! 
Jag väntar på att nya grannar skall flytta in vägg i vägg med mig och jag hoppas vid högre makter att det skall vara några lugna och förnuftiga människor. Vi har haft nog av högljudda och störande människor här i huset, senast nu i helgen fick några ringa till vaktbolaget då grannarna snett över mig spelat och stört ända sedan i fredags. Jag var på väg att ringa vaktbolaget men denna gången slapp jag och det var skönt att även någon annan vågade ringa. För folk är för fega att ringa, "säger att de inte vill störa", "att de kanske slutar snart" osv. Vilket de naturligtvis inte gör om de inte blir tillsagda!😡
Nu skall jag titta på Djurakuten. Ha, det bra alla!🌺

Äntligen ny månad. Hoppas den blir bättre än april som var mest elände här. Som "final" (usch låter makabert men jag menar inte illa) dog "killen" (skulle bli 60 i år) som var bestman på vårt bröllop hastigt i går kväll. Hjärtat!

Jag blir så förb. mitt i sorgen. Han skulle till jobbet, sista skiftet inför helgen, men ringde sin bror och sa att han hade bröstsmärtor och var orolig för detta och  bad honom komma. Brodern for dit på stört, bor straxt intill. Då låg han på uppfarten och trots snabb insats med HLR och larmsamtal gick det åt skogen.

Man vet inte hur saker kunnat bli men förbannad blir jag mest för att här i Sverige ödslas det pengar på än det ena än det andra - för att inte tala om skattesänkningar- men inte nog med ambulanser tydligen. Det tog en timme innan den kom! 

Lika illa var det när en bekants barnbarn satte i halsen nyligen. Ungen började bli blå men föräldrar och mormor lyckades med upp och ned vändande, dunkande osv. (hon visste inte riktigt allt de gjort -panik) få stoppet att släppa. 55 minuter tog det innan ambulans infann sig. Hade de inte lyckats själva hade tragedin varit ett faktum.

För att ändå få ungen kollad efter den omilda behandlingen för att rädda henne skulle mor och barn åka med ambulansen till sjukhuset, pappan i egen bil efter. HALVVÄGS stannade ambulansen och bad patienterna kliva ur och åka i egna bilen. Visst ungen var "fixad" och ambulansen behövdes kanske bättre till annat MEN - skall det få vara så - för att vi skall få mer pengar (mindre skatt) att handla för?

Jag tror nog de flesta inser att vård i tid är livsviktigt - inte en ny handväska, skor, bil eller "gud vet vad". 

Vitsippor såg jag de första i dag - har nog inte riktigt hunnit tänka på att kolla tidigare. En tussilago kom svärsonen dock in och gav sin fru (dottern) för två veckor sedan. Han är snäll men virrig, vi undrade vad han plötsligt började gräva i fickan efter när vi satt här och så plockade han upp en mycket ynklig, slokande och allmänt trött blomma som han gav henne. Gulligt.

Ha så gott hälsar Mrs Me

Så nu sover lill knodden en stund. Brukar vara "micro sömn" så vi går väl se hur långt jag hinner i plitandet. Är som ni förstår barnvakt till Malte, nu drygt fyra månader. Föräldrarna jobbar och med alla galna regler f.kassan har så är det ett pusslande med motsatta tider och hjälp av mig när det krockar då och då.

Hur har ni det där ute i "världen"? Själv är jag tröttare än tröttast tror jag. Det händer inte mycket och är ändå "fullt upp". I måndags var jag med yngsta sonen och köpte kostym. Till egna studenten var det inte så noga tyckte han men nu när han skall eskortera flickvännen på hennes studentbal var det annat ljud i skällan. Han blev väldigt fin och det var roligt att se honom så annorlunda.

I går jagade jag runt efter blommor och presenter. Sent ute - ja men inte mitt fel. Det var släktingar (på annan ort) till makens syster som - i tur och ordning - kom på att hon fyller 50 i dag och uppvaktning vore passande.

I morse "byggde" jag fina blomgrupper. Köpte lösa plantor och krukor, blir liksom mer för slantarna. Det är ju roligare att överlämna något "rejält" istället för en färdig plutt för samma slant. Jag har även hunnit med att göra henne visit med gåvor och blommor under förmiddagen. Trevligt.

Nu väntar långhelg - maken tog ledigt på fredag - HÄRLIGT. Egentligen har vi en del "borden", men inga "måsten" att göra så vi får väl se om det blir något vettigt med oss eller om vi unnar oss att bara vara och kanske göra något roligt istället dessutom.

Gubben är lika trött som jag. Tiden närmar sig med stormsteg till nedläggningen av halva fabriken och det är mycket praktiskt som måste planeras inför det då turordningsreglerna kommer att göra det till rena cirkusen med omflyttning och upplärning av personal SAMTIDIGT som ordinarie produktion skall rulla på i normal takt.

Många börjar dessutom mer och mer inse, med dåligt humör som följd, att "bilan faller" för deras jobb om ingen köper företaget och just nu är det väldigt osäkert. Intressenter finns men inget verkar bli avgjort i brådrasket - gissar att köpare är lite taktiska och hoppas på större prutmån ju närmare deadline man kommer.

På fredag fyller äldsta barnbarnet 14 år så det får bli en liten tur dit o. gratta. Present är "fixad", ett kuvert med en slant. Enkelt för oss och roligt för henne att bli "stadd vid kassa" en stund. Finns säkert mycket smått och gott hon vill ha.

På söndag blir det dop av Malte. Dop klänningen är tvättad och struken och hänger väntande i hallen. Roligt att de ville ha den nu, vid storebrors dop var det en klänning från svärsonens sida. Jag blir riktigt nostalgisk när jag inser att det är tretti år sedan jag sydde den till äldsta sonen. Hade en rosa (som min mormor sytt) till hans storasyster som jag tyckte han kunde slippa men det blev ingen blå utan en vit med ljusblå band.

Hade jag inte stått mitt uppe i röran efter vattenskadan och den påbörjade trädgårds säsongen hade det varit väldigt roligt att sy en ny med ett överdåd av spets, broderier och band men det kanske jag hinner till barnbarnsbarnen istället ;-) om det inte blir förr.

Så nu var powernapen slut. Vad skall vi hitta på nu tro? Hänga på armen gillar han så det blir väl lite motion för mormor att traska runt mellan allt som kan vara underhållande att titta på en stund.

Ha så gott hälsar Mrs Me

Kan någon hjälpa mig att sluta bita på naglarna. Det är ju sjuk bedende som jag håller på med tycker jag. Har gjort detta sedanjag var barn om jagminns rätt. Försökt med stopp och växt, låtsangalarn, förlängning men det gick inte. Nu vet jag ej vad jag gör nu. Det är inte roligt att måla naglarna längre kosta på sig saker och ting som inte hjälper. Tacksam för hjälp.

Ja du Dasy, jag kan tyvärr inte hjälpa dig men ser att du fått svar inne på andra inlägg, hoppas att du hittar hjälp där.

Själv är jag förkyld och har lätt feber som pendlar upp och ner. Har haft fruktansvärd hosta men med hjälp av hostmedicin har den släppt i alla fall. Irriterad på bruksanvisningen på flaskan, jag har mätt noga och ändå räcker inte den så länge som det står på flaskan. Det saknas 6-7 doser, fattar inte hur de räknar när de skriver hur länge det skall räcka. Det är inte första gången som det händer att det inte räcker. Jag skall fråga på apoteket när jag skall dit nästa gång.

Idag har det varit solsken men vinden den är kall. Har bara varit ute lite på balkongen. Jag känner för att gå ut men jag var ute i söndags och handlade lite och jag var helt slut när jag kom hem. Så jag måste ta det lite lugnt och planerar att gå ut i morgon om jag orkar.
Nu skall jag äta lite och titta på vilka som går vidare i Semifinal 1 i uttagningen till Eurovisionfinalen.
Ha det bra alla🌺.

Jisses vad tiden rusar.

Hörde vid något tillfälle att i Norge säger man inte att tiden går utan att den kommer. Inte vet jag om det är sant men så mycket bättre det låter. Här har det varit mycket bäbis passning (när föräldrarna jobbat, förklarar straxt varför inte föräldrar till en 4,5 månaders i lugn o. ro kan vara föräldralediga) och däremellan trädgård och vanligt vardagspyssel.

Märkligt att mina beställda växter - varje år - tycks komma vid "fel" tid d.v.s. när jag har mycket annat att göra. En lite djupare fundering på detta när jag kröp runt i rabatterna var att - det är nog inte växternas leveranstid som "felar" - det är nog JAG - som är "boven i dramat" och alltid har så mycket kring mig. En viktig insikt men vad det blir, om det blir, för konsekvenser av den insikten vete katten.

Jo att det blivit mycket passning av Malte beror på galenskaper i myndigheternas regelverk. Jobblinje säger den här dj…a regeringen och samtidigt kan de inte se till att de statliga myndigheternas regler fungerar för alla utan det blir som följande.

Svärsonen, kallar honom T. blev arbetslös för tre år sedan när företaget han jobbade på slog igen. Då löste de det med att han tog det mesta av föräldraledigheten för den nu treåriga äldre sonen. Mamman, kallar henne Å, jobbade heltid under tiden.

När föräldraledigheten närmade sig slutet vid det tillfället beslöt paret att T. skulle söka till en utbildning som näst intill garanterat skulle ge jobb då den skedde i samarbete med kringliggande industrier. Det var då GALENSKAPERNA började. CSN gav inte T. några pengar, vare sig lån eller bidrag. Anledning - han hade redan utnyttjat "sin del" - att den skulden var återbetald spelade ingen roll i deras regelverk! Helt tokigt, att man inte kan få bidraget mer än för viss tid kan jag förstå men LÅNEDELEN - är just ett LÅN och borde inte påverkas och då dessutom inte då skulden sedan tidigare var avbetalad.

Paret tog då beslutet, med löfte om stöd av oss med bl.a. billån, att T. ändå skulle gå utbildningen istället för att gå arbetslös. Det blev ett magert år för dem med bara en inkomst och dyra resor till utbildningen (som ej var avdragsgilla) för T.. När utbildningen var klar fick T. jobb över sommaren och månad för månad framåt t.o.m. januari i år då han återigen blev arbetslös p.g.a. personalneddragningar på arbetsplatsen.

Istället för a-kassa tänkte T. återigen ta föräldraledigt - nu för Malte som föddes i december -12. Då upptäcker man att det inte fungerar med Försäkringskassans regler. Eftersom de, som för att göra allt de kan för jobb chanser för T. faktiskt offrat/satsat mycket genom ett år utan inkomst för T. så skulle han "straffas med" att bara få lägsta dagersättningen av F.kassan, helt utan hänsyn tagen till att han faktiskt utbildat "gratis" sig under tiden - inte gått och slagit dank hemma eller så.

Å. som kände att hon behövdes på jobbet när beskedet om fabrikens stängning om knappt ett år om den inte köps av någon (hon är fackordförande för tjänstemännen) var föräldraledig men åkte på möten "gratis" med bäbisen i sin lift och T. var tvungen att välja arbetslöshet med full a-kassa ist. för föräldra ers. som inte beräknades på samma sätt. Båda föräldrarna samt "SAMHÄLLET" "förlorade" på att det var tvunget att bli så p.g.a stelbenta regler.

Nu har T. återigen kommit in på sommaranställning på samma arbetsplats - måste ju jobba inte minst för att få ihop tid att återigen komma in i f.kassans system för full ersättning. Ofta funkar det med Malte ändå då T. jobbar 5 skift och Å. kan flexa sina tider ganska bra men inte alltid. Viktiga möten är svårt att ändra och då blir det mormor för Malte.

KONTENTAN AV DETTA ÄR - VARFÖR SATSA SJÄLV OCH UTBILDA SIG - DET HADE HELT KLART VARIT VETTIGARE (ekonomiskt sett) FÖR T. ATT JUST - GÅ HEMMA OCH DRA - SOM ARBETSLÖS MED FULL A-KASSA ISTÄLLET FÖR ATT UTBILDA SIG! HELT GALET!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Dessutom har de båda troligtvis arbetslöshet att vänta sig om inte fabriken säljs. Är det konstigt om folk tappar tron på "samhället" och politikerna?

Det var mycket om det, hängde ni med? Nu över till annat. I går kom fläktnissen och hämtade alla torkfläktar i källaren. UNDERBART TYST efter en dryg månad med dygnet runt väsen. SÅ SKÖNT! Nu återstår det bara att hoppas på att all fukt är borta och att det inte smyger några mögelsporer någon stans. Jag har en viss skepsis dessvärre och tänker inte låta snickaren sätta upp nya innerväggar förrän tidigast i höst. Dessutom känns betonggolvet väldigt poröst och konstigt - jag undrar jag hur det står till med det.

I morse vaknade vi tidigt, tidigt av ett rejält åskväder. Skyndade att fixa frukostkaffet om strömmen skulle gå. Satt här och mös medan regnet vräkte ner och gryningsljuset då och då lyste upp av blixtarna. Det är njutning det, torrt, varmt och mat, vad mer behöver man egentligen.

Dagens planer består av att "skälla" på yngsta sonen. Upptäckte när jag tidigare behövde "den" att en sak han lånat ännu inte hittat hem igen. Så irriterande, men jag är snäll och väntar till senare. Han sover nog ännu, gipset är ännu inte av så det är fortfarande sjukskrivning som gäller för honom tyvärr.

Vad jag skall göra mer? Tja, tvätt, plock, mer plock och ännu mer plock, middagslagning o.s.v. trivialiteter men ganska skönt på det hela. Hoppas att äntligen kunna höra lite fågelsång nu när fläktarna är borta och regnet upphört. Tycker nog maj är bästa tiden på året just för att då börjar det bli fint ute men man har ännu största delen av sommaren framför sig. Tiden går inte - den kommer! Vad tycker ni?

Hälsningar Mrs Me

Underbart, Mrs Me!🙂

Gissa om jag känner igen mig?😃Tiden kommer…. Tid skulle jag sannerligen behöva en leverans av nu. Var det från Norge man kan beställa?😉

Jag ska be att få två dygn extra innan onsdag kväll. För annars hinner jag nog inte klart med vad jag, tidsoptimist som man är, lovat ut att fixa.

Hå hå ja ja… Typiskt mig!

Det är skönt att höra att du håller ångan uppe Mrs Me. Jag ska skriva vad jag haft för mig när jag är färdig med det.😉

Hoppas din trädgård blir som du vill ha den!

Och till er alla i tråden: Må så gott i vårsolen!☀️

Söker väner seriösa och ärliga vänner m.m.

Söker nya vänner som bor i Kronobergss Län, helst nära Ljungby. Har försökt att hitta vänner här i närheten på alla möjliga sett, men har inte lyckats. Saknar att kunna ha någon att fika med, gå på stan med eller bara hänga lite med. Någon man kan prata med om man skulle behöva.

Har bott här på landet i två år nu och endast hittat en vän. Dessutom känner jag att jag sitter inne allt för mycket, behöver komma ut.

Så finns du där ute, som vill bli min vän? :)

O, äntligen tillfälle till några rader igen.

Har funderat en del på att det faktiskt inte är så konstigt att jag inte kunnat hålla igång ett umgänge, en vänskapskrets irl. när jag knappt hinner skriva här. Givetvis ställer ingen upp på att bara finnas när det passar mig någon enstaka gång då och då. Det är ju dessutom värre på sommaren. Då skall man förutom det vanliga inne hinna med allt extra ute med trädgård och omvårdnad av huset.

Dessvärre är jag en person som aldrig tycks bli sysslolös. Det är nog min kreativa personlighet i kombination med stor familj och tidigare väldigt skral ekonomi. Skulle något göras så var det att göra själv, allt från att vara frisör, snickare till hushållsarb. som storkok, bröd bakande, tillvaratagande på frukt o. bär i trädgården o.s.v. för att dryga ut slantarna. Till det kom yrkesarbete och vanligt hem/hus pyssel och omvårdnad av barnen. Vi jobbade dessutom varsitt skift och var därmed alltid ensamma hemma med barnen utom på helgerna. En period hade jag även min gravt dementa pappa här veckovis för att avlasta mamma.

Givetvis slutade det i utbrändhet som än i dag ger mig komplikationer av bl.a. onormalt stort sömnbehov och jag är ändå alltid trött. Några pigga timmar på morgonen/fm. är då jag mår bra och känner mig "oövervinnerlig" är guld värda, em. är bara nödvändiga måsten och håglöshet i väntan på bädden. Somnar som en sten tidigt, tidigt och missar därmed också intressanta tv program o.s.v. Det är inte undra på att mina dagar känns fulltecknade när timmarna för utförande inte är så många.

I dag är jag jourhavande mormor till äldsta barnbarnet. Hon är 14 år och klarar sig utmärkt själv hemma (är sjuk, förkyld) men om något händer eller hon känner sig ensam så  skall hon ringa mig (föräldrarna är på sjukhus i Göteborg med lillebrodern). Tänkte ta med henne till affären frampå dagen och köpa lite fikamys och kanske någon tidning eller så som hon vill ha. Lillebrodern får ju göra så när jag passar honom och hon skall ju också få samma även om hon i övr. klarar sig själv.

Tänkte också ta en sväng till brädgården om det är uppehåll. (Just nu regnar det och åskan hörs svagt på långt håll.) Har tillgång till bil m. takräcke just nu så det vore bra att ta chansen. Har behov av en bunt tryckimpr. brädor till ett påbörjat plank/insynsskydd mot grannen. När de förra sommaren plötsligt sågade ner en tät Tuja häck blev behovet uppenbart. Bra att ha hemma när tillfälle och väder ger lust att sätta upp några brädor i taget.

Dessvärre kom även en mycket vanvårdad (på vår tomt) slänt i dagen. Hade inte brytt mig om den på många år då den totalt skymdes av Tujorna så det var både skuggigt och fuktigt och obehagligt i allmänhet att vistas där. Nu blev en 40 m. lång och drygt två m. bred förödelse synlig. Pust. Började med främre tredjedelen av slänten förra sommaren, lättare att dela upp eländet i stycken, och fortsätter på den tredjedelen + ev. lite till i år.

Har planterat mängder med sticklingar av blommande buskar i krukor som jag tänker plantera där när de rotat sig ordentligt. Blir tids nog bra marktäckare och är fina då de blommar nästan hela sommaren. Att köpa färdiga plantor till en så stor yta är en kostnad på närmare 18.000:- och helt orimligt så trots att arbetet är ganska osynligt än så länge så är det på sikt värt insatsen även om jobbet känns drygt.

Jag tänkte mig även lite dammsugning i källar/souteräng planet. började tidigare i veckan plocka bort lite av varje som fick åka ut i loppisen. Lite synd men jag reder inte ut att härbärgera grejer från fem vattenskadade rum (efter frysskadan i början av april) så att försöka sälja dem (bl.a. en otymplig bäddsoffa) är ju ett bättre alternativ än att kasta bra fungerande grejer. Mycket smått kommer också att hamna i loppisen eller packas för förvaring på svägerskans vindsförråd (som vi turligt nog får låna). 

Fick även ett ryck, galet nog i villervallan, att tvätta upp extra täcken och andra sängkläder för att om några dagar vakuum packa dem i sådana där påsar man suger ut luften ur. Egentligen är det inte bara utrymmesbesparingen som hägrar utan mer att kanske den nytvättade lukten/känslan består om de är packade så. Hoppas, hoppas. Blev inspirerad till detta av en bekant som lovordade påsarna OCH att jag hittade passande sort (som jag tidigare hade  två av som var bra) på halva priser. Köpte 20 st så här skall packas än det ena än det andra. Nya användningsmöjligheter dyker upp i takt med att jag röjer nere.

Jag har varit riktigt nöjd med blandningen av sol och regn på senare tid. De soliga dagarna ger D-vitamin påslag och energi samtidigt som mycket ute fix OCH inte minst någon timmes härligt solande blir av. De regniga besparar mig vattnandet av det nyplanterade (blev ju rätt mycket i år då allt runt huset sågades ner förra året för att kunna måla). Jätte bra. Tar jag dessutom lite tid då och då, när jag inte passar Malte, 5 mån. att röja nere känns det ännu bättre att höra regnet vräka ner. Undrar just hur jag fick något ur händerna när de egna ungarna var små. Barnbarns passning kräver helt andra insatser tydligen ;-)

Beslutade och gav snickaren besked om att inget mer skall göras här av före september. Det gör att jag känner mig mer "ledig" över sommaren och hinner ta beslut om hur skadorna på golven behöver åtgärdas och om det är något jag fixar själv eller behöver hjälp med. Tapetsering fixar jag "lätt" men skall jag ta hjälp med golven så kan ju förs bol. göra allt då självrisken ändå går i topp. Tog först beslut att göra själv men då trodde jag att det gällde ett rum,. När det senare visade sig ha spridit sig så mycket blev det liksom ett annat, betydligt värre, läge.

Jag har även hunnit börja tvätta - en av fem - återstående mindre väggbitar utomhus inför målning i sommar. Målade nästan hela huset klart förra sommaren men hann inte allt. Tvättningen kan ju göras även i regnväder men målningen kräver bra väder så det är ju bra om tvättningen är klar (hink m. varmt vatten, yes orginal diskmedel och en diskborste, sköljes m. slang, ganska drygt jobb således) när vädret blir fint.

Mors- dag firades med ungarna m. resp. och barnbarn i all enkelhet med lite fika på em. Yngsta dottern presenterade sin nya kärlek (stackaren - tänk att som ny hamna i en "klan" med tio vuxna förutom de själva, fyra barn, två hundar och en sur katt vid första träffen). Nåja han verkade ju "normal" så vi får väl hålla tummarna. En fördel är att han verkar ha sett sig om i världen (bl.a. lärare i Afrika en tid, eget företag i England o.s.v.) Jag tror inte tösungen klarar ett "mähä", där är vi nog lika, det måste vara lite tag i partnern för att få en dynamik som känns utmanande men ändå bra.

Skall bli spännande att höra vad du haft för dig Mirinda och hoppas att du, Tarotstollan kryat på dig nu.

Ha så gott alla hälsar Mrs Me

#156 Jag skrattade gott när jag läste det sista stycket.

Nä, den mannen är säkerligen inget mähä. Det gör inte jag heller. Och ror man båten i land i klanen du beskrivit här i tråden när man är utböling och allihop ska kolla in en på en gång - då står han nog rycken för ett och annat.😃

Mähän är väl egentligen de där "snälla" (fega och vindflöjelaktiga personerna) som jämt ska vara till lags för stunden. De där som trasslar in sig med att försöka hålla med alla i bekantskapskretsen. Sen visar det sig ju att de där andra pratar med varandra om den där personens olika åsikter i samma fråga. Och där står mähät med skägget i brevlådan. SUCK!

Jag brukar uttrycka det som så att det finns människor som är som hala tvålar man tappat i ett vattenfyllt badkar.

Du ser inte var du har den. Får du tag i den en stund och tror att den ska vara med dig, så floppar den genast ur näven på dig och med ett plupp är den försvunnen under ytan igen. När man har grävt tillräckligt länge på badkarsbotten efter tvåleländet, släpper man ut vattnet. Då ligger där en upplöst tvål (svag och konturlös människa). Och tar du tag i den då, rinner klägget bort mellan fingrarna på dig och ut i avloppet. Det slutar ju med att man använder duschshampo i flaska istället. Finns det något kvar av tvålen är den bara torr och trist (som alla mähän).

Visst låter jag hård. Det är jag inte innerst inne. Men jag vill inte slösa min tid och energi på människor som, efter en lång bekantskap, vägrar att visa färg. Vågar man inte säga vad man tycker behöver man ju inte ljuga för nån sorts husfrids eller grannsämjas skull. Det räcker med att hålla tyst. Det är bättre i så fall. Och har man en motsatt uppfattning så kan man väl säga det, istället för att spela för kulisserna?

Jag litar inte på mähän, sociala vindflöjlar eller sliriga tvålar.

Vad tycker ni andra som läser tråden?

Jag blev hitlockad av Bamses rubrik 60+. Sen har jag läst lite av allt ni skrivit här och det ser intressant ut. Så småningom får jag väl se till att läsa mer och eventuellt börja skriva något. Kanske, vi får se.
Ni verkar lite väl unga. 😉

Åååååå Mirinda. TACK. Jag skrattade högt för mig själv när jag läste din klockrena beskrivning av mähän/tvålen. SÅ BRA!!!!! Fantastiskt! :-D

Emo. Välkommen. Unga, tja, ålder och var man är i livet är inte alltid samma sak men åtminstone tre av oss här är på de 50 och däröver. Själv är jag född - 61. Fick första barnet,av fem, vid 18. Lyckligt gift i drygt 30 år efter div "strapatser" på vägen dessförinnan. Har även hunnit få fyra barnbarn. Dessvärre känner jag mig snarare som moder jord, barnen kallar mig det ibland, än någon ungdom - men allt är ju relativt ;-)

Ha så gott igen hälsar Mrs Me

Tack för välkomsthälsningen.

De kallar mig nog något annat. 😉För några år sedan fick jag ett gratulationskort från äldsta dotterdottern och hennes sambo.

Texten är:

Om de kallar dig för en gammal Dinosaurie..

…kan du hälsa dem att

det var skitkul under

JURA & KRITA-

perioden

Det kortet är så trevligt så det får stå framme.

För några dagar sedan gjorde jag denna tråd. Ni kan ju se om ni kan gissa rätt innan ni läser svaren.

http://parlpyssel.ifokus.se/discussions/51a042ff8e0e7404d7002038-historiska-handelser?discussions-1

I dag var det sannerligen en låååååååååååång dag. Inte dålig men "masig" som vi säger här i Dalsland när det känns lite bökigt och trist.

Först var det Malte passning mellan 8-12 (efter det dagliga plocket med frukost lagande, disk o. tvättmaskins fyllande, dusch o.s.v.) sedan kom hund lurken vid 11 och är här än. Husse är på jobb intervju (om man kan kalla det så - återkommer om det straxt) och hans matte i skolan. Det är svårt att få något "ur händerna" med en bäbis i huset, är ovan även om det blir titt o. tätt nu när föräldrarna jobbar.

Under barnpassandet fick jag dock trevligt besök. Äldsta dottern som "fick en dag över" mellan sista tentan (femte universitets året) och "sommarjobb"  valde att spendera en stund av den här. Sedan kom, som vanligt, äldsta grabben på en fika också. Bra hjälp med lill knodden också när de gärna "pratade" med honom en stund så jag kunde häng tvätten, plocka ur diskmaskinen och lite annat.

Tja, jobb intervju är det inte riktigt, snarare grabben som skulle fråga ut de som erbjöd honom jobb om villkor, lön o.s.v. Det var roligt och smickrande för honom att de ringde från en arbetsplats där han hade sommarjobb de två sista gymnasieåren och erbjöd honom jobb om han hör till dem som får gå om/när fabriken slår igen. Efter gymnasiet valde han mellan den arbetsplatsen och fabriken och var då "tvungen" att ta fabriken av löne och arbetstidsskäl, fabriken var fast heltid det andra mer säsongsbetonat men nu tydligen året runt erbjudande.

De hade haft tio olika mekaniker inne sedan grabben var där tydligen men inte varit nöjda med någon. Grabben har ju bilmek. utb. men detta gäller tåg mek. mycket roligare, större och rejälare tycker han. Får se hur det blir han har ju fortfarande handen i gips men sedan kan han ta tjänstledigt sex månader för att prova på annat jobb. När det gäller fabriken är han så sent anställd så enl. tur ordn. åker han definitivt ut om den inte säljs. Blir intressant att se hur det blir.

Här är det soligt och härligt, lite kyligt i vinden visserligen, och nu väntar fyra dagars ledigt för gubben. Blir väl en del ute sysslor, finns många borden och en del måsten. Inne ser det just nu för bedrövligt ut. Tidsoptimist som jag är bar jag upp en massa små lådor från källaren för att gå igenom och packa om i bättre sorterade större lådor. Tänkte jag skulle få iväg ytterligare något lass med grejer till svägerskans vindsförråd så att det blir bättre plats i källaren inför reparationerna i höst (behövs oavsett om jag gör själv eller låter hantverkare göra det). Nåja fyra lediga tidiga morgnar o. förmiddagar då jag inte kan vara ute o. stöka om inte grannarna skall bli störda skall väl - förhoppningsvis - råda bot på värsta oredan. 

I dag har jag middags "strejk". Har tänkt - men inte haft lust att tänka färdigt - när det gäller det eviga uttänkande av god och varierad middag - gärna av något som finns i frysen dessutom. Kom fram till att det finns utmärkt god mat att köpa/äta på någon pizzeria eller så när gubben kommer hem. Är väl även därför dagen känns lite lång - den som väntar på något gott väntar ALLTID för länge - ;-D. Det blir en trevligt avslutning på dagen och inledande av helgen hoppas jag.

Hoppas ni alla får en lika skön helg som jag hoppas på att det blir. Ha så gott hälsar Mrs Me.

Hej alla!

#162 Särskilt hej till dig GoldaGolda, som hittat hit nyligen. Om du har läst vår långa tråd, så kanske du ser att det här är en sorts umgängestråd för alla som är i någotsånär den ålder som vår trådskaper Mrs Me. Själv har jag inte riktigt fyllt 50 än. Välkommen till tråden! Här pratar vi om allt möjligt i vår vardag; stora och små saker blandat. Ja, du kan ju själv läsa. Skriv gärna några rader igen, GoldaGolda!

Sommarlovet börjar idag. Min pojke njuter i fulla drag. Jag också. Det är en väldigt lugn "pusta-ut-dag" idag. Igår satt vi i över tre timmar på polisens passexpedition och väntade på att få beställa pass. Fy bubblan vad tråkigt det var! Solen sken och där fastnade vi. Men nu får vi i alla fall våra pass i tid. Vi ska åka till London i slutet av juni. Jag ska fira min  50-årsdag där.

Den senaste tiden har varit stressig, men inte så superstressig som mars, april och maj blev. Sportsäsongen är över. Skolan hade avslutning igår. Det var härligt att se alla glada barn och få sjunga Den blomstertid nu kommer än en gång. Jag blir lite fånigt sentimental varje gång vi står där på skolgården, med svenska flaggan vajande och solen gassande, och sjunger den traditionella psalmen. Tur att inte allt som man gjorde i min barndom har hunnit bli omodernt!

Nu ska jag ta en liten tupplur. Snacka om att det känns lyxigt att kunna göra just det. Dagarna och kvällarna har inte räckt till alls på mycket länge. Så nu gäller det att vila sig så mycket som möjligt innan 10 intensiva dagar i London.

Jag hoppas alla ni som brukar skriva i tråden mår bra.

Hej igen och välkomna alla nya som skrivit här inne sen jag var inne sist!

Det händer inte så mycket att skriva om så då blir det inte av att jag går in och hör av mig till er. Ser på datumet att det nästan är exakt en månad sen senast.

Ja, jag är fortfarande inte bra från min förkylning, även om det är mycket bättre. Har börjat med nässpray nu sen 3 dagar tillbaka, hoppas att det skall släppa innan de 10 dagar har gått som man får använda sprayen. Det är inte bara jobbigt i huvudet när man är förkyld utan det sätter sig i kroppen också, har även haft hosta och lite feber i flera veckor. Jag blir trött för det minsta lilla jag skall göra. Så jag ligger efter med mer än vad jag brukar med alla de sysslor som finns i ett hem.
I morgon skall jag ha tvättstugan, så det blir ett springande upp och ner i några timmar, så jag lär nog vara bra trött i morgon kväll!

Ja, natten till idag var det ösregn och det smattrade så gott på fönsterbläcket och jag sov som en stock. Vaknade av att det ringde på dörren, det var en hantverkare som kom för att smörja låset på min lägenhetsdörr. Ja, de skulle smörja alla ytter-källar-och lägenhetsdörrar i vår bostadförening. Vissa dörrar har varit väldigt svåra att komma in i då låsen kärvat och hängt upp sig, så detta var ju bra att det blev åtgärdat.
På eftermiddagen var jag ute en liten stund, då sken solen och det var varmt trots att det blåste halv storm.

Vad roligt att få åka till London Mirinda!
Önskar jag kunde få komma dit också. Jag har en bekant/vän i England som bott där i många år, inte i London men hon hade nog kommit dit och hälsat på mig om jag bara kommit till England! Vi har fortfarande kontakt med varandra brevledes.

Nej, nu skall jag ta mig något att äta innan det blir för sent och sen skall jag fortsätta med mina tarotkort.

Ha det bra alla!🌺

Jag satt o småkikade på det ni skrev i går kväll, och jag vill bara skicka er alla en Varm KRAM!
För ni påminner mig om min mamma i det och hur ni skriver. :)
Kanske kommer jag tipsa henne om den här tråden i det här forumet, vet att hon också lider av sin avsaknad av vänner (precis som jag gör).

Ha en bra dag!

Hej Biadora! Varm kram tillbaka till dig, skicka du in mamma till oss hon är så välkommen!

#164 Arma dig som fått gå och dra med förkylningen så länge! Ibland vill det bara inte ge med sig. Jag hoppas att du kryar på dig snart. Värmen och försommarljuset får dig förhoppningsvis att känna dig lite piggare så småningom.

Ja, London…. Jag har varit där för länge sen. Det var väldigt roligt. Men jag blev varse hur mycket det fanns kvar att upptäcka i denna stora stad. Då var jag ung och min engelska var väldigt bra. Nu börjar det kännas rätt pirrigt, för språk är ju färskvara och jag har knappt pratat engelska alls på många år.

Jag har ju familjen med mig och jag tror de förlitar sig på att jag ska föra hela familjens talan överallt. Men jag har redan förvarnat dem. Jag tänker inte vara tolk och guide 24 timmar om dygnet i tio dagar. Sonen har ju lärt sig en del engelska i skolan och till gubben ska jag köpa en parlör. Så de ska kunna ta sig fram på egen hand när det gäller enkla samtal.

Beställa en öl på puben fixar gubben garanterat. Det skulle han klara om de så pratade swahili bakom bardisken.😉Gillar man öl så gör man. En dag ska jag ha alldeles för mig själv har jag bestämt. Det finns platser jag vill besöka som de är totalt ointresserade av. De kan säkert hitta på nån grabbig aktivitet den dagen.

#165 Hälsa mamma att hon är välkommen att titta in här hos oss.

Nu har jag varit uppe en och en halv timme alldeles ensam i en tyst lägenhet; bortsett från marsvinens "småprat". Så ljuvligt lugnt och skönt det är! Men nu känns det att jag klev upp i ottan, så det är bäst jag kryper ner under täcket en stund och sussar lite till. Det ser ut att bli en solig dag här. Då vill jag vara riktigt pigg så jag äntligen kan ta itu med det sista blomsterfixandet på balkongen. Det artar sig riktigt bra därute.

Hoppas alla ni tjejer, damer, tanter och eventuella män (vi har en som tittar in då och då i a f) får en riktigt skön helg.

Hälsningar från pömsiga tanten Mirinda😴🙂

@#167 Mirinda

Faktum är att i London så finns det många som talar Swahili på grund av alla de kolonier som Engelsmännen haft i Afrika.

Lär din gubbe följande mening:
Painti ya bia Shukrani!

Då får han precis det han vill ha, nämligen "En stor stark öl Tack".

Bästa hälsningar,
Bertil

Haha Bertil, den var bra😂!

😃Gubben hälsar och tackar.

Kan nån ordna en insamling, så han får råd att åka till Afrika och beställa bira med bravur?😉

Hoppas ni har haft en skön och solig helg. Bortsett från några förmiddags-skurar har det varit jättefint väder här.

God natt 😴

Åååååå, ÄNTLIGEN - HEJ PÅ ER IGEN!

Jag längtar efter lugna stunder att få sätta mig och skriva lite med er men som jag (nog) sagt tidigare är somrarna stressigare än vintrarna. Så mycket väder/värmeberoende som skall göras när det gäller husvård ute plus att trädgården kräver en insats då och då. Det "vanliga" inne är ju som det är året om plus hund/barnvaktande därtill.

Så härligt det låter att få komma iväg till London Mirinda. Ett trevligt sätt att fira "dagen" dessutom - GRATTIS på dig förresten. Känner igen det där med engelskan. Så avigt det blir ibland när man, kanske helt oförberett, måste ta till engelskan för att besvara någon fråga av någon turist eller så. Det blir liksom "snubbel i munnen". Man förstår vad de frågar/säger, vet vad man vill säga - och oftast hur MEN att få det från hjärnan till munnen är inte lika självklart dessvärre.

Apropå Mirindas Londontripp och även om inlägget var riktat till henne så tyckte jag verkligen att ditt inlägg Bertil, om öl beställning på Swahili, var kul. Det är så spännande att "höra" "knepigheter" som man aldrig funderat över ens. Kul, inspirerande och väcker intresse och funderingar, inte så mycket över just "händelsen", utan mer hur fascinerande det  är att "folk" vet sådana saker - och dessutom delar med sig av dem till andras nöje.

Hoppas verkligen att din förkylning snart ger med sig Tarotstollan. Kanske ändå tur i oturen (?) att det är sommarhalvåret nu, borde vara lättare att få bukt med bacillerna än på vintern när kroppen också skall tampas med kyla och mörker.

Säger så, som de andra. Skicka hit mamma du Biadora. Ju fler desto mer "variation", och kanske också - inspiration - får vi andra av varandra s.a.s.. Människor tänker, lever, gör så olika och det är lätt att fastna tankemässigt i sin egen "lilla låda". Vem vet kanske någon där ute gör något som är jättekul - om man bara visste/tänkte på att "görandet finns ;-)) OM INTE - så är det lika nyttigt att läsa att andras liv också harvar på i de vanliga, inte alltid så roliga, inspirerande, hjulspåren.

Välkommen även du Golda golda till vårt småpratande om du känner att det passar dig. Själv har jag erfarenhet av ADHD men inte så mycket av dina problem. Hoppas, och tror, att det räcker med lite vanlig medmänsklighet för att kunna "umgås" här.

Så, nu till hur livet levs här för tillfället. Midsommarhelgens hastiga antågande kom som en överraskning för mig (hur blev det så?) när en bekant för någon vecka sedan pratade om hur hon och hennes barns pappa skulle "dela upp" barnet över sommaren. Midsommar, oj, hoppsan så snart!? Hade liksom tänkt mig att det var flera veckor kvar, önsketänkande kanske.

Nåja här händer inte mycket extra den dagen numera. SKÖNT. När barnen var små var det ett "mas" att få ihop egen midsommar stång, sillbiten och sedan den "offentliga" mids. dansen. med grodhopp, säckhopp och inte minst hopp om uppehåll till grillningen på kvällen. Numera är det jag och gubben med sill lunch, jordgubbar och inte mycket mer. Vi kommer att ha vår loppis öppen fre- sö 12-16. Bra, mids. dagen är det vi och Konsum som står till buds för turisterna om vädret är trist. Ömsesidig "vinst" s.a.s. de har något att titta på, vi kan tjäna någon krona. Vädret i år tycks lova något "mitt emellan" eller regn, vi verkar ligga på gränsen mellan det bra och dåliga vädret liksom.

Vid ett "övermodigt" tillfälle deklarerade jag att målningen av ett stycke vägg (ute där veden skall staplas) skulle vara klar till midsommar. Även det fick lite extra prioritet när mids. dök upp sådär hux flux för mig. Nåja första strykningen fixade jag i går, andra blir i morgon om vädret tillåter - verkar bra och förhoppningsvis klarar jag min deadline. Vedstaplandet lämnar jag däremot som semesterterapi till gubben.

Dagens planer är att fixa slingor i håret på min nattgästande (därav tillfälle för mig att sitta här tyst och stilla o. skriva när hon sover) yngsta dotter. Sedan kommer mellan dottern så skall vi gå igenom lådor från vinden med babyleksaker. Får se vad hon vill ta hem till Malte och vad som skall bli kvar här. Tänkte passa på att sortera allt (fem bananlådor, blir mycket fint och billigt när vi är på våra loppis turer samt ärvt och gåvor) när hon kan komma utan barnen, lättare så, och i dag är hennes gubbe ledig.

Fö. är det allt och inget särskilt som skall göras. Har "de sista" - hoppas och tror jag - lådorna med loppis grejer som skall sorteras och prismärkas staplade på och kring matbordet. Ser ut som kriget :-( . Tidsoptimist som jag är - och med oplanerad - hundpassning, barnpassning och besök så står det där det står. Kanske bra midsommarjobb att röja någon/några lådor. Ett matbord där man får plats att äta är det förhoppningsvis snart uppnådda målet. -Hur länge det sedan varar med mitt sätt att "hitta på" än det ena, än det andra grejandet är en annan sak ;-)))

Därmed - ha så gott och hoppas ni får en skön midsommar helg hälsar Mrs Me

Skönt med väder som tillåter utomhusarbete.

Önskar er alla en fin midsommar.

#172 Tack!🙂
Vilken kul midsommardekoration du gjort. Minns pärlplattorna man gjorde på lekis och de otroligt långa halsbanden man trädde av de där pärlorna.

Åldersnoja har jag väl inte…. Rynkorna är fler än jag brytt mig i att räkna. Mest är det väl skrattrynkor. Krämer och annat ungdomskonserveringsjox har jag struntat i. Har liksom aldrig förstått vitsen med att försöka kämpa mot naturens gång. Det är som när man ser dem med tomt försöka gräva bort maskrosorna. Kan inte låta bli att skratta för mig själv. Maskrosorna vinner ju ändå.

Våra marsvin ställer gärna upp som maskrosbekämpare. Annars hålls de med mig ute på balkongen och "beskär" persilja, basilika, oregano och citronmeliss. Min sambo har äntligen sågat och skruvat ihop den där hyllan jag ville ha där ute till alla småkrukor.

Nu har mitt grävande och planterande i lådor och urnor gått i stå igen. Jorden är slut och jag saknar en stor hög kruka, som jag tänker palantera ihop några hängfushior i. Är riktigt stolt över hur de tagit sig. Jag har dragit upp dem från pyttesmå sticklingar under en dryg månad. De är mina små "bebisar". Penséerna och pelargonerna är betydligt mer tåliga. Men de måste sättas om efter ett tag, när de vuxit sig för stora för det de växer i. Det är p g a det som jorden tagit slut.

Jag önskar bara att min gubbe kunde få in en högre växel. Säckar med 50 liter jord och tunga keramikrukor i stora storlekar är inget man försöker sig på att frakta hem själv, med busskortet som enda transportmöjlighet. Förresten bröt det ut en rejäl busstrejk här idag, så vi är många som har svårt att ta oss fram. Cykeln stal de förra semestern. Så det är till att gå om jag ska någonstans för tillfället.

Känner igen det där med kartonger som blir stående Mrs Me. Åter igen har gubben "gått i stå". Jag bad honom för flera dagar sen att sortera ut vilka av hans finglas han vill ha i vitrinskåpet jag köpte. Resten ska packas ner. Jag försöker komprimera glas och porslinskartongerna till lite mindre volym i vårt ytte-pytte-minimala förråd. Mina boksamlingar behöver också minska. Där vanligt folk har bokhyllan ståtar marsvinens bur här hemma hos oss. 🤓😃

Ja, det var en liten lägesrapport härifrån förorten. Midsommar vet i tusan hur vi ska fira. Sonen vill garanterat inte dansa små grodorna runt en stång. Möjligen kan lotterier och godisstånd locka med honom till något firande. Vi får väl se.

Ha en riktigt skön långhelg allihop i tråden!☀️

@# 172 Emo.

SNYGGT hantverk!

Bästa hälsningar,
Bertil

Bertil, hoppas att du inte tog illa upp för att jag skrattade i # 169, det lät så roligt när jag kom in på ditt inlägg.

Har ni förresten tänkt på så lika orden låter Painti=pint (ca 57cl öl) på engelska och Bia= Bira vårat slang för öl.
Inte sagt att just de orden betyder detsamma på Swahili!

Ha en trevlig Midsommar allihopa!🌺

@#175 Tarotstollan.

Naturligvis så tog jag INTE på något sätt som helst illa upp.
Varför skulle jag göra det.

Nu är det så Tarotstollan att jag har vistats en del i Kenya men sanning å säga är det inte så där väldigt mycket Swahili som jag fortfarande kommer ihåg eller behärskar.

Det är ju såååå många år sedan och det där med språk och speciellt sådana där om man nu kan kalla dem udda språk fort glömmer när man inte längre praktiserar dem.

Na mwishoni mwa wiki kubwa na nzuri.

Bästa och finaste hälsningar,
Bertil

Vill bara titta in och se om någon skrivit sen sist. I morgon reser jag till London. När jag kommer hem är jag ett halvsekel gammal.🙂 Tror nog att det kommer att kännas ungefär som vanligt.

Ha det så bra alla i tråden!

#177 Ha det så bra i London. Det är några år sedan jag var där, men där finns intressanta ställen för alla.

Ja ha så himla trevligt, roligt, skönt på resan Mirinda och återigen grattis på dagen i förskott.

Här är det "som vanligt" fullt upp att göra. Midsommarens deadline för målning av "vedväggen" (där vinterns vedlager staplas) klarade jag. Nu får vi se om jag även lyckas med min nya syssla som bör vara klar senast på fredag em. Vad? Jo, väggtvätt, nödv. förarbete till måln. dessvärre. Viss torktid innan målningen krävs så det är hög tid nu så kan jag nog måla i slutet av juli el. början av augusti om vädret vill.

Egentligen är det inte så stora ytor det handlar om men desto krångligare läge. På baksidan av garaget har vi anslutit ett trädgårdsskjul. Bra att kunna passera dit via garaget vintertid (har blomjord & krukor där bl.a.) men ack så knasigt det blir nu när jag måste klättra på skjultaket (korrigerad plåt och ganska brant) för att komma åt att tvätta en stor del av garageväggens övre "trekant".

Nåja jag har en plan för detta och har förberett mig genom att låna hem en extra stege av sonen. Tänkte mig att ta vår egen tvådelade stege och fästa ihop så att den kan ligga som ett V över nocken (måste givetvis förankras även i nederkant på båda sidor också) och den extra stegen krävs för att ta sig upp på detta arrangemang.

Dagens uppgift är att få stegarna på plats. Får se om jag lyckas eller om jag måste ringa någon son o. be om hjälp. (Det retar mig till förb. men hur mycket man än hävdar att kvinnor kan allt som män kan och vice versa så har vi bristen på den fysiska styrkan emot oss.) Konstigt nog tycks grabbarna som annars ränner här titt o. tätt ett sjätte sinne och dyker inte upp när arbete väntar. ;-)

I förrgår hade jag riktigt trevligt med mig själv, radion, väggtvätten och inte minst SOLEN. I går däremot var det regnställ och vatten från alla håll som gällde eftersom det var spöregn ute. Jag var delvis blöt ända in på skinnet när jag var klar med biten jag förutsatt mig att göra. Vid dyl. tillfällen tänker jag ofta som så att det skulle varit VÄLDIGT LÄTT att även drunkna i självömkan, inte bara regn och "diskvatten". Jag tar till min "hemma KBT" - Det är inte roligt nu men attans kul när det är klart! ;-D Det funkar.

Jag har (via dottern som jobbar inom en av de större el kedjorna och har bra "anhörigrabatt") köpt riktiga lurar till min mobil. Hade tidigare bara de där små tillhörande hörsnäcke lurarna (som gått sönder nu) och som till stor irritation hela tiden gled ur örat. Hela förra sommaren gick jag väl runt med mer eller mindre grå (målar huset grått) öron eftersom  jag med målarfärgs kladdiga händer (trots handskar) var tvungen att trycka hörsnäckorna på plats stup i ett.

Dom nya lurarna (med båge över huvudet) var jag väldigt glad för i går när jag rustade mig med dessa och mobilen med mina Spotify listor inför vägg skurandet. (Yngsta dottern (26 år) utbrast - med förvåning - (attans unge) när hon såg mina listor "Du har ju riktigt bra musik mamma!" Vad trodde hon egentligen!!?? ;-)

I går var äldsta dottern (34 år) och dotterdottern (14år) här en sväng i ett ärende och även då kom mina musiklistor på tal och vi kikade på dem. Lustigt nog hade de mer gemensamt med dotterdottern musiksmak än dotterns (som gillar skrammel musik utan enl. mig vare sig rytm eller rejäl bas). Ett och annat tips bytte vi dock så vi på ömse håll fick inblick i sånt vi inte  hört tidigare - eller glömt bort att det finns.

På lördag hoppas jag på en riktigt rolig dag. (Bra att ha något att se fram emot när jobbet i veckan känns trist.) Enda "problemet" är hur jag skall hinna med allt - en jätte loppis "baklucke" typ i ena grannsamhället - en lite mindre "baklucke" loppis i andra grannsamhället och så en ideell i en kyrka ytterligare ett stycke bort.

Skulle gärna klona mig vid dyl. tillf. man vill ju vara tidigt ute på alla ställen samtidigt för att ev. hitta fyndet med stort F., senare på dagen finns mycket bra kvar också men mer av "vardagstyp" . Första anhalten är given där kommer vi att vara före sju på morgonen gissar jag men vad vi sedan skall välja (och vad som finns där) blir lite mer lotteri beroende på tid och väder.

Att jag blivit så fast i loppisar är nog mycket överraskningsmomentet. Man vet aldrig vad som kommer att finnas eller om det är en bra eller dålig loppis (det senare kan skilja sig från gång till gång på samma ställe). Går man till "vanliga" butiker, oavsett bransch, så vet man ganska väl vad man kan förvänta sig att hitta - inte ett dugg spännande.

Nå, dags att sätta igång nu. blir lite "hyfsande" inne innan jag måste ta mig i kragen och gå ut. Vem vet har jag turen med mig spricker det upp och blir lite ljusare, kanske t.o.m. soligt, till dess. Just nu är det lite fint duggregn, inte värre än att jag kunde gå min snigelklipparrunda (mördarsnigel jakt med sax) utan regnställ eller paraply i morse men ändå, sol är ju trevligare.

Ha så gott alla hälsar Mrs Me

Nu är sista väggen färdig skurad och jag överlevde balansakten på taket -skönt. NU SKALL JAG SÄTTA MIG OCH VILA - en hel kvart - sedan är det dags att börja laga middag. Lite trött nu men MYCKET nöjd.

Ha en skön helg alla Hälsar Mrs Me

Hoppas att du får det riktigt trevligt i London Mirinda!

Vad skönt att du blivit färdig med husets tvätt! Nu är det bara resten kvar Mrs me😉!

Själv är hela denna helgen vikt åt en hundutställning. Jag ställer inte, men älskar att gå och titta på alla olika hundraser, prata med deras mattar och hussar. Köpa lite godis, fika mm
Min kompis från Svenljunga kommer in med sin hund och hon har en bekant till med sig, så det blir kul. Dessutom fick jag veta i dag att en annan bekant skall ställa sin hund och då måste jag ju dit till den ringen och titta också! Det är ett sa…a springande fram och tillbaka mellan ringarna från 10-18 i två dagar! På måndag brukar jag knappt kunna röra mig av värk i ben, fötter och rygg😉! Men det är värt det!😃

Så kul Tarotstollan. alltid trevligt när det händer något utöver det vardagliga. Ha så trevligt hälsar Mrs Me

Å, så var det dags för gubbens semester. Fyra veckor i streck för en gångs skull. Har vi tur händer inget på jobbet som inte kan redas ut via tel. el. dator. Iof. är vi hemma, förutom några dagsturer, hela semestern, trivs bäst så, men det är ju skönt om han slipper åka upp till fabriken ändå.

Våra planer är mest hemma fix, det finns många borden, några måsten och så lite "omutifallatttidochlustdykerupp" jobb. Prio. ett för mig blir mattvätt! Hade tänkt fixa tidigare men har inte hunnit (måste ske på helgen, på vardagar går det åt för mycket vatten till ett större arbete i samhället så vattnet räcker inte till att få vettigt tryck hos oss). Nu bar det sig inte bättre än att vovven, jag passar denna veckan, spydde på mattan så det var ju tur att den inte var nytvättad.

En dagstur till "affärerna" planerar jag också. Behöver ditt o. datt bl.a. silverputsmedel. Tänkte mig att röja undan en del puts arbete den gångna veckan men medlet tog slut. Trots besök i fem olika butiker, här och i kringsamhällena, har jag inte fått tag i sorten jag gillar (Bistro). I "stan" finns den på första bästa mataffär. Jag blir så trött på att det är så efterblivet och trögt här på alla sätt o. vis.

Utöver putsmedel behöver jag kattsand. Det skiljer 30:-/påse om jag köper här eller i "stan". Köper jag ett gäng påsar + lite annat vi behöver så kan jag nog "räkna hem" extrautgiften för bensin, drygt 20 mil t.o.r. + har lite trevligt på utflykten också. Bedrövligt att det skall vara så dyrt och dåligt i butikerna här. Iaf. Konsum som är konsument ägt borde ha samma utbud/priser i samma typ av butiksstorlek oavsett var i landet de ligger.

Denna veckan har TV.n/datorn med radiosändningar från Almedalen stått på mest hela tiden. Intressant och stimulerande att ha något "vettigt" (nåja, vissa parti ledar tal kan ju vettigheten diskuteras i förstås). Jag är ganska intresserad av politik OCH väldigt frustrerad över att "folk" ("soffliggarna" är ofta de som har det sämst i samhället) inte förstår att om de "bryr sig" OCH RÖSTAR kan de påverka sin egen vardag och ekonomiska förutsättningar till det bättre på sikt.

Jag kommer troligtvis att kika in till er här på ensamhet även under gubbens semester. Själv blir jag ju inte ensam på ett tag men tänker ändå, främst, på er som har det svårt och tungt med ensamheten.

Ha så gott hälsar Mrs Me

Hej!

Ville mest meddela att jag har startat en fortsättningstråd åt er, då den här tråden blivit ganska lång. Ni är varmt välkomna och fortsätta och prata där. 🙂

http://ensamhet.ifokus.se/discussions/51fe57bbce12c43431001ba3-ensamma-50