KÄNNER MIG SÅ EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEENSAM!!!!

Den enda vän jag har i skolan är Alena och hon går i 3:dje klass, jag i 5:te. De enda gångerna jag kan vara med henne är på helgerna och på rasterna, och det är inte särskilt länge :-( på helgerna kommer hon nästan aldrig och lisa kommer oxå ganska sällan. Pappa jobbar och mamma jobbar. Fast hemma. Vi har papegoja fast hon kan bara skrika och bajsa och flyga och äta och klättra och heta Sacha och mörda mjölkpaket och pennor. Vi har en kastrerad katthane som heter gustaf fast man kan bara kela med honom, mata, släppa ut och in, skrämma och sova med honom. tråkigt och ensamt. Har en enda storebrorsa som är 26 år och bor själv och när han kommer på besök (vilket händer typ 1 gång på 100000000000000000000000000000000 år) så ska han vara tråkig och spela besservisser och veta bäst hela tiden. Mamma blir sur på att jag spatserar runt i huset och funderar på vad jag ska göra. Sitta framför laptopen hela dan vill jag inte, gå ut; för kallt eller för mycket kläder. Och det händer så LITE i vårt hus att det blir jättespännande när pappa torkar upp Sachas bajskorvar och spolar ner dem i toan. I klassen gillar jag bara lärarna. Alla andra är värsta extreem!! Man tror att de typ är 2-åringar med AD-HD!! 5-6 är värsta klassen i skolan (och jag gissar i världen) Har sagt till lärarna, men det fortsätter. Jag känner mig *Stöööööön*.

Någon som känner igen sig? :-(