Övrigt

Utseendefixering och bekräftelse

2012-09-04 02:29 #0 av: PiganX

Normer och ideal är något som varje dag påverkar oss människor. Att passa in och framförallt få bekräftelse. Detta är något som alldeles för många människor mår dåligt av, och många vet inte hur man ska bryta mönstret. Det här är min syn på det, och min lösning.

En fråga som ständigt retar mig är den här utseendefixeringen vi människor har, inte bara bland ungdomar utan även bland barn och vuxna. Vi föds nakna och neutrala, vi föds alltså inte med tanken att vi ska se så bra ut som möjligt. Vi föds inte utseendefixerade, vi uppfostras till att bli det. Vi lär oss redan vid tidig ålder hur man "ska" se ut. Killar "ska" ha blått och tjejer "ska" ha rosa. (Nej, jag säger inte att alla är så men jag vet att ni förstår hur jag menar). En flicka som kommer till dagis i en rosa klänning får höra kommentarer som "vad fin du är", men om en pojke skulle komma i samma klädsel skulle nog många titta konstigt och skaka på huvuden, eller rent av skratta åt honom. Det är alltså redan där man lär sig hur man ska/inte ska se ut.

Och visst, det är väl inget barn som mår dåligt av att ha det så, när man är barn tänker man inte ens på dessa normer och ideal, man vet inte ens att de existerar. Det bara blir så automatiskt, och det är inte förrän någon viker av och går en annan väg som det märks. Ofta (men inte alltid) så är det dom som får ta skit, och rent utav kan bli mobbade.

Vi lär oss att vem som helst har rätten att bedöma och kommentera vårt utseende (killar som tjejer). Vi märker när vi får komplimanger och när ingen säger något alls, och anpassar oss efter det. Vi försöker passa in, och vi låter andra få kontroll över oss. Till slut mår vi dåligt över det, för plötsligt är det allt vi kan tänka på. "Ser jag bra ut?", "kommer någon tycka att jag är fin?", "duger jag?".

Jag har funderat på det där, och jag blir ju glad av komplimanger som att jag är fin. Men samtidigt så är det ju faktiskt så att om jag inte vuxit upp i det här samhället så hade jag ju inte haft något behov av bekräftelse, och då hade jag inte behövt må dåligt ifall jag inte får det. Jag känner mig så mycket tryggare tillsammans med djur, eftersom de skiter fullständigt i hur jag ser ut. De säger inte att jag är varken fin eller ful, de uppskattar min insida och hur jag är som person. Varför kan inte vi människor lära oss att göra likadant?

Att tycka att någon är snygg är ju inte fel, men det ger oss inte rätt att kommentera någons utseende hur som helst. Och jag menar inte heller att man inte får göra sig fin, sminka sig, klä upp sig etc - för det gör ju jag med. Det jag menar är att vårt samhälle har alldeles för mycket normer, och att många människor mår fruktansvärt dåligt av det. Och jag tycker att vi bör tänka på det och sluta föra över detta sjuka beteende på generationerna efter oss.

Min poäng är inte att man inte får piffa till sig, sminka sig eller bära kläder som många andra har. Min poäng är att man ska göra det för sin egen skull, för att man själv vill. Inte för att någon annan skulle reagera om man inte gjorde så, inte för att "duga" för andra. Och genom att ösa på någon massa komplimanger när personen är fixad eller gör som man "ska", så driver man vidare idealen och normerna, trots att man menar väl. Det man egentligen ska göra är att arbeta bort idealen och få dem att försvinna. Det är enkelt - kommentera inte alls!

Samma det här med om man ska vara tjock eller smal. Genom att göra en så stor grej av att man "inte ska vara elak mot de tjocka", så driver man ju på dessa sjuka ideal. Det är ungefär som att säga rakt ut "åh, h*n är tjock (dvs inte normal!!) så nu måste vi vara extra snälla". Det är ju inte så det ska vara. Alla pratar om att behandla varandra som om alla är lika mycket värda, men det gör vi ju inte om vi ska ägna så mycket tid åt att ösa positiva kommentarer åt någon som är tjock. Jag ska ge er ett exempel som jag ser väldigt ofta på nätet bland unga människor.

Exempel 1: En smal person (kille som tjej) lägger ut en bild på sig i underkläder/bikini/badbyxor, och de flesta reaktionerna blir "snygg" osv. Sen finns det några som kommer med kommentarerna att det är kränkande att lägga ut bilder på sig själva om man är smal, att man följer samhällets sjuka normer då.

Exempel 2: En mullig/tjock person lägger ut en bild på sig själv, och många kommentarer blir "modig du är som vågar stå för att du är tjock", och sen finns det vissa som är elaka och kommenterar att det är fult. Frågan är ju egentligen, varför är det mindre kränkande om en överviktig person lägger ut bilder på sig själv utan kläder, än om en smal person gör det? Det finns många smala som vantrivs med sig själv, som vill vara mer mulliga än smala. Det är alltså inte bara kraftiga människor som vill ändra sitt utseende. (Missförstå mig inte nu, det finns massor av både smala och kraftiga människor som lever sunt och trivs med sig själva, men nu pratar jag om de som inte gör det.)

 

Förstår ni vad det är jag försöker förmedla till er eller är mina tankar för krångliga? Det är kommentarerna som driver vidare idealen, inte personerna som lägger upp bilder på sig själva osv. Vad ger någon annan rätten att kommentera mig? Vad ger någon annan rätten att bedöma mitt utseende, positivt som negativt?

Anmäl
2012-09-04 12:12 #1 av: MissInAction

Det känns som att du tagit orden ur mina tankar! Exakt så tänker jag också. Så jag hoppas, att om vi är åtminstone två som tänker så, så finns dessa tankegångar även hos andra. Och då finns det hopp!! Glad

Det gäller bara att göra något också. Våga bryta mönster. I Jante-Sverige är det tydligen inte det lättaste Obestämd


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-09-04 15:10 #2 av: PiganX

Skönt att det finns fler som håller med mig! Och genom att sprida ordet kan man få fler att inse att dom också tycker likadant, bara det att dom inte vetat det förut eftersom dom inte funderat på det.

Men absolut, självklart finns det hopp! Glad

Anmäl
2012-09-05 20:56 #3 av: T-Johan

Detta med "fixering" räknas väl som
mindre bra, om jag förstått det rätt.

Själv känner jag ett vist "förakt" när
någon försöker "kompensera" bristande
självkänsla med "fixering av utseende".

Sympatiserar mycket med Felicias
beskrivning och så tänker jag på hur
jag själv funkar.

Hel och ren är det viktigaste i min
värd.
I min yrkesroll har det alltid var slips
som gäller och kostym vid tillfällen
då nya möten med människor.
På skolan har jag aldrig slips utan
vill med min klädsel visa eleverna
att vi är mer på samma nivå.

Men jag tror att "fixering" är lite av
en annan natur.

Klädsel och det yttre är en viktigt.

Anmäl
2012-09-06 00:15 #4 av: PiganX

#3 Hur menar du nu, Tommy?

Anmäl
2012-09-06 08:51 #5 av: T-Johan

Utseendet är viktigt i mötet med andra människor.

Men ett "sjukligt" intresse, "en fixering", en slags mental låsning

av utseendets betydelse, är inget positivt drag hos indeviden.

 

 

Anmäl
2012-09-06 12:46 #6 av: PiganX

#5 Nej, självklart är det inte positivt.

Anmäl
2012-09-06 14:32 #7 av: T-Johan

Men det ska påpekas att jag tror att
om man är tjock eller smal ful eller
vacker inte har så stor betydelse bland människor
som har en balanserad sy på andra
människor.

Din beskrivning ovan är föredömlig.

Anmäl
2012-09-06 15:27 #8 av: PiganX

Ja, det har du ju alldeles rätt i. Men själva poängen med den här artikeln är att så många människor mår dåligt för att de är rädda att de inte kan "uppfylla" det där idealet, om du förstår hur jag tänker. Det är det mönstret vi måste bryta. Och då kan man ju också försöka tänka på att inte bry sig så mycket om andras utseenden.

Anmäl
2012-09-06 17:56 #9 av: T-Johan

Jodå Felicia jag är helt med på
Din tanke.
Tyvärr är det bara så synd att
människor ska behöva må dåligt
av just de.
Om man mår dåligt av en förkylning
är det "rumsrent" och helt OK.
Men att må dåligt av psykiska
och känslomässiga besvär
är inte gångbart i bland flesta, i alla
fall inte i min bekantskapskrets.

Ensamhet ifokus är balsam för själen.

Anmäl
2012-09-06 18:11 #10 av: PiganX

Ja, det är verkligen synd, och det är därför jag vill få fler människor att öppna ögonen och bryta mönstret.

Hur menar du med att det inte är gångbart?

Anmäl
2012-09-06 19:02 #11 av: T-Johan

Det är inte accepterat, det är inget man
pratar om, det är något skamligt.
Och psykiska/känslomässiga sjukdomar
är inte man för på tal.

Men gärna benbrott, njursten då kan
man prata och känna sympati.

Anmäl
2012-09-06 19:08 #12 av: PiganX

Klart att det inte är skamligt, varför ska man skämmas över att man mår dåligt? Men jag förstår hur du menar, fattar bara inte varför det ska vara så. Jag har då inga problem med att prata öppet om att jag mår dåligt, bland människor jag känner iafl.

Anmäl
2012-09-07 09:25 #13 av: T-Johan

"Men jag förstår hur du menar, fattar bara inte varför det ska vara så."

 

Kamrat tryck, människofruktan, prestige, vanheder, skam och

mycket, mycket okunskap.

 

Var glad att Du inte lider av ovan uppräknat!

Anmäl
2012-09-23 16:15 #14 av: [Mairah]

Vilken bra artikel! Kan bara skriva under på det som sägs i den. Jag tänker exakt lika dant jag med. Glad

Visst är det för tragiskt att vår värld ska behöva vara så oerhört utseendefixerat. Kan reta ihjäl mig ibland när man ser på tv. Alla brudar är stöpta i precis samma utseendeform, och killarna likaså. Titta bara i en klädkatalog eller liknande, är precis lika där. Barnen också.

Det är väl olikheterna med oss människor som är charmigt väl. Blir så glad när jag ser en gammal äldre dam som är rynkig, så man ser att hon har levt. Och ur hennes själ och ögon tindrar och spirar en trygghet och livsglädje som hon sprider runt sig. DÅ blir jag glad! Inte blir jag direkt glad av att se en smal mager utseendefixerad snygg individ som är besatt av att se bra ut. En sådan människa har ingen själ, tycker jag.

Inget fel i att vilja vara snygg såklart, men ibland så förtas utseendet, beroende på en människas själ och hur den beter sig. En snygg människa kan även den såklart ha hjärtat på rätta stället, och då SER man den personen på ett helt annat sätt.

Likväl som en "mindre snygg" (missförstå mig rätt) mäniska, kan ha ett hjärta av guld. Då bryr man sig liksom inte personens utseende. Hjärtats mening och röst övervinner utseendet, tycker jag.

Helt klart! Flört

Anmäl
2012-09-23 16:34 #15 av: PiganX

Mairah, kul att du gillade artikeln! Och skönt att höra att det är fler än jag som tänker såhär.. Det jag vill få ut av att skriva är ju givetvis att ännu fler ska inse det här, och börja tänka så. Så jag får hoppas att det är fler än oss som tänker så, eller iallafall börjat tänka så efter att jag skrev artikeln Glad

Nej, men du har helt rätt i det där. Det är olikheterna som gör oss till dom vi är. Det är så synd bara att vi lär barnen det på fel sätt, att man är udda om man är lite mullig, färgglad eller har en annorlunda stil. Varför är man udda? Varför behöver man ens bry sig så himla mycket om utseendet? Det som räknas är ju faktiskt hur man är som person.

Jag ska inte säga att jag inte själv har fördomar, eller ibland kategoriserar människor pga utseendet. Men det viktiga är ju att jag insett det, och faktiskt försöker förändras och bryta mönstret. Man är inte utdömd för alltid för att man inte tänkt på hur man ska bryta mönstret.

Jag är inte sådär modellsmal, men jag är inte heller tjock. Man kan väl säga att jag har lite hull på en del ställen. Och de senaste veckorna har jag sett mig själv i spegeln och funderat.. Varför vill jag så gärna gå ner i vikt? Jo, för att bli sådär smal som jag var förut. Varför vill jag bli det? Ja, för att andra ska vara nöjda med mig såklart. Jag trivs med min kropp, jag gillar mig själv som jag är. Så det är så synd att jag automatiskt försöker anpassa mig, så synd att mina egna föräldrar inte tänkte som jag (med att bryta mönstret) innan dom fick mig. Så synd att alla i min omgivning lärde mig hur man skulle se ut.

Sommaren 2011 var jag ganska smal, och då kom en tjej på besök hos min mormor, i hennes stuga. När hon hade gått sa mormor "ja hon har lagt på sig såg man, inte var hon sådär stor förut.." och så vidare. Jag blev ju ganska less, eftersom jag hatar när folk kommenterar andra sådär bakom ryggen. Och vad gör det att hon hade lite hull liksom?

Nu är jag lika "stor" som hon var, har lite mer hull än tidigare, blev väl så när jag satt på Lövsta i flera månader, på en utredningsavdelning för ungdomar med LVU. Så då gick jag upp en del kilon, för att man inte rörde sig så mycket. När jag kom hem därifrån sa jag åt mormor att jag vet att jag gått upp lite, att jag blivit lite rundare om ansiktet. "Nej herregud inte har du det, du som är så smal!". Men bara ett halvår tidigare hade hon ju kommenterat en annan tjejs vikt bakom hennes rygg, när hon såg ut som jag..

Sånt blir jag riktigt irriterad på. Varför bryr man sig om utseendet? Och varför bara när det gäller "andra"? Jag blir väl inte mindre ledsen än nån annan bara för att jag tillhör familjen..

Nej fy, nu blev det himla långt.. Men jag tror du fattat min poäng iallafall Glad

Anmäl
2012-09-23 20:44 #16 av: T-Johan

Det är lite knepigt Felicia. Jag har en
"tjejkompis" och det första jag gör när
vi träffas är att "inspektera" hennes figur.
Och hon svarar alltid med att tala om
sin vikt.

I mitt fall beror det på att jag far illa
av att se någon jag tycker om "mager".
Mager är för mig ett illavarslande tecken.

Din mormor kanske har haft det svårt
under någon period i sitt liv.

Mat nojjig är jag och fyller kylen varje
fredag så dörren knapt går att stänga.

Anmäl
2012-09-23 21:05 #17 av: PiganX

Varför gör du det?

Nja, hon har inte haft några ätstörningar om det är det du syftar på, Tommy.

Anmäl
2012-09-23 21:22 #18 av: T-Johan

Hon äter psykpiller, som gör att hon
går upp i vikt när hon äter "husmanskost".
Då fick hon för sig att bara äta "levande
föda". Då rasade vikten från 80 kg
till 45 kg och såg ut som ett benrangel.
Jag brukar laga "skogshuggarmat"
åt henne en gång i månaden. Och så
tjatar jag på henne att hon ska väga
55-60 kg.

Ja ätstörningar verkar vara av lite
olika karaktär bara. Jag försöker få
henne att acceptera tanken på att
inte fixera sig vid bara levande
föda utan att blanda för att behålla
en bra vikt.

Anmäl
2012-09-23 21:33 #19 av: PiganX

Ja, alltså min poäng i den här artikeln är ju att man ska försöka bryta mönstret, få bort dessa normer och lära sig att må bra i sig själv. Och då gäller det ju att man inte är beroende av bekräftelsen av andra människor. Men det du menar nu är ju en helt annan sak, om jag förstått det rätt.

Min mormor är ganska smal, hon glömmer ofta bort att äta eftersom hon är ute så mycket, gör saker och så. Och sen morfar gick bort kände hon att det inte var lika viktigt att exempelvis laga middag. Så därför har hon rasat i vikt. Men när jag påpekar det, så är det ju en annan sak än det jag menar däruppe i artikeln.

Givetvis ska man få påpeka vikten hos en annan människa om det går så långt att det blir farligt för hälsan. Absolut! Men då gör man ju det för att det är nödvändigt, inte för att man behöver kategorisera och döma, så att säga. Förstår du hur jag menar?

Anmäl
2012-09-23 21:36 #20 av: T-Johan

Du fråga varför jag gör det?

Mena du titta på hennes figur, eller
det att jag far illa av att se henne
mager?

Anmäl
2012-09-23 21:44 #21 av: PiganX

Jag menade mer varför du tittade på hennes figur, men jag fick ju svaret på den frågan så. Glad

Anmäl
2012-09-23 21:47 #22 av: T-Johan

Jo jag är med på tåget Felicia.
Och artikeln är mycket bra med fler
än enpoäng.

Det ja tar upp är en annan vinkling
och åsyftar inte de schabloner vi
matas med via reklam och annat.
Det påverkar vår bild av "hur vi borde
se ut" för att motsvara idealen. Det
värsta är nog att vi påverkas
omedvetet av TV serier reklam och
mycket mer.

Anmäl
2012-09-23 21:51 #23 av: PiganX

Självklart påverkas vi av sånt.

Anmäl
2012-09-23 21:57 #24 av: T-Johan

Det roliga med henne är att hon
säger att man inte behöver annan
mat än levande föda.
Men när jag har henne hos mig
knäpper hon upp byxorna och äter
hur mycket som helst. Sen lägger
hon sig på min säng och sover ett
par tre timmar. Sen ska det vara
fika med wienerbröd eller annan
kolloribomb.

Anmäl
2012-09-23 22:02 #25 av: MissInAction

Kan du T-Johan ge några exempel på levande föda? Äter hon djuren levande, råa? Obestämd


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-09-23 22:07 #26 av: T-Johan

De du skriver i din artikel tror jag
har att göra med att man inte har
klart för sig vad "självkänsla" innebär.
Många tror att "självkänsla" sitter
i att se ut på ett sätt som motsvarar
idealen i media.

Men det är bara vad jag tror.

Anmäl
2012-09-23 22:14 #27 av: T-Johan

#25
Du ska veta att jag kan bara en
variant, husmanskost. Eller som
ungarna kallar maten, "gubbmat".

Begreppet "levande föda"kalla hon
det. Råkost sa vi i det militära.

Men hon mår bra på det så länge
det inte blir bara råkost utan lite
gubbmat mellan varven.

Anmäl
2012-09-23 23:00 #28 av: MissInAction

#27
Hm är det något i stil med raw food hon äter? Alltså inte tillagat i någon form?


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-09-24 08:01 #29 av: T-Johan

Glad

Japp!

Det är det! Råkost i massor och inte tillagat mer än rivet.

Anmäl
2012-09-24 15:04 #30 av: [Mairah]

# 15 Fattar precis hur du menar Felicia. Är trist att vikten är bland det första skall kommenteras så fort.

Har själv gjort samma sak som dig, sett mig i spegeln och först tyckt att man lagt på sig en del. För att i nästa stund inse att jag trivs själv med vikten ( är absolut inte överviktig, men var smal tidigare) och inte bli fixerad att man måste göra andra nöjda och vara supersmal.. Kilona har smugit sig på av olika anledningar, bl a ett mera stillasittande liv, trots daglig motion. Motionerar gör jag för att jag mår bra av det. Inte för att bli smal.

Man måste också inse att kroppen förändras ju äldre man blir och försöka acceptera det.

Anmäl
2012-09-24 16:00 #31 av: PiganX

#30 Ja men precis! Och visst, jag trivs ju med mig själv men ibland mår jag dåligt av att se mig i spegeln, för jag gillar inte min kropp. Men då tänker jag för mig själv.. Varför gillar jag den inte? Jo, för att samhället hjärntvättat mig. Obestämd Är såå synd att det ska behöva vara så.

Men vissa stunder trivs jag helt. Jag försöker ta vara på det.

Anmäl
2012-09-24 17:35 #32 av: T-Johan

Men Felicia, det är ett stort lyft att
inse hur media hjärntvättar oss.

Det är ju en förutsättning för att
man ska kunna bryts ett invant
"tankefel".

Anmäl
2012-09-25 02:25 #33 av: [alisja]

Artiklen är så grym felicia. Mållös. <3

/ kramar Alicia ♥

Some nights i just want them to follow

- Medarbetare på tonåringar.

Anmäl
2012-09-25 03:58 #34 av: PiganX

Tack Alicia! Glad Blir glad av att höra sånt.

Anmäl
2013-11-05 20:24 #35 av: Undrande79

Det är intressant det som du skrivit om utseendet och den biten, MEN då du är en av de som har ett fint utseende, något som du vet om, som du troligen hört både en två och hundra gånger, (även om du inte erkänner det nu), så är det ju lätt för dig att säga att utseendet inte spelar någon roll och den biten.

Det är ju som när politiker står och säger att i Malmö Rosengård, där är det inte så farligt som det kan verka, och så har de typ åkt förbi en gång på motorvägen eller aldrig ens varit där. Liksom när man inte varit i den skiten som man påtalar finns, så känns det väldigt irrelevant.

Du ser bra ut, klart att du kan skriva att utseendet inte spelar någon roll. Jag är ful som stryk, något jag fått höra många gånger av människor som dig, människor som ser bra ut, eftersom det är människor som har ett fint yttre, som oftast bedömer andra människors utseende, av två anledningar, dels för att bibehålla sin egen plats och dels för att sänka den andra personen och må lite bättre själva.

Säger inte att du som person gör så, för jag känner inte dig, men man måste inte känna ALLA personer, för att kunna se ett jämlikt beteende.

Det är ingen slump att det oftast är de med ett allmänt accepterat fint utseende och kropp, som också är de som lyckas i livet. Många har redan från skolan fått höra att de är gulliga, uppmärksammats, bekräftats etc, detta gör ju givetvis att de tror mer på sig själva, vilket gör att man åstadkommer mera. Det är ingen slump att det är vackra fina människor, accepterade människor, rätt färg, rätt kroppsform etc etc, som är de människor som kommer långt i livet.

Kanske jag också kommit någon vart i livet om jag också fått höra att jag är fin, bra, duger som jag är etc, men har aldrig ens hört något närheten av detta och ja, vad ska man säga. Det är orättvist, men man ska inte försöka att blunda för detta. Du har det betydligt lättare än vad många andra har, dels för att du är tjej kvinna och kan använda ditt kön kropp klädsel på ett helt annat sätt än vad andra kvinnor och män kan, du är vit i hudfärg och bara där så anses du vara mer värd, och du ser bra ut och allt detta i kombination, så behöver du bara kämpa en bråkdel jämfört med om du vore en svart, invandrare som dessutom inte hade något fint yttre.

MEN VISST, du behöver ju en hjärna också, men det har du säkert, om inte annat så kan du alltid öva upp den, men du slipper göra det i din ensamhet, för du kan alltid få uppmärksamhet och bekräftelse tillräckligt för att må bra nog att tro på dig själv och lyckas.

Grattis!!

Anmäl
2013-11-12 14:48 #36 av: fuckmybrain

Jag hatar när alla så fort det bjuds på fika vräker ur sig till mig
Du som är så smal, ta en kaka tillnu, det gör dig gott.
Du kan behöva en kaka till som är så smal

Ska jag vräka ur mig det till en tjockis vid nästa fi,ka

Du som är så tjock ta inge mer nu
Du kan gott och väl låta bli den där bullen. Du har så du klarar dig

Jag kan faktiskt välja själv om jag vill ha en kaka eller inte. Vare sig jag är smal som en sticka eller fet som ett hus.

Anmäl
2013-11-12 15:34 #37 av: T-Johan

Jahaja....jag är också smal och känner
igen situationen vid fika bordet.

När folk frågar hur jag kan vara så
smal, har jag två varianter.

1. Jag brukar berätta att jag går
upp kl 5 och springer 10 km och
följer upp löpningen med 5 km
bröstsim.
Sen äter jag bara grönsaker och
undviker fett o socker.

2. Jag brukar berätta om mina "smal-
komplex" och att jag får stödsamtal
två gånger i vecka av en psykolog.
Som du förstår så är jag mycket
intresserad av vad du gör och äter
för att bli så tjock o fet. Har du några
bra tipps?

---------------
nä det är sant, snällt är det inte. Men
Om man ständigt utsätts för andras
dåliga samvete och komplex, lässnar
till slut.

Anmäl
2014-03-31 22:36 #38 av: Nelley

Word kära kusin!

Anmäl
2014-04-30 08:14 #39 av: [Panama]

Det är lätt att tro att utseendet för med sig lycka. Det är media som har präntat in det i oss .  Är man vacker så blir man automatiskt lycklig. Många tror att "snygga" personer är lyckligare än de som är mindre attraktiva men det stämmer inte.


Man kan vara snyggast i världen men ändå må piss och ha kasst självförtroende !




Anmäl
2014-04-30 09:11 #40 av: [northpaw]

Ja eller som när jag hade profil på en dejtingsite. Fick tjejer som skrev att de gillade mina foton, när de själva inte lagt upp några bilder alls på sig själva. Så jag tackade från komplimangen och frågade om de hade bild, och ofta fick jag svaret: Vaddå, är du utseendefixerad eller?? 

Folk tänker sig inte för..

Anmäl
2014-04-30 17:33 #41 av: VästkustFia

#35, jag citerar:

"MEN då du är en av de som har ett fint utseende, något som du vet om, som du troligen hört både en två och hundra gånger, (även om du inte erkänner det nu), så är det ju lätt för dig att säga att utseendet inte spelar någon roll och den biten."

Den argumentationen är jag såå trött på. Den som överensstämmer någorlunda med en norm i samhället anses inte riktigt ha rätt att kritisera normen för hen har ju aldrig varit utsatt och vet inte vad hen talar om.

Den som INTE överensstämmer med normen kan å andra sidan alltid beskyllas för att vara en avundsjuk och missunnsam gnällspik. Argument blir då ungefär "inte konstigt att du ogillar snygga smala människor, men du borde göra något åt din vikt och ditt utseende istället för att klaga". 

Damned if you do, damned if you don´t, liksom.

Anmäl
2014-05-05 12:15 #42 av: Gurkand

Utseendefixeringen går alldeles för långt ! ALLT verkar vara kretsat kring utseende . Precis allt allt alllt. Vad man ska vara, vad man inte ska vara . 

Det är verkligen så ingående i detaljer av vad man får o inte får vara. Man letar verkligen fel med förstoringsglas !!!


 Tänk alla skvallertidningar t ex ! De zoomar in folks fel , varenda litet litet litet fel de har och sedan hånar de dem över det . Har sett att de tillochmed zoomar in tjejers underliv för att kommentera hur underlivet ser ut i ett par taighta jeans!!! Helt SJUKT. Dessutom finns det ju på nästan varje plastikklinik metoder för att förminska sitt underliv så att det blir slätt och platt och inget får sticka ut. Ja menar , vart fan är världen på väg????

Tänk ansiktet t ex. Man får inte ha minsta synlig por (primer/ injektioner/ laser/ipl/ syror/peeling) , inga linjer (injektioner/fillers/peeling) , inga mörka ringar (concealer/fillers) , inga påsar under ögonen ( injektioner/fillers/concealer/krämer)  , perfekta ögonbryn, perfekta kindben ( fillers/injektioner/förflyttning av fett/ implantat) , skuggorna ska falla rätt i ansiktet , en speciell form på läpparna ( läppenna/injektioner/fillers/sillikon) , inga skönhetsfläckar ( kemisk peeling/ syror/ krämer / mekanisk peeling ) , perfekt hudton ( syror/kemisk och mekanisk peeling/ laser / ipl / foundation/concealer/krämer/ brun utan sol ) , inga ärr ( kemisk och mekanisk peeling/syror/smink/injektioner/laser) , inga finnar , inga utslag, täta ögonfransar ( medel att ha på fransarna/ fransförlägning) , perfekt panna ( hårtransplantation)  , tänderna ska vara vita och raka ( tandblekning/ starka tandkrämer, fasader ).

Kroppen : Slät hud ( krämer/ skönhetsbehandlingar ) , inga gropar ( skönhetsbehandlingar / gym / kost) , fast & muskulös & tonad, hänga på gym,  hårfri, platt mage, fast rumpa & fasta bröst ( inlägg / bröstlyft/fetttranslplantation/ reducering av vårtgård/ rumplyft/inlägg i rumpan / trosoinlägg/ fettsugning/operationer)  en speciell kroppsform med mal midja, solbränd ( brun utan sol/solarium/ sprutor )  , putrumpa, mellanrum mellan låren ( ätstörningar / överdriven träning/operation )  , analbklekning ( sjukt men ja det finns)  inga kolhydrater, måste leva så hälsosamt det går för annars blir kroppen ful ful ful och man duger inte. Vem har bestämt allt detta? Inte fan är det vi människor iallafall . Inte går vi fram till varandra och talar om för varandra allt vi ska ändra på ??


 Uppfyller man inte dessa "krav" så finns det en hel UPPSJÖ med behandlingsmetoder för att sudda ut alla dessa "fel" som man absolut inte får ha ! Det finns ju skönhetskliniker på varenda gata där man kan gå in på lunchrasten för att på 5 minuter fixa till sina "fel" 

Se alla tidningar som är riktade till tjejer/kvinnor ! I varenda tidning finns tips på skönhetsbehandlingar för att rätta allt. PRECIS ALLLLLLLLLT.

 Massa artiklar om hur man blir vacker och LYCKLIG. Hur man blir framgångsrik genom att vara vacker och perfekt. Perfektion = lycka och framgång . "Folk kommer se upp till dig"   Huh???


FÖRR på mina föräldrars tid då räckte det ju med ett täckstift för att dölja eventuellt finnar!! :P 

 Sen gick ju var och varannan människa med skönhetsfel och finnar hade ju alla tonåringar !! Man har ju hört vad ens föräldrar och släkt säger ang hur det var förr och visst man var utseende fixerad då med men absolut int så ingående som det är nu där man blir granskad från topp till tå med LUPP. 

Förr skulle man ju såklart ha speciella kläder och en speciell frisyr för att vara "inne och cool" , man skulle helst se ut som kändisarna, MEN inte var det så himla detaljinriktat! Då fanns det inte heller denna uppsjö av skönhetsingrepp och injektioner osv osv osv Så folk såg ju ut som de gjorde !!  Alla var olika.


Nu ska vi vara stöpta i samma mall . 


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.