Övrigt

Att hantera sin ångest

2012-08-27 00:26 #0 av: PiganX

Ångest är ett tillstånd av oro, frustration, rädsla, förtvivlan och/eller dåligt samvete. Ångest kan orsakas av både små och olika saker, det är olika från person till person och en sak som ofta orsakar ångest hos många människor är just (psykisk eller fysisk) ensamhet. Ångest kan komma i många olika former, och orsaka många olika beteenden hos människor.

I Sverige lider hundratusentals människor av ångest dagligen, och alla hanterar den på olika sätt. Vissa fastnar i destruktiva beteenden medan andra lärt sig hantera ångesten på ett hälsosamt sätt. Några iFokusmedlemmar har valt att vara med i artikeln och svara på några frågor om ångest.

  • Vilken tid på dygnet får du din ångest?"Jag får ångest på morgonen eller på när jag ska sova. Jag hade jätte mycket ångest på morgonen i höstas när jag var deprimerad. Jag kände ångest när jag skulle gå till jobbet och när jag kom till jobbet nästan varje morgon. Det var väldigt jobbigt. Men nu för tiden får jag mest ångest när det blir mörkt ute på kvällen och när jag ska sova. Då kommer alla räddslor för framtiden och morgondagen."
  • Känner du många som har ångest?: "Ja en av mina vänner har det och så några som jag känner här på i fokus. Det är skönt att prata med andra som också har ångest. För de förstår och jag kan lättare förstå dom med. Men visst är det ju inge kul att dom också har ångest. Önskar ingen det."
  • Hur det känns det när du får ångest?: "Första tecknet på att en ångest är på väg är en olustig känsla i kroppen. En känsla som jag inte kan sätta några ord på. Oftast brukar jag ignorera denna känsla för just då är den inte så "farlig". Ibland eller för det mesta i alla fall så vet jag inte vad som orsakar ångesten.

    Sen stiger trycket över bröstet och då får jag lätt panik och det underlättar ju inte ångesten direkt utan det blir värre. Trycket över bröstet är värst, det känns som om jag har fel på hjärtat och har varit inne på akuten några gånger för jag trott det varit en hjärtattack. Efter det kommer skakigheten, detta syns tyvärr inte på utsidan men på insidan är jag alldeles skakis och jag har svårt att koncentrera mig. Tankarna far runt i huvudet och får ingen ordning alls.

    Benen blir svaga och jag måste sitta ner. Gråten ligger i halsen och säger någon något ledsamt eller liknande så gråter jag. Brukar normalt inte gråta för jag ser det som en svaghet. Mina symptom är: tryck över bröstet, skakighet, svaghet i kroppen och gråtattacker samt svårt att koncentrera mig."
  • Har du nångång hamnat i dåliga mönster pga din ångest?: "Ja. Är jag instabil så blir min ångest en källa till destruktivt beteende. Är livet kaotiskt runt omkring, jag har mycket ångest och jag känner att jag inte kan kontrollera mig själv och min omgivning så har självsvält varit ett sätt att hantera det. Genom att strypa mitt matintag så har jag åtminstone kontroll över en liten, liten del av mitt liv. Hungerskänslan blir ett tecken på att jag har lyckats, en källa till stolthet över att jag tagit kommandot. Denna ångestlindring har efter många, många år tyvärr gjort att jag har utvecklat en ätstörning som ju i sig skapar ångest. Ingen bra metod, med andra ord.

    När panikångesten kommer på natten och jag är alldeles ensam eller min sambo sover så har jag ibland skurit mig i armar och ben. När jag var yngre skar jag mig ofta och mycket, men numera så är det min absolut sista utväg som jag bara väljer om det är riktigt, riktigt illa. Anledningen till det är helt enkelt för att jag har börjat inse hur mycket det skadar min omgivning, hur ledsna och betryckta de jag älskar blir när de ser att jag har skurit mig. Att skära sig innebär dock en omedelbar lindring. Det är någonting med att förflytta den psykiska smärtan till kroppen istället som gör att man blir alldeles lugn. Att se blodet rinna blir som att se ångesten rinna ut ur kroppen och smärtan efteråt känns som en bestraffning mot hjärnan för att den skapar ångesten.

    Tyvärr så leder destruktiva ångestlindringsmetoder enbart till mer ångest i slutändan. Jag dömer varken mig eller andra människor för att man tar till självdestruktiva tekniker, för det gör man i ren desperation… men det är så oerhört mycket bättre att försöka hitta andra sätt, sätt som hjälper istället för stjälper. Jag vill inte uppmuntra någon att skära, svälta, bränna eller på annat sätt skada sig själv. Försök hitta bättre sätt, konstruktiva sätt som gör ångesten hanterbar. Och snälla, sök hjälp!"

 

 

Jag frågade även Filippa (23 år) hur hon hanterar sin ångest:

"Det beror på, det finns några viktiga faktorer som avgör hur jag kan hantera en ångestattack: Hur jag mår i övrigt, var jag befinner mig, om jag är ensam eller ej och om det är en panikångestattack eller generaliserad ångest.

Mår jag för tillfället ganska bra, om livet i övrigt går på rutin och jag är trygg, så har jag märkt att det bästa sättet att hantera generaliserad ångest utan att ta mediciner, är att ta en promenad. När jag rör på mig så är det som att de svåra tankarna skingras och jag kan tänka normalt igen. Även en varm dusch kan hjälpa, att låta det varma vattnet skölja bort de jobbiga tankarna. Är jag i sällskap av min sambo så kan det hjälpa att söka stöd och närhet, i synnerhet om ångesten inte har slagit till ordentligt än. Jag har märkt att det är viktigt att hela tiden lyssna på sina känslor, vara uppmärksam på förändringar. Lyckas man inse att ångesten är på väg innan den faktiskt är där i sin fulla styrka så brukar den gå att hindra.

Panikångest är svårare, den brukar ju komma mer plötsligt och är väldigt svår att hantera. Från ett ögonblick till ett annat så har man gått från lugn och ro till total panik. Här är mitt enda bra sätt att hantera det att vänta ut det och se till att man inte gör någonting dumt. Panikångestattacker varar ju oftast bara några minuter och klarar man att bara rida ut stormen så blir det snart bättre. Har man mediciner med sig så är det bästa man kan göra att ta dem och krypa ihop i sängen en stund tills man lugnat ner sig.
Mår jag dåligt och lever i kaos däremot så blir tillvägagångssätten betydligt mer destruktiva. Det var det jag berättade om tidigare. (Se; fråga nr 4).

 

Jag har även intervjuat en kvinna som valt att vara anonym. Min fråga till henne var; Vad rekommenderar du att andra bör göra när dom får ångest?

"Att arbeta med sej själva och sin egen personliga utveckling. Det är jätteviktigt hur man ser på sej själv, att lära sej tycka om sej själv och se sej själv som en människa som är betydelsefull för sin egen skull, inte för vad man presterar eller att man måste ha pengar, utbildning o bra jobb för att ha vara värd något.  
Så som vi värderar och ser oss själva speglar ut till andra och blir ofta bemötta så av omgivningen. Ser vi oss själva som offer blir vi lätt behandlade så... Psykvården är ett mycket bra exempel, det är mycket vanligt att dom förminskar oss vilket leder till att vi litar mindre på oss själva, får sämre självförtroende o självkänsla och känner oss än mer värdelösa än vi gjorde redan innan vi sökte hjälp. Givetvis måste vi söka professionell hjälp och eventuellt äta mediciner när vi behöver det. Det är väldigt viktigt att söka psykvård när det behövs, man ska absolut inte gå för länge med svår ångest utan att söka hjälp, det är jätteviktigt och det kan gå väldigt illa om man låter bli och går för länge med ångesten.

Det är oxå viktigt att ta vara på allt som är bra och roligt, göra roliga saker man mår bra av och unna sej allt gott, vara ute i naturen är oxå läkande. Köp en pressent till sej själv och känn att man är värd den, men var ändå rädd om att sköta ekonomin så det inte blir en ond cirkel där man köper saker för att dämpa ångesten. Ta hand om dej själv och gör saker för din egen skull. Näring och sömn är jätteviktigt, jag rekommenderar ett fullvärdigt kosttillskott tex mivitotal sport från hälsokostaffär eller något som en seriös terapeut rekomenderar. Ångest, psykiska problem och andra sjukdomar brukar köra slut på vitamin o näring. Det i samband med att man ofta äter fel o dåligt gör att det behövs extra tillskott. Dessutom kan brist på vitaminer mineraler o sånt vara en av anlednigar till att man får ångest ofta i samband med stress av något slag."

Artikeln skriven av mig, 27/8-12. Även bilderna är tagna av mig.

 

Anmäl
2012-08-27 06:09 #1 av: Pelle Långlös

Bra artikel. Skrattande

MVH Ylva Blomma
* Bloggen om mitt liv *

Anmäl
2012-08-27 06:40 #2 av: Farwuq

Bra.

 

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2012-08-27 07:44 #3 av: kristina130

Jättebra artikel, och mycket välskriven.

Anmäl
2012-08-27 08:27 #4 av: Fjäril

Tack för en fin artikel.

Jag har sjäv haft ångest och jag tycker du fångar känslan bra - som är väldigt svår att beskriva.

Det är bra att man delar med sig, dels för att släppa ut känslan men också för att visa andra "du är inte ensam". Det blir ett sätt att lätta på det man bär inom sig.

Sajtvärd på Övernaturligt, medarbetare på Andlig Skepticism

Anmäl
2012-08-27 08:39 #5 av: chik

Fin Artikel...

På något sätt så syns ju inte ångest....

Det är en sjukdom som jag inte riktigt förstod för än jag själv fick o var där nästan i det svarta hålet....

Nu har jag en helt annan syn på den...

Skulle så gärna villa ha något ord o ge de som verkligen har "svår ångest...Ja den sjukdomen är tung,,,

Lena.P är jag i verkliga livet.

Anmäl
2012-08-27 09:06 #6 av: Jina.

Tack för en fin artikel

Kram

Anmäl
2012-08-27 09:42 #7 av: [Mairah]

Verkligen bra skrivet och uttryckt. Bra med de olika perspektiven på denna dolda sjukdom som inte syns utåt.

Anmäl
2012-08-27 16:00 #8 av: PiganX

Tack så mycket för de fina orden! Men jag måste ju tillägga att det var medlemmarna som ställde upp, som verkligen gjorde artikeln bra. Jag hade aldrig kunnat få ihop allt det där själv. Glad

#4 Ja, det är en ganska svårfångad känsla, och är inte världens enklaste att få ut från hjärtat ner på papper. Men jag har fått otroligt bra hjälp. Jag tyckte att en sån här artikel behövdes.

#5 Nej, precis. Ångest syns ju inte men ändå finns den där och förstör så himla mycket inuti en. Och det är inte lätt att förstå om man inte vet själv hur det känns.

#6 & 7: Tack för de fina orden!

Anmäl
2012-08-27 16:35 #9 av: Fjäril

#8

Ja såklart, tack och bra skrivet till er allihop!

Sajtvärd på Övernaturligt, medarbetare på Andlig Skepticism

Anmäl
2012-09-03 16:25 #10 av: PiganX

Puttar upp.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.